Nyårsnötter

Varför bloggar man? Varför argumenterar man för en viss politik? I mitt fall handlar det om att utveckla det egna tänkandet samt att försöka förstå motståndarna (och Gud (?) vet att det är svårt!). Därför blir jag lite besviken över att det är så få vänstersympatisörer som kommenterar våra inlägg. Missförstå mig rätt, jag är väldigt glad och tacksam över stödet från likasinnade, men det känns också som att man predikar för prästen, så att säga. Jag vill ha mer mothugg, fler motargument! Som ett led i detta tänkte jag ta upp ett par frågor som sällan eller aldrig behandlas tillräckligt noga och djupsinnigt. Vi kan kalla dem nyårsnötter.

1. Om socialismen och friheten.

När jag läser på vänsterbloggar slås jag ofta av att de använder ”frihet” som ett honörsord. Det verkar som att det socialistiska samhället innebär frihet från förtryck och individens rätt att ägna sig åt vad som helst utan motkrav från någon annan, och den oinskränkta rätten att konsumera vad som helst utan att behöva betala för det. Samtidigt är det allmänt känt att socialismens grundpelare än den så kallade ”demokratin” i vilken folket gemensamt fattar beslut och bestämmer i en rad olika frågor.

Vad jag vill veta är följande: hur kan den enskilde individen vara ”fri” i ett samhälle som präglas av majoritetsbeslut i så många frågor? Varför innebär det min ”frihet” att hela tiden vara hänvisad till vad folket anser är rätt och riktigt för just mig?

2. Om konsumism, miljön och högre löner

Lösningen på klimatproblemen är en ”ny livsstil” som innebär kraftigt minskad konsumtion av allt som vi inte ”behöver”. Istället ska vi leva närmare och i harmoni med naturen och ägna oss åt att söka själslig snarare än materiell rikedom.

Vad jag vill veta är följande: om minskad konsumtion är ett eftersträvansvärt mål för individen, hur kommer det sig då att fackföreningar och vänsterpartier kräver högre löner för sina medlemmar och sympatisörer? Borde de inte snarare kräva lägre löner eftersom mindre pengar ger mindre konsumtionsutrymme som är bättre för miljön?

3. Om världshandeln

De fattiga länderna exploateras av de rika, deras misär beror på vår rikedom och vice versa. Handel leder inte till rikedom för de fattiga, och ju mer u-länderna liberaliserar sina ekonomier desto sämre går det.

Vad jag vill veta är följande: om ovanstående resonemang stämmer, hur kommer det sig då att tillväxt och ekonomisk frihet är så tätt sammanflätade? Hur kommer det sig att de u-länder som är mest integrerade i världsekonomin är de som växer snabbast? Använd gärna följande källor:

http://www.heritage.org/research/features/index/countries.cfm, http://www.doingbusiness.org/EconomyRankings/, http://www.gapminder.org/

4. Om fördelning av resurser

Ponera att ett samhälle väljer att i ett slag fördela alla resurser jämlikt så att alla får ungefär lika mycket genom att konfiskera de rikas egendomar och dela ut dem till de fattiga. Ponera sedan att de fattiga får full bestämmanderätt över sina egna resurser och använder dessa på ett sätt som gör att nya ojämlika fördelningar uppstår, exempelvis genom att en artist blir oerhört populär och säljer miljontals skivor varvid denna artist blir väldigt mycket rikare än sina fans.

Vad jag vill veta är följande: hur ska det socialistiska samhället garantera att sådana nya ojämlika fördelningar av resurser inte uppstår, och varför är det rätt givet att fördelningarna uppstått genom frivilliga utbyten?

5. Om ekonomiska teorier

Nationalekonomi är ingen vetenskap utan ideologiskt betingad propaganda skapad för att upprätthålla överklassens privilegier gentemot arbetarna.

Vad jag vill veta är följande: om ovanstående stämmer, varför berättar då aldrig vänstern vilka nationalekonomiska teorier det är som är felaktiga och vad som egentligen stämmer? När får vi se den socialistiska nationalekonomins teorier framlagda som vetenskaplig forskning baserad på empiri och matematisk logik?

6. Om inflation och arbetslöshet

Överklassen har instiftat ett inflationsmål som gör att det inte går att eftersträva full sysselsättning. Detta är ett led i att hålla arbetarklassen på mattan så att de måste konkurrera med lägre löner.

Vad jag vill veta är följande: om ovanstående stämmer, hur kommer det sig då att det aldrig har gått att påvisa ett hållbart samband mellan höjd inflation och minskad arbetslöshet på lång sikt? Hur kommer det sig att de länder som har släppt iväg inflationen också har tvingats se arbetslösheten stiga?

7. Om moral

Vår hjärtefråga här på bloggen är moral. Från vänster hävdas det att god moral är att bry sig om de fattiga och ge upp sina egenintressen för andras vinning, samt att de rika har en skuld gentemot de fattiga.

Vad jag vill veta är följande: om det är gott att lämna ifrån sig sina egna pengar som välgörenhet, varför är det då inte ont att ta emot dem i egenskap av behövande? Varför är det ont att ta emot lön för en arbetsinsats men gott att ta emot allmosor utan motinsats?

8. Om skatter och bistånd

Ekonomi är ett nollsummespel, den enes bröd är den andres död. För att de fattiga ska bli rikare måste vi bli fattigare.

Vad jag vill veta är följande: om ovanstående stämmer, borde då inte alla skatter gå till bistånd, och borde inte skattesatserna höjas så att varje individ får kvar 2.680:- per månad?

Det finns givetvis många fler frågor än dessa, men de får utgöra en start, eller förhoppningen om en sådan, på en längre debatt. Jag utmanar härmed våra kära vänner zaramis, Ilse-Marie (som appropå det här lögnaktiga inlägget borde öppna ögon och öron och ta del av den för socialister så jobbiga verkligheten), Jinge, Kaj Raving (tipsa gärna om fler) att svara på dessa nyårsnötter!

Konspirationer

Mordet på Benazir Bhutto kan väl knappast ha undgått någon, men somliga tolkar situationen så sinnessjukt fel att man undrar var vettet i samhället har tagit vägen. Trots uttalanden som detta föreslår en av Sveriges mest inflytelserika bloggare att dådet utfördes av… just det, USA.

Jag tänker inte nedlåta mig till att argumentera om något så urbota korkat utan håller till mig till att uttrycka det jag spontant känner inför denna konspirationsteoris upphovsman: idiot!

Egoismen som förstör världen

När man i Sverige kallar sig själv egoist blir folk vansinnigt upprörda och undrar hur man vara så känslokall att man aldrig tänker på någon annan än sig själv. Dessa människor har missat den liberala definitionen av egoism och blandat ihop den med den socialistiska. Den förra gör världen bättre, den senare förstör den.

Oavsett vad man som individ tycker om konsumtion så är det en nödvändig förutsättning för livet. Vi måste helt enkelt konsumera mat, kläder, mediciner, värme, rent vatten osv för att överleva. Allt vi behöver konsumera för att överleva skapas genom att enskilda individer använder sina intellekt och tänker ut lösningar som kan omsättas i praktik genom arbete. För att få tillgång till frukten av detta arbete, själva värdet som senare kan konsumeras och hjälpa till att upprätthålla livet, kan man välja två alternativ:

1. skapa det själv (självförsörjning)

2. skaffa det från någon annan som har skapat det själv

Av det sista alternativet finns två subalternativ:

A. byta till sig värdet genom att erbjuda personen i fråga något som han värderar högt

B. tvinga till sig värdet med våld

Att vara självförsörjande är ingen begåvad idé, det innebär oerhört mycket arbete och slöseri med tid på saker man egentligen inte behärskar. Återstår då att försöka skaffa värden man behöver från andra som är bättre än man själv på att skapa dem.

Det socialistiska idealet är alternativ 2B, det att den som behöver ett värde ska ha rätt att stjäla det från någon som har skapat det. Den typen av egoism innebär att man ska gynna sig själv även om det sker på någon annans bekostnad. Man har rättigheter men aldrig skyldigheter, och ju mer man behöver desto större rätt har man att få. Den som skapar värden å andra sidan har mindre rätt till dessa ju mer han skapar. Det är den onda egoismen, den som gör världen till en sämre plats att leva på. I den världen finns ingen respekt individer emellan, ingen accepterar den andres rätt, han ser bara sin egen rätt oavsett vad den innebär för andra. Paradoxalt nog är det denna egoism som socialister använder som exempel på liberalism och marknadsekonomi, trots att denna står för raka motsatsen.

Den raka motsatsen är alltså alternativ 2A, det att byta till sig värden som andra skapat, även kallat marknadsekonomi. Jag gör något för dig så gör du något för mig. Det du har skapat värdesätter jag och vill jag ha tillgång till, och jag vill förtjäna tillgång till det genom att erbjuda dig något som du vill ha i utbyte. Ömsesidig respekt för den andres rätt, utan tvång och hot om våld.

Det är den rationella och goda egoismen. Jag gynnar mig själv genom att förtjäna tillgång till det som gör mig rikare, och i processen gynnar jag även andra som får tillgång till det jag skapar och som de värdesätter. Denna egoism är bara möjlig i ett samhälle där individens rätt respekteras, och så är inte fallet i socialismen. Bara genom fri handel på en öppen marknad kan alla individer själva få bestämma över frukterna av sitt arbete och komma överens om villkor för byte. Varje statligt ingrepp som ger någon ”gratis” tillgång till ett värde innebär att den som producerat detta värde inte längre får bestämma över det. Han får inte själv avgöra vad han vill ha i utbyte mot att lämna ifrån sig det värde han har skapat, istället tvingas han i princip att arbeta oavlönat. Han skapar ett värde som en annan person konsumerar utan att ersätta honom (alternativ 2B).

Hur kan detta vara god moral? Kan någon förklara det? Hur kan man beskyllas för att vara ”egoist” i negativ bemärkelse när man vill förtjäna värden genom fritt utbyte, och hur kan det kallas solidaritet och godhet att tvinga andra att lämna ifrån sig sina värden utan att ge dem något i utbyte? Det är omvända världen, en logisk knut som ingen från vänsterlägret vågar diskutera.

Problemet ligger nog som vanligt i synen på var värden kommer ifrån. Det är enkelt att gömma sig bakom ”samhället” och tro att värdena bara finns där och kan fördelas olika av staten, men så är det inte. Varje värde, vara krona och varje pryl, är resultatet av enskilda individers arbetsinsatser. Att kräva tillgång till värden utan skyldigheten att ersätta producenten är att kräva att andra ska arbeta gratis för ens egna intressen, och det kan aldrig vara annat än ren ondska. Det kan aldrig vara annat än den form av egoism som socialisterna säger sig vilja bekämpa. De måste därför förklara varför deras samhälle innebär en högre form av moral, varför deras ideal är gott när det innebär att man ska kunna tilltvinga sig värden med våld utan att ersätta den som skapar dem.

Kommer det någonsin ske?

Religionen är opium för folket

Den gode Marx hade onekligen en del poänger. I sin julpredikan berättade påven Benedictus XVI för oss att vi ska ge upp våra egenintressen och överlämna oss åt Gud. Han ska styra oss med sin godhet bort från det mörker som är dagens värld, en värld där egoistiska människor förstör allting omkring sig.

När man hör sådana vansinnigheter är det inte så svårt att förstå varför det har gått så illa för de folk som har byggt sina samhällen på religionens fundament.

En människa som ger upp sin rätt att tänka själv och hänger sig åt fantasier och sagor kommer givetvis inte klara av att hålla svält, fattigdom och sjukdomar borta. Vårt enda medel för att analysera och använda den objektiva verklighetens förutsättningar till vår egen fördel är vårt intellekt. Ondskan i denna värld utgörs av de som i religionens eller systemets namn vill avsäga oss rätten att använda detta intellekt: socialister, kommunister, fascister, katoliker och andra mystiker. De vill istället att vi ska styras av något abstrakt som människan inte kan definiera. Ibland kallas det Gud, ibland Samhället, men alltid är det olika namn på samma sak, nämligen ett irrationellt mänskligt påfund som strider mot människans själva natur och väsen.

När du finner dig själv i ett tillstånd av fattigdom och brist på mat, vatten och värme finns det vissa saker du kan göra som hjälper, och vissa som inte gör det.

Du kan välja att inte tänka och istället hoppas på att Gud ska hjälpa dig, det är religion.

Du kan välja att inte tänka och istället hoppas på att Samhället ska hjälpa dig, det är socialism.

Oavsett vilket av dessa du väljer så kommer du inte klara dig undan döden om inte någon annan väljer ett tredje alternativ, nämligen det att använda sitt eget intellekt i syfte att skapa förutsättningar för den egna överlevnaden. Den personen kanske stoppar frön i marken och gödslar och vattnar jorden, han kanske gräver en brunn, syr kläder eller bygger ett hus. Vad han än gör och vad han än skapar som skydd för livet och överlevnaden är det resultatet av att han har valt att tänka själv, att använda sitt eget intellekt och agerat i sitt rationella egenintresse givet objektiva förutsättningar som bestäms av naturen. Han skapar sin egen överlevnad med sitt grundläggande val att tänka.

Du som har valt något av de två första alternativen är alltid beroende av att den andra personen väljer det tredje, men han är aldrig beroende av dig. Han och du utgör samhällets två klasser: den närande och den tärande. Den närande är de människor som tänker och agerar enligt det rationella egenintresset, de tärande är de som ber en högre makt (Gud eller Samhället) om hjälp för sin egen överlevnad och vägrar att tänka själva. De närande kommer alltid klara sig utan de tärande, de tärande kommer aldrig klara sig utan de närande.

Trots detta faktum är de båda första alternativen byggda kring de tärandes rätt och de närandes orätt. De närande anses vara onda och egoistiska, de som kan skapa sin egen överlevnad med eget tänkande är skyldiga de tärande resultatet av sitt arbete. Den religiöse och socialisten som står och väntar på att överlevanden ska upprätthållas av Gud eller Samhället har rätten att parasitera på den som använder sitt eget intellekt. Rätten är dock bräcklig, den bygger på att någon väljer det tredje alternativet. Så länge det finns människor som väljer livet kommer även de som väljer döden att överleva, för de håller de närande gisslan med lagar (socialism) och sagor (religion).

Deras ondska ligger i definitionen av godhet: det att behöva överleva genom någon annans arbete, och ondska: det att överleva genom eget arbete. Det är en fascinerande motsägelse, att vara beroende av ”ondska” för att göda det ”goda”, och det gör det enkelt att förstå varför religiösa och socialistiska samhällen alltid slutar i misär. Det går helt enkelt inte att bygga rikedom och lycka på dödens principer, och kalla det som ger liv för ondska och det som ger död för godhet.

I skenet av detta lyder min egen predikan som följer: när någon – må han vara katolik eller socialist – ber dig att ge upp ditt egenintresse för ett godare syfte och din rationalitet för en högre makt, ignorera honom. När någon – må han vara katolik eller socialist – ber dig att lämna ifrån dig frukten av ditt eget arbete åt de som valt att inte arbeta, vägra. När någon – må han vara katolik eller socialist – berättar för dig att du är ond för att du överlever på egen hand utan att parasitera på andra, säg då åt honom att ”nej, det är jag som är det goda i världen, det är jag som håller hela mänskligheten vid liv. Det är mitt intellekt som är ljuset och din Gud som är mörkret, det är min rationalitet som är liv och din irrationalitet som är död”.

Vägra vara ondskans offerlamm, vägra acceptera deras premisser och deras önskan att använda dig för sina egna syften. Vägra vara ett djur, och välj att vara en människa. Däri ligger din grundläggande valfrihet som ingen kan ta ifrån dig.

God jul.

Klein och falskhetens chock

Vi har tidigare skrivit om hur Norberg är en ärlig debattör. När han recenserar Klein uppmanar han samtidigt till att läsa boken för att man själv ska skapa sin uppfattning. Det handlar om att inte lita på andrahandsinformation. Genomgående när Norberg argumenterar handlar det om att teckna en så bred och sann bild som möjligt. Skillnaden är slående mot just Klein. Det var därför högst förvånande att läsa LO skribenten John Swedmark i mycket selektiva ordalag beskriver Norbergs recension. Speciellt intressant är det eftersom jag och Swedenmark fick höra samma budskap. Lärde sig inte Swedenmark något av Norbergs ärliga argumentation. Svaret är nej, vilket jag nu ska visa.

Swedenmark börjar artikeln på följande sätt.

”Vilken är politikens roll i dagens globala samhälle? Naomi Klein ger i boken Chockdoktrinen ett intressant svar på den frågan: Ett slags tvångsvård. Såväl folkvalda som diktatorer verkar mot folkets vilja, men för dess eget bästa.Genom att påvisa likheterna mellan medicinska chockbehandlingar och nyliberalismens nedmontering av staten målar Klein upp en bild av en värld styrd av kallhamrade experter i vita rockar.”

Folkvalda och Diktatorer handlar mot folkets vilja för dess eget bästa, enligt Klein. Är detta då ett argument mot nyliberalismen? För den som har förstått vad nyliberalismen står för ter sig detta märkligt. Nyliberalismen vill att makten ska flyttas till individen, från folkvalda (och från diktatorer), för att människor själva ska få fatta beslut. Ingen annan ska ha rätten att mot min vilja tvinga på mig det som de anser vara mitt bästa. Mitt bästa ska jag få avgöra själv. Om Klein kritiserar att beslut fattas mot människors vilja, har hon egentligen allierat sig med nyliberalismen. Vidare måste man inse att om människor önskar kollektiva lösningar kan det ordnas utan statlig inblandning. Den enda skillnaden är förstås att ingen kan tvingas till att ingå i de kollektiva lösningarna. Detta är också en av de fundamentala missgreppen i Kleins bok. Nämligen att statliga ingrepp mot människors vilja är dåliga om det handlar om privatiseringar eller ”nyliberalism” men statliga ingrepp mot människors vilja är bra om det innebär mera kollektiva lösningar, skyddsmurar, skatter etc, dvs den politik som Klein gillar. Det är alltså inte statliga beslut mot människors vilja som Klein ogillar, utan hon ogillar politik som inte överenstämmer med hennes åsikter. Allt detta diskuterades av Norberg, men det nämner förstås inte Swedenmark.

LO artikeln forsätter:

”Att som Stefan Jonsson i DN den 28 november påpeka den religiösa undertonen i Norbergs karisma är rena rama konsumentupplysningen. Ja – ska jag likna den här tillställningen vid nånting så är det ett möte i Filadelfia Sundsvall. Välklädda radiohandlare som får höra att just deras livsstil har den store gudens välsignelse.”

Detta härrör till den så kallade ”Jonssonaffären”. Norberg skrev en debattartikel i Expressen fullspäckad med falsifierbar empiri och fakta, varpå Jonsson i ett personangrepp i DN kultur kallar Norberg för ”religiös”. DN kultur vägrar sedan Norberg en replik. Lustigt att överhuvudtaget ta upp detta som ett argument mot Norberg, inte minst med tanke på Norbergs nedmontering av Jonsson sam indjudan till debatt som Jonsson inte vågat nappa på. Swedenmark ville kanske vara ”solidarisk” med sin kulturkollega. Speciellt märkligt är det dock att ta upp detta, eftersom Norberg recenserade en bok. Det var knappt något tal överhuvudtaget om livstil eller att marknader är bättre än staten, eller något speciellt ”nyliberalt”. Förutom kanske då Boris Benulic som beskrev hur effektiva privata företags katastrofinsatser var efter orkanen Katarina, och hur fruktansvärt ineffektiva den statliga katastrofmyndigheten FEMA var.

Swedenmark fortsätter:

”Friedman ej roten till allt ont
Norbergs kritik inriktade sig på att vederlägga Naomi Kleins teori om att allt ont i världen härrör från Milton Friedman och Chicagoskolan inom nationalekonomin.

Han fick stöd av den röde elbolagsdirektören Boris Benulic, vilken såg Chockdoktrinen som ett bevis på att vänstern övergivit fakta och logik och blivit new age.

(Benulics huvudinvändning mot boken var att den recensent i DN som skrev mest uppskattande en gång fotvandrande som pilgrim till Santiago de Compostela. Tja – på sätt och vis var hela mötets grundstämning en upprörd protestaktion mot DN:s kultursida.)”

Intressant att notera att alla de argument Norberg använde mot Klein inte ens nämns av Swedenmark. Kleins alla felciteringar, klippande och klistrande för att förvrida saker som Friedman sagt så att något helt annat framstår, alla faktafel och felaktig tidsordning av händelser etc, det berör inte Swedenmark. Kanske hade det varit alltför upprörande för LO tidningens läsare att se favoritboken monteras ned, de hade väl satt morgonkaffet i halsen. Sedan gör Swedenmark något mycket falskt, när han påstår att Benulics huvudinvändning var Kärnborgs pilgrimsresa. Det var snarare en del i presentationen som mest var humoristisk. Dessutom använde Benulic detta främst för att framlägga en tes varför Kulturskribenter och andra sväljer Kleins bok trots alla de (uppenbara?) felaktigheter den innehåller. Kärnborg säger nämligen själv (i sin bok?) att hon förkastat allt rationellt tänkande. Det torde också vara den bästa anledningen varför någon skulle ta Kleins bok på allvar, förutom ren okunnighet då. Benulic starka argument var t.ex att tvärtemot vad Klein skriver så är det inte någon ny företeelse att chocka fångar. Kleins påstående att den nya militärtaktiken numera går ut på att chocka cilvilbefoklningen visade Benulic också är helt fel, snarare har taktiken ändrats till att skona civilbefolkningen, speciellt i jämförelse med taktiken under WW2. Detta missade tydligen Swedenmark, medvetet eller omedvetet kan man undra?

Under rubriken ”Eviga sanningar” skiver Swedenmark:

”Jag håller med om att vänstern inte är betjänt av konspirationsteorier. Det behövs inga onda djävlar som förklaring till kapitalismens mekanismer. Det ligger i själva dess natur att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal.

Förmodligen gör Klein ett tankefel när hon ser kapitalismen (eller dess representanter) som uppsåtlig anstiftare av politiska kriser. Det är snarare en evig sanning att den som sitter inne med resurserna till slut kan sko sig på andras olycka. Och det var därför statsmakten uppstod, som fördelare av rättvisa.

Däremot består den värsta krisen i mannaminne just nu i just detta att politiken har tagits över av makthavare  som säger sig arbeta för allas bästa, men i själva verket bara gynnar några.

Kortsiktigt hokus pokus. Det är det som är chockdoktrinen. Världen över, men också här hemma: i varje utförsäljning av gemensamt ägda institutioner till skumma aktörer med inget annat än framtida avkastning för ögonen.

Det är inte Milton Friedman som överväger att överta dina barns skola för en spottstyver och avskeda så många personal som möjligt. Det är lokala entreprenörer som är medlemmar av samma Rotaryklubb som dina kommunalråd.” 

Kapitalismens natur är att exploatera allt som låter sig exploateras för att skapa rikedom åt ett fåtal. Det är tydligen en evig sanning som inte behöver vederläggas eller motiveras. Låt mig stilla undra om detta inte skrivs mera utifrån en strikt egenintresse. Detta är helt enkelt en fantasi LO hela tiden måste trycka på, som de måste argumentera utifrån, för annars skulle det inte finnas någon anledning till LO:s existens.

Den som sitter inne med resurserna kan sko sig på andras olycka, och statsmakterna ”uppstod” som fördelare av rättvisa, de är andra eviga LO sanningar. Utan att leta upp någon källa vågar jag gissa mig till att statsmakter under en förkrossande majoritet av staters existens, har letts av kungar eller diktatorer som använt sig av statens makt och vålds- resurser för att berika sig själva och sina allierade (adeln t.ex) på folkets bekostnad. Dessutom torde det mest effektiva sättet att sko sig på andra vara att använda sig av statens våldsmonopol. Att staten skulle vara någon fördelare av ”rättvisa”, det kommer endast  att stämma om det är staten som också bestämmer innebörden i ordet ”rättvisa”.  I marknadsekonomin är det som bekant för läsare av denna bloggen, omöjligt att sko sig på någon annans bekostnad eftersom transaktionerna bygger på frivillighet.

”Makthavare som säger sig arbeta för allas bästa men sedan bara gynnar ett fåtal”. Detta är ett fullkomligt ofattbart argument för att komma ifrån en LO anställd. LO som är ett rent särintresse för sina medlemmar, om ens det. Eftersom LO ensidigt stöder socialdemokraterna bortser man från alla sina medlemmar som röstar på andra partier, LO kanske istället borde sägas företräda den lilla elit som styr LO. I det stora hela handlar det om att LO sponsrar socialdemokratin med en otrolig mängd pengar, samt massa gratis valarbete och allmän propaganda. Självklart i utbyte mot ett gigantiskt inflytande i politiken. Socialdemokraterna och LO, är om något ett exempel på hur särintressen har kunnat styra politiken i Sverige.

Sen är det inte ”den onde” Friedman som överväger att överta din lokala skola för en spottstyver och avvskeda personalen, det är din lokala ”onda” entreprenör. Som dessutom fraterniserar med politikerna. Detta låter som konservatism eller korporativism, där företag använder sina kontakter och resurser med politiker för att gynna sig själva. Detta är något som Friedman och nyliberalismen är emot, och dessutom är det ett mycket starkt argument för en liten stat. Anledningen är självklart att en stark stat som tas över av särintressen kan göra alldeles för mycket skada. Mycket bättre då att makten är flyttad så att människor själva får fatta beslut om det som rör dem.

Sen är det en rent löjeväckande avslutning på artikeln:

”Norberg är oerhört lärd och hittade ett antal grova sakfel i Kleins bok, varav toppnumret var att den tankesmedja där han fått sin skolning, Cato, räknades som ett näste för konservativ högerideologi. Detta påstående fick Timbrofolket att guppa av skratt. Jag förstod inte riktigt varför.

Däremot så smålog jag under frågestunden, när det visade sig att det mått på Frihet som Norberg stolt visat upp i sina diagram över kapitalismens godartade effekter inte alls mätte frihet i vanlig mening utan frihet i bemärkelsen frihet från skatter, tullar och pålagor.

En rent ekonomisk definition på frihet, utan några människor i. Tack, doktorn!”

Swedenmark förstår inte varför ”Timbrofolket” skrattar när man kallar tankesmedjan Cato för konservativ högerideologi. Jag föreslår att Swedenmark använder sig av internet och läser på Cato:s hemsida. Detta är dock ett vanligt förekommande fenomen, att människor inte ser skillnad på neo-konservatism och nyliberalism. Ska försöka återkomma till detta i ett kommande inlägg. En försmak är det som Cato själva skriver (bara en del de skriver mera):

”The Jeffersonian philosophy that animates Cato’s work has increasingly come to be called ”libertarianism” or ”market liberalism.” It combines an appreciation for entrepreneurship, the market process, and lower taxes with strict respect for civil liberties and skepticism about the benefits of both the welfare state and foreign military adventurism.”

Jag smålog också när jag läste din artiken Swedenmark, när det visar sig att du argumenterar emot något som Norberg redan sagt. Norberg visade det diagram du frågar efter redan under presentationen, vilket han också säger själv. Liksom med Klein undrar man om du ljuger medvetet för att framställa Norbers som oärlig för LO:s läsare, eller om du helt enkel var ouppmärksam eller bara inte förstod?

För övrigt vill jag rekommendera en mycket intressant bloggdebatt som uppstod i samband med blogginlägg om Norbergs recension. Debatten handlar om hur delar av vänstern har en relativistisk syn på kunskap. Eller med andra ord en brist på sanningskrav, eftersom de anser att det inte finns någon objektiv eller oberoende sanning, bara olika åsikter. Debatten finns hos HAX, och Kaffepaus har skrivit ett mycket intressant inlägg baserat på debatten.

Nu behövs ingen stat

Socialister har nu blivit av med sitt mest använda argument, och det kanske mest övertygande. Nationalekonomisk forskning har nämligen visat med ultimatum spel att människor inte bara agerar rationellt ekonomiskt utan även agerar altruisktiskt. Notera att när jag talar om altruism, menas omsorg om andras intressen.

Det argument socialisterna nu blivit av med är förstås – Vem ska ta hand om de fattiga, de svaga, de utsatta om det inte finns någon stat? Hur ska de få vård, bostad etc? Om människor ibland agerar altruistiskt finns inte detta problem. Fattiga och sjuka kommer att tas omhand på frivillig basis eftersom människor har altruistiska drag i sitt agerande. Detta är ett mycket starkt argument för en nattväktarstat som har som enda uppgift att skydda människor från fysiskt våld, och se till att kontrakt upprätthålls. En omfördelande stat behövs alltså inte alls. Att människor skulle vara delvis altruistiska är inget argument för socialism och absolut inget argument för kommunism.

Det råder mycket stora missuppfattningar om kapitalism och om socialism. En av dessa är att kapitalism inte skulle vara förenligt med altruism, och att socialism är det bästa om människor är altruistiska. Den yttersta formen av socialism, dvs kommunism förutsätter att alla människor, hela tiden, är altruistiska. Om vissa människor, eller alla människor (räcker med en del av tiden), agerar utifrån egenintresse, då blir kommunismen ett ohyggligt samhälle, där de som drivs av egenintresse fullt ut kan utnyttja de altruistiska för egen vinning utan att någonsin erbjuda något i retur. Även mildare former av socialism lider av samma problematik. Grunden till problemen är den statliga makten som grundas på våldsmonopol. En socialistisk statsmakt som använder tvingande statsmakt för att införa tvångsaltruism, t.ex någon form av omfördelning, statligt ägande etc, kan aldrig garantera eller ens särskilja politik som grundar sig på altruism, från politik som grundar sig på egenintresse. För hur ska man kunna påstå att politik som t.ex gynnar lågavlönade är altruism, att det inte drivs av andra motiv, t.ex behålla makten, gynna de egna väljarna, eller gynna särintressen etc. Det är omöjligt.

Riktig altruism kan bara fungera när en människa själv har möjligheten att bestämma över sitt eget liv. Det enda system som gör altrusim möjlig att fungera är kapitalismen och liberalismen. När varje människa själv har rätten att fatta alla beslut som rör sitt eget liv. Att kapitalismen förutsätter egenintresserade människor är nonsens. Det går bra att vara så altruistisk som man önskar. Skänk bort alla dina pengar, ställ dig med en skylt på ett torg där det står ”jag arbetar gratis”, starta ett företag och skänk bort det till de anställda. Möjligheterna till altruism är oändliga. Notera att när varje individ själv bestämmer över sitt agerande är det oväsentligt vad som styr agerandet, egenintresse, altruism eller något annat. Det blir endast relevant med vad som styr agerandet när någon ska bestämma över någon annan, dvs när en stat ska bestämmer över människor.

Kapitalism och liberalism är det bästa systemet oavsett hur människor är. Anledningen är enkel, nämligen att varje människa har själv rätten att fatta alla beslut som rör hennes liv. Ingen kan tvinga någon annan till någonting. Ingen kan bli tvingad till att vara altruistisk, men ingen kan heller tvingas till att vara egenintresserad. Istället är det upp till var och en att leva på det sätt som de önskar, på det sätt som varje individ anser är bäst för en själv, med undantaget att en individs frihet inte får inkräkta på andras frihet.

Om att förhålla sig till verkligheten

Nu finns Johan Norbergs effektiva avklädning av Naomi Klein som mp3-fil via Timbro. Hans argumentation och utpekandet av sakfel, missuppfattningar och rena lögner är givetvis förödande för vänstern, men de utgör inte den viktigaste delen i presentationen. Det som verkligen hedrar honom och visar att han är en ärlig och seriös debattör är den sista uppmaningen: läs boken! Han vågar ställa sig upp inför ett par hundra likasinnade och säga ”detta är mina åsikter om boken, ta med er dem när ni själva skapar er en uppfattning genom att läsa vad Klein faktiskt skriver. Lita inte på att jag har rätt, för då begår ni samma misstag som skribenterna på DN kultur”.

Kan ni föreställa er någon vänsterdebattör i Sverige som skulle bjuda in vem som helst, oavsett åsikt, till liknande recensioner av någon av dessa böcker? Kan ni föreställa er en Ali Esbati eller en Lars Ohly annonsera ut ett evenemang där de punkt efter punkt går igenom vad de anser är fel i böckerna, bjuder in deras författare och/eller påhejare, uppmanar dessa att argumentera emot och dessutom rekommenderar läsning av samma böcker till sina åsiktsfränder?

Med tanke på vänsterns meriter är det inte så sannolikt. De är istället av den typ som vägrar tillåta repliker, som läser subjektiv andrahandsinformation och direkt och utan källkritik utnämner människor vars åsikter de inte vet något om till lögnare. Naturligtvis blockerar de också alla som är av en annan åsikt och som dessutom har mage att argumentera för denna.

Jag är den första att erkänna att jag inte har läst Klein, och därför tänker jag inte referera till Norberg på annat sätt än genom att säga att hans argumentation låter övertygande. Vad gäller sakfelen och de fingerade citaten ser jag ingen anledning att betvivla honom, men jag förstår hans poäng när han uppmanar oss alla att läsa själva. Jag ska försöka orka göra det och sedan uttala mig efter egen erfarenhet, för det är så vi liberaler måste förhålla oss till argumentation och verklighet. Vi måste visa att vi inte har något att skämmas för, något att dölja, att vi inte måste fabricera egna verkligheter och ägna oss åt förtal och lögner. Istället måste vi konsekvent använda oss av sakliga och rationella argument, empiri, statistik och fakta. Även om det kräver mycket av oss och kanske inte ger samma publika genomslag som lögnerna så är detta det enda vi kan göra.

Vägra vara en bedragare, sänk er inte till vänsterns nivå, det behöver vi inte. Vi har alla argument och all logik på vår sida, vi har all historia och all statistik som bevis för att vi har ”rätt” (så mycket det nu går att ha). Låt oss inte svika det arvet bara för att kunna bemöta vänstern på dess egen nivå. Vi är större än så. Vi är bättre än så.

Socialismen är inte en enskild händelse

Igår läste jag en artikel på DI som handlade om kvinnor i Riddarhuset när jag snubblade på något som kändes väldigt utmärkande och värt att kommentera. Det hade inte med själva artikeln att göra, men i denna nämnde ordföranden Carl Cederschiöld (m) att hans anfader, juristen Petrus Gavelius, fick sin adelstitel då han på 1600-talet hjälpte Karl XI att framgångsrikt dra in högadelns gods till kronan. Cederschiöld kommenterade detta med att ”han var en av de första svenska socialisterna”. Så långt allt väl, men det som fångade mitt intresse var en av läsarkommentarerna till artikeln. I denna framfördes åsikten att socialism inte alls är att driva in mark till staten (kungen) utan att det vore att dela ut denna till de fattiga som saknade mat.

Detta tror jag är väldigt talande för hur många socialister ser på socialismen. De tror att ideologin handlar om att i ett svep omfördela rikedomar och makt från de rika till de fattiga och sedan låta livet ha sin gång, men så är det ju givetvis inte. Återigen är Nozick till stor hjälp: säg att staten delar ut jord till de fattiga och låter dessa hållas. Vad händer om alla som odlar råg sluter ett avtal med en artist som ger denne artist 1 kg råg från varje lantbrukare i utbyte mot ett uppträdande? Han blir givetvis oerhört rik och en ojämlikhet har uppstått. Tänk vidare att liknande avtal sluts varje dag i hundratalet, och att alla dessa avtal ger upphov till nya fördelningar som skiljer från den ideala (där alla har ungefär lika mycket). Vem som förespråkar den jämna fördelningen av samhällets resurser kan på allvar tro att staten inte behöver och kommer korrigera varje annan fördelning, oavsett hur den uppstår?

Socialismen är en kontinuerlig process, och ingenting som inträffar en gång och sedan är över. När en bonde tilldelas mark av staten blir han rikare än han var innan genom själva innehavet av mark, men så fort han börjar producera rikedom i form av skördar måste även denna omfördelas till de som har (producerar) mindre. Om alla från början har lika mycket mark och vissa sedan producerar mer än andra måste denna produktion naturligtvis omfördelas till de som inte producerar lika mycket, eftersom en ojämlik fördelning av rikedom annars uppstår. Vilka incitament ger det den enskilde bonden att producera mer än han absolut behöver för att försörja sin familj? Inga såklart, ju mer han producerar och ju mer arbete han lägger ner desto mer blir han bestulen och desto mer får den som inget har producerat själv. Sådan är socialismen. Den tar ingen hänsyn till vem som skapar mest och hur resurser skapas, det viktigaste är att alla får tillgång till ungefär lika mycket. Det innebär också att den mest produktive hela tiden får ge till den minst produktive, och att utveckling och effektivisering därmed bara leder till bestraffningar i form av ökad omfördelning.

Detta är något som socialister måste inse. När de fattiga tilldelas rikedom är tanken inte att denna rikedom ska utvecklas och växa eller ens användas till något annat än omedelbar konsumtion för mottagaren. För som Nozickexemplet visar kan byteshandel ge upphov till än mer ojämlika fördelningar än om alla vore självförsörjande. Detta måste i rimlighetens namn stävjas, och resultatet av att hindra ambitioner och exploatera de mest produktiva blir naturligtvis en kronisk brist på allting som människan behöver för att överleva, vilket också har bevisats i samtliga länder som har använt sig av just sådana system.

Det både praktiska och moraliska idealet är istället att låta alla som tilldelas mark äga denna mark själva och bestämma över den och dess avkastning. Ett sådant system gör att det lönar sig att effektivisera och producera mer, dels för att man själv kan konsumera mer och få ett bättre liv, och dels för att man kan byta överskottet mot sådant man inte gör lika bra själv men som andra gör bättre och som man själv anser att man behöver och vill ha. Det systemet kallas marknadsekonomi och främjar överlevnad genom incitamenten att ständigt förbättra och effektivisera produktionsprocesserna i syfte att öka mängden rikedom.

Motståndaren till marknaden och kapitalismen måste också erkänna dessa implikationer. Socialismen måste fortgå hela tiden, så fort omfördelningen från produktiva till improduktiva överges kommer ojämlika fördelningar av resurser att uppstå, vilket är just det ideologin är tänkt att bekämpa. Om man bara omfördelar rikedomar en gång så kommer nya ojämlika fördelningar spontant uppstå med tiden eftersom det ligger i den mänskliga naturen att byta varor och tjänster i syfte att förbättra den egna situationen. Detta beror naturligtvis i grunden på den privata äganderätten till marken och dess avkastning, den rätt som implicit ges den enskilde bonden så fort hans produktion slutar att omfördelas, och det är denna rätt som socialismen därmed ska inskränka.

Förbudet mot privat ägande handlar inte om att ”samhället” kontrollerar varesej företag eller mark, det handlar om att den som brukar en fabrik eller ett stycke jord inte har rätt till frukterna av produktionen. Socialister kan hävda att det är arbetarna på ett företag som äger företaget, men det ägandet betyder ingenting eftersom ideologins övergripande mål är att fördela de skapade resurserna jämlikt. Det innebär att det företag i samhället som producerar mest måste skänka överskottet till det som producerar minst, eftersom en orättvis fördelning annars uppstår. Det innebär därmed inte att arbetarna tillsammans äger och kontrollerar resurserna de skapar eftersom detta strider mot ideologins målsättning: den jämna fördelningen. Samhället kan inte indelas i grupper efter företag där somliga får mer än andra, det måste inkludera alla människor och fördelningen av resurser måste vara jämnt fördelad över folket, inte bara mellan de som arbetar på ett specifikt företag. Fördelningen måste därmed pågå hela tiden och gälla hela samhället, annars uppstår marknaden spontant och med den mer ojämlika fördelningar baserade på produktivitet och förtjänst.

Det hela framstår givetvis som absurt, men sådana är implikationerna av de uttalade målen. En jämlik fördelning kan inte åstadkommas en gång och sedan lämnas vind för våg, den måste hela tiden kontrolleras och skapas igen av en central kontrollenhet som staten. De mest produktiva måste hela tiden dela med sig till de minst produktiva, och deras personliga åsikter om detta är ointressanta. På så vis är både individen och det begränsade kollektivet maktlösa i det socialistiska samhället, eftersom ideologins mål handlar om en homogen helhet och inte kan exkludera eller kategorisera någon.

Att erkänna detta vore ett första steg för socialisterna att inse sin ideologis teoretiska såväl som praktiska oduglighet, men det är antagligen lättare att leva i förnekelse och froma förhoppningar om verklighetens spontana reformering. Därför förväntar jag mig inga kommentarer som visar var jag har fel, men jag välkomnar givetvis varje försök.

Kubaner för företagande

DN rapporterar från Kuba. I ett land präglat av femårsplaner och centralstyrning av ekonomin har man genomfört en Gallupundersökning, utan regimens vetskap. Högst upp på det kubanska folkets önskelista står enligt denna – håll i er nu – legalisering av småföretagande.

Det verkar dessutom som att regimen överväger att privatisera jordbruket som en följd av den kroniska bristen på livsmedel. Detta trots att Venezuela subventionerar ekonomin med olja i utbyte mot läkare och idrottstränare.

Jag begär inte att någon ska vara överraskad, verkligheten kommer trots allt i slutänden alltid ikapp lögnen. Den socialistiska ideologin har inte förvridits till oigenkännlighet på Kuba, den har praktiserats precis så som är avsett. De kommunister som brukar skylla misslyckandena på USA:s handelsblockad verkar inte ha begripit att just minimal eller helst icke existerande handel är en förutsättning för kommunismen. Det är ju just självförsörjning bakom tullmurar som ska bygga välstånd, så allt är i sin ordning.

Esbati & Co kan fortsätta att försvara sig med att ovanstående bara är propaganda från CIA-agenter, men för oss som lever i verkligheten kommer ett totalt sammanbrott allt närmre. Det ska bli intressant att se hur det går till och vad det leder till. Framtiden ser ljus ut.

Poängen då?

Konsumtionskritik är tydligen ordet för vintern, men svenska folket kommer ändå slå rekord i julhandel. Det är positivt men lite beklämmande, ”vi” lever naturligtvis inte som vi lär. Skulle vi göra det skulle vi leva på de där 2.680:-/månad efter att vi hade skickat resten till de bättre behövande.

Senaste inlägget hittas i SvD där en spretig skara tyckare beklagar sig över Svenskt Näringslivs syn på etik. Tyvärr missar de poängen. Annonsen med sagan om gumman som handlade för lite visar vad som händer om människor slutar handla saker, nämligen att de som produceras förlorar sina jobb och inte själva kan konsumera något välstånd. Det är det så vitt jag har sett ingen som har argumenterat mot, kanske för att det är ett faktum som är svårt att motbevisa. Istället handlar blogginlägg och kommentarer om lösa saker som att människan inte alls behöver konsumera för att bli lycklig. Nähä, men låt varje individ inse det själv och säga upp sig från jobbet då. Varför denna bristande tro på det mänskliga intellektet? Och vad är det vi ska göra istället som gör oss så mycket lyckligare? Varför har den fria människan ständigt strävat efter högre materiellt välstånd om det inte gör oss lyckligare?

Faktum är ju dessutom att vi faktiskt blir lyckligare ju rikare vi blir, snarare än motsatsen som ibland hävdas.

Hur osannolikt det än låter så tror jag att även den här frågan präglas av människors generella oförstånd inför hur ekonomin fungerar. De verkar tro att minskad konsumtion inte påverkar dem, att de kommer ha samma materiella standard men ett rikare själsliv om de bara slutade handla så mycket. Men som sagt, då skulle en stor del av dem förlora sina jobb eftersom det de producerar inte längre efterfrågas, och varför blir de lyckligare av det? Man kan inte ha kvar kakan och äta den på samma gång, minskad handel betyder de facto lägre levnadsstandard, och vilket land har någonsin upplevt ökat välmående av kontinuerlig negativ tillväxt? Ge mig ett enda exempel så ska jag äta upp min plånbok.

Att konsumera innebär att man använder sig av det som behövs för den egna överlevnaden: i grunden vatten och bröd, men i förlängningen även kläder och bostäder, mediciner och rent vatten, el och uppvärmning. När vi har åstadkommit allt det, varför ska vi då sätta oss ned och vara nöjda? Varför detta dyrkande av det nollställda, det konstanta, det oföränderliga? Vill människor verkligen leva i ett tillstånd av evig nödtorft och noll utveckling? Jag tror inte det, men de verkar inte begripa att det blir effekten av att sluta handla det ”onödiga”. Om jag slutar köpa fina skor från Italien förlorar de anställda på skofabriken sina jobb. Jag blir utan de skor jag vill ha, de arbetslösa blir utan en massa saker de både behöver och vill ha eftersom de inte har några inkomster. Det i sin tur leder till att arbetstillfällen försvinner pga minskad efterfrågan osv. Det är en negativ cirkel som inte kan kontrolleras så att den stannar på en viss nivå. Det går inte att planera en global ekonomi så att det några anser är nödvändigt producerat men ingenting annat. Och om jag har råd att köpa ett par italienska skor, vem lider då av att jag gör det? Tillverkaren blir nöjd eftersom han får en inkomst, den inkomsten går till att köpa något han vill ha av en annan producent som får en inkomst och kan köpa saker han vill ha, osv. Det är handlandet som skapar värde, utan efterfrågan finns ingen tillgång och ingen konsumtion, och ett liv utan konsumtion är ett fattigare liv oavsett vad vänstern vill få oss att tro. Därför strävar mänskligheten alltid framåt och därför är hon lyckligast i länder med positiv tillväxt och hög BNP/capita.

De som förlorar på minskad handel är inte de onda kapitalisterna, det är de som är beroende av sina inkomster för att ens överleva. Utan jobb kan de inte konsumera ens det mest nödvändiga, och ett jobb som räcker till för att betala för just det är garanterat ett minst lika krävande jobb som det som kan betala för fina italienska skor. Man kan inte äta kakan och ha den kvar på samma gång, antingen producerar och konsumerar vi lyx, eller så använder vi samma tid och samma energi (och antagligen ännu mer än så) åt att producera det allra mest nödvändiga. I vilket syfte, vem tjänar på det? Tron på att vi genom att vifta med ett magiskt trollspö och få fram allt vi behöver för att sedan lungt kontemplera över livets viktiga frågor är naiv och felaktig. Som tur är kommer den aldrig omsättas i praktik, den fria människan strävar framåt och accepterar inga försämringar. Detta bevisas paradoxalt nog av just vänsterns gnäll om sänkta reallöner och lägre marginaler. Vad vill de ha mer pengar till? Konsumtion, så klart.