Planekonomin at work

Händelserik dag idag! Allas vår favorit Hugo Chávez har bestämt sig för att det är en bra idé att tvinga risproducerande företag att sänka sina priser genom att hota med permanent förstatligande om de inte lyder. Den som när Venezuela väl faller vill skylla misslyckandet på något annat än socialismen får gärna förklara varför denna åtgärd inte är planekonomi när planekonomin är som bäst. En social reform designad för att gynna folket genom lägre priser på nödvändiga livsmedel. Vad arbetarna på dessa fabriker tycker om att få sina löner sänkta är naturligtvis inte relevant, det viktiga i socialismen är att gynna majoriteten. Slavarna som får slita för deras intressen är ju i minoritet, och det är aldrig rätt att låta minoriteten bestämma över samhället. I offermoralen finns ingen plats för individer, bara kollektiv.

Svar på Baylans frågor

Sosseriets nya partisekreterare ställer ett antal frågor i DN, varav alla är ganska enkla att besvara. Jag vet inte exakt vad Alliansen skulle säga, men dessa är de mest rimliga svaren.

* Varför vill inte regeringen rädda svensk fordonsindustri?

Svar: för att den är olönsam, och att driva olönsamma företag är att förstöra kapital. Det är slöseri med pengar som faktiskt är en begränsad resurs oavsett vad sosseriet tror.

* Varför vill inte regeringen investera i välfärden så att inte de uppsägningar som nu hotar behöver genomföras?

Svar: det finns ingen sådan koppling mellan ”välfärd” och sysselsättning, snarare tvärtom. Ju högre skatter desto dyrare att anställa, och ju starkare arbetsrätt desto större risk att skaffa ny personal.

* Varför har regeringen lagt ner 70 procent av all utbildning för nya jobb?

Svar: för att sådan utbildning bara är ett sätt att dölja arbetslösheten, och för att det är varje människas eget förbannade ansvar att göra sig attraktiv nog för arbetsgivare.

* Varför har regeringen trängt ut en halv miljon människor ur a-kassan och vad ska den göra åt det?

Svar: vad den ska göra åt det vet jag inte, vad den borde göra är att privatisera hela systemet för att säkerställa en effektiv och rättvis verksamhet.

* Och när blev passivitet detsamma som regeringsduglighet?

Svar: samtidigt som det blev viktigt att hålla koll på statsfinanserna och inte vräka ut skattebetalarnas pengar till olönsamma verksamheter som ägnar sig åt kapitalförstörelse.

Var det nåt mer du undrade?

Atlas

Förresten, nu när försäljningen av Ayn Rands ”Atlas Shrugged” ökar tack vare den ekonomiska krisen kan det vara läge att tipsa om att Timbro har rea: 48:-. Köp! Läs!

Klasslöshet KRÄVER förtryck

Spekulationerna kring vem som är ansvarig för terrorbränderna i Södertälje går vidare. I SvD finns en artikel om hur Brå ska försöka hindra människor med extrema åsikter att begå brott, och i denna artikel finns formuleringen ”på vänstersidan finns [...] individer som är emot alla former av förtryck och vill se ett klasslöst, antikapitalistiskt samhälle”. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är djupt olycklig.

Ett ”klasslöst” samhälle där alla människor har tillgång till lika mycket konsumtion oavsett vad de sysslar men kan aldrig vara fritt från förtryck. Det kommer alltid finnas några som producerar mer än andra, antingen tack vare att de strävar längre, anstränger sig hårdare eller är mer begåvade. Om dessa inte ska få större konsumtionsutrymme än diverse drönare som helst inte jobbar alls utan gärna ägnar sig åt andra olönsamma aktiviteter – som medlemmarna av extremvänstern exempelvis – så måste de bli bestulna på resultatet av sitt arbete och sin produktion.

Tänk så här: du äger ett hem, ett hus eller en lägenhet, och har 1000:- att spendera på renoveringar. Eller för att göra det ännu tydligare, du har 10 kg potatis som du själv har odlat och som du kan byta mot arbetsinsatser som förbättrar ditt boende. En person åtar sig att göra om hela ditt kök precis efter dina önskemål. Han står för material och arbete och du behöver bara ge order. En annan person åtar sig att hänga om en tavla som sitter snett. När dessa två personer har utfört sina respektive arbeten, vem anser du är mest förtjänt av lejonparten av den potatis du kan fördela?

Notera att frågan är retorisk, svaret borde vara uppenbart för vem som helst.

Så här funkar all form av produktion i samhället, några producerar mer värde än andra. Vad det beror på kan variera men det är också i grunden ointressant. Så länge inget tvång (=förtryck) utövas så att människor begränsas i sin handlingsfrihet kan man aldrig skylla på någon annan om man misslyckas eller inte förmår producera samma värde som någon annan. Dessutom, personen som fixar köket i exemplet ovan skapar inte ett stort värde åt heminnehavaren på den andra personens bekostnad. Den andra personen kan skapa ett annat värde, men väljer att bara åta sig att rätta till en tavla som hänger snett. Han har all frihet och rätt i världen att göra något mer produktivt, men han gör det inte.

Den fria marknadsekonomin och kapitalismen bygger i grunden på frihet. Att människor inom detta system sedan oftast väljer att ägna sig åt byteshandel har ingenting med några regler eller system att göra, det är bara rationellt. Om personen som fixar köket är oerhört bra på att fixa kök men rätt dåligt på allt annat så är det rationellt för honom att ändå ägna sig åt att just fixa folks kök. Detta för att han på så sätt med samma arbetsinsats kan skapa maximalt värde. Gjorde han något annat skulle han behöva ägna samma tid åt att skapa mindre värde, och varför skulle han göra det? Varför skulle han jobba 1 h för 1 kg potatisar när han kan jobba 1 h och tjäna 5 kg potatisar, eller 10 kg? Han vinstmaximerar, för att det är rationellt. Skulle han däremot vara olidligt trött på att fixa kök så gör han antagligen något annat, men även då försöker han att bli så duktig som möjligt för att det ger honom större avkastning.

Att man byter namn på systemet till ”socialism” betyder att människor plötsligt kommer bortse från sitt eget välmående och börjar ”vinstminimera” för någon annans vinnings skull. Och även om det vore så att alla individer plötsligt blev helt osjälviska, vad skulle det då spela för roll om alla fick lika mycket rikedom? Ingen skulle ju ändå vilja ha den, alla skulle önska att någon annan fick ta del av den istället. Socialism har alltså ingenting med osjälviskhet att göra, tvärtom. Själva systemet bygger på att somliga ska gynnas och få det bättre genom stöld och tvång, och dessa är inte sällan socialisterna själva. Varför demonstrerar arbetarna på SAAB med röda flaggor och socialistiska slagord? För att gynna sig själva genom att staten finansierar deras löner med skattepengar, eller för att de är solidariska med någon annan?

Återigen en retorisk fråga.

Den fria marknadsekonomin innebär att varje individ i fred och frihet får skapa förutsättningar för att leva så gott som möjligt, utan att det sker på andra människors bekostnad. När man jobbar och skapar ett värde så skapar man det med sin egen kraft, när man stjäl ett värde från någon annan genom att tvinga till sig det utnyttjar man någon annans kraft och skapande och berikar sig på hans bekostnad. Sådant är det ”klasslösa” samhället där den som rättar till en tavla får lika mycket potatis som den som fixar ett helt kök.

Varför?

För att någon förtryckande maktinstans måste omfördela potatisen ”jämlikt” tvärtemot vad uppdragsgivaren önskar. Det är heminnehavaren som får två värden skapade åt sig, och det är därmed också hans rätt att fördela belöningen. Ingen annan har med saken att göra, och just därför behöver det ”klasslösa” samhället alltid någon sorts myndighet som utövar tvång och förtryck. Annars skulle de värden som skapas aldrig någonsin kunna fördelas jämlikt mellan alla människor oavsett hur mycket värde de själva skapar, helt i enlighet med ovanstående köksexempel.

På bloggen på skp.se (Sveriges Kommunistiska Parti) finns detta resonemang illustrerat med all önskvärd tydlighet: där skriver man att ”Det s.k. BNP hade räckt mer än väl för välstånd åt alla medborgare. Anledningen till att det inte räcker är att Borg och han gelikar envisas med att fördela ca. 70 procent till ett litet fåtal, medan vi andra skall leva på resten”

Dvs: de värden som finns i samhället finns där oavsett vad människor ägnar sig åt. Om köksfixaren slutar fixa kök finns fortfarande all produktion kvar, och resultatet av den kan fördelas hur som helst. I verkligheten försvinner ju en stor del av produktionen om den som utför det inte belönas för det. Varför skulle köksfixaren fixa kök om han får samma konsumtion och belöning för att rätta till en tavla? Om alla människor slutar på sina jobb och börjar rätta till tavlor, vad innebär det då på sikt för samhällets gemensamma produktion och rikedom?

Ja, det var en retorisk fråga igen.

Det enda system som garanterar frihet från förtryck är ett fritt system som bygger på individens frihet att agera utan att begränsas av andra och utan att själv begränsa dem. Detta är det kapitalistiska systemet som alltid bygger på frivillighet: du är aldrig av någon annan tvingad att göra ett val, du är fri att själv bestämma. Att det inte innebär att man som drönare kan bestämma att man ska få 10 kg potatis utan att arbeta innebär bara att man inte får bestämma över någon annan, nämligen den som har skapat värdet 10 kg potatis. För att jag ska kunna vara fri måste alla andra också vara fria, och för att ingen ska få bestämma över mig kan jag heller inte få bestämma över någon annan. Drönarnas ”frihet” att få samma konsumtion som alla andra oavsett produktivitet måste innebära deras ”frihet” att stjäla värden från de mest produktiva och utnyttja dem för sin egen vinnings skull, på deras bekostnad.

Är det det som kallas solidaritet och rättvisa?

Läs också gärna vår artikel ”vad är en marknad?”

Tack!

DN:s glädjande opinionsundersökning visar (förhoppningsvis) åtminstone två saker:

1. Folk förstår att den ekonomiska krisen inte är regeringens fel
2. Folk förstår att man inte kan spendera hur mycket skattepengar som helst på att rädda olönsamma industrier

Egentligen har finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen inneburit ett guldläge för oppositionen och dess demagoger. Man har kunnat skylla allt elände på regeringen och kapitalismen och visat att här har vi minsann ett gäng som inte bara förespråkar det system som skapade krisen utan dessutom är likgiltig inför dess effekter. När vanligt folk drabbas av massarbetslöshet står regeringen där med armarna i kors och ägnar sig istället åt att rädda bankfolkens bonusar.

Det intressanta är att det är i princip exakt vad vänstern har gjort. Att det trots alla klatchiga slagord och enkla argument inte har fungerat kan faktiskt bero på att vanliga människor har börjat se igenom populismen. Det är i så fall långt viktigare än att Alliansen – som trots alla sina brister är det enda alternativet i svensk politik – hämtar igen ett till synes ointagligt försprång. Att mantran som budgetbalans och statsfinansiellt ansvarstagande just nu vinner över skrikandet efter mer stimulanser är faktiskt alldeles, alldeles underbart. Låt oss hoppas att det är en trend som håller i sig, för om det är något det här landet skulle må bra av på sikt är det mer ekonomisk bildning och mer insikt om var statens pengar egentligen kommer ifrån.

Vänsterterror 2.0

…och som ett brev på posten (!) kom vad som väl kan liknas vid ett bevis för att det är just vänstergrupper som är ansvariga för terrorismen. Det är givetvis fruktansvärt, men varken överraskande eller ologiskt. Låt oss bara hoppas att allmänheten nu inser vilka (farliga) idioter detta handlar om och tar till sig budskapet. Extremvänstern är inte ute efter solidaritet, fred eller förståelse, utan vill bara med militanta metoder tvinga på människor sina vridna och verklighetsfrämmande idéer om hur samhället ska se ut. Den som tror att en värld styrd av dessa fåntrattar skulle fungera på något annat sätt än, säg, Nordkorea är mer än lovligt naiv. Och tro för all del inte att de står på de svaga och utsattas sida, tvärtom.

Vänsterterror

Idag kom terrorismen till Sverige, och det som förvånar mig mest är gentligen gammalkommunisternas löjliga bortförklaringar. Varför vill de aldrig konfronteras med effekterna av deras egen ideologi? Det är samma sak när det gäller socialistiska experimentländer världen runt: Sovjet var ”statskapitalistiskt”, Kuba lider bara pga den amerikanska blockaden, Nordkorea är inte alls planekonomiskt osv. Antagligen handlar det om total verklighetsförnekelse på gränsen till dumhet, men det kan också vara snäppet värre. Risken finns att dessa människor är fullt medvetna om att det är socialister som terroriserar landet och att socialismen är skyldig till misslyckanden i många länder, men att de helt enkelt inte bryr sig. Deras bortförklaringar är i så fall bara en front, en dimridå. Jag är inte så förtjust i konspirationsteorier så jag ger dem the benefit of the doubt och tror tills vidare på oförstånd, men inte utan att misstänka att det kan ligga mer än så bakom. Gammalkommunister är trots allt inte sällan väldigt rabbiata, och deras ideologiska fränder har genom åren inte skytt några medel för att uppnå sina utopier. Att det sedan inte är så populärt att öppet förespråka terror och andra militanta åtgärder är en helt annan sak.

…men sjukvården är bra!

En ung kubanska berättar i DN (kulturdelen!) om uppväxten i en socialistisk planekonomi där människor fostras till lydnad.

”Ransoneringskorten försåg oss med våra kroppars basbehov och de långa köerna förvandlades till en oskiljaktig del av den dagliga rutinen.

[..]

I denna atmosfär av permanent brist på nästan allt kom vi att älska de materiella tingen. Vi trollbands av det vi såg i utländska tidningar och samlade varumärken, tomburkar och etiketter.

[...]

Vår respektlöshet växte med den ekonomiska krisen på 90-talet, då vi såg hur våra föräldrar – på rekordkort tid – gick från att vara vaksamma partimedlemmar redo att offra sitt liv för saken till att rikta hädande anklagelser mot regeringen, ge sig ut på svarta marknaden och lämna sina trygga jobb för illegala arbeten.”

Med andra ord: socialismen funkar så uselt i praktiken att människor måste skapa en egen svart marknadsekonomi, inte bara för att fylla sina magar utan dessutom sina sinnen. Det finns ingenting positivt med att leva i ett samhälle där man hela tiden begränsas och hålls tillbaka från ”den småborgerliga svagheten att vilja äga något”. Den enda konsekvensen av att försöka sudda ut människors önskningar om ett bättre liv är att de blir desillusionerade och cyniska. Man skapar inte en bättre mänsklighet genom att kväva dess innersta väsen och tvinga individer att leva som identitetslösa kuggar i ett rostigt maskineri. Socialismen handlar därför inte om att skapa ett mänskligt samhälle, utan om att försöka ta ifrån människan allt det som gör henne till människa: strävan, drömmar och ambitioner. När individen inte längre tillåts att av egen kraft skapa något åt sig själv och uppfylla sin egen potential och sina drömmar tappar hon all ork att göra någonting, och det är anledningen till att varje planekonomi i historien har misslyckats. Ändå finns det de som aldrig lär sig…

Riskfri avkastning

Vi kan inte låta bli att ställa samma fråga som både Expressen och Johan Norberg formulerar: om nu SAAB är en helt riskfri investering vars framtid bara är ljus, varför går då inte facken genom IF Metall in och köper företaget? Inte nog med att ägandet skulle generera stadiga kassaflöden till den revolutionära kampen, ett av Sveriges mest klassiska bolag skulle dessutom kunna drivas enligt socialistisk modell! Inga chefer, inga parasiterande ägare, bara höjda löner, kortare arbetstider och utökade förmåner och maktbefogenheter till arbetarna. Se SAAB som ett socialt experiment och en generator i kampen för ett rättvist, arbetarstyrt samhälle. Kom igen Stefan Löfven, ta pengar från strejkkassan och buda direkt! Vad kan gå fel?

Bortom sarkasmen och skadeglädjen över socialisternas pinsamma hyckleri kan man bara likt DN:s huvudledare konstatera att regeringen förtjänar all respekt för sin vägran att utpressas och hänfalla till populism. Det ser ljust ut!

Piraterna

Den här bloggen har inte ägnat sig åt piratdebatten, mest för att den är så otroligt enfaldig. Att det snyltarsamhälle vi lever i ser det som en mänsklig rättighet att konsumera gratis på andras bekostnad är inte uppseendeväckande på något sätt, bara en konsekvens av den krav- och offermoral som folket har hjärntvättats med i årtionden av sossestyre. Dock, att så många så kallade liberaler tar ställning för parasiterna bakom The Pirate Bay är fullständigt obegripligt. Alla ursäkter och svepargument om ny teknik, övervakning, orimliga priser och onda storbolag syftar bara till att dölja en enda fråga: är det rätt eller fel att oförtjänt, olovligt och utan att ersätta dem ta del av resultatet av andra människors arbetsinsatser?

Varje liberal som tar parasiternas sida i den debatten bidrar till att sänka liberalismens trovärdighet som moraliskt föredöme för människans fortlevnad, som människa, på jorden.