h1

Snabbkurs

Objektivismen är i sig enkel och lättbegriplig, men samtidigt svår att ta till sig eftersom den utmanar alla åsikter och grunder man tidigare betraktat som axiom. Det mest pedagogiska sättet att utveckla sina tankegångar och argument är att ställa sig själv frågor som man sedan tvingas besvara. För objektivismen kan dessa se ut ungefär såhär:

Q: Anser du att det finns en objektiv verklighet som existerar oberoende av en människas åsikter om den, där en sten är en sten och inte samtidigt som den är en sten också kan vara en pinne eller en cykel? Är A lika med A och inte samtidigt B eller C?

Q: Anser du att denna verklighet inte kan förändras av åsikter och tro utan är som den är utan motsägelser, dvs är en sten en sten oavsett vad någon levande människa anser om den?

Q: Erkänner du då att denna verklighet existerar utan villkor, alltså att en sten inte behöver förhålla sig till den för att förbli en sten?

Q: Gäller samma sak för en människa, dvs är en människa oberoende av sin omgivning i strävandet efter överlevnad?

Q: Existerar det för denna människa två grundläggande alternativ: ”liv” eller ”icke-liv”, dvs står hennes mest basala val mellan att leva och att inte leva?

Q: Vilket är då villkoret för mänsklig överlevnad, vilka egenskaper måste hon besitta för att överleva?

Q: Räcker muskelkraft? Kan en människa som sätts på en öde ö överleva bara genom att slumpmässigt och utan eftertanke och analys röra på sin kropp?

Q: Kan hon överleva genom att önska att hon ska överleva och hysa en förhoppning om det, oavsett vad den förhoppningen går ut på?

Q: Måste hon använda sin hjärna för att analysera varje situation och kontrollera vilket val som ger upphov till en önskad effekt, exempelvis valet mellan att placera frön i jorden och vattna dem eller att kasta dem i havet eller bränna upp dem?

Q: Vad säger det oss om vilken kroppsdel och vilken mänsklig funktion som är väsentlig för mänsklig överlevnad? Att hjärnan är irrelevant och att musklerna är det enda medlet för att bibehålla tillståndet ”liv”? Att tillståndet ”liv” inte kräver några aktiva val utan bibehålls automatiskt av den omgivande verklighetens villkor och förutsättningar?

Q: Vad säger det oss om en moralisk måttstock som eftersträvar och bejakar tillståndet ”liv” för varje individ som önskar sig tillståndet ”liv”?

Q: Vad säger det oss om ideologier och system som helt eller delvis går ut på att begränsa individens rätt till sin egen hjärna och som sätter upp egna mål och meningar för henne genom lagstiftning och tvång?

Vad har vi hittills kommit fram till genom att besvara dessa frågor? Om vi erkänner den första premissen – att verkligheten existerar som ett objektiv absolut – och den andra – att människan måste förhålla sig till denna verklighet för att överleva och inte automatiskt överlever utan att agera – så har vi fått ta ställning till huruvida det är hjärnan eller kroppen som är det verktyg med vilket människan skapar förutsättningar för att överleva.

 Att tro på en kropps oberoende av sin egen hjärna är att hävda att den objektiva verkligheten, som existerar oberoende av människans åsikter om den, kan omformas för att passa samma människa utan att hon analyserar den med hjälp av sitt intellekt. Det finns alltså inget ”rätt” eller ”fel” som hon måste ta ställning till, det finns inga val som kan främja ”liv” respektive ”icke-liv”. Frön blir till växter oavsett om hon kastar dem i havet eller placerar dem i jorden, en bil blir till bara genom att en fungerande kropp utför muskelövningar på ren slump. Eller: människan överlever automatiskt så fort hon rör på sig.

När man har förkastat ovanstående ologiska resonemang inser man att människan för att främja tillståndet ”liv” (om hon väljer ”liv” och inte ”icke-liv” som mål) hela tiden ställs mellan olika val i olika situationer och måste använda sin hjärna – måste välja att tänka framför att inte tänka – för att komma fram till korrekta beslut. Det betyder inte nödvändigtvis att hon alltid väljer rätt, men intellektet kan rätta till misstag genom lärdom och utveckla sin förmåga att analysera och övervinna verklighetens villkor för överlevnad.

Poängen med att erkänna intellektets och hjärnans väsentlighet är att skaffa sig en moralisk måttstock för främjandet av tillståndet ”liv”. En sådan måttstock kan inte utgå från något annat absolut än det vi just har skaffat oss: att människan måste tänka för att överleva. Den måste alltså ge henne rätten att tänka och att själv komma fram till vad som är ”rätt” respektive ”fel” i hennes strävan efter överlevnad. Alla system som bestämmer valen åt en människa är system som strävar efter tillståndet ”icke-liv”. De säger åt individen att hennes hjärna inte är medlet med vilket hon ska analysera verkligheten, istället ska hon acceptera andra premisser, bestämda av andra människor och ledande till andra mål med andra medel. Att hävda sådana premisser är att ta ifrån individen hennes metod för överlevnad och därmed säga åt henne att hennes överlevnad inte är målet med hennes liv.

Låter det drastiskt? Icke desto mindre sant. Kontrollera premisserna och försök att komma fram till en annan slutsats givet de första förutsättningarna. Försök hävda att du är oberoende av din hjärna och att du kan överleva utan att tänka.

Att andra människor väljer mål för individen och säger åt henne vad som är ”rätt” och ”fel” betyder inte att hon automatiskt dör, men hon blir i större eller mindre utsträckning berövad rätten att eftersträva den egna överlevnaden och i och med det också rätten till den egna glädjen och stoltheten. Att välja och tänka är inte bara ett medel för överlevnad utan också för lycka: när du väljer att köpa en TV eller måla en tavla så gör du det antagligen för att det skänker dig en känsla av välmående. Vill du bli berövad den rätten, vill du att någon annan ska bestämma vad som är ”lycka” för just dig? Antagligen inte. Så varför ge bort rätten att tänka, när rätten att tänka är just rätten att analysera och eftersträva det som du definierar som ”lycka” i just ditt liv? Vem kan göra det bättre än du och varför?

Alltså: en moralisk måttstock för premissen ”liv” måste utgå från individens rätt till det egna intellektet som medel för att analysera och bemöta en objektiv verklighet som existerar som ett absolut. Det är grunden för den objektivistiska filosofin på vilken alla andra antaganden bygger. Den lovar inte guld och gröna skogar, det garanterar inte människan tillgång till några materiella tillgångar eller mänskliga tjänster, den ger henne bara fri tillgång till de förutsättningar som krävs av henne för att skapa välstånd och lycka. Mer än så kan inget politiskt system någonsin leverera utan att premisserna kompromissas bort i en motsägelse där A inte längre är A.

10 kommentarer

  1. Ville bara lägga in att jag nu har kommit halvvägs igenom ”Världen skälvde” – otroligt bra bok – på alla plan.

    Börjar förstå era ståndpunkter (Fransisco/whoisjohnGalt mfl) – kan inte inte samma kompromisslösa inställning själv dock.

    Boken är däremot otroligt läskig. Inte för att den är ett mörkt filosofisk thriller, utan för att det Rand beskriver lika gärna kunde vara i Europa idag som i Amerika på 50/60 talet…

    Det är så otroligt lätt för ”vanligt” folk att köpa högtravande ideer från ”upplysta” om hur saker kan bli bättre. Häri ligger det en väldigt stor skillnad mellan socialism och liberalism – liberalismen påtvingar inte folk ideer om välstånd – vem som helst är fri att skapa sina egna kollektiv eller sammanslutningar om man inte vill delta i en ständig konkurrens på ”marknaden”.
    Socialismen däremot tvingar alla till deltagande.

    Det är ju också så att det till en början ofta blir bättre för de revolutionerande. Problemen kommer senare – när drivkrafterna saknas och välståndet dör ut. Detta finns det otaliga bevis för historiskt (nu vet jag iof inte om moderna socialister har modifierat sina ståndpunkter för att få ideologin mer bärkraftig) – och är ju även en del av temat i boken.

    Sen tycker jag att många av kapitalisterna i boken framställs väldigt råa och oempatiska, kanske som kontrast till de mesiga och falska socialistpamparna.
    Men eftersom det kan se ut så i verkligheten också så känns det ju realistiskt – det är f.ö. ett av skälen till att jag anser att man måste ha vissa kompromisser: Även om en person har ett överlägset intellekt, så bör inte dennes totala brist på empati göra att man får utnyttja andra hänsynslöst. Dvs. Ja dom man tex vill antsälla har rätten att säga nej eller ja – men kanske inte förmågan – och frågan behöver inte ställas så rakt, man kan köra över och finta bort folk på många olika sätt – därav behövs vissa övervaknings och begränsingsfunktioner – som försvar mot usugare (alltså inte i kapitalistisk mening utan i personlighetsmening)

    Intressant är förstås att boken är skriven av en f.d. Ryska från en småföretagarfamilj som var med på revolutionen, flyttade till Usa där hon levde fattig och på svältgränsen i många år innan hon slog igenom – dvs hon uppfyller själv den amerikanska (eller om man så vill liberala) drömmen om att själv ta sig från botten till toppen :)

    /K


  2. PS. läser även på om kummunismens och socialismens historia – där finns exempel på betydligt läskigare saker: Kolla tex lenins skrifter på ämnet – brrr

    http://www.marxists.org/svenska/lenin/1917/staten.htm#h27

    Visserligen antar jag att i stort sett alla moderna socialister eller framförallt kommunister förkastar lenin (…hoppas jag innerligt iaf..)- men stycken som:
    -(kapitel V.2) ”Nu ställs frågan något annorlunda: övergången från det kapitalistiska samhället, som utvecklar sig mot kommunismen, till det kommunistiska samhället är omöjlig utan en ”politisk övergångsperiod”, och under denna period kan staten endast vara proletariatets revolutionära diktatur.” – ja det blev ju en kort övergångsperiod ? Och vem väljer deltagarna däri (det vet vi ju – de som skriver texterna blir ju ”självvalda” till diktatorer)

    -(kapitel V.2) ”Alltså: inom det kapitalistiska samhället äger vi en beskuren, förkrympt och falsk demokrati, en demokrati endast för de rika, för en minoritet. Proletariatets diktatur, övergångsperioden till kommunismen, kommer att för första gången medföra en demokrati för folket, för majoriteten, medan det samtidigt blir nödvändigt att undertrycka minoriteten, exploatörerna. Endast kommunismen är i stånd att ge en verkligt fullständig demokrati, och ju fullständigare den är, dess snarare kommer den att bli överflödig och att dö bort av sig själv.” – inga kommentarer !!!

    -(kapitel V.3)”Denna expropriering kommer att bereda möjlighet för en gigantisk utveckling av produktivkrafterna. Och när vi ser, hur kapitalismen redan nu i otrolig grad hämmar denna utveckling, hur många saker man skulle kunna utveckla vidare på grundval av den redan uppnådda moderna tekniken, så har vi rätt att med fullaste övertygelse säga, att kapitalisternas expropriering oundvikligen kommer att medföra en gigantisk utveckling av det mänskliga samhällets produktivkrafter. Men hur hastigt denna utveckling kommer att fortskrida, hur snart den kommer att leda till arbetsdelningens upphävande, till avskaffande av motsatsförhållandet mellan andligt och kroppsligt arbete, till att arbetet förvandlas till ”det främsta livsbehovet”, det vet vi inte och kan vi inte veta.” – det vet vi nu , det funkade inte utan tvärtom produktivitetn minskade enormt !!!

    Här kan man snacka om skräckhistorier – om än intressant läsning…

    /K


  3. Mycket roliga exemple Klas. Man skulle kunna skratta hjärtligt åt dem.

    Men det finns trots allt en del människor som tar detta på blodigaste allvar (och som finns representerade i många deokratiska parlament) och som strider hårt för detta och för att rekrytera nya medlemmar till sin utopi-sekt.

    Men det finns också rejält många fler som både tror på och arbetar för en ‘mjukare’ socialism, baserad på samma idéer om hur ett bra slutmål tros se ut, men som inser att våldsanvändningen inte är den bästa vägen dit (och som kanske dessutom hämmas av lite normal anständighet). Men även dessa lockas av tonerna ‘det är folket som skall bestämma sånt som är viktigt för dem’ utan att nånsin förstå hur tomma och innehållslösa sådana fraser måste vara.


  4. Ja precis, det finns dels många som argumenterar ungefär som Lenin, men framför allt alldeles för många som tycker att det kommunistiska slutmålet är något att eftersträva, om än med andra metoder. DET är skrämmande på riktigt!


  5. Franciscos senaste inlägg är huvudet på spiken. Många gånger har jag hört även från borgerligt röstande individer att ”kommunism funkar ju inte i praktiken (…eftersom människan är lat och egoistisk eller?), men det är en vacker idé (läs: så därför röstar jag borgerligt av pragmatiska skäl)”. Eller så kan man höra ”…men han är ju i alla fall godhjärtad som vill att alla skall ha det bra”. Jag tycker att detta är ren ondska! Och idéerna får mig att rysa.


  6. Det finns ett stort problem i detta. Ni påstår att ”Alla system som bestämmer valen åt en människa är system som strävar efter tillståndet ”icke-liv”.”

    Då har en objektiv sanning om människan. det vill säga att människans val och tankar är helt beroende av det system hon lever i. Inget system kan alltså leva upp till de krav som ni ställer. En människa är beroende av naturen, och beroende av allt hon interagerar med. hennes val och tankar uppstår ur detta beroende.

    Alltså blir alla människors val inskränkta av system. Även ett system som bygger på er tanke. Om ert system innebär en människas sjukdom, och ett annat skulle innebära att denna blir frisk, så har dessa system båda olika inflytande över människans tanke.

    En människa är inte oberoende av naturen den lever i. En människa är inte samma människa i en situation som i en annan. Det är objektivt.


  7. *Då säger ni att ni har


  8. Om du har två människor med samma genetik, blir dessa inte samma, därför att miljön de lever i påverkar deras val. Om en människa tittar dig i ögonen, kan ditt val bli ett annat än om denna inte gjorde det. Var går gränsen för vilken begränsning som är okej?

    En verkligt svar på den frågan kan ni inte finna med era resonemang. Därför att ni har missat en objektiv beskrivning av en vital del i människans natur.


    • So what? Ja, människor påverkas av externa faktorer, exempelvis socialistiska lögner som får dem att tro att det finns ”gratis” sjukvård eller skola. Det är ovidkommande, problemet uppstår när systemet bygger på fysiskt tvång. Människan är fri att tänka och analysera verkligheten på vilket sätt hon själv önskar, men hon är inte automatiskt fri att agera. Sådan frihet kan inskränkas med våld eller hot om våld, och det är det som därför måste förhindras i ett moraliskt system. Individens rätt till självbestämmande och handling, inte individens frihet att aldrig påverkas av propaganda.


  9. Enda regeln i detta ”system” är att våld inte får användas , att kalla det en begränsning är en motsägelse eftersom själva brukandet av våld är en begränsning av en annan människa. Jag ser det mer som en samarbetsform än ett system.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: