Inlägg märkta ‘Kapitalism’

h1

De värdelösa kapitaliserna

november 29, 2009

I diskussionen kring vem som erbjuder vem ett värde på en fri marknad respektive i en socialistisk kommandoekonomi är det enkelt att peka ut den onde kapitalisten som en bov: han bryter ju totalt mot liberalismens spelregler, han tvingar folk att jobba och tjänar pengar på dem utan att erbjuda nåt i utbyte!

Det hade kanske varit sant om de så kallade produktionsmedlen från början hade tillhört en eller flera arbetare som blivit bestulna på dem, av kapitalisten. Möjligen till och med om de hade varit naturresurser som existerar i en begränsad och statistk mängd och som kapitalisten roffat åt sig med oschyssta medel.

Men nu är det inte så. Det finns givetvis rika och mäktiga människor som har handlat fel i olika lägen, men det är inget argument mot privat ägande av företag. Ett sådant uppstår när någon eller några under frivilliga former skaffar sig de resurser som krävs för att driva en affärsverksamhet. Det är detta värde som kapitalisterna erbjuder arbetarna: ett arbete där kapitalet redan finns och en möjlighet att tjäna pengar. Alternativet är att starta ett eget företag för egna pengar med egen ansträngning och på eget ansvar.

Att kapitalisten är värdefull bevisas av hans blotta existens. Tillförde han inget värde alls skulle ju ingen vilja jobba för honom, det säger sig självt: varför tjäna mindre pengar genom att jobba för en kapitalist om man kan tjäna mer på att inte göra det? Problemet är ju att då krävs en egen anskaffning av de grundläggande delarna i en affärsverksamhet. Man måste därtill ensam bygga upp ett nätverk av kunder, leverantörer, återförsäljare och partners, skapa tilltro till varumärket och lägga upp affärsstrategier. Kapitalisten erbjuder sig att ta hand om allt detta, mot en sorts hyra för att arbetarna får använda hans företag till att tjäna pengar.

Det hela är egentligen inte svårare än så. För att tjäna pengar måste man ha en verksamhet, och antingen skaffar man den själv eller så hyr man den, precis som med vad som helst som inte växer fritt i naturen.

 

h1

Nej till byteshandel?

november 12, 2009

DN-Kultur gottar sig så klart i vad de tror är en stark röst för socialism, men som vi tidigare skrivit är detta en missuppfattning. Det är inte konstigt att människor mitt uppe i en allvarlig ekonomisk kris anser att systemet inte ”fungerar”, men egentligen är det precis det det gör. Vad som har hänt är ju att staten försökte lura logiken och trycka pengar så att vanligt folk kunde köpa sina bostäder, men detta knep avslöjades av – just det – marknaden, som skrev ned värderingarna på de banker som länge levt på falska premisser. Om marknaden inte hade fungerat hade krisen aldrig uppstått, men det är en praktisk omöjlighet. Det går inte att äta kakan och ha den kvar på samma gång, vilket är precis vad marknaden avslöjade.

Att människor inser att blandekonomin inte fungerar följer av empirin, men det viktiga är nu att diskutera alternativen. Att så många tror att man löser problemen med regleringar bevisar ingenting annat än att de inte har adekvata kunskaper i ekonomi. De vet inte vad krisen beror på och de förstår inte hur den ska lösas. Det är heller inte så intressant, frågan är snarast om en stor majoritet av världens befolkning är motståndare till byteshandel. Svaret är med största säkerhet nej, det är inte planekonomins återkomst som ska tolkas in i denna opinionsundersökning.

Tyvärr har vänstern för vana att argumentera med lögner och fantasier, ungefär som Tomas Östros gör när han påstår att de rika inte är med och ”bidrar”. Det är de, på alla möjliga sätt. De betalar mer skatt i både absoluta och relativa tal än ”vanliga” människor, och de skapar dessutom mer rikedom och fler arbetstillfällen än sossarnas favoritgrupp bidragstagarna. En återinförd förmögenhetsskatt skulle bara driva kompetens och kapital ur landet, vilket visserligen vore nyttigt på ett ideologiskt plan: då kanske svenskarna slutligen skulle tvingas se vilka det är som har byggt upp den rikedom som den vanliga medborgaren tar för given.

h1

Blandekonomins seger ifrågasatt

november 9, 2009

SvD (nu även i DN) publicerar en oerhört missvisande artikel där de påstår att 11 % tycker att ”den fria marknadskapitalismen fungerar väl”, och drar slutsatsen att kommunistblockets fall kanske inte innebar slutet på statliga ingrepp i ekonomin. Nej, det är väl helt uppenbart att det inte gjorde? Både 90-talskrisen och den nuvaranda finanskrisen har varit resultat av statens inblandning på en halvfri marknad, och att människor uppfattar detta system som icke fungerande är bara sunt. Om lösningen ligger i mer eller mindre regleringar har de däremot naturligtvis ingen kompetens att avgöra, så vad 61 % av ryssarna anser om Sovjetunionens fall är helt otroligt ointressant i sammanhanget.

En annan undersökning utförd av Pew i november i år visar att frågan ”har folk det bättre i en fri marknadsekonomi” besvaras med ett ganska klart ja i en rad olika länder: 80 % i Indien och Kina som nyligen har provat på socialism, exempelvis. År 2007 svarade 71 % av svenskarna ja på den frågan. Även handel är populärt: stödet är långt över 90 % i Indien och Kina.

Att människor inte anser att dagens system fungerar betyder inte att de är motståndare till fria marknader. Och även om de gjorde den kopplingen är den felaktig: den nuvarande krisen kan inte skyllas på fria marknader utan på statliga ingrepp och regleringar. Det är viktigt att hålla isär dessa faktorer.

h1

Fortsättning: vad är socialism?

mars 4, 2009

Jag förväntade mig inte ett ärligt och genomarbetat svar på mitt inlägg ”vad är egentligen socialism?”, men jag hoppades nog på lite mer än jag fick från måltavlan. På hans blogg ställde jag bland annat frågan varför socialister inte kan starta sina egna företag, med tanke på att kapitalister och höga chefer inte fyller någon funktion i produktionen av varor och tjänster. Om det stämmer så är det ju lätt för vem som helst att starta och driva ett framgångsrikt företag, och ett arbetarägt sådant skulle ha en rad fördelar gentemot dagens kapitalistiska:

* Högre löner
* Mer inflytande för de anställda
* Kortare och mer stimulerande arbetstid
* Mer pengar till investeringar

…vilket kommer göra att alla utsugna stackare som idag jobbar på kapitalisternas företag hellre kommer jobba på socialisternas. Dessutom:

* Lägre priser
* Mer kundanpassat utbud
* Enorm goodwill i form av en human och samhällsnyttig verksamhet

…vilket kommer göra att kunderna rusar till för att köpa socialisternas produkter och tjänster. Varför skulle de inte, om de kan välja mellan att handla från ett företag som sätter samhällets bästa och medmänskligheten först, och ett som ägs av slavdrivare som exploaterar vanliga människor i jakt på mer profit? Det är ju trots allt bara en liten elit som vill ha ett kapitalistiskt samhälle och som tjänar på det, folkflertalet är i överväldigande majoritet och har ett enormt inflytande i och med att de utgör den sk marknaden.

Så vad skulle de kapitalisiska företagen ha för egenskaper som ger dem chansen att ”dominera” inom varje bransch, som den socialistiske skribenten uttrycker det?

Lägre priser? Nej, på så sätt skapar man inte maximal profit, det gör man genom att suga ut folket och inte genom att ge marknaden vad den efterfrågar och kan betala för.

Högre löner? Verkligen inte, tvärtom! Lägst anbud vinner alltid i konkurrensen om de övertaliga arbetarna.

Mer investeringar i effektivitet? Inte det heller, pengarna går ju bara till att göda kapitalisternas plånböcker.

Större popularitet? Knappast, hur kan folket uppskatta bolag som ägnar sig åt utsugning och hänsynslös profitjakt?

De kapitalistiska företagen har inga fördelar alls: de kan inte locka kunder med bättre produkter och priser eftersom de inte tänker på folkets bästa, de kan inte locka arbetare med högre löner och bättre villkor eftersom deras profitjakt bygger på exploatering, och de kan inte investera mer pengar i produktionen eftersom en stor del av intäkterna försvinner ner i kapitalisternas fickor utan att gynna folkflertalet.

Så vad är problemet?

På bloggen svarar skribenten ”KAPITALISM” (sic), och vägrar sedan fortsätta diskutera saken pga att nivån har blivit ”för låg”.

Kapitalism betyder att privat äganderätt existerar och skyddas av staten. Det borde i den här frågan snarare innebära en möjlighet än ett problem, och varför? Som jag skrev i mitt inlägg om socialism skulle de arbetarägda företagen antagligen vara utsatta för ”demokratin” på så sätt att alla människor i ett samhälle skulle få bestämma över deras verksamheter. Arbetarna på tex Volvo skulle troligen inte få mycket att säga till om och heller inte få behålla någon större del av sina eventuella vinster. I det kapitalistiska samhället skulle å andra sidan de socialister som startar ett nytt företag – tack vare äganderätten – få bestämma över det helt och fullt. Då kunde de exempelvis bestämma att alla arbetare får 10% högre lön än på de kapitalistiska företagen, samtidigt som priserna sänks med 10% och arbetstiden kortas med 10%. Mellanskillnaden kan enkelt finansieras med de pengar som annars skulle utgjort kapitalisternas andel.

Vilka arbetare skulle i ett sådant läge välja lägre lön och mindre inflytande hos en kapitalist? Vilka kunder skulle i ett sådant läge välja högre priser och sämre produkter från ett kapitalistiskt företag?

De socialistiska företagen skulle enkelt konkurrera ut de kapitalistiska, eftersom de gynnar folkflertalet och inte bara eliten som lever på utsugning. Äganderätten utgör bara en möjlighet och inget hot eftersom den ger socialisterna chansen att bestämma över den egna verksamheten utan att behöva ge upp makt till varken kapitalister eller demokrati.

Så vad är problemet?

h1

Fortsättning på kung Leopold

januari 8, 2008

Jag fick en förklaring till varför kung Leopold av Belgiens erövringskrig i Kongo anses belasta kapitalismen. Svaret: kung Leopold var kapitalist! Allt som påstådda kapitalister gör är alltså kapitalismens fel. Fidel Castro som en av världens rikaste människor är kapitalist, och det han gör på Kuba är då kapitalismens fel. På detta svarade jag (utöver det enkla faktum att liberaler inte vill ha några kungar) att det Leopold gjorde inte skedde i det kapitalistiska systemet utan snarare utanför det. Jag postade följande exempel i bloggkommentarerna:

”Rudolf lever i ett land som tillämpar fri marknadsekonomi. Han har startat och äger ett företag och är därför kapitalist i ordets rätta bemärkelse.

Karsten lever i ett land som inte tillämpar fri marknadsekonomi. Han är en slav under staten och har ingen frihet.

Rudolf kommer till Karstens land och använder Karsten som slav för att tjäna pengar.

Vad du påstår är att det är systemet i Rudolfs land som är problemet, när det i själva verket är systemet i Karstens land som möjliggör slaveriet.

Alltså: att människor från väst kan (kunde) exploatera människor i Afrika beror INTE på att västländerna är kapitalistiska, utan på att de afrikanska länderna INTE är det. Därför kan människor i väst inte exploatera människor i väst, och därför kan inte afrikaner exploatera människor i väst. För att det KAPITALISTISKA systemet i väst inte tillåter det. Om jag dödar någon i, säg, Senegal och kommer undan med det så är det inte SVERIGES fel, det är i grund och botten MITT fel och i förlängningen Senegals systems som inte straffar mig.”

Poängen är ganska självklar, men blogginnehavaren lyckas ändå misstolka och svarar:

”Det där var ju ett fantastiskt erkännande innebärande att: “Det är fullt tillåtet, ja nära nog naturligt för kapitalister att exploatera andra, om de som angrips inte är kapitalister och det är bara naturligt att kapitalister massmördar icke-kapitalister”.”

Ska man skratta eller gråta? Ska man ta det svaret som ett bevis på bristande intelligens, på oärlighet eller okunskap? Genom att förklara att kung Leopold inte verkade inom det kapitalistiska systemet har jag erkänt att det är naturligt och fullt tillåtet för kapitalister att döda icke-kapitalister. Enligt vilken verklighet? I vilken värld? Hur kan man inte begripa vad jag skriver? Hur kan man vara så intellektuellt ohederlig att man väljer en sådan nonsenstolkning för att försvara sin ursprungliga och uppenbart felaktiga utgångspunkt?

En kortfattad historielektion: kung Leopold fick makten över Kongo eftersom han påstod att hans avsikt var att skapa en frihandelszon i vilken de fattiga afrikanerna skulle vårdas och respekteras. Landet skulle styras genom Afrikasällskapet i vilket Leopold var ordförande och inte av honom personligen. Sådana var villkoren som fick det internationella samfundet (alltså stater, ett tecken på socialism) att acceptera kolonialiseringen.

Leopold fick så småningom ont om pengar och tog ett lån från den Belgiska staten (han levde alltså som bidragstagare på skattebetalarnas bekostnad. Liberalt?). Han införde också tullar i Kongo för att kunna tjäna mer pengar (ingen frihandel alltså).

När det så småningom gick upp för folket i väst att Leopold ägnade sig åt slaveri och exploatering uppstod massiva protester varvid landet lämnades över till den belgiska staten.

Alltså: Leopold var en kung (antiliberalt) som ljög (antiliberalt) för att få statens godkännande att kolonialisera ett land (antiliberalt), något han upprätthöll genom att betala en angreppsarmé (antilliberalt) med skattepengar (antiliberalt) för att denna skulle hålla befolkningen förslavad (antiliberalt). Den enda kopplingen motvallsbloggen kan hitta till kapitalismen är att kung Leopold av dem anses vara kapitalist. Dock, han var först och främst kung och hade aldrig kunnat existera i ett liberalt kapitalistiskt land. Vidare agerade han i ett system som inte var kapitalistiskt, och det var motståndet från människor inom kapitalistiska system som slutgligen fick honom på fall.

I själva verket är hela den här historien ett ganska bra exempel på socialism: en makthavare får statens godkännande för att erövra ett land, han lever på skattepengar och använder med hjälp av staten människor som redskap för sina egna målsättningar. Kopplingen till kapitalismen är så desperat och långsökt att man nästan tycker lite synd om Kerstin Berminge som fantiserade fram den.

Jag förstår hur jobbigt det måste vara att förespråka socialism och planekonomi i dagens samhälle, men det är ingen ursäkt för att ljuga och vara ohederlig i politiska debatter. Det minsta man kan begära av sina meningsmotståndare är väl att de håller sig till verkligheten när de diskuterar, och inte försöker hitta på samband som inte existerar? Det är genant att den yttersta vänstern måste bete sig på det sättet, att den i sin totala desperation känner sig tvingad att påstå i stort sett vad som helst trots att den vet att den kommer att motbevisas grundligt.

I en annan kommentar i sin blogg hävdar Berminge att flertalet av Milton Friedmans teorier har motbevisats och länkar till en annan blogg som sägs påvisa detta. I den bloggen nämns Friedmans namn fem gånger, tre i samband med Chile, en irrelevant och en i en diskussion om naturlig arbetslöshet. Där erkänns att Friedmans teori inte kan förkastas. Det är också genant. En socialist påstår att en av liberalismens främsta tänkare har blivit motbevisad, men hon har uppenbarligen varken förstått vad han har sagt eller läst den blogg som sägs motbevisa honom. Hur kan man leva med en sådan ohederlighet? Personligen skulle jag skämmas som en hund, men jag undviker den typen av situationer genom att hålla mig till saker jag begriper mig på. Det borde Kerstin Berminge också göra.

h1

Inte ett rätt

januari 5, 2008

Jag har ägnat lunchen åt att läsa lite på vänsterbloggar (självplågeri, jag vet) och förundras verkligen över ”argumentationen” i dessa. Ett inlägg fascinerade mig speciellt, från motvallsbloggen: enligt detta måste vi börja diskutera ”kapitalismens skuld”. Anledningarna är så uppfinningsrika att man undrar om författaren bor på jorden eller i en egen liten fantasivärld någonstans högt över molnen. Lyssna på detta som anses belasta kapitalismen:

1. Fanatiska kristna som påstår sig ha Guds stöd för att lyncha svarta i den amerikanska södern.
2. Kung Leopold av Beligens kolonialisering av Kongo (jodå, ni läste rätt).

Sannerligen komprometterande uppgifter för oss liberaler som förespråkar kungamakt, statliga interventioner och erövringskrig samt Gud som vägledning för all mänsklig handling. Det är ju det som är kapitalism. Marknadsekonomi, frihandel, privat företagande, individens frihet från statligt förtryck, upplysning och kunskap, sekularisering och intellekt har ingenting med saken att göra. Eller om man vill uttrycka det annorlunda: allt som är dåligt är kapitalism, allt som är bra är socialism. Därför var Sovjet inte socialistiskt trots att de ägnade sig åt självförsörjning efter behov, statliga femårsplaner och förbud mot privat ägande, det var istället kapitalistiskt för att det gick åt helvete.

Det är synd om människorna.

h1

Nu behövs ingen stat

december 19, 2007

Socialister har nu blivit av med sitt mest använda argument, och det kanske mest övertygande. Nationalekonomisk forskning har nämligen visat med ultimatum spel att människor inte bara agerar rationellt ekonomiskt utan även agerar altruisktiskt. Notera att när jag talar om altruism, menas omsorg om andras intressen.

Det argument socialisterna nu blivit av med är förstås – Vem ska ta hand om de fattiga, de svaga, de utsatta om det inte finns någon stat? Hur ska de få vård, bostad etc? Om människor ibland agerar altruistiskt finns inte detta problem. Fattiga och sjuka kommer att tas omhand på frivillig basis eftersom människor har altruistiska drag i sitt agerande. Detta är ett mycket starkt argument för en nattväktarstat som har som enda uppgift att skydda människor från fysiskt våld, och se till att kontrakt upprätthålls. En omfördelande stat behövs alltså inte alls. Att människor skulle vara delvis altruistiska är inget argument för socialism och absolut inget argument för kommunism.

Det råder mycket stora missuppfattningar om kapitalism och om socialism. En av dessa är att kapitalism inte skulle vara förenligt med altruism, och att socialism är det bästa om människor är altruistiska. Den yttersta formen av socialism, dvs kommunism förutsätter att alla människor, hela tiden, är altruistiska. Om vissa människor, eller alla människor (räcker med en del av tiden), agerar utifrån egenintresse, då blir kommunismen ett ohyggligt samhälle, där de som drivs av egenintresse fullt ut kan utnyttja de altruistiska för egen vinning utan att någonsin erbjuda något i retur. Även mildare former av socialism lider av samma problematik. Grunden till problemen är den statliga makten som grundas på våldsmonopol. En socialistisk statsmakt som använder tvingande statsmakt för att införa tvångsaltruism, t.ex någon form av omfördelning, statligt ägande etc, kan aldrig garantera eller ens särskilja politik som grundar sig på altruism, från politik som grundar sig på egenintresse. För hur ska man kunna påstå att politik som t.ex gynnar lågavlönade är altruism, att det inte drivs av andra motiv, t.ex behålla makten, gynna de egna väljarna, eller gynna särintressen etc. Det är omöjligt.

Riktig altruism kan bara fungera när en människa själv har möjligheten att bestämma över sitt eget liv. Det enda system som gör altrusim möjlig att fungera är kapitalismen och liberalismen. När varje människa själv har rätten att fatta alla beslut som rör sitt eget liv. Att kapitalismen förutsätter egenintresserade människor är nonsens. Det går bra att vara så altruistisk som man önskar. Skänk bort alla dina pengar, ställ dig med en skylt på ett torg där det står ”jag arbetar gratis”, starta ett företag och skänk bort det till de anställda. Möjligheterna till altruism är oändliga. Notera att när varje individ själv bestämmer över sitt agerande är det oväsentligt vad som styr agerandet, egenintresse, altruism eller något annat. Det blir endast relevant med vad som styr agerandet när någon ska bestämma över någon annan, dvs när en stat ska bestämmer över människor.

Kapitalism och liberalism är det bästa systemet oavsett hur människor är. Anledningen är enkel, nämligen att varje människa har själv rätten att fatta alla beslut som rör hennes liv. Ingen kan tvinga någon annan till någonting. Ingen kan bli tvingad till att vara altruistisk, men ingen kan heller tvingas till att vara egenintresserad. Istället är det upp till var och en att leva på det sätt som de önskar, på det sätt som varje individ anser är bäst för en själv, med undantaget att en individs frihet inte får inkräkta på andras frihet.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.