h1

Egoism

juni 21, 2007

Den vanligaste vänsterkommentaren på inlägg som bygger på liberala värderingar är av typen ”vilken hjärtlös egoist du är, tänk på de som inte kan betala för sig själva, och vill du inte ha hjälp själv om du råkar illa ut”?

Den typen av känsloargument utgår från felaktiga antaganden. Låt oss först och främst definiera begreppet ”egoist”.

En rationell egoist handlar i sitt egenintresse. Det innebär att hon själv väljer vilka mål hon ska eftersträva, på vilket sätt och i samverkan med vem. Egoism handlar därmed inte om att man inte ska ”göra saker tillsammans/gemensamt”. Att isolera sig och ”trampa på andra” eller ”roffa åt sig” är irrationellt och leder bara till att ingen vill arbeta med en, varvid man förlorar ekonomiskt på brända broar och minskade möjligheter. Den rationella egoisten erbjuder därför människor något i utbyte mot deras varor och tjänster, helt enkelt för att hon tjänar på det. I syfte att uppnå rikedom måste hon arbeta även för andras intressen, eftersom det är från dessa människor hon får sina pengar. Om hon tex startar ett företag som ska sälja saker måste hon tillverka något som folk vill betala för, alltså något som de efterfrågar och anser sig behöva. Säljer hon något har hon gjort någon en tjänst, eftersom den personen uppenbarligen var beredd att betala för det som köptes.

I ett liberalt samhälle som bevakar varje individs rätt till självbestämmande kan man inte ”roffa åt sig” eller leva på andras bekostnad, eftersom det frivilliga utbytet är grunden för allt värdeskapande och därmed all rikedom. Den som skaffar sig pengar genom att stjäla dem från någon annan hamnar i fängelse.

Vidare: alla pengar, alla resurser som finns i samhället, motsvarar någon individs arbetsinsats. Att pengarna finns beror på att individen i fråga har skapat ett värde som någon annan vill betala för. Pengarna tillhör därför inte ”samhället”, och det kan aldrig vara ”rättvist” att de tillfaller någon annan än den som skapat värdet från början. Att hävda att ”samhället” är skyldig en något – oavsett om det är sjukvård, skola eller något annat – är att hävda att andra människor ska utföra arbetsinsatser som gynnar en själv utan att man ska behöva ersätta dem. Detta brukar av vänstern kallas ”solidaritet”, men i själva verket handlar det om exploatering eftersom inget avtal finns: den som utför tjänsten obetalt har inte valt att göra det, hon är tvingad.

Den som vill behålla sina egna pengar – de pengar hon tjänar genom att med en arbetsinsats skapa värde för andra människor – brukar alltså kallas för hjärtlös egoist, men vem är mest klandervärd, den som vill behålla pengar hon tjänat i frivlligt utbyte eller den som vill ha samma pengar utan att erbjuda en arbetsinsats?

Vi förstår mycket väl att somliga tjänar på dessa arbetsfria inkomster, men med insikten om att inkomsterna bygger på slaveri kommer också erkännandet av den individs rätt vars arbete har skapat de pengar som omfördelas. Varför är hennes intressen ointressanta, varför ska hon bespottas och utmålas som ond när hon redan har tagit sitt ansvar och skapat värde för andra människor? Vari ligger det solidariska i en sådan människosyn? Hur kan man säga sig stå för rättvisa när man förespråkar exploatering och slaveri och dessutom smutskastar slavarna?

I ett liberalt samhälle skapas alltså värde genom frivilligt utbyte mellan rationella människor. Värdet tillhör den som skapar det, och ingen får leva på andras bekostnad. Det finns en medvetenhet om att ingenting är sänt från himlen, att allt finns pga någons arbete, och att den personen ska respekteras för detta bidrag. Vill man kan man köpa försäkringar mot sjukdomar och arbetslöshet, vill man inte kan man antingen spara eller så får man ta konsekvenserna. Den som absolut inte klarar av att arbeta har ingen rätt att hävda någons SKYLDIGHET att hjälpa henne, däremot kan hon hoppas på människors frivilliga stöd. Med tanke på vänsterns storlek är det inte orimligt att tro att detta stöd skulle vara väldigt stort. För vänsterpolitik handlar väl inte om att andra ska hjälpa dig utan om att du ska hjälpa andra? Så vem hindrar dig?

Egoism handlar om rätten till självbestämmande, att vara den som avgör vad ens eget liv ska fyllas med. Så vad har den fattige för bestämmanderätt när hon inte ens har råd med skola och sjukvård, frågar vänstern. Svar: samma som alla andra. Det är ingen som har rätt att BESTÄMMA att hon ska FÅ sjukvård, däremot har hon rätt att bestämma att hon ska försöka tjäna pengarna som krävs för att ersätta den som har tagit på sig ansvaret att skapa sjukvård och skola. Ingenting finns utan anledning, någon har skapat det, och den personen har mer rätt till ersättning än du har att använda hennes varor och tjänster ”gratis”.

För att besvara den sista frågan, skulle jag inte vilja ha hjälp om jag inte klarade mig själv?

Jo, men då ska det vara hjälp och inte slaveri. Jag vill inte att någon människa ska tvingas att betala mina räkningar, jag vill förtjäna min konsumtion genom hederligt arbete. Kan jag inte arbeta skulle jag vara djupt tacksam för alla bidrag, men jag skulle aldrig få för mig att hävda min rätt att vara en parasit på slavarbetare. Kalla mig gärna hjärtlös, men argumentera först emot det jag säger: att jag vill klara mig själv medan du vill leva på andra.

Andra bloggar om: , ,

Advertisements

One comment

  1. Who is John Galt:
    ”Pengarna tillhör därför inte “samhället”, och det kan aldrig vara “rättvist” att de tillfaller någon annan än den som skapat värdet från början. Att hävda att “samhället” är skyldig en något – oavsett om det är sjukvård, skola eller något annat – är att hävda att andra människor ska utföra arbetsinsatser som gynnar en själv utan att man ska behöva ersätta dem.”

    Detta argument är genuint självmotsägande för en egoist om du inte kan garantera en utopi.

    Antag hypotetiskt att person A är född på samhällets botten och får det bättre i en stat där stat som förser honom med tex utbildning än i en NV-stat. Det enda sättet på vilket A kan vara en god egoist är i detta fall att acceptera och stödja denna samhällsordning, eftersom han tjänar på det. Om nu person B inte tycker att det ligger i hans egenintresse att förse A med en utbildning så finns det en konflikt.

    Lösningen på detta är att antingen spela ut utopikortet, dvs att hävda att A aldrig skulle tjäna på en utbildning, eller hävda att han skulle garanterat suklle få en bättre utbildning i en NV-stat genom frivilliga allmosor. Problemet med utopikortet är notoriskt svagt och beror av komplexa ekonomiska och sociala resonemeng som är oavhängiga de moraliska resonemang tex Rand för. Eller får man erkänna att egosimen i sig inte är universaliserbar och att man måste hitta metoder att jämka egenintresse, vilket mycket väl kan innebära positiva rättigheter.

    Antag att ett antal egoister sitter bakom en ”slöja av okunnighet” och skall enas om en samhällsordning utan att vara medvetna om vilken position i samhället de kommer att hamna i. I ett sådant tänkt scenario finns det inget irrationellt alls i att dessa egoister kommer överrens om att försäkra sig själva med tex rätt till utbildning. Poängen här är att en stat som är byggd kring ett egoistiskt ideal inte behöver favorisera en NV-stat, såtillvida inte NV-staten är en utopi.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: