h1

Kulturelitens vackra människosyn

juli 8, 2007

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_16121258.asp

Nina Björk är en av de mer tongivande bittra kulturskribenterna som drömmer om ett samhälle utan konsumtion. I en intervju i SvD bidrar hon till att stärka intrycket av en förvirrad människa utan större djup.

Hon får frågan varför det är så farligt med konsumtion, och svarar:

”Den materiella tillväxten har en gräns, naturens resurser kommer att ta slut.”

Ett typiskt vänsterargument: saker och ting finns bara utan anledning, de kan inte skapas, och därför måste vi begränsa oss så mycket som möjligt. Vad Björk inte begriper är att marknadsekonomi handlar om att effektivisera användningen av resurser. Istället för att hugga ner skog som krävs för papperstillverkning använder man idag kiselsand till framställning av datachips, som används för att lagra enorma mängder av information. Exempelvis. Mer konsumtion betyder ingalunda att man med självklarhet använder en större mängd naturresurser, men i vänsterns begränsade tankevärld är det på ett annat sätt.

Björk fortsätter:

”Men det handlar också om att man invaderas. Vi tapetseras av kommersiella krafter som kommer in i vår längtan och är svåra att frigöra sig ifrån. Det blir en reducering av livet.”

Ännu ett klassiskt vänsterargument: människor kan inte tänka själva utan är viljelösa offer för ”kapitalismens” krafter, därför måste de begränsas och styras av någon som vet bättre (exempelvis Nina Björk). Mot angrepp som dessa försvarar hon sig med att ”Det är väl knappast arbetarklassen som tjänar på konsumtion?”

Nej, självklart, arbetarklassen tjänar inte på att kunna köpa saker billigare. De mår som bäst när de får arbeta så lång tid som möjligt för så lite betalning som möjligt. Om det tar dem ett år att tjäna ihop till en ny bil så är det bättre än om det tar dem en månad. De tjänar heller inte på att ha tillgång till mediciner, sanitet, möjligheter att resa, se filmer och läsa böcker från världens alla hörn, eller att kunna äta mat från Kina, Italien, Brasilien eller Kenya. Logiken är självklar, åtminstone i Nina Björks huvud.

Hon fortsätter med att berätta om sitt drömprojekt:

”En [bok] som gör att alla förstår att kapi­talismen inte är det bästa systemet. Kunde jag åstadkomma det skulle jag bli mycket nöjd”.

Naturligtvis nämns inte vilket som är det ”bästa systemet”, vilket beror på att Nina Björk inte vet. Hon vet bara att hon är sur och att det är samhällets fel. Man kan chansa på att hon är socialist och vill ha en sorts planerad ekonomi ”efter behov, inte profit”, där varje människa är en kugge i det stora samhälleliga maskineriet, en slav under kollektivet istället för en fri individ med rätt till egna drömmer. Varför kultureliten trånar efter ett sådant samhälle är svårt att begripa, men Björk avslöjar sig när hon säger att ”Jag och min man har inga pengar så vi kan inte bejaka. Men det är roligare att känna det som en politisk handling än som fattigdom”.

Vad hon vill säga med det är ungefär att ”om jag inte kan konsumera det jag vill så ska ingen annan heller få det”. Nina Björk saknar självklart inte drömmar om ett fint hus och andra materiella ting, men som kulturskribent tjänar hon inte tillräckligt med pengar för att köpa sig det hon vill ha. Det beror inte på att människor inte värderar hennes nonsenstexter högre, utan på ”kapitalismen” och ”systemet”. Därför måste det krossas, så att alla blir lika fattiga och bittra som hon.

Det är både tragiskt och glädjande att läsa om Nina Björks åsikter. Tragiskt för att hon är så missunsam och nedlåtande, glädjande för att hon är en marginaliserad röst som skriker högt men ihåligt, och som aldrig kommer få bestämma över samhällets utveckling. Människor vill inte vara slavar under planekonomin som bara förmår producera livets nödtorft, de vill bestämma själva och eftersträva sina egna drömmar som inte sällan handlar om att förbättra den egna situationen genom materiell rikedom. Därför kommer Nina Björks drömmar aldrig slå in, hon har helt enkelt verkligheten emot sig. Precis som alla andra socialister.

Advertisements

4 kommentarer

  1. Väl rutet, jag tänkte likadant när jag läste hennes erbarmliga intervju. Med tanke på hennes omsvängning i dagisfrågan när hon fick barn så vore det ganska kul att studera hennes åsiktsrevision om hon får löneförhöjning…


  2. ”Mer konsumtion betyder ingalunda att man med självklarhet använder en större mängd naturresurser”

    Visst finns det specialfall som ditt exempel med datorer och virtuella världar där man kan skapa värde utan att tära på naturresurser men i det generella fallet så är det faktiskt så att ”den materiella tillväxten” (nyckelordet är ”materiella”) har en reell och fysisk gräns som bestäms av tillgänglig materia.

    ”människor kan inte tänka själva utan är viljelösa offer för “kapitalismens” krafter”

    Du bör göra ett studiebesök hos en reklamskapare som inte är av den etiska fina sorten. Det handlar inte om att kapitalismen konkret och med hög röst kan bestämma över massorna likt forna tiders (och dagens) diktatorer. Däremot finns det massa forskning/kunskap om hur man på subtila sätt kan påverka människors beteende på en masskala med hjälp av reklam och liknande. Men denna kunskap är ju i sig inte ond, det kan bara lätt bli lite snett om en viss typ av människor skaffar sig det redskapet och speciellt om denna typ av människor har jobb såsom VD eller politiker.
    ”Guns don’t kill people, people kill people (and monkeys kill people too, if they have guns”
    – Eddie Izzard

    ”Naturligtvis nämns inte vilket som är det “bästa systemet”, vilket beror på att Nina Björk inte vet.”

    Ändå gissar du att hon är socialist och hittar sedan på att detta leder till att hon anser socialismen vara det ultimata styrelsesättet punkt slut. Varför gör du det? Det hon (och jag) har gemensamt är att hon insett att kapitalismen INTE är det bästa systemet. Något som inte krävs särskilt mycket tankekraft för att inse. Det är hursomhelst en viktig insikt att göra. Om man (som jag gjorde förr) fullt och fast tror att kapitalismen är det bästa systemet och att vi därmed befinner oss vid vägs ände, ja då stagnerar tankarna och ett bättre systemet kommer aldrig att komma oss alla till gagn (vilket man ju kan anse vara det vi förtjänar om vi låter oss stagnera och byta ut tänkande mot passiv konsumtion).

    Och märk väl att det inte är så att insikten ”kapitalismen är inte det bästa systemet” följs av insikten ”socialismen är det bästa systemet”.

    Ha det!


  3. Mycket intressanta tankegångar som jag själv känner igen från mina studier. Det är väldigt viktigt att inte fastna i de existerande systemen, utan att utvecklas framåt. Det krävs nya sätt att tänka på för att människan ska kunna anpassa sig för de förändringar som framtiden bär med sig. Man ska aldrig nöja sig och tro att det finns en sanning, eller ett rätt sätt.

    Framåt, uppåt, snabbare, högre är ledord för framtiden. Utan att glömma att se till de mjuka behoven som nu i allt snabbare takt förbises till förmån av hård kall känslolös teknik. Okej, kanske inte så illa, men i stora drag i många sammanhang.


  4. Att inte fastna givna mönster var det! Men att redan från början ha en så bestämd uppfattning om Nina Björk och vänstern – det kallar jag att sitta fast som i ett skruvstäd. Polariseringen är total! ”Hon står på den sidan. Här står jag!”

    Futtigt, småttigt! Kan man ibland höja sig över kanten av sin egen förträfflighet och se något gott hos ”den andre” ? För mig vore det där den verkliga omvälvningen började. Inte bara att klia varandra på ryggen i den egna åsiktsgemenskapen.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: