h1

Den stora lögnen

juli 12, 2007

Det vanligaste argumentet för socialismen är att den handlar om att ”bry sig”, att man ska ”hjälpas åt” och ”samarbeta”. Om det vore så enkelt kunde vi ju avskaffa alla regleringar och skatter och bara låta folk ”bry sig”, ”hjälpas åt” och ”samarbeta”. Nu är det ju så att argumentet är en lögn eller möjligen ett allvarligt missförstånd, så vi tar det från början:

Varken socialism eller liberalism (eller för den delen något annat politiskt system) handlar om attityder. Det är inte så att alla människor, om vi imorgon kallar vårt system ”socialism”, blir vänliga och osjälviska, och om vi i övermorgon kallar det ”liberalism” blir själviska och otrevliga. Människor är som de är oavsett system, skillnaden är att socialismen inte accepterar vissa beteenden. Den kräver att man ”delar med sig”, vilket innebär att om du inte betalar skatt så slänger staten dig i fängelse. Det har ingenting med varken solidaritet eller gemenskap att göra, det enda utmärkande draget för socialismen är tvånget. Du är tvingad att göra som staten vill att du ska göra, du får inte bestämma själv.

Socialismen förespråkas därför sällan eller aldrig av de som vill dela med sig, utan mest av de som vill att andra ska dela med sig till dem. Istället för att respektera och högakta de som skapar resurser vill de att dessa ska bestraffas så att socialisterna kan få den del av inkomsterna, naturligtvis utan att själva behöva erbjuda en motinsats.

Solidaritet?

Nej, bara parasitering.

Den som vill dela med sig och arbeta gratis för andras intressen får i ett liberalt samhälle hemskt gärna göra det. Ingen förbjuder honom, ingen tvingar honom att ”sköta sig själv och skita i andra”. Och även om han gör det sistnämnda så ändrar han garanterat inte attityd bara för att Ali Esbati sitter vid makten, snarare tvärtom. Däremot kommer Ali skicka ut sin säkerhetspolis och fängsla personen i fråga, om han väljer att behålla de pengar han tjänat med sitt eget arbete.

Solidaritet?

Så: den enda skillnaden mellan socialism och liberalism är tvånget, påbudet att du som individ inte har dig själv som det viktigaste målet i ditt liv. Istället är du ett redskap för andras intressen, du ska jobba för att förbättra deras situation, inte din egen. De du ska jobba för är de som kallar sig socialister, eftersom de tjänar på ett sådant system (mindre arbete, mer pengar). Att det sker på någon annans bekostnad skiter de fullständigt i.

 Solidaritet?

Knappast.

Annonser

10 kommentarer

  1. Man kan ju också se socialism som ett själviskt system där man tar till vara på sina egna intressen. Demokratiskt kontrollerad ekonomi osv.


  2. Fast liberalism enligt Ayn Rand skulle ju fortfarande innefatta skatt. Och skatt är ju ett tvång. Således finns det ju tvång i liberalism ala Rand också.

    Skatten, återigen ala Rand, finns ju för att de liberala ledarna ser det som sin monopolistiska uppgift att ta dina pengar för att, i en nattväktarstat eller minimal stat, ”beskydda dig”. Således, dom vet bättre, och tvingar dig därför att ge upp pengar.

    Skillnaden mellan socialismen och liberalismen borde således endast ligga i grader av statlig aggressivt tvång. Således, om man verkligen är emot statlig agressivt tvång borde man endast anse liberalismen vara bättre i den mån att den är mindre dålig än socialismen, på samma sätt som att Kolera kanske är en mindre dålig sjukdom än Pest. Det betyder dock inte att den är bra.


  3. Om folk brydde sig om att läsa, skulle de säkert känna till att Ayn Rand förespråkade ett system med frivilliga skatter.


  4. Och vad är en frivillig skatt? Förklara gärna Per – Olof.

    Är det att man väljer att betala för en vara, som tillhandahålls av en monopolistisk organisation? Och väljer man inte att betala så får man heller inte varan?

    I så fall måste ju Rand varit för monopol. Dvs, hon förespråkar en marknad där man, om man är missnöjd med monopolvaran, inte kan köpa något annat. Hur i hela friden kan detta ens anses vara en marknad om konkurrens inte råder?

    Varför inte applicera samma tänk på allt annat… ta sjukvård till exempel. ”Jag är för frivillig skatt som går till sjukvård”

    Vad innebär det? Det innebär att jag får välja om jag vill betala för statlig sjukvård, men samtidigt har staten begränsat konkurrensen på marknaden så att de är de enda som säljer sjukvård. Jag kan således ”välja” mellan statlig vård (troligtvis dålig vård) eller ingen vård alls. Jag kan inte välja vård av annan vårdgivare, då det endast finns en organisation på marknaden som tillhandahåller den här tjänsten.

    Och, tjae, det är väl ungefär vad stopplagen i Sverige innebär, eller?


  5. skatt = stöld, tvång

    “Om folk brydde sig om att läsa, skulle de säkert känna till att Ayn Rand förespråkade ett system med frivilliga skatter.”

    ett system med frivilligt stöld och tvång?

    Du borde bry dig om att läsa dina egna kommentarer först. Fast tack för att du underhöll mig iaf.


  6. Det slog mig också, att ett samhälle med ”frivilliga skatter” (dvs, de som vill betala betalar) är exakt samma sak som ett anarko – kapitalistiskt samhälle med den enda skillnaden att man tvingar konsumenter av lag, upprätthållande av lag, och försvar att köpa från ett statligt monopol.

    …och detta skulle vara bättre hur?


  7. Ayn Rands böcker kan man köpa i bokhandeln, åtminstone på engelska. Uppsatsen jag syftar på står i ”The Virtue of Selfishness”.

    Och vad jag anser om anarkokapitalism kan man leta fram på min hemsida.


  8. Jo, jag läste vad du skrev, och det var inte särskilt övertygande.

    Läste även på vad Ayn Rand sagt, eller i alla fall föreslagit, om frivilliga skatter. Bland annat att det skulle vara en avgift som ”togs ut” vid kontraktskapande. Om man betalade, såg staten till att upprätthålla kontraktet. Betalade man inte såg staten inte till att upprätthålla kontraktet. Visst, frivilligheten i det ligger i att man kan välja att skriva kontrkat som betyder något och kontrakt som är menlösa. I så fall, vad är INTE valfrihet. Ta systembolaget till exempel… det är ju också valfrihet. Jag kan ju välja att köpa sprit från det statliga monopolet, eller inte köpa sprit alls.

    Jag skulle inte kalla det valfrihet, och det skulle förmodligen inte du heller. Vad är då skillnaden med ”frivilliga kontraktsavgifter”? Ingen.

    Huvudpoängerna är därför följande; Rand säger att staten ska sköta lag, upprätthållande av lag, och försvar, och förespråkar alltså noll konkurrens på dessa områden, ett så kallat våldsmonopol. Staten ska finansieras genom att man begränsar folks möjlighet att välja. Således innefattar även Rands ”utopia” statligt tvång.

    I ett anarko – kapitalistiskt samhälle skulle det finnas en marknad för att upprätthålla kontrakt. Två, eller flera, personer som ingick i ett kontrakt skulle betala för att få kontraktet upprätthållet. De skulle kunna välja mellan X antal olika försäkringsbolag som skötte det. De skulle även kunna välja att inte betala. Exakt samma situation föreslår rand, med en enda skillnad. Man begränsar antalet ”producenter” av kontraktupprätthållande till en enda.

    Hur är det bättre?

    Dessutom, om monopol är dåliga, och marknaden löser allt bättre än staten, om A är A, hur kan du då förespråka ett statligt monopol? Är inte A fortfarande A?


  9. Nozick diskuterar frågan om staten och menar att våldsmonpolet uppstår på naturlig väg, men det är väl egentligen det enda svåra problemet för liberalismen: hur garantera allas rätt till statens skydd utan deras samtidiga skyldighet att betala? Förslag som statliga lotterier och böter har förts fram. Själv anser jag inte att den liberala utopin faller i händelse av att staten skulle behöva finansiera sig själv med tvingande skatter, även om det vore beklagligt. Ju mer frihet desto bättre, men en gräns för vad som är möjligt gör inte att man kan skrota hela tanken på ett liberalt samhälle.


  10. Fast oavsett hur man tar in ”skatter” återstår poängen fortfarande att det är ett tvång. Och om tvång är dåligt, då är mindre tvång fortfarande mindre dåligt, men inte bra. Det kan heller inte vara ett ”nödvändigt ont”, för om det är nödvändigt, hur kan det då vara ont…

    Statliga lotterier är väl jättebra, men då måste du begränsa alla andra lotteriverksamheter… och det är tvång, och inte fri konkurrens. För vad händer om ingen köper statliga lotter? Eller vad händer om folk enbart köper konkurrentens lotter?

    Böter är jättebra också, förutom att du då måste begränsa konkurrensen på denna försäkringsmarknad, och det har dessutom potentialen att leda till ”slumpmässiga böteslagar”. Ska vi ha en statlig bötespolis som går omkring och bötfäller folk för att finansiera staten? Det har ju funkat jättebra med P-lisor hitills 🙂

    Men visst, jag kan jobba mot en mindre stat, absolut, för en mindre stat är som sagt mindre dålig. Men varför stanna där? Varför inte låta folk äga sin mark, sitt hus, sitt liv helt ut? Om det visar sig att anarki, gud bevare oss, skulle funka, skulle skydda våra rättigheter bättre, och skulle öka den allmänna välfärden, skulle du fortfarande vara emot det då?

    För övrigt hade Rothbard följande invändningar mot Nozick (som för övrigt erkänner att han blev inspirerad att skriva Anarki, stat och utopi efter ett långt samtal med just Rothbard):
    Ingen stat har någonsin skapats på det sättet som Nozick beskriver. Alla stater har skapats med hjälp av våld, erövring och plundring… med andra ord exakt sånt som Nozick troligtvis själv skulle hävda bröt mot de individuella rättigheter han satt upp i boken.

    Och eftersom Nozick bara rättfärdigar en stat som har uppkommit på det sätt han beskriver i boken, och förutsatt att den är minimal, så rättfärdigar han heller inte en stat som uppkommit ur våld men senare reducerats till en minimal stat. Med andra ord, för att Nozicks ska vara konsistent i sin teori borde han blir anarko – kapitalist, och sen vänta och se hur hans teori skapar den perfekta staten på det perfekta sättet, eftersom det enligt honom är ofrånkomligt.

    Dessutom, ÄVEN OM en befintlig stat skapats på det sätt Nozick beskriver räcker detta ändå inte eftersom det vilar på en samhällskontraktsteori. Och, enligt Rothbard finns det vissa saker man inte kan ”kontraktera bort” så som sitt liv, sin vilja och sina naturliga rättigheter. Dvs, man kan inte kontraktera sig till att bli livegen. Således kan man inte heller kontraktera sig att leva under en stat.

    Kortfattat
    (1) Ingen existerande stat har blivit skapad på ett Nozickianskt sätt – snarare tvärtom; (2) därför är den enda staten som kan rättfärdigas en minimal stat som uppstår från ett anarko – kapitalistiskt samhälle; (3) därför borde Nozick, enligt egen utsago, bli anarkist och sen vänta på att oundvikligheten i hans teori skapar en ”perfekt stat”, och till slut (4) även om någon stat skapats på ett ”perfekt sätt”, misstagen i samhällskontraktsteorin skulle innebära att ingen nuvarande stat, inte ens en minmal, skulle kunna rättfärdigas.

    Mer finns skrivet här:
    http://www.mises.org/journals/jls/1_1/1_1_6.pdf

    Ovanstående är i princip bra det han skriver om på första sidan.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: