h1

Tillbaka till solidariteten

augusti 31, 2007

I den här bloggen rasar diskussionen om solidaritet vidare. Undertecknad blockerades av innehavaren när hon inte längre kunde besvara argumenten och kan därför bara följa den på håll. Inte mycket har hänt, men jag vågar mig ändå på en sammanfattning:

Vänstersidans grundläggande argument är att i en ”nyliberal” värld tvingas människan välja mellan ”att prostituera sig eller bli ihjälslagen” samt mellan ”att arbeta 16-20 timmar under vidriga förhållanden och att låta sina barn svälta”. Några andra valmöjligheter existerar inte, medan man i det socialistiska samhället antagligen kommer ha det mycket bättre. Någon beskrivning av hur detta kommer se ut finns givetvis inte, man får gissa sig till att det kommer ge helt andra valmöjligheter.

Den oundvikliga frågan till alla socialister blir ”varför?”

1. Varför kommer valet i ett ”nyliberalt” samhälle vara det som bjuds i texten?

2. Varför kommer valet i ett socialistiskt samhälle vara ett annat?

Gällande den första frågan utvecklade jag den till ”varför kommer alla företag se ut just så”, dvs varför kommer alla företag att erbjuda villkoren 16-20 timmars arbete per dygn under ”slavliknande förhållanden”? Om det vore så, rent hypotetiskt, så beror det på att ingen människa vill erbjuda bättre villkor än så, och socialisternas metod för att tvinga dem till andra val är som vanligt hotet om våld.

Dock, svaret på frågan blev följande:

”Givetvis så har jag aldrig hävdat att alla arbetsplatser skulle se ut så, utan använde mig av ett exempel. Men det vore illa nog om EN arbetsplats såg ut på det sättet. Men vi kan ju vända på det hela: vad är det som säger att INGEN arbetsplats skulle se ut på det sättet?”

Ett väldigt intressant och avslöjande svar. Om personen i fråga hävdar att alla företag inte kommer se ut så så står ju valet mellan helt andra alternativ än de han radade upp. Vilket betyder: om en människa kan välja mellan att 1. hoppa ut för ett stup, 2. skjuta sig i skallen eller 3. gå hem och kolla på TV, så kan man inte som argument använda ”han kan bara välja mellan 1. och 2.” eftersom det även finns ett alternativ 3. Så långt argumentationstekniskt, nu kan vi även fundera över de rent logiska felstegen.

Om alla företag som existerade erbjöd arbetarna ”16-20 timmar om dygnet under slavlika förhållanden” och vi levde i en värld med fri konkurrens, vad hindrar då vem som helst från att starta ett företag som erbjuder 10-15 timmar om dygnet och lite mindre slavliknande förhållanden? Socialisterna har redan hävdat att företagen är beroende av arbetare, så de kommer inte vara likgiltiga inför ett alternativ där de får arbetskraft och ett där de inte får arbetskraft. Samtidigt kan man anta att arbetarna eftersträvar så bra villkor som möjligt eftersom socialismens dragningskraft sägs ligga i just det: den erbjuder bättre villkor.

Alltså: om ett enda företag erbjuder lite bättre villkor än alla andra kommer arbetarna antagligen söka sig dit varvid de första företagen står utan arbetskraft. Deras beroende av just arbetskraft tvingar dem därmed att förbättra villkoren, varför det nya företaget måste erbjuda ännu lite bättre villkor och högre löner, osv till en rimlig gräns då företaget fortfarande blir lönsamt.

Dessutom, tror socialisterna att samtliga företagare i hela världen drivs av tanken om att en arbetare är som mest produktiv när hon förslavas och piskas och får så låg lön som möjligt? Är det ett rationellt perspektiv på produktivitet? Nej, givetvis inte, en rationell människa inser att för att skapa värde krävs en motivation, och motivationen ligger inte att använda tvång och hotelser. Istället är det rationella att skapa ett värdigt förhållande med sina anställda så att de kan utveckla en lojalitet och en iver att producera och förbättra sina insatser, möjligen med olika typer av incitamentsprogram där mer insats ger högre lön eller mer fritid. Vidare handlar en liberal inställning till livet om att aldrig ta emot det oförtjänta utan leva på förtjänst genom frivilligt utbye av värde.

Tänk själv: om du skulle starta ett företag och vill ha anställda, hur skulle din jobbannons i DN se ut?

”Företag söker slavar, vi erbjuder dig att jobba 20 timmar per dygn fastlåst vid en maskin och din lön blir de brödsmulor du kan hitta i matsalen. Semester kan du glömma”?

Jag lämnar frågan obesvarad.

Så långt har vi diskuterat rimligheten i antagandet att valet i en ”nyliberal” värld står mellan svält och nästan svält. Vidare kan man fråga sig varför valet inte skulle stå mellan dessa alternativ i en socialistisk värld. För att någon ska erbjuda en människa bättre alternativ krävs att någon vill göra det, det är ingenting som bara sker beroende på vad man kallar systemet. Socialisterna kan hävda att det bara blir så eftersom världen är socialistisk, men om de samtidigt hävdar de sämre villkoren ifall världen vore ”nyliberal” måste de hävda att A inte är A. Om friheten, alltså ”nyliberalismen”, leder människor till att erbjuda slavvillkor så är detta dessa människors vilja, de erbjuds för att arbetsgivarna väljer dem. Att påstå att villkoren skulle vara bättre med ett annat system utan att detta implicerar något tvång är att påstå att själva viljan förändras, och varför gör den det? Varför uppfattar människor verkligheten på olika sätt beroende på systemet, varför har arbetsgivaren helt plötsligt en annan vilja? Detta avslöjar socialisternas antilogik. De menar att om en sten en gång är en sten så kommer den bara någon önskar det att förvandlas till en blomma. Det du uppfattar som varmt kommer genom viljekraft att bli vad du uppfattar som kallt. Ingen aktiv handling utförs, men ändå förändras något. A är inte A, A är vad man vill att det ska vara.

I verkligheten uppstår denna vilja antingen i frivillighet utan anledning, och då kan man fråga sig vad systemet har med saken att göra, eller så tvingas den fram av en beväpnad stat/arbetarklass/fackförening eller något liknande. En grupp människor tar sig i så fall rätten att bestämma åt arbetsgivaren vad denne ska erbjuda och tar därmed ifrån honom rätten till självbestämmande och den egna rationaliteten. På frågan ”varför tvång” svarar socialisterna:

”Vi upplever det inte som tvång att stå upp för de som av olika skäl inte har råd att prenumerera på livets grunder. Idag drabbas du imorgon jag – och så är vi inte så snåla och egotrippade”.

Observera det första ordet i meningen: vi. Vad du har för uppfattning är irrelevant, här handlar det inte om att du ska få avgöra själv vad du ska göra med ditt liv, det är ”någon annans” rättighet. Eftersom denna någon ”inte uppfattar” det som tvång att tvinga någon att betala för någon annans leverne så är det inte tvång. Om du känner på en sten och önskar dig att den ska vara mjuk så blir den mjuk. Om du står med öppen mun och önskar att det ska regna så blir det så. Det finns ingen objektiv verklighet, allting är beroende av hur man tror och tycker att saker och ting ska vara. Det som avgör om du ska betala någon eller inte är inte om du uppfattar det som rätt eller inte, utan vad andra tycker att din uppfattning borde vara.

Ett annat sätt att tolka svaret är att dessa socialister för egen del inte ser det som tvång att betala skatt, men då kan de väl gott få göra det, vem förbjuder dem? Det är heller inget relevant svar på frågan, den gällde varför jag, som uppfattar det som tvång, ska tvingas att betala skatt. Jag är tvingad, jag har per definition ingen valfrihet, och varför får jag inte ha det? Svaret måste förankras i verkligheten och inte viftas bort med att någon annan inte uppfattar det som att jag är tvingad. Om jag sätter händerna under en vattenkran så är det upp till mig att bestämma om det är kallt eller varmt, inte till någon annan, så vem har rätten att bestämma om jag är tvingad eller ej i detta fall, vem har rätten att bestämma att jag ska tvingas, och varför?

Argumentationen hänger inte ihop på något sätt, den är känslo- och inte tankestyrd och bygger på fördomar, missuppfattningar, och framförallt ondska. Den utgår ifrån ett felaktigt antagande och försvarar sig med ett annat antagande som helt saknar grund, vilket innebär: den säger att ”nyliberalismen” erbjuder två val, men inte varför, och påstår att socialismen erbjuder bättre val, men inte vilka och inte varför. Om socialisterna ska bli trovärdiga måste de förklara varför människor i det ”nyliberala” samhället är så ointresserade av varandras välmående, varför det är rationellt och gynnar den egna individen att trampa på och förslavara andra. Vidare måste de förklara vad socialismen kommer erbjuda istället, varför detta kommer erbjudas och förklara varför metoden inte bygger på tvång och exploatering av enskilda individer för andras vinning.

Den sista punkten får antas förklaras med följande logik:

”Hängde det på underklassen skulle tvång inte behövas då den ju är i gigantisk majoritet. Vad tror […] följden skulle bli om en arbetarregering införde lagar mot avsked, förbud mot nedläggningar, stängde börsen, stoppade friskolorna och införde en starkt progressiva statsskatt?”

Ja, vilken skulle följden bli? Eftersom ”underklassen är i gigantisk majoritet” skulle det helt enkelt bli så. Ju fler människor som önskar något desto större är chansen att det blir så, och är de tillräckligt många så finns det inget annat alternativ, då är det sanning. Om ”underklassen” bestämmer att himlen ska vara grön så blir den grön, om den bestämmer att gräset ska vara rosa så blir det rosa. Det är åsikten om något som avgör hur det blir. Anser ”underklassen” att ingen ska få avskedas så kommer ingen avskedas, punkt, end of discussion.

Nu är det ju tyvärr inte så enkelt, något som får sin förklaring senare i diskussionen. En debattör som påstår att ett socialistiskt samhälle bygger på principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” utvecklar denna genom följande förklaring av dess praktiska funktion:

”I mitt idealsamhälle så kommer ALLA beslut, dvs även beslut rörande behov och förmåga, att tas dels genom direktdemokratiska beslut på lokal nivå, dels genom en viss grad av representativitet på regional nivå och uppåt. Exakt var dina behov och förmågor kommer att avgöras kan jag givetvis inte svara på eftersom det kommer att variera. Ditt behov av dagisplats kommer givetvis inte att avgöras på samma nivå som ditt behov av en ny järnväg (obs! hypotetiska behov). Din del i det hela är att du har samma möjlighet som alla andra att argumentera för eller emot olika förslag, du har samma rätt som alla andra att föra fram förslag och din röst har samma värde som alla andras.”

Alltså: principen bygger inte på vad du anser att du behöver och förmår, utan vad majoriteten bestämmer att du behöver och förmår. Din egen vilja och din egen tolkning är irrelevant, du kan bara framföra argument som ingen har någon som helst skyldighet att ta hänsyn till. Du är helt och hållet utelämnad åt majoritetens vilja och dess uppfattning av din verklighet. Om du vet att du springer 100 meter på 12 sekunder så kan majoriteten avgöra att så inte alls är fallet genom att rösta. De behöver inte se dig springa, de behöver ingen dokumentation eller bevisning, de kan avgöra verkligheten genom att tycka till om den, gemensamt. En sten är bara en sten om majoriteten kommer fram till det, varvid en global undersökning kommer bevisa att du inte existerar eftersom majoriteten av världens befolkning med största säkerhet inte känner till dig.

Med andra ord: din egen uppfattning av verkligheten gäller inte. Allt du lärt dig och insett genom analys och erfarenhet är osant, det som är sant är det som majoriteten anser är sant. Ditt behov av tandkräm är vad majoriteten anser om det, din förmåga att svarva är vad majoriteten anser att den är. Floskeln bör alltså skrivas om som ”av var och en efter den förmåga som majoriteten anser att hon besitter, åt var och en efter det behov som majoriteten anser att hon har”.

Låter det fortfarande lockande, eller börjar du fundera i termer av slaveri?

Uppenbarligen bygger det socialistiska samhället på principen att majoriteten har en åsikt om något, och då blir det så genom att minoriteten tvingas genomföra det. Det är en bräcklig grund att stå på och kan mycket väl sluta i ”16 till 20 timmar per dag eller svält” om bara 51% anser att det ska bli så. Vilken garanti har du för ditt eget självbestämmande och dina egna åsikter? Inga, du existerar inte, bara som ett redskap för majoritetens mål. Du erbjuds inte medmänsklighet och värme, solidaritet och gemenskap, du ställs inför en domstol och tvingas att på dina bara knän be om barmhärtighet, men vad du anses förmå baseras på vad andra behöver och därmed kommer du oundvikligen att bli en slav.

Ju mer produktiv, ju mer intelligent, ju mer kunnig och driven du är desto mer kommer du anses förmå, och desto hårdare får du arbeta.

Ju mindre produktiv, ju mindre intelligent, ju mindre kunnig och driven du är desto mer kommer du anses behöva, och desto mindre behöver du arbeta.

A är inte A, resurser förtjänas inte genom slit och arbete, intelligens och förmåga, i frivilligt utbyte mellan rationella individer med sina intellekt som analysverktyg, utan genom inaktivitet, dumhet och oföråga. Vem tror på största allvar att ett samhälle byggt på den moraliska måttstocken är ett samhälle som kommer erbjuda dig – lilla människa – välstånd, frihet och lycka?

Nej, du kommer dömas efter din produktivitet och belönas efter din oförmåga, och människa som du är kommer du in i det sista att hävda din svaghet för att slippa straffarbetet. En moralisk dogm som belönar destruktivitet och bestraffar produktivitet är ett samhälle som är dömt till undergång, fattigdom och död.

Vad varje enskild individ behöver för sin egen överlevnads skull är rätten till det egna intellektet som tolkningsmetod inför den objektiva verklighet där A alltid är A oavsett tro och åsikter. Ett socialistiskt samhälle erbjuder henne motsatsen och bjuder in henne till undergång, medan det liberala samhället ger henne rätt att eftersträva sin egen rikedom på sina egna rationella villkor. Däri ligger den stora skillnaden för vilken ingen kan blunda.

Annonser

One comment

  1. […] argument i den här diskussionen kan bemötas i denna tråd, innehållande en text som innehavaren av solidaritetsbloggen valde att redera snarare än […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: