h1

You will not be forgiven

september 5, 2007

Ibland överträffar verkligheten dikten, och ibland är dikten så träffande just för att den bygger på det som är verkligt. I diskussionen om ”solidaritet” har den yttersta vänstern åter kommit till vägs ände men vägrar erkänna det för sig själva. En av debattörerna bestämde sig plötsligt för att han ”inte har tid” att svara på frågor, sedan att han inte svarar för att ”diskussionen inte leder någonstans”. Istället skriver han ”visst, visst, whatever” som svar på alla argument, kryddat med anklagelser om ”förpubertala” debattekniker.

En annan hävdar med en dåres envishet att det är tvång att bli uppringd av telefonförsäljare, trots NIX-register, och att man blir ”påtvingad konsumtion” i ett marknadsekonomiskt samhälle där alla människor själva får bestämma över sin konsumtion. Till slut målar han in sig i ett hörn när han hävdar att Robin Hood stal från de rika och gav till de fattiga, när han egentligen lämnade tillbaka stöldgods på ett oerhört liberalt sätt.

Trots hans totala brist på sakliga argument får han stöd av blogginnehavaren som skriver:

”Inte ett enda argument har ni nyliberaler lyckats prestera på min blogg som skulle få en enda vettig människa med hjärtat på rätta stället att vilja omvända sig till er utflipprade ‘religion’.

[…] är överlägsen – både när det gäller kunskap och argument”

Detta är ett lustigt inlägg av två anledningar, här kommer den första (fetmarkeringarna är mina egna):

”jag skriver ingenting på denna blogg för att försöka övertyga nyliberaler om att de har fel. Den uppgiften vet jag är omöjlig. Likväl kommer ni aldrig övertyga mig om att ni har rätt. Ingen av er behöver kommentera mina poster – tvärtom, jag skulle enbart vara glad över att slippa era tröttsamma kommentarer och långa diskussioner. Som du kanske märker brukar jag sällan delta i dom (och jag har varken tid eller lust att läsa allt). Jag förstår inte heller varför ni alla lägger ner så mycket tid på att argumentera för döva öron.”

Jodå, det är blogginnehavaren som skriver i en annan kommentar. Hon läser inte våra argument, men ändå är hon övertygad om att de är underlägsna socialistens. Det är naturligtvis omöjligt att argumentera mot någon som väljer att inte lyssna, men hur kan den personen då påstå att inget argument någonsin skulle kunna få henne att ändra åsikt? Svaret finns i den första kommentaren och är den andra anledningen till att det hela är ganska lustigt:

”Inte ett enda argument har ni nyliberaler lyckats prestera på min blogg som skulle få en enda vettig människa med hjärtat på rätta stället att vilja omvända sig till er utflipprade ‘religion’.”

Blogginnehvaren diskuterar inte med hjärnan utan med hjärtat. Då är det inte så konstigt att det blir lite förvirrat ibland, och inte heller att hon stänger av när det blir för logiskt och obekvämt. Låt oss återvända till den där dikten:

”- If you can refute a single sentence I uttered, madame, I shall hear it gratefully.

– Oh, I can’t answer you. I don’t have any answers, my mind doesn’t work that way, but I don’t feel that you’re right, so I know that you’re wrong.

– How do you know it?

– I feel it. I don’t go by my head, but by my heart. You might be good at logic, but you’re heartless.

-Madame, when we’ll see men dying of starvation around us, your heart won’t be of any earthly use to save them. And I’m heartless enough to say that when you’ll scream, ‘But I didn’t know it!’ — you will not be forgiven.”

Sensmoralen är att oavsett hur mycket vänstern känner för någonting så kommer det aldrig vara grund nog för att det de önskar verkligen ska ske. Oavsett hur många tårar som fälls över barnen i Afrika eller tiggarna i vilken stad som helst kommer känslan av att det är synd om dessa människor aldrig att hjälpa dem, och när dödens moral implementeras i samhälle efter samhälle och leder till svält och undergång igen och igen kommer de döende aldrig förlåta vänstern för dess goda känslas skull.

Vänstern är beroende av offer. Den lovar mycket men kan ingenting hålla om inte den produktiva klassen frivilligt offrar sig själv för andras vinning. När vänstern gråter över Afrika och öser biståndspengar över de fattiga så är det den produktiva klassen som gör den verkliga nyttan genom att skapa det välstånd som rånas och omfördelas av den kännande vänstern. Utan detta offer finns bara känslan kvar, och den kan aldrig någonsin hjälpa de som svälter. Att ha hjärtat på ”rätt ställe” är alltså inte att dela med sig av sitt eget utan att dela med sig av andras. Det är inte att arbeta frivilligt och gratis för andras vinning, utan att exploatera de som tyngda av sitt samvete accepterar offret som god moral. Den kännande vänstern står på sidan om och tittar på medan den produktiva klassen skapar rikedom som sedan kan omfördelas, av de som har hjärtat på ”rätt ställe”. Det är ett stinkande hyckleri och en säker väg till undergång, vars längd enbart beror på offrens acceptans inför de motsägelser som utgör vänsterns så kallade moral.

För att visa min goda vilja avslutar jag med en än så länge obesvarad fråga:

Hur kan det vara godhjärtat att tvinga andra människor att offra sig själva för andras godtyckliga intressen? Varför är socialismen – som tvingar alla att vara ”solidariska” – överlägsen liberalismen som inte förbjuder den som vill vara solidarisk att vara just det?

Övriga argument i den här diskussionen kan bemötas i denna tråd, innehållande en text som innehavaren av solidaritetsbloggen valde att redera snarare än bemöta.

Annonser

28 kommentarer

  1. Du sätter fingret på det verkliga problemet för liberaler, nämligen att man som du antagligen (jag har inte läst ovanstående thread men jag utgår från att det du skriver stämmer) kan vinna en debatt genom att krossa sin socialistiska motståndarens argument med ekonomiska eller filosofiska diton. Pyrrhusaspekten är emellertid enorm; ty då de flesta människor tänker i väldigt stor utsträckning med just hjärtat, har man egentligen inte uppnått så mycket mer än att göra sin motståndare förbannad och ovillig att lyssna. Med andra ord är de rationella argumenten inte till någon större nytta, om de inte kombineras med någon form av känslomässig apell, något liberaler i alla tider varit urusla på. Det är vänstern som har artisterna, skådespelarna, alla som kan slå an en sträng i folks hjärtan, medan vi har – vad? – Bo Lundgren, vars idé om hur man vinner en debatt är att rita diagram med kvoter på axarna och ppf-kurvor (ungefär).
    Med detta sagt vore det naturligtvis intellektuellt ohederligt att ge upp det rationella till förmån för enbart känslomässiga argument, men bägge sidorna behövs. Pophögern – om den nu finns – behövs.


  2. Du är bara så ytterst obegåvad när allt du skriver är en enda tröttsam efterapning av vad den neurotiska kvinnan från andra sidan atlanten svamlade om för 50 år sedan. Rand hade definitivt sina poänger, och hennes citat i den här posten är mycket bra. I övrigt är allt du skriver fantasilöst, onyanserat och tamigfan tråkigt.


  3. Niklas Elert: Exakt vari ligger skiljelinjen mellan ett ”förnuftigt” argument och ett ”känslomässigt” dito? Bara för att man talar om värme, blod och svett så behöver det inte vara irrationellt, då det kan vara härlett till något som är objektivt eller kan bevisas vetenskapligt. Jag ser heller inte att just den här bloggaren vi kommenterar just nu är mindre känslomässig i sina utsvävningar om ”mod”, ”ondska” och liknande.

    Fråga: Exakt vad är ett ”känsloargument”, och varför skall ett sådant diskvalificeras?


  4. Den nyansering du pratar om är avsteg från verklighetens objektivitet, det borde du förstå om du hade läst teorierna. Jag har inget intresse av att vara inkonsekvent i syfte att tillfredsställa alla typer av åsikter. Har du någon konkret synpunkt på argumenten så presentera dem istället.

    Vad gäller känsloargument så är de argument som vägrar gå till botten med sina premisser, som inte klarar av en granskning av dess bakomliggande logik. Ett rationellt argument är motsatsen.


  5. Jag tror du har rätt Niklas. Även om det är enkelt att pulverisera vänsterns argument med rationalitet och logik, är det en pyrrhusseger. De som attraheras av vänsters snack om solidaritet och arbetarklassens kval är inte det minsta intresserade av att analysera vad begreppen _egentligen_ leder till. Vänsterfolk, liksom liberaler har en mängd ”nycklar” som används inom gruppen. Problemet är att vissa av vänsterns nycklar även fungerar på det stora flertalet. Även de som är ointresserade av politik ”vet” att en nyliberal är en sådan där hemsk utsugare som aldrig skulle lyfta ett finger för att hjälpa någon annan. Vi vet att det inte är sant, men det hjälps inte. Ribban är lagd.

    När jag diskuterade ovanstående debatt med min flickvän föreslog hon att jag skulle ge igen med samma mynt och använda samma retoriska missgrepp. Kanske hade det varit det mest rationella att göra. *s* Men det bär emot att dra ner debatten till en sådan nivå. En början vore kanske att etablera en ”nyckel”, typ tvångsälskare eller slaveriförespråkare utan att förklara vad man menar med det. Används de tillräckligt många gånger blir det svårt att låta dem stå oemotsagda. I USA fick de t.ex. stopp på arvsskatten genom att kalla den ”Death Tax” och Göran Persson använde samma metodik när han talade om ”pensionärsskatt” (trots att det aldrig var tal om några nya skatter).


  6. Klockrent skrivet, Fransisco. Underligt att jag inte har hittat hit förrän nu. Jag har lagt till dig i min blogroll.


  7. LibeRatio: jag håller med om att det är frestande att använda samma retoriska missgrepp. Nu är jag inte heller så naiv att jag inte tror att det finns en god portion människor inom ex den politiska högern som vore skrupelfria nog att använda sådana argument – problemet är bara att vänsterns känsloargument är så djupt rotade att få vågar göra det med risk för att förlora väljare och så vidare.
    Se på Nya moderaterna – de vann valet på känslomässiga argument, men de valde att adoptera vänsterns istället för att försöka skapa egna. Detta då den gamla lundgrenska ”förnuftslinjen” inte fungerat. Som en följd därav har man oundvikligen gått längre vänsterut.
    Kapad; jag sade inte att känsloargument skulle diskvalificeras – detta bar om de är felaktiga. Du tog till exempel till ett känsloargument på vår
    blogg där du antydde att folk som levde på passiv inkomst inte gjorde någon nytta,

    http://germaniablogg.wordpress.com/2007/09/03/leve-wikileaks-leve-varlden/

    vilket jag inte ansåg hade någon bäring. Jag förklarade den ekonomiska aspekten bakom den nytta de som lever på passiv inkomst gör. Men därtill borde jag ha lagt en känslomässig – moralisk – aspekt: att det är rätt att få betalt för sitt arbete eller den tjänst (i detta fall pengar) man tillhandhåller, paketerad på ett snyggt sätt så att människor som inte är liberaler kan ta till sig det och tänka: ja, just det. Rand är naturligt nog en bra grund för dettta men… jag vet inte riktigt vad det är jag efterlyser – bättre liberal pr, men fortfarande konsekvens mellan förnuft och känsla, kanske.


  8. Det viktiga att föra fram är att känslan är ett uttryck för intellektet. Det som är rationellt är också känslomässigt positivt eftersom det är livgivande på ett rent objektivt plan. Därför måste man också förstå att vänsterns moral baseras på oförtjänt och därmed falsk lycka – det att leva på andras bekostnad.


  9. Vänstern har ju lyckats lägga beslag på godheten. Detta utan att någonsin förklara varför heller hur det ska gå till. De har de kidnappat godheten, humanism, solidaritet och andra begrepp. Detta har kunnat ske trots att ju längre vänsterut man kommer ju mer kommer ”godheten” att baseras på makt och förtryck. Trots att kommunismen har visat att den frambringar oerhörd ondska kan kommunister fortfarande påstå att de är goda. Det är på något sätt en ödets ironi att de som förutsspråkar makt över andra kan gömma sig bakom ”godhet” medan de som förespråkar människors frihet blir kallade för onda och inhumana.

    Libe:s idé om att etablera ”nycklar” är inte helt dum, t.ex tvångsälskare. Det skulle kunna vara en början till att bryta vänsters kidnappning av ”godheten”. Samtidigt tycker jag att ”nyckeln” alltid måste kunna följas av en förklaring. Jag är inte med på att sjunka till deras nivå med känslomässig argumentation. Kännslomässig argumentation går ut på att lura folk att tro att någonting egentligen är något annat och att få andra att acceptera åsikter utan att förklara varför. Detta tycker jag alltid är fel (som objektivist).


  10. Jag tror att det ”goda” förväxlas med det ”enkla”. Vänstern lovar gratis välstånd och lycka, högern lovar bara frihet under ansvar. Vänstern säger att alla ska få leva i rikedom utan ansträngning, högern säger att man får skapa sin egen rikedom. Som individ är det då lätt att tänka att det är enklare att ”få” än att ”skapa” och därmed bortse från att själva det altruistiska skapandet kräver någon annans förslavning. Vi tar rikedomen för given eftersom den hela tiden finns omkring oss, och tänker inte på att vi för 100 år sedan var ett undernärt bondefolk. Däri ligger den stora utmaningen för liberaler, att visa varifrån rikedomen kommer och att den inte på något sätt är självklar.


  11. Francisco:
    ”Hur kan det vara godhjärtat att tvinga andra människor att offra sig själva för andras godtyckliga intressen? Varför är socialismen – som tvingar alla att vara “solidariska” – överlägsen liberalismen som inte förbjuder den som vill vara solidarisk att vara just det?”

    Det beror sig till stora delar på utfallet. Låt säga att NV-staten är en utopi, då finns det givetvis ingen legitim invändning mot den, men om NV-staten inte är en utopi så är det enkelt att visa på rationella argument som favoriserar omfördelning. Man kan tex. hänvisa till att den förmodat objektivistiske parten i den citerade dialogen ovan uppenbarligen fäster stor vikt vid att ingen har det dåligt: ”when we’ll see men dying of starvation around us[…]you will not be forgiven.”, vilket är ett skäl att sympatisera med omfördelning om det har en positiv effekt på denna parameter. Det finns ännu mer rationella argument, men grundpoängen är att opbjektivisten skulle ha ohyggliga svårigheter att få ihop sin teori om inte NV-staten är utopisk. Alltså är majoriteten av objektivismens moraliska argument impotenta, de är beroende av en utopi för sin sanning, men hurvida NV-staten är en utopi är inget man ”bevisar” genom moraliska argument.


  12. Vi har gått igenom detta flera gånger: att leva på andras bekostnad och få det oförtjänta genom tvång är aldrig ”rationellt”, det följer inte en moralisk måttstock som har livet som rationell utgångspunkt. Med din argumentation skulle det vara rationellt för mig att döda Bill Gates och ta hans pengar, förutsatt att jag kom undan med det, men det är givetvis rent vansinne att hävda något sådant. Anledningen är att den producerande klassen alltid kan, och bör, vägra producera när den utsätts för exploatering, och då är det inte längre givande att försöka leva på deras bekostnad. Det objektivismen erbjuder är en moralisk måttstock som utgår från det faktum att det endast är mänsklig intelligens som kan skapa välstånd, och att intelligensen därmed måste vara fri om man i det långa loppet vill upprätthålla tillståndet ”liv”. Det utopiska kan aldrig vara att maximera sin vinning på andras bekostnad om man tar hänsyn till livet som något som existerar även utanför den egna existensen. Objektivismen är därmed heller inte ”utopisk” eftersom den inte ger dig några andra löften än att du är fri att i den objektiva verklighet agera enligt de krav som ställs för din överlevnad, nämligen: att du måste använda ditt intellekt för att skapa resurser. Vi förespråkar en filosofi som baseras på verkligheten, inte trosbaserade åsikter som strider mot logikens lagar.


  13. Francisco d’Anconia:
    ”Med din argumentation skulle det vara rationellt för mig att döda Bill Gates och ta hans pengar, förutsatt att jag kom undan med det, men det är givetvis rent vansinne att hävda något sådant.”

    Njet, min standard för vad som är rationellt förutsätter universalitet och symmetri, däremot har din argumetering lite problem här vilket är enkelt att visa. Existens eller icke-existens är det _fundamentala_ moraliska alternativet för varje enskild individ i din etiska teori. Det är omöjligt för dig att inom ramen för denna fundamenetala premiss ha en standard för vad som är rationellt som inte är instrumentell för att hålla sig levande, dvs. om du vill vara konsistent så måste du erkänna att det är rationellt att döda Bill Gates om det förlänger din existens med 20 år. Tänk efter, på vilket sätt är existens eller icke-existens ett fundamentalt moraliskt alternativ om det alternativ som förkortar ditt liv med 20 år ovan skall ha den positiva evalueringen. Det är glasklart att denna premiss är fullständig ohållbar. Du tvingas alltså importera något sätt att reglera den här typen av motsättningar, men denna reglering kan aldrig härledas inom ramen för Rands meta-etiska argument, den måste alltså ligga utanför och blir på så sätt godtyckligt. Du har inget att hänvisa till för att avgöra vilka reglerande principer som skall råda i tex fallet ovan. Att motivera ditt val av reglerande principer med att det är konsonant med en ”moralisk måttstock som har livet som rationell utgångspunkt” är floskelvoodo på en nivå som borde få till och med en postmodernist att rodna, ingenting kan rättfärdigas med en floskel.

    Samhället är den intutionella bakgrund som gör helheten betydligt större än summan av delarna. Om alla människor bodde ensamma på öde öar istället för tillsammans i ett samhälle så skulle de i princip inte åstadkomma någonting. Frukterna av den rationella producentens insatser multipliceras mångfaldigt inom ramen för ett i grunden kapitalistiskt samhället (vilket jag tycker är helt i sin ordning), alltså, han har samhället att tacka för mycket av vad han åstadkommit. Om vi ser saken från den ”rationella framgånsrika producentans perspektiv” så finns det inget irrationellt i följande resonemang: Jag, Jan Lennart Rudolf Galt-Bengtsson, den ”producerande klassens” sanningsminister menar att ett rationellt samhälle måste opereras på premissen att det är en jordmån för så många människor som möjligt att blomstra i, detta är en rationell premiss eftersom den är acceptabel oavsett vilken social utgångspunkt man råkar vara född in i, universalitet och symmetri är viktigt för alla som vill vara rationella människor ”qua människor”. Det vore irrationallt av mig, Jan Lennart Rudolf Galt-Bengtsson, att kräva att samhället måste vara en optimal jordmån just för mig och mina talanger utan tanke på vad detta betyder för andra, tack vare samhället så multipliceras frukterna av min insasts så att det räcker till och blir över för min egen del, men samtidigt är det rätt att en del av detta överskott går tillbaka till samhället som en form av ”betalning” för att utgöra jordmån åt dom som inte är riktigt lika lyckligt lottade. Den rationella symmetrin här är att erkänna att om man själv vore född i en sämre social miljö så hade man själv tjänat på denna utformning. Detta undantar inte eget ansvar, eller att man förutsätts göra sitt bästa, men det är uppenbart för var och en att ens framgång här i livet till stora delar determineras av faktorer utanför ens kontroll, och i den mån samhället kan spela en roll i att utjämna dessa så är det legitimt att slå an en balans mellan välståndsskapande kapitalism och välfärdsskapande omfördelning. Ja, inte bara legitimt, det är rationellt, det är ”qua man”, det är livet.

    Francisco d’Anconia:
    ”Anledningen är att den producerande klassen alltid kan, och bör, vägra producera när den utsätts för exploatering, och då är det inte längre givande att försöka leva på deras bekostnad.”

    Nej det bör dom inte. Förutsatt att det finns ordentliga incitament till arbete (dvs. att samhället i grunden är kapitalistiskt) så blir den ”producerande klassen” rikligt belönad. Så från ett egenintresserat perspektiv så bör dom inte strejka eftersom det kommer att ha en katastrofal effekt på deras eget välstånd (man kan enkelt föreställa sig den misär som skulle råda i den svenska Galtklyftan när Sveriges 50 objektivister försöker stoppa samhällets motor genom att strejka), och från ett rationellt moraliskt perspektiv så har jag redan visat på skäl för att inte strejka.

    Francisco d’Anconia:
    ”Det objektivismen erbjuder är en moralisk måttstock som utgår från det faktum att det endast är mänsklig intelligens som kan skapa välstånd, och att intelligensen därmed måste vara fri om man i det långa loppet vill upprätthålla tillståndet “liv”.”

    Detta är givetvis delvis sant, men man kan också hävda att den mänskliga förnuftet tjänar på en rationell skolning och att det av denna anledning är viktigt att alla får ta del av skolgång tex. Objektivismen förutspår att man dör i förtid om man inte emulerar Rands exempel, medan en verklighetskoll avslöjar detta som hysteriskt snicksnack och du bör nog fundera på varför så är fallet. Rand överdriver nästan alltid för att motivera en position i någon extrem, troligen för att hon finner det teoretiskt tilltalande att ligga i en ändpunkt av spektrat för att slippa konfronteras med gråskalor. Rand skulle säkert kunna motivera att man inte ska dricka någon alkohol alls eftersom alkohol påverkar ens förnuft negativt och ens förnuft är ens enda överlavndasmedel, alltså dör man i förtid av alkohol. Men återigen, en verklighetskoll visar att det är ett argument där överdriften resulterar i rent nonsens.


  14. Du är ute och cyklar, och det beror på att du inte begriper vad Rand säger. Jag har gång på gång uppmanat dig att läsa hennes verk, så snälla, gör det! Det är så meningslöst att argumentera mot någon som inte ens har tagit till sig de mest grundläggande förutsättningara. Välkommen åter med större kunskap.


  15. Du kan för all del skylla på att jag inte förstår Rand, och därigenom låta påskina att du vet hur Rand kommer runt min kritik ovan, men jag har en känsla av du bara fösöker undvika ett nederlag. Visa mig var du tror att jag har fel så ska jag visa dig varför du har fel, för det har du…. Se det som en utmaning. By the way, här kan man läsa Galts tal: http://colveyco.com/gallery-annex/reading/atlas.html , vilket jag naturligtvis gjort.


  16. Kapad; jag sade inte att känsloargument skulle diskvalificeras – detta bar om de är felaktiga. Du tog till exempel till ett känsloargument på vår
    blogg där du antydde att folk som levde på passiv inkomst inte gjorde någon nytta,

    http://germaniablogg.wordpress.com/2007/09/03/leve-wikileaks-leve-varlden/

    På vilket sätt var det känslomässiga argument? Jag trodde jag började förstå vad som menades med det efter att ha lusläst kommentarsdelen här med en del vettiga förklaringar. Det enda jag gjorde på eran blog var att ställa 4-5 frågeställningar i rad. Ingen frågeställning baserades på någon känslomässig värdering mer än frågan i sig. Det du lkänslomässigt äste in får du anklaga dig själv för, inte mig.


  17. Citationstecken kanske jag borde haft med där. Argh.


  18. Du får tro vad du vill, det bekommer mig inte, den som tror på nonsens som ”okunnighetens slöja” kan få göra det för sig själv. Dina invändningar bemöts i texterna, läs dem.


  19. Och du tror på odödliga opåverkbara robotar. Rawls argument är ett tankeexperiment och strängt taget inget man tror i någon bokstavlig bemärkelse. Om du inte vill ha argument mot din ståndpunkt, så efterlys dom inte på bloggen, det ger liksom ett lite skenheligt intryck.


  20. Ja, precis, det är vad jag tror på. Vill du komma med argument mot min ståndpunkt så gör det och hitta inte på egna irrelevanta vidskepelser.


  21. Francisco, jag hade en gång en lång och ganska intetsägande diskussion med en annan Rand-objektivist angående David Hume och Humes lag: http://henriksundholm.wordpress.com/2007/06/02/rorande-humes-lag/
    Tyvärr uppvisade han samma tråkiga dogmatism som du uppvisar i ditt bemötande av Fredrik Olsson (samme Fredrik.O som i tidigare debatt?)
    Om du inte ska begå samma argumentationstekniska (inte politiska) fel som de vänsterfolk du kritiserar borde du ge honom argument till svar.

    Som liberal uppskattar jag Rand. Men som filosof anser jag att hon lämnar mycket mer att önska. Bara för att ta din snabbkurs i Rand-objektivismen. En sten är en sten är en sten – oberoende av människan. Vari finner du de objektiva, rationella argumenten för detta?

    För övrig insåg tydligen min tidigare meningsmotståndare att han behövde läsa Hume, efter den långa diskussionen: ”Skall läsa vidare i boken, även om jag tror mig veta ungefär hur den kommer att fortsätta. Men när jag nu skrivit så mycket om Hume här och i debatter så är det väl på sin plats att jag faktiskt också läser honom. Ifall jag hittar någon ny absurditet så vankas säkert fler inlägg om saken.” http://henriksundholm.wordpress.com/2007/07/07/david-hume-babblar-vidare/#comments


  22. Ett litet förtydligane som naturligtvis skulle ha varit med: Fabrikören f.k.a Leva eller lyda!


  23. Skall inflika att jag dessutom har alldeles rätt angående Humes lag, och att denne Fredrik Olsson inte förtjänar något seriöst bemötande eftersom han enbart är ute efter att jävlas. Att moral härleds ur verkligheten, det skall det dock till århundraden av filosofiska idéer till att grumla.

    (Inom parentes sagt: man kan inte välja och vraka gällande Ayn Rand eftersom det blir inkonsekvent, och hon var inte först och främst politiskt engagerad utan filosofiskt – som liberal hade hon långt mindre nytt att säga än som filosof, för objektivismen är sannerligen ”sui generis”.)

    Dock, jag vet att ni vill ordfajtas om något så idiotiskt som Humes lag i all evighet, så jag har inget mer att säga om den. Jag ville bara uttala mig när jag nu nämndes. Fallet Humes lag är sedan länge avslutat, när man har löst ett problem så är det nyttigare att övergå till andra ^^


  24. Jag har redan svarat i andra trådar och via mail, och jag känner inget behov av att nöta samma missuppfattningar igen och igen. Jag är heller inte vidare intresserad av konstruerade filosofiska teorifrågor, de saknar generellt sett relevans i mina ögon. Vår snabbkurs är inte tänkt att vara det slutgiltiga inlägget i alla debatter för evig framtid, den kunskapen anser jag mig inte besitta. Den är blott en introdution till objektivistiskt tänkande, no more no less. Den som vill argumentera emot oss får hitta på ett bra skäl till att människan ska utsättas för angreppsvåld, men några sådana har i alla fall jag inte sett hittills.


  25. Bra blogg förresten, och all ära åt den ”dogmatism” (läs: konsekvens) som uppvisas. Fredrik Olsson har visat många gånger förut att han inte förtjänar att tas på allvar, utan bara är ute efter att förstöra. Det intygar POS och Svanberg med glädje 😉


  26. Jag vet av förklarliga skäl inte vad och hur mycket ni har diskuterat via mail och i andra trådar på den här bloggen tycker jag inte du har givit några övertygande svar. Men jag respekterar att du inte är intresserad av filosofiska teorifrågor. Är också fullt medveten om att er snabbkurs inte är slutgiltiga inlägg.

    När det är sagt vill jag, utan att dra igång en debatt som du inte önskar, bara konstatera att jag finner det tråkigt att Rand-anhängare allt för ofta drar upp filosofiska frågor (bara för att ta ett närliggande exempel: ”moralisk måttstock som har livet som rationell utgångspunkt”), utan att vilja ta en ordentlig filosofisk diskussion.
    Speciellt tråkigt är det när det är folk som jag annars gärna läser och delar många politiska ståndpunkter med. Allmänt förnuftigt folk med andra ord!

    Några bra skäl till att msk ska utsättas för angreppsvåld varken kan eller vill jag komma med, så därmed har vi inte så mycket mer att diskutera.


  27. Hur som helst tackar jag för synpunkten och förstår mycket väl vad du vill säga. Dock ser jag det inte som min livsuppgift att frälsa mänskligheten med objektivismens budskap, jag har annat för mig. Jag skulle gärna bilda mig vidare inom filosofin, men det är just nu en prioriteringsfråga. Har du några grundtips får du gärna maila mig.


  28. Ett grundtips jag gärna delar med mig här som jag även givit Henrik Sundholm är Simon Blackburn, speciellt Ruling Passions (låt inte titeln avskräcka). Han har även skrivit mycket underhållande introduktioner till olika ämnen.

    Herr Sundholm har tydligt deklarerat att han inte är intresserad av att diskutera med mig. Jag kan bara konstatera att det inte är något jag har problem med att acceptera.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: