h1

Hur hade du velat ha det?

september 12, 2007

Jag har till skillnad från Francisco inte läst boken Atlas Shrugged ännu, men har genom honom och de inlägg som publicerats här samt egen efterforskning förstått vad grundprinciperna i detta verk är och vad som objektivismen står för. Jag kommer inte komma med några genomarbetade inlägg som är avsedda att övertyga och motsäga de som är mer inne på den vänstra halvan av den politiska arenan. Jag kommer komma med egna funderingar och reflektioner som inte alltid är fulländade. Detta kanske kan te sig udda eller osmart, men jag tror att en novis funderingar kan underlätta förståelsen. Inte bara för mig själv utan för eventuella läsare.

Låt oss för en sekund låtsas att vi lever i ett av världens fattigaste länder. Så pass fattigt att det är beroende av bidrag från omvärlden. Hur tror ni att vi hade upplevt detta? Hade vi varit tacksamma och bara tyckt att detta var jättebra? Hade vi inte hellre velat lyfta oss ur den misär vi bor i och skapa något eget, bli ett land som kunde bidra till mänsklighetens utveckling. Självklart är det enkelt att sitta här i Sverige, ett av världens mest privilegierade länder och föreställa oss hur det skulle vara. Vi har inte en aning om hur det är att leva i misär och fattigdom. Men jag tror ändå att själva grundtanken kan ge en överblick på vad som är något av en essens i den mänskliga naturen.

Enligt vissa filosofer och stora tänkare så är en förbestämd mänsklig essens dock något som inte är rimligt. Men precis som i den objektivism som så ofta förespråkas här kan jag bara se det som ett mål i sig självt att vilja förverkliga sig själv för att kunna överleva. Har alla samma förutsättningar? Nej. Borde vi på något sätt uppmuntra människor till att ta ansvar för sitt eget liv? Ja. Även om alla inte har samma förutsättningar så har vi alla mer eller mindre förmågan att tänka. I just dessa tankar tar jag inte med de som har en medfödd nedsatt mental förmåga. I min värld förutsätter jag att det finns de som tar hand om deras behov. Inte för att behöva offra sig själv. Mer på eget bevåg. Detta värderas av de som är anhöriga och ett utbyte sker.

Visst låter det fint? Jag är medveten om att det inte alls är så här enkelt i verkliga världen. Men jag ser verkligen poängen med att utgå från objektivismen. Om människan får vara fri i sitt liv och får välja själv så blir världen en bättre plats. Sen kan man ju ha skiljda åsikter om på vilket sätt det hela ska gå till. Men att i så stor mån som möjligt förutsätta att människan är kapabel och har förmåga att leva sitt liv på sina egna premisser utan att bli förslavad tycker jag är en bra filosofi.

Mycket går ut på att inte hålla med och tycka sig se massor med hinder. Men om grundförutsättningarna är att jag kan och ska lyckas, så tror jag det går. Vi kan inte vara de offer i våra egna liv som vi ofta blir när vi gnäller på hur samhället behandlar oss. För då kommer det inte ske någon förändring.

Nu ska det bli spännande och se vad och om någon har något intressant att säga om vad jag just skrivit. Jag kommer inte försöka mig på att efterlikna den Howard Roark vars namn jag använder som alias, för även om jag kan beundra hans självständighet och styrka så är jag inte ens i närheten lik honom.

Advertisements

15 kommentarer

  1. Jag har inget emot människor som tänker högt, alldeles oavsett vad de än tänker. Men jag har något emot att folk tänker i karaktären Howard Roarks namn. (Detta även om du bara gör det för att du vill bli en lika stark och självständig individualist som honom.)


  2. Har du lust att gå in lite mer i detalj i vad som stör dig med att jag ”tänker högt” i hans namn?


  3. Kul med flera skribenter, då kanske jag också vågar publicera nåt snart ;). Jag har läst Atlas Shrugged men håller med om att man absolut inte behöver göra det för att kunna utgå från objektivismen. Däremot formulerar Ayn Rand det mycket bra.

    Själv tycker jag att bland det mest attraktiva med objektivismen är den underbara och positiva synen på människor. Jag tror att människor som lever i frihet och samtidigt respekterar andras frihet leder till en värld som drar fram det allra bästa ur människorna. Det tror jag leder till en mycket bättre bättre värld att leva i. Jag tänkte häromdan t.ex att det aldrig hade varit några krig om alla var objektivister…


  4. Jag förstår Svanbergs kritik. Jag upplever det själv som en smula självmotsägande och rentav ”cheesy” när debattörer kallar sig ”Howard Roark” eller ”Ragnar Danneskjöld”. Underbart om man beundrar dessa heroiska karaktärer och vill identifiera sig med samma heroism, men det kan ju även signalera det helt omvända budskapet: att man tar på sig karaktärens ”ansikte” och använder det för att presentera sig själv och sina idéer, eller att man inte ens har egna idéer skilda ifrån karaktärens. Och det där var kanske den längsta meningen jag skrivit på länge 😉

    Det mest attraktiva med objektivismen är i min ringa mening att den är konsekvent. Att den är förenlig med verkligheten, att den är fri från motsägelser. Allt annat är ju produkter av detta grundläggande faktum.


  5. ”Det mest attraktiva med objektivismen är i min ringa mening att den är konsekvent. Att den är förenlig med verkligheten, att den är fri från motsägelser. Allt annat är ju produkter av detta grundläggande faktum.”

    Detta är självklart det mest attraktiva. Samtidigt leder objektivismen till att människor agerar på ett sätt som drar fram det bästa i andra människor. Tror det finns en poäng i att diskutera detta speciellt som vänstern har ”kidnappat”
    godheten.

    Det finns ju både för- och nackdelalar med alias..


  6. Hej, jag har just upptäckt objektivisten och den här sajten. Håller på och läser När världen skälvde.
    Finns det några tankar om hur de produktiva i praktiken skulle kunna komma undan plundrarna i det samhälle vi lever i? Att smita undan till en klyfta i Colorado låter sig ju inte göras. Mer praktiskt genomförbart vore väl en skattestrejk. Kanske en ”försäkring” för de skattestrejkande som betalar förluster om man åker fast för skattefusk.
    Jag menar att den höga skatten är grunden för en stark statsmakt, något som jag tycker Ayn Rand har missat (så långt jag har kommit hittills i läsningen i a f), i hennes dystopia verkar allt handla om regleringar och åter regleringar. I vårt samhälle skulle vi ju ha en relativt fri ekonomi om vi bara hade en radikalt lägre skatt.


  7. ”objektivismen” menade jag.


  8. Absolut, jag håller med, Sveriges ekonomi är som sagt en av världens mest liberala i det att den tillåter fri företagssamhet och handel, försvarar äganderätten osv. Det är skatterna som är problemet, och det är smart uträknat av sosseriet. De vet vad som krävs för att människor ska kunna skapa rikedomar – frihet – och när de ger oss den friheten får de en större kaka att kalasa på själva. Att skattestrejka vore naturligtvis inte mer än rätt, men i praktiken är det svårt att genomföra. Det bästa sättet tror jag är att upplysa och informera om vad höga skatter innebär moraliskt, och försöka bekämpa dem genom politiska åtgärder. Helt enkelt att verka för att få fram politiker vars uppgift är att avveckla sig själva.


  9. Om man väljer ett ”alias” ur Ayn Rands persongalleri finns det vissa risker för att hon sätter igång och roterar i sin grav.

    Så här skrev hennes dåvarande advokat, Henry Mark Holzer, i ”The Objectivist”, juni 1968:

    ”Another category of names to be strictly _avoided_, either for study groups of for undertakings of any kind whatsover, is the names of Miss Rand’s fiction characters (for instance, a designation such as ‘The John Galt Society’). Miss Rand has asked me to stress this point emphatically. Her fiction characters are Miss Rand’s property; they are _not_ in the public domain. In issues of this kind, Miss Rand has the protection of United States statutory and common law copyright.”

    Och lite längre ned:

    ”Such actual undertakings as [among other things] a college newspaper column written by ‘Dagny Taggart’ were brazenly offensive misappropriations of Miss Rand’s intellectual property.”

    Det här är väl inte direkt ”mänsklighetens ödesfråga”, men jag tycker ändå man bör rätta sig efter det, av ren hövlighet.


  10. På tal om Roark. Här är ett av de bästa tal som skrivits:
    http://www.americanrhetoric.com/MovieSpeeches/moviespeechthefountainhead.html
    Jag använde mig av det när jag för ett tag sedan gnällde på en pågående arkitekturdebatt:
    http://haggosyren.blogspot.com/2007/06/ideologisk-arkitektur.html


  11. För det första tycker jag det är dåligt att man använder sig av alias överhuvudtaget. Jag tycker nämligen att det, generellt sett, är lite fegt att inte vilja skriva under med sitt eget namn när man uttrycker sina åsikter. (Det vore en sak att man gör det för att man är rädd för sitt liv, men vad har du för anledning att vara rädd för ditt liv?)

    Sedan tycker jag helt enkelt att man bör låta Howard Roark vara i fred. Låt han få tala på egen hand (via ”The Fountainhead”). Att skriva med hans namn som alias tycker jag är farligt nära att stoppa in ord i hans man. I synnerhet är det ännu mer olämpligt om man dessutom explicit säger att man som människa inte ens är i närheten av honom.

    Jag tror att jag har utvecklat min aversion emot detta missbruk av Ayn Rands karaktärer, efter jag i flera år såg en person vid ett forum (”Frizon”) skriva en massa socialistiskt och anti-kapitalistiskt dravel i Hank Reardens namn. Nu säger jag inte att du har några sådana planer. Men sådana här osmakliga erfarenheter gör att jag anser att det är lite smaklöst generellt.

    Hur skulle du själv känna om någon började skriva en massa saker i ditt namn, vare sig det de säger är smart eller dumt?

    Men visst. Detta är inte en ödes fråga för mänskligheten, som Samuelsson skrev, men just precis därför kan man ju också tycka att det inte borde vara något större besvär att sluta skriva under dessa aliasen.


  12. Vi har önskat lägga fokus helt och hållet på filosofin och Ayn Rands böcker, därav pseudonymerna. Utan dem blir det inget mer bloggande, och det vore tråkigt tycker i alla fall vi.


  13. Men visst går det att blogga under eget namn? Jag och Carl kommenterar ju under eget namn, och det går ju bra.

    Jag var också rätt mycket emot det där med att skriva under alias förr, för det ger ju intrycket att man inte riktigt står för vad man säger. Men en del blir ju ändå så kända under sitt alias att det ersätter det riktiga namnet. Alla vet vem Wolfenstein är, men vem fan vet vem hr Persson i Edsvalla är? (Bara som ett exempel.)


  14. POS skrev: ”Jag var också rätt mycket emot det där med att skriva under alias förr, för det ger ju intrycket att man inte riktigt står för vad man säger. Men en del blir ju ändå så kända under sitt alias att det ersätter det riktiga namnet. Alla vet vem Wolfenstein är, men vem fan vet vem hr Persson i Edsvalla är? (Bara som ett exempel.)”

    Bra poäng.


  15. Om ”Francisco d’Anconia” skulle bli känd som debattör så innebär ju det också att boken Atlas Shrugged blir känd på samma gång, vilket måste räknas som positivt. Inte sant?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: