h1

Vänsterns retorik och förnekelse av verkligheten

september 27, 2007

Läste idag i DN om oppositionens alternativa budgetar i Stockholm. Vänsterpartiets Karin Rågsjö klämmer ur sig en helt otrolig formulering.  

”Vi ser inte hemlösa som tigger på gatorna som något naturfenomen utan något väldigt onödigt och konstigt” 

Det jag självklart reagerar på är uttrycket att hemlöshet inte är ett naturfenomen. Vänder man på resonemanget blir det förvirrat. Alltså, om hemlöshet inte är ett naturfenomen och motsatsen till hemlöshet är att man har ett hem, måste det ju innebära att bostäder är ett naturfenomen. Tydligen är det alltså naturen som ser till att människor har någonstans att bo, eller är det något annat Rågsjö menar? 

Efter att ha googlat Rågsjös namn dyker en artikel av Rågsjö upp på någon sida som verkar representera vänsterpartiet i Stockholm. Artikeln är skriven tätt före valet 2006 och formuleringarna känns igen.  

”Utanförskap och utslagning är ingen naturlag, utanförskap och utslagning är ett tecken på för stora hål i samhällets välfärdsbygge.” 

Artikeln handlar om hemlöshet, så det som åsyftas med utanförskap och utslagning är i hemlöshet. Hemlöshet beror alltså på hål i samhällets välfärdsbygge enligt Rågsjö. Samtidigt är hemlöshet inte en naturlag. Vad naturlagar är specificeras inte, utan läsaren måste läsa mellan raderna för att försöka lista ut vad som enligt Rågsjö är naturlagar. Eftersom hemlöshet återigen inte är en naturlag, måste det vara motsatsen till hemlöshet som är naturlag, dvs bostäder, och det är samhällets välfärdsbygge som är lösningen. Slutsatsen måste bli att det är samhällets välfärdsbygge som är Rågsjös naturlag. 

Naturlagar är egentligen sådant som t.ex Newtons gravitationslag, energiprincipen och ljusets hastighet. Naturlagar är axiom, dvs grundsatser som kan accepteras utan bevis, och som kan antas vara självklart sanna. För Rågsjö är alltså samhällets välfärdsbygge en så självklar sanning att den inte ens behöver bevisas. 

En stilla undran är om Rågsjö verkligen tror på det hon säger, eller om hon använder detta som ett retoriskt knep för att försöka göra välfärdstaten till ett absolut som inte kan ifrågasättas.

Annonser

14 kommentarer

  1. För det första är inte naturlagar några axiom. Om det var fallet, då undrar jag vad det är Newton ska ha beröm för.

    För det andra, och desto viktigare, tror jag bara att Rågsjö försöker dra en felaktig slutsats utifrån det faktum att det finns en del saker som är metafysiskt givna (såsom naturlagarna) och andra saker som är människotillverkade (såsom beteenden som resulterar i hemlöshet).

    Eftersom hemlöshet är människotillverkat, menar Rågsjö att det går att förändra (till skillnad från exempelvis gravitationen), och att vi därför inte måste acceptera det. Så långt har ju Rågsjö helt rätt. Men hon har helt fel när hon därifrån går till att förespråka socialism och välfärdsstat.

    Att acceptera att hemlöshet är människotillverkat betyder, för det mesta, att det är verket av a) människor som inte vill ta personligt ansvar; som valde att knarka och supa bort sina liv istället för att leva produktiva och rationella liv. Alternativt b) statliga interventioner i bostadsmarknaden som gör att det inte byggs några billiga lägenheter för låginkomsttagare; statliga interventioner på arbetsmarknaden som gör att folk inte får några jobb som gör att de kan betala sin hyra; statliga skolor som gör att folk slutar upp som människor oförmögna att tänka, att ta ansvar, och som därför mår så illa att de vänder sig till ett liv med sprit och knark.


  2. Retoriken är minsann inte den vassaste 😉 Tyvärr finns här mer än retorik att beklaga sig över.


  3. Carl: Om identitetslagen är ett axiom, då undrar jag vad Aristoteles skall ha beröm för? Jag menar såklart inte att naturlagar är axiom, utan att även upptäckare förtjänar beröm, även om de inte är skapare.

    Men nåja, en småsak =)


  4. Ja det är väl inte helt korrekt att kalla naturlagar för axiom.

    Jag håller inte om att Rågsjö endast drar felaktiga slutsatser. Jag tror att Rågsjö likt många på vänsterkanten tror att det som människor beslutar är lika självklart som naturlagar. Av samma anledning tror vänstern att pengar finns i en bestämd mängd för vänstern att fördela, och att denna den totala summan pengar inte kommer att påverkas av omfördelning. De tar överhuvudtaget inte hänsyn till hur eller varför välstånd skapas. Jag tycker att Rågsjös uttalanden på ett intressant sätt illustrerar vänsterns tankegångar, samt retoriken som används.


  5. Under vilket styre exploderade antalet hemlösa i Stockholm? Kanske något för vänstern att fundera över…


  6. Bland många märkliga kommentarer av herr Svanberg väljer jag denna ”statliga interventioner på arbetsmarknaden som gör att folk inte får några jobb som gör att de kan betala sin hyra; statliga skolor som gör att folk slutar upp som människor oförmögna att tänka, att ta ansvar, och som därför mår så illa att de vänder sig till ett liv med sprit och knark.”
    Så staten i sig gör att människor blir arbetslösa? Staten i sig gör elever passiva och oförmögna? Staten i sig gör individerna till alkoholister och knarkare? Här framgår ju klart och tydligt vem som i sammanhanget har svårt för att tänka. Så då har väl herr Svanberg gått i statlig skola då antar jag. För om han hade gått i privat skola hade han insett att Carin Rågsjö har helt rätt…. på tal om axiom och naturlagar alltså!


  7. Jag antar att objektivismen inte ser ett problem i att vissa människor blir hemlösa (eftersom de i någon mening gjort en rad val som lett dem till denna situation), men finns det inte någonting i en förhärdad nyliberal som störs av att människor lever i misär på gatan?


  8. Herr Svanberg har helt rätt i det att när människan fråntas rätten att följa sitt eget intellekt som moralisk måttstock blir hon passiviserad och ologisk. Sen varierar ju graden av förvirring, men anledningen till i stort sett all mänsklig misär är vägran att tänka och agera rationellt.


  9. Man får med andra ord skylla sig själv om man valt att vara hemlös?

    Hur långt är objektivisten beredd att driva denna tes? (Jag antar hur långt som helst…) En lam person får hoppas på att andra frivilligt väljer att hjälpa henne, eller så får hon hoppas att någon har behov som hon kan uppfylla (och som hon då kan ta betalt för att uppfylla)?

    Eller, finns det i konstruktionen en inbyggd idé att människor kommer att klara sig bättre om de blir tvugna, alltså en ganska optimistisk människosyn? (Människan skulle då, om hon fick behålla rätten att följa sitt eget intellekt, förbli aktiv och logisk, och då skulle det bli färre som hamnar i misär än i välfärdsstaten…)


  10. Berit: Att statlig intervention i marknaden innebär arbetslöshet är knappast ett påstående som Svanberg bara hittar på. Det är ekonomisk verklighet. Boken ”Economics in One Lesson” av Henry Hazlitt rekommenderas för studier av just det här slaget.

    Att statliga skolor uppmuntrar individer att bli tanklösa zombies, mer eller mindre, är på samma sätt reell verklighet. Inte alla följer den uppmuntran, men väl många. Se exempelvis min egen text om skolväsendet.
    http://henriksundholm.wordpress.com/2007/08/23/skolvasendets-auktoritetsimperativ/

    Individen ansvarar förstås själv för huruvida denne vill leva ett liv präglat av sprit och knark (tautologiskt, då sprit är knark). Men det blir ett rimligare alternativ för många, om de ifrån början måste stå ut med skolans kunskapsteoretiska misshandel etc. (Nu menar jag för övrigt missbruk, och inte att man tar sig ett glas vin eller en liten joint om fredagskvällarna.)


  11. Bertil:
    Objektivismen utgår ifrån att människor själva ska har rätten till det som de producerar. Och att varje människa sedan är fri att välja vad de vill använda sina pengar till. Ingen människa har rätten att tvinga andra människor, dvs varje människa har rätten till sin frihet.

    Om människor vill ge pengar till hemlösa så ska det givetvis göra det, men varför ska man tvinga andra. Detta säger ingenting om min personliga attityd mot hemlösa. Däremot innebär det att om jag som objektivist vill hjälpa hemlösa kommer jag att göra det med mina egna resurser, dvs tid, arbete eller pengar. Jag kommer däremot inte att tvinga andra människor att betala.

    Sen går det inte att bortse ifrån att det välstånd som skapats i världen idag har skapats under kapitalismens frihet, dvs friheten för individen att skapa det egna välståndet. Samhällsystem som har inneburit hög grad av tvång har inte skapat välstånd.


  12. Jag (tror att jag) förstår att tanken är att man inte kan tvinga någon att lämna ifrån sig något hon själv har skapat, och därför kan staten inte heller via ett fördelningssystem tvinga mig att hjälpa en totalförlamad.

    Men finns det en tanke i objektivismen att frihet från tvång skulle leda till att:

    1) de som absolut inte KAN försörja sig själva kommer att bli hjälpta via frivillig välgörenhet

    2) de som idag inte försörjer sig själva (men i någon mening skulle kunna göra det) kommer att göra / skulle ha gjort det om de slipper / sluppit gå i skolor som förstört och passiviserat dem

    Det vill säga; finns det en idé om att ett objektivistiskt utopi-samhälle skulle leda till att de som idag har det sämst faktiskt skulle haft det lika bra eller bättre?

    (Jag förstår det som att detta egentligen inte spelar någon roll. Min rätt till det jag skapat får inte äventyras oavsett konsekvenserna för andra. Men jag undrar ändå…)


  13. Och under socialismen tror man på något ännu knäppare: att tvång skulle innebära att arbetslösa blir försörjda etc. Det blir de allra flesta till och med. Om det kan ske under tvång, då kan det ju verkligen ske under frihetliga former =)

    ”Dealing with men by force is as impractical as to deal with nature by persuation.” /Ayn Rand


  14. Det står inskrivet i vår Regeringsform (grundlag) att det allmänna, alltså socialtjänst och diverse andra myndigheter, ”skall åläggas att trygga rätten till bostad, arbete, och utbildning”. I FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter i artikel 25 står det att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå, en regel som ger rätt till ett ”drägligt boende”. Den här regeln får ytterligare stöd i 1966 års konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som slår fast att den enskilde har rätt till en viss levnadsnivå. Också här ingår rätten till boende. I Europakonventionen, som sedan mitten av 90-talet gäller som lag i Sverige står det i ett juridiskt bindande tilläggsprotokoll: ”Var och en som lagligen befinner sig inom en stats territorium har rätt att fritt röra sig där och att fritt välja sin bosättningsort”. Och de mänskliga rättigheter vi skrivit under på gäller alla våra medborgare. Då även våra hemlösa! Vilket med andra ord kan tolkas som, vad än vår egen personliga uppfattning är om dessa människor ska dessa lagar och rättigheter efterföljas och gälla människor utan eget hem . Men trots det finns en massa människor i vårt land som är tvungna att gå runt dag efter dag, natt efter natt, månad efter månad, år efter år utan ett tryggt hem att bygga upp ett värdigt liv i. Detta är inget annat än en systematisk och utdragen tortyr vi utsätter våra medborgare för. Men det finns ju hjälp att söka tänker säkert en del, vilket är sant ur ett perspektiv, men för vilka är den ”hjälp” som finns menad? Då den ”hjälp” som finns tillgänglig inte har som uppdrag att förse människor med ett tryggt hem och därefter stödja med allt vad som krävs för att behålla det. Istället skapas en massa cementerande verksamheter för hemlösa där redan etablerade människor skaffar sig en inkomstbringande sysselsättning. Dessa yrken finansieras av våra politiker och tjänstemän i form av olika bidrag, vilket i sin tur leder till att de som har möjligheten att tillgodose alla människors behov av bostäder köpt sig fria från ansvar genom att flytta ner ansvaret till nästa ”skylla på steg” i hierarkins demokratiska trappa. Och i den står nu allt oftare egna företagare och välgörenhetsorganisationer på led för att hjälpa våra hemlösa, men utan en tanke på att de ska komma ur sitt hemlösa tillstånd. När privata aktörer och välgörenhetsorganisationer tar över ansvaret för våra hemlösa efter kommunen blir de bostadslösa ännu mer rättslösa. Detta beror på i denna hänsynslösa lek med andra människors liv, att varken de privata företagen eller fattigvårdsorganisationerna har någon som helst skyldighet att följa socialtjänstlagen. Där kommunernas ansvar beskrivs så här: ”Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning” Främja, alltså inte garantera. Hur skulle det se ut om alla kunde gå till socialtjänsten och kräva att få en bostad? Men lagstiftaren vill heller inte gå in med för långa pekfingrar mot kommunerna, som ju i Sverige har rätt till mycket långtgående självbestämmande. Något som på allvar kan ifrågasättas när det gäller bostadsfrågan, då det är våra politiker som bestämmer i både allmännyttans och andra bostadsstiftelsers olika styrelser. Är du i behov av missbruksvård har socialnämnden i din kommun särskilda skyldigheter. Socialtjänsten är skyldig att utreda ditt behov av hjälp om du begär det. Om olika aktörer med ansvar över andra människors liv inte har någon skyldighet att följa SoL, vad händer då? Och självklart dansas det av lycka hos kommunerna om andra aktörer tar över det som är deras ansvar i den rådande spariverns tider. Men även om socialtjänsten är långt ifrån något gott exempel i dessa frågor, så är de minst sämst. Och så länge SoL finns, finns också möjlighet att överklaga de beslut som fattats. Men hur länge finns SoL när välgörarna står på kö?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: