h1

Förståelse

november 8, 2007

Mer och mer framstår det som att de som kritiserar kapitalism och ”nyliberalism” inte förstår vad dessa går ut på, utan snarare hittar på egna vansinniga kopplingar mellan företeelser som inte hör ihop. Detta har blivit extra tydligt i samband med Naomi Kleins nya nonsensverk ”Chockdoktrinen – katastrofkapitalismens genombrott” och de lyriska recensenter som skriver om den.

Det senaste exemplet kan hittas i Expressen, författat av Katrine Kielos. Förutom de vanliga faktamässiga felaktigheterna om Milton Friedmans påstådda samröre med Chiles diktator Augosto Pinochet (som Johan Norberg effektivt har rättat till i sin blogg) avslutas hyllningen med följande stycke:

”Såsom Friedrich Hayek på 40-talet hävdade att statlig planering av ekonomin oundvikligen var en väg till träldom, hävdar Klein att de sociala katastrofer som följer i nyliberalismens spår inte är slumpmässiga biprodukter utan fundamentala delar av dess projekt. När boken är som bäst lyckas den via journalistiska observationer blottlägga den inneboende hänsynslösheten i kapitalismens människosyn. Människan ska anpassas till ekonomin och inte tvärtom. En antihumanism som nyliberalismen delar med kommunismen och som möjliggjort båda ideologiernas livsfarliga syn på människan som medel och inte mål.”

Först och främst, kapitalismen har ingen ”människosyn”, den är istället ett system vars effekter beror på de aggregerade värderingar som vanliga människor bär på. Ekonomin är människan, hon kan aldrig anpassas efter sitt eget verk. När Kielos skriver om ”sociala katastrofer” begriper hon inte att det inte är ett ekonomiskt system som avgör hur människor ska leva, det är människorna själva. Påstår man att socialismens ”människosyn” går ut på att alla ska få (exempelvis) gratis sjukvård, så ljuger man då något sådant bara kan existera om någon annan än konsumenten tvingas betala för en vara eller en tjänst. Socialismen går ut på att människan är ett medel snarare än ett mål, i det att hon används som ett verktyg för att uppnå det som ideologin kräver. I fallet med just sjukvård säger socialismen att om en människa inte kan betala så ska någon annan göra det istället, och det framställs som ett moraliskt ideal. Men vad betyder det egentligen? Att konsumenten som inte kan betala betraktas som ett mål snarare än ett medel? Nej, tvärtom, att den som betalar betraktas som ett medel snarare än ett mål. Utan hans oavlönade arbete för konsumentens intresse existerar ingen ”gratis” sjukvård, helt enkelt för att ingen läkare i världen vill arbeta utan att få betalt. Det är detta som är mänskligt och humant, att inte vilja vara en slav under andras viljor och intressen och inte vilja arbeta gratis. Det bortser socialismen från och väljer tvångets väg för att få som den vill.

I den liberala världen å andra sidan är ingen någonsin tvingad att utföra en handling mot sin egen vilja. Ingen är tvingad att betala för en annans konsumtion, varvid varje enskild individ slipper vara ett medel snarare än ett mål.

De ”sociala katastoferna” är ”fundamentala delar av dess [nyliberalismens] projekt” för att ingen vill arbeta gratis. Att ingen tillåts leva på någon annans bekostnad må leda till att somliga inte får konsumera det de inte kan betala för, men varför skulle det vara ”antihumanistiskt”? Varför är det ”antihumanistiskt” att hävda alla människors rätt till frukterna av sitt eget arbete och rätten att eftersträva sina egna intressen och målsättningar? Det är återigen inte ”kapitalismen” som bestämmer att ingen ska få konsumera utan att betala, det är var och en av de människor som tillsammans utgör det som kallas ”ekonomi”. Om någon mot all förmodan skulle vilja leva för andras intressen skull, och producera välstånd för andras vinning än sin egen, så kommer ingen hindra denna person. Skillnaden är att i den socialistiska världen är han eller hon tvingad att göra just det eftersom det oavlönade och det oförtjänta är det som betraktas som gott och moraliskt. Hela ideologin bygger på uppfattningen att den produktiva människan är ett medel för den improduktives mål, att det att överleva genom förtjänst av eget arbete är ont och det att inte göra det är gott.

Kort sammanfattat: alla handlingar som genom förtjänst leder till liv är onda och omoraliska, alla handlingar som genom oförtjänst leder till död är moraliska och goda.

Vem som företräder dessa värderingar har mage att prata om ”humanism” och ”människosyn”? Det är en förolämpning mot verkligheten.

Som alltid verkar socialisterna tro att välstånd existerar helt utan anledning, och att detta därför kan fördelas hur som helst. Socialismen är då godast eftersom den säger att alla ska få ungefär lika mycket, medan kapitalismen är ond och ”hänsynslös” eftersom den förespråkar förtjänst. Med en sådan utgångspunkt är det enkelt att prata om den ”sociala katastrofen” att en sjuk människa inte får konsumera sjukvård utan betalning, men med insikten om att sjukvården inte bara finns där utan skäl kommer också tanken på och förståelsen för de som producerar den. Varför har de en skyldighet gentemot den som ”behöver” konsumera deras produkt? Så långt har Kielos och resten av kultursocialisterna inte tänkt, för de vägrar se att välståndet omkring oss är ett resultat av enskilda människors arbeten för sina egna intressen och sin egen förtjänst. De ser produktionen av värde som en skuld och behovet av konsumtion som rätten till just konsumtion. Problemet är att producenterna inte ser behov som ett rättmätigt krav, och därigenom måste socialismen tvinga fram den kostnadsfria konsumtionen, och individen som producerar reduceras till ett medel snarare än ett mål.

Att kalla detta slaveri ”humanistiskt” är ett hån mot vad det innebär att vara människa, och mot vad som krävs av människan för hennes överlevnad. Kultursocialisternas premisser är felaktiga varvid hela deras argumentation faller ihop vid närmare granskning. Det är synd att de får pladdra på oemotsagda, men sådant har vårt samhälle blivit. Föraktet mot kunskap och intelligens och hyllandet av dumhet och ytlighet har blivit de moraliska normer som förebådar vårt förfall. Keilos har till och med den dåliga smaken att skriva ”Naomi Klein är varken ekonom eller filosof och hennes bok bör nog inte bedömas på sådana grunder. På många ställen förenklar hon i syfte att krydda sitt berättande och det är synd”

Varför ska man slippa bedömas som kompetent bara för att saknar kompetens? Tänk om det var så i resten av yrkeslivet. Mannen från gatan trampar in i en operationssal och avlivar en patient tack vare sin okunskap, men han slipper straff för att han inte är läkare och därmed inte kan bedömas som sådan. Om Klein inte förstår sig på varken ekonomi eller filosofi – vilket hon uppenbarligen inte gör – så ska hon hålla sig borta från sådana ämnen, och ger hon sig ändå in på okänd mark ska hon kritiseras för sina felaktiga antaganden precis som alla andra. Acceptera ingen sådan särbehandling av de inkompetenta!

Annonser

2 kommentarer

  1. Jag tror att de flesta som kritiserar kapitalism och ”ny”liberalism har en ganska god uppfattning om vad de kritiserar. Ibland handlar det naturligtvis om okunnighet. Alla har något slags politiska åsikter, och alla kommer med någon form av kritik mot någon form av politik, men det är inte många av dem som faktiskt studerat ämnet. Förstaprinciper är dock ganska enkla, ja, det är faktiskt svårt att inte förstå dem (men vissa lyckas ju även med det konststycket). Det hela ankommer nog mer på ogenerad illvilja än på ogenerad ignorans. Det är, åtminstone, mitt intryck.


  2. […] is John Galt? Our objectivistic view of the world and people of today. « Förståelse […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: