h1

Kollektivet och individen

november 28, 2007

I och med Naomi Kleins nya bok har ett felaktigt argument fått nytt fotfäste: den sk nyliberalismen syftar till att ge eliten mer makt och mer resurser på de svagas bekostnad, och motgiftet är den socialism i vilken folket fattar besluten om fördelning av rikedomar.

Men fördelningar uppstår inte på det sättet. Jag har sagt det förut och säger det igen: marknadsekonomin är inget system som bestämmer att en viss fördelning ska uppstå, att vissa yrken ska ge vissa löner och ett visst mått av inflytande. Det finns inga lagar, regler eller bestämmelser som tvingar fram höga VD-löner eller begränsat inflytande för okvalificerade yrkesgrupper. Den uppdelningen sker spontant genom en mängd individuella beslut, varje sekund på olika platser i världen.

Nozicks exempel är fortfarande överlägset: välj en fördelning av resurser, exempelvis en som innebär att alla individer i ett samhälle tilldelas lika mycket av allting. Till detta samhälle kommer en basketspelare som skrivit ett kontrakt med sin klubb. Det kontraktet säger att han får en krona för varje betalande åskådare som ser hans matcher. En miljon människor ser matcherna och spelaren blir miljonär medan de övriga invånarna i samhället blir lite fattigare.

En ojämn fördelning har uppstått, men är den orättvis? Har spelaren tvingat till sig pengar? Nej. Är det fel att han har blivit så mycket rikare än alla andra? Samtliga som har betalat har ju gjort det i frivillighet, de såg hellre matcherna än behöll sina pengar.  

Precis på samma sätt uppstår alla fördelningar i en fri marknadsekonomi. Ingen är tvingad att spendera sina pengar (eller vad för resurser de nu har tillgång till), de betalar bara för sådant de anser det vara värt att betala för. Basketspelaren i exemplet har blivit rik för att en miljon människor anser att han har förtjänat deras pengar, genom att erbjuda en upplevelse i form av en match som han deltar i.

För att hävda marknadsekonomins orättvisa måste man hitta något som inte stämmer och/eller är orättvist i exemplet. Så vad är lösningen?

Låt oss säga att folket samlas på torget innan matchen för att avgöra om matchen ska spelas och om spelaren ska få några pengar för det. Om varje människa fattar samma beslut som i marknadsekonomin kommer spelaren fortfarande få sina pengar, och den ojämna fördelningen uppstår trots att ”demokrati” råder.

Om de beslutar något annat, exempelvis att spelaren ska uppträda oavlönat, så måste man kalkylera med risken att han vägrar, och vem tjänar på det? Spelaren skriver ju kontraktet för att han vill ha de pengarna i utbyte mot att spela, varför skulle han göra det även om han då inte fick betalt? Om din chef plötsligt sa att du får jobba utan lön för att han inte vill betala dig, går du då ändå till jobbet imorgon? Antagligen inte.

Så vad är fel i exemplet, och vad är lösningen?

Först gäller det att definiera problemet: är det att spelaren bestämmer över folket? Nej. Är det att spelaren blir så mycket rikare än alla andra? I så fall, varför är det fel när varje individ som har betalat har gjort det i frivillighet?

Om det är själva fördelningen som är felaktig så måste socialismens försvarare ställa sig upp mot individens rätt att använda sina tilldelade resurser efter egen vilja. Och vem bestämmer då? Om spelaren kommer till stan med ett förslag, är det då ”folket” som ska rösta om varje individs rätt att betala med dennes egna resurser? Hur fungerar den sk folkmakten, sett utifrån förutsättningarna i exemplet, och varför är den mer ”rättvis” än den makt som ligger hos varje enskild individ?

Det preliminära svar jag kan komma på baserat på tidigare argument är att det inte finns någon äganderätt och att ingen individ därmed kan få så mycket resurser – de tillhör ju alla. Men då kan ingen heller använda dessa gemensamma resurser. Om resurserna består av tex tomater så kan ingen människa ha rätt att konsumera en tomat, för då har han också möjligeten att byta tomaten mot något annat varvid en ojämn fördelning kan uppstå igen. I sådana fall måste varje individ som ges rätten att konsumera x antal tomater också ges en skyldighet att äta dem och inte göra något annat med dem. Vem ska kontrollera det, och varför?

Något annat svar kan jag inte komma på, så hjälp mig med förslag.

17 kommentarer

  1. Du och Nozick tänker att resultatet av en mängd frivilliga transaktioner måste vara rättvist. För att problematisera kan man göra en distinktion mellan det klassiska liberala frihetsbegreppet och ett mer socialistiskt begrepp som t.ex. reell frihet.

    I fallet med Wilt Chamberlain är alla medborgarna klassiskt fria OCH reellt fria. Tänk dig dock situationen 1 miljard fria transaktioner senare. Då kanske någon, förvisso inte utsatt för några negativa rättighetskränkningar, befinner sig i en mycket utsatt situation. Han kan t.ex. ha varit med om en olycka och struntat att försäkra sig, han kan varit född handikappad eller hans företag går i konkurs och han står helt barskrapad när barnet blir sjukt. Enligt Nozick har ingen någon principiell skyldighet att hjälpa den här mannen. Hans reella frihet är noll, han kan inte göra något åt sin situation utan bara lägga sig ner och dö. Detsamma med hans barn.

    Nozick och du gissar jag hoppas och tror att någon av altruistiska skäl kommer hjälpa honom men vår moral tvingar oss inte till det. Ayn Rand har samma syn fast hon anser ju att det är fel att handla altruistiskt, därmed går hon ännu längre än Nozick.

    Reell frihet är ett begrepp som nyliberaler sällan funderar på. Även om en transaktion är fri i klassisk mening så kan egna val och olyckliga omständigheter försätta människor i situationer där de inte har någon reell frihet att göra något alls, kanske inte ens upprtätthålla det egna livet.


  2. Och ja, detta kommer leda till en inskränkning i äganderätten. Din glidning till att äganderätten därmed inte existerar över huvud taget är helt utan sans. I så fall kan väl det samma hävdas om tvångsbeskattning för att upprätthålla nattväktarstaten, det kränker ju också äganderätten vilket i alla fall Nozick verkar medveten om.


  3. Nåja, nu är det en viss skillnad på socialliberaler och socialister. Jag frågade främst de som inte vill ha någon marknadsekonomi, inte de som vill inskränka den för att garantera de svagastes trygghet.


  4. Men du Gustav. Om jag mar bättre av att hjälpa utsatta människor; om det gör mig till en lyckligare människa, sa är det ju i nagon mening rationellt och egoistiskt att göra just det. Jag tror inte Ayn Rand skulle ha haft nat emot det heller =)


  5. Precis, Rand sa bara att man ska hjälpa människor om man själv mår bra av det och inte av skuld, att man ska uppmuntran strävan och inte se behov som ett legitimt krav på fördelning.


  6. Har påpekat det innan, och jag gör det igen.

    Det är viktigt att vederlägga de som inte tror att total avsaknad av ekonomiska incitament skulle leda till ekonomisk stagnation. Det är viktigt i princip, och det är viktigt eftersom en liten del av de valda politikerna tycks sakna denna insikt.

    MEN, jag tycker att det intressanta (för mig alltså…) är att förstå hur man tänker när man vill gå så långt att man i princip avskaffar välfärdsstaten helt. Det vill säga, hur lyder den nyliberala kritiken av ett socialliberalt samhälle?

    Att vi inte skall ha kommunism tror jag vi har en bred majoritet för även i svensk politisk debatt (säg att halva socialdemokratin och högerut är ganska tydliga i detta). Därför känns denna kritik inte nyliberal utan bara ”vanlig”. Det som särpräglar objektivismen eller Nozik är ju inte att de inte är kommunister, utan att de inte vill ha ett välfärdssamhälle över huvud taget. (Väl?)


  7. Mitt enklaste svar är att mitt liberala samhälle inte är en utopi som ska vara ”bra för alla” eller garantera en massa arbetsfria inkomster. Det är bara ett moraliskt ideal baserat på premissen att människans enda redskap för överlevnad är hennes egen hjärna och att hon därmed måste vara fri att tänka och agera i enlighet med sina egna värderingar. Varje statligt omfördelad krona innebär att någon har tänkt för en annans vinning mot sin vilja, och det är en kränkning av denna människas själva rätt att leva. Eftersom alla resurser skapas genom individens frivilliga insats och genom förtjänst i utbyte med andra är det aldrig rätt att stjäla resultatet av detta arbete. Det handlar inte om att någon tjänar si eller så mycket på ”min” politik, utan om att ingen ska tvingas att leva för en annans skull, att ingen ska kunna leva oförtjänt på andras bekostnad.

    Det är inte svårt att förstå varför de som tjänar på omfördelning hatar liberalismen, men tänk på varför de gör det: deras privilegium att leva av andra utan egen insats hotas, men är det därmed fel? Varifrån kommer det pivilegiet, är det något som bara finns helt utan anledning? Nej, deras överlevnad är beroende av en annan människas tänkande, och just därför lever de för att en annan lever, och den personen lever i sin tur för att hon tänker. Tänkandet som grund för allt, rätten till det EGNA tänkandet, det är min moraliska ”utopi”. Att de som inte tänker förlorar i en sådan värld bekommer mig inte, det är inte deras rätt att leva av andra.


  8. Det hela kokar väl ner till just det: Att ha rätt att leva av andras arbete. Det är ju knepigt men jag menar att man faktiskt har det, förutsatt att man inte kan försörja sig själv. Tänk till exempel på föräldralösa barn eller förståndshandikappade. Det finns väl någon form av kollektivt ansvar?


  9. Joel: Du har ju rätt så klart men det problemet jag har med Ayn Rand är att hon är så hård och cynisk. Hon bryr sig verkligen om hur hennes samhälle kommer se ut.

    Nozick pratade ju betydligt mer om att nyliberalism kommer boosta den verkliga (otvingade) altruismen. Trots sin briljanta argumentation ändrade han ju senare uppfattning om den absoluta minimalstaten, har jag hört.


  10. Den grundläggande frågan är ju om en människa lever för sin egen skull eller för andras, och jag kan själv inte komma på varför någon annan skulle vara viktigare i mitt liv än jag själv. Kan ni?


  11. Jag skulle helst se att även förstandshandikappade och föräldralösa barn klarade sig i livet. Men jag accepterar samtidigt att det finns folk som fullständigt skiter i det. Därför kan det aldrig vara en alternativ att lagstadga deras rätt till överlevnad och införa tvangsmedel mot dem som inte vill vara solidariska, utan kanske köpa en plasma-teve istället.

    Det handlar helt enkelt om att bygga samhället pa en motsägelsefri moral.

    För övrigt sa är inte det lagstadgade rätten till försörjning för handikappade nagon garanti. Det enda som behövs är att den ofrivilliga försörjaren vägrar. I slutändan maste allt välstand bygga pa frivilliga insatser, och ”rätten” att leva av andras arbete är ganska meningslöst om ingen utför det arbetet.


  12. ”Offrets godkännande” ja, den lösa grund som hela socialismen vilar på.


  13. Man behöver inte hävda att basketspelar exempelt är orättvist för att rättfärdiga en omfördelandestat. Om man tex. antar en preferensutilitaristisk approach så inser man snabbt att en omfördelning av delar av basketspelarens intjänade pengar möjliggör för ett större mängd tillfreddsställade preferenser.
    Problemet existerar nämligen endast om man antar att dessa metafysiska absurditeter som nozicks rättigheter är, bör existera.


  14. Ja, varför ska man anse att människan har rätt till sin egen liv och egendom? Det är ju fullständigt absurt!


  15. ”Om de beslutar något annat, exempelvis att spelaren ska uppträda oavlönat, så måste man kalkylera med risken att han vägrar, och vem tjänar på det?”

    I kommunismens värld bryr man sig inte om pengar, där förväntar sig folk att man ska arbeta ändå.
    Nu är jag medveten om att det systemet inte funkar, men det är därför många kallar kommunism som en god tanke, men att det inte funkar i praktiken. Total marknadsekonomi fungerar inte heller i verkligheten. Ibland kan marknadsekonomi nå helt motsatta resultat, jag har inget emot att vissa är rikare än andra, men ibland går marknadsekonomi så långt att vissa har allt och vissa har inget. Och de som inte har något, de blir farliga för samhället. De kan söka sig till brottslighet, droger, våld, när de kunde vara mycket mer lönsamma för samhället ifall de bara haft ett skyddsnät

    Så skulle jag iallfall uttrycka det om jag valde att se känslokallt på det, men jag kan även ta in det faktum att det inte är bra att folk mår dåligt, det tror jag du är medveten om, tror du förstår att det inte funkar. Därför måste staten ta hand om de som mår dåligt, genom skyddsnät och sociala åtgärder, vi måste låta folk begå misstag som liberalismen tillåter, för jag gillar verkligen liberalismens ideér, men när folk begår misstag, då ska de även ha rätt till stöd. Det får de inte när det är en sån ojämn fördelning som det blir om man går för långt in i dina ideér.

    Idag har 1% av sveriges befolkning drygt 1800 miljarder kronor. Skulle alla pengar vara jämnt fördelade, då skulle varje person i sverige ha 800 miljoner. Det visar hur ojämnt fördelade våra resurser är.


  16. Det sista stycket visar på ett stort argumentationsmässigt problem: om de pengar som finns var fördelade på ett annat sätt så vore det bättre. Det är bara det att med den fördelningen hade pengarna antagligen inte ens funnits. De har SKAPATS av de som äger dem, de har utfört en insats som andra har värdesatt till så mycket, och utan den insatsen hade de inte existerat och kunnat omfördelas. Det är enkelt och smidigt att tänka sig mängden pengar i samhället som statisk – då kan man fantisera om vilka fördelningar som helst – men det är orthört viktigt att inse att det är tvärtom: mängden är i allra högsta grad dynamisk och beror av varje enskild individs bidrag genom produktivt och konstruktivt arbete. Pengarna är inte ”våra” eller ”statens”, de tillhör de som skapade dem, och den som skapar mest är den som har FÖRTJÄNAT mest genom det frivilliga utbyte som marknaden erbjuder.

    Vidare har jag ingenting emot välgörenhet, men det ska vara med ens egna pengar. Det kan aldrig vara någons ”rätt” att leva på en annans bekostnad, eftersom det just kräver en aktiv insats från början. Läs gärna mer om det i FAQen!


  17. ”Total marknadsekonomi fungerar inte heller i verkligheten. Ibland kan marknadsekonomi nå helt motsatta resultat, jag har inget emot att vissa är rikare än andra, men ibland går marknadsekonomi så långt att vissa har allt och vissa har inget.”

    Låter som du talar om ägarkoncentration och monopol. Något som knappast uppstår i en fri marknadeskonomi utan snarare tack vare statliga regleringar.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: