h1

…and this is why

december 2, 2007

I dagens DN (på kultursidorna, märk väl) behandlas ämnet Venezuela, och med anledning av gårdagens post passar texten alldeles utmärkt. Där nämns bland annat att ”makt har flyttats från topp till botten genom bred jordreform, explosion av arbetarkooperativ, stor alfabetiseringskampanj och primär sjukvård åt fattiga”, alltså helt och hållet i linje med vad Esbati & co går igång på. Allting låter väldigt folkligt och revolutionärt, men precis i slutet kan man ana det frö som kommer att bli experimentets oundvikliga undergång:

”Vid en mur sprejad ”Ja till folkmakt!” sitter en vakt i en fläck skugga och förklarar det senare [appropå att yttrandefrihet numera kostar pengar, Franciscos anm.]. Han arbetar i ett av de redan över hundra tusen kooperativ som ska komplettera den oljeberoende ekonomin och sedan vaktbolaget blev deras har allt materiellt blivit bättre – lika lön, ingen chef, beslut i stormöte – men ändå är han inte nöjd. Senaste opinionsmätningarna pekar på att revolutionen kan gå mot sitt första nederlag på tio år och i söndagens omröstning skulle han gärna rösta med Chávez om det inte vore för ett speciellt skäl; han måste.

Som de flesta kooperativ står det här inte på egna ben, utan är helt beroende av regeringens pengar och i el cooperativismo är el chavismo inbäddad; den som fått av staten måste ge staten sitt stöd. Det, säger han, är problemet. Kontrollen – systemet – sköter numera sig själv och öppen kritik eller ett kliv ur ledet skulle kosta honom jobbet.”

Detta är naturligtvis ingenting överraskande, men trots det en faktor som förnekas och förtigs av revolutionärerna. Vad innebär den? Helt enkelt att den ”frihet” som ges av socialismen snabbt tas tillbaka på ett annat plan. I ett system som bygger på kollektivism och folkmakt kan ingen individ någonsin vara fri, och alla kollektiv lyder under det största av kollektiv, nämligen samhället. Det betyder att varje företag som ägs och drivs av ”arbetarna” måhända inte längre kontrolleras av ”kapitalisterna”, men dessa har bara bytts ut mot ”staten” eller ”folket”. Tron på att det är individer som äger och styr företag och sina egna liv i det socialistiska samhället är en chimär, en självmotsägelse. Individen har ingen plats i kollektivet, det egna livet kan aldrig vara ett mål när den styrande makten tillhör någon annan än dig själv. I kollektivismen kan du bara vara ett medel utan egen vilja och utan egen rätt, aldrig något annat, vilket ovanstående citat med all önskvärd tydlighet bevisar. Därför är Venezuela dödsdömt, för att inga kollektiv existerar utan individer, och för att ingen individ existerar utan sin egen existens. Utan motsägelser. A är A.

3 kommentarer

  1. Den enligt egen utsago uttalade socialistiske ekonomen och ekonomihistorikern Robert Heilbroner skrev följande i sin bok ”The nature and logic of Capitalism”

    ”Democratic liberties have not yet appeared, except fleetingly, in any nation that has declared itself to be dundamentally anticapitalist, which is to say within the self-styled ”Marxist” socialist ambit. The tendency in all these nations has been toward restrictive, usually repressive governments that have systematically compressed or extinguished political and civil liberties.”

    Boken är från 1985 men resultaten gäller än, vilket inte minst utvecklingen i Venezuela visar. Socialismen är en teflon-ideologi som på nåt sätt lyckas överleva trots allt lidande den skapat. Det ekar rätt tomt när vänstern, t.ex Ali Esbati pratar om Demokrati, och samtidigt stöder Venezuela.


  2. Instämmer! Det går inte att kalla sig demokrat och samtidigt ställa sig bakom all världens försök att nedmontera demokratin. De klarar heller inte av att argumentera för sin sak, utan det brukar sluta med en kommentar liknande den jag fick för några år sedan: ”Jag har inget jävla problem med min demokratisyn!” Han uppskattade inte när jag svarade att ögonen är det första man blir blind på 🙂


  3. Det är uppenbart att demokrati betyder så olika saker för olika människor. För vissa betyder det att majoriteten skall få bestämma, för andra att någon i den lilla människans namn har rätten att förtrycka folket och för ytterligare någon annan betyder det yttrandefrihet, minoritetsbeskydd, mänskliga rättigheter och majoritetsbeslut där detta inte kränker de förstnämnda.

    Så där är det ju med alla begrepp som syftar till att förenkla kommunikation, de riskerar att överföra helt annan information än den de var utsända att överföra. Lyssnaren hör det han/hon vill höra, snarare än det avsändaren avsåg. Alla vill fylla possitivt laddade ord med sin innebörd, och resultatet blir en otydligare debatt. Jag har ingen bra lösning på detta problem… men en början är ju att alla i en debatt ärligt försöker förstå vad de andra faktiskt försöker säga, i stället för att misstolka den andre i en riktning som passar mina motargument bättre.

    Kanske skulle alla gummiord förses med en bestämmande etikett, demokrati i X’s mening, eller frihet som Y definierade det… lite otympligt kanske, men exaktare…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: