Den nya debattekniken
december 5, 2007Verklighetsförnekelse som medveten taktik, nu är det uppenbart. Så här skriver Ilse-Marie om mig i en annan blogg:
”Tack för dina snälla kommentarer på min blogg. Jag såg att du även försvarade mig inne hos en av alla dessa galna nyliberaler (den galnaste). Det bästa är nog annars att bara ignorera dem. De vill nämligen få tyst på alla som avslöjar sanningar de inte gillar. Av någon anledning har de min blogg som hatobjekt nummer 1. Kanske är det jag skriver farligt.”
Det är alltså Ilse-Marie som har blockerat mig i sin blogg, det är Ilse-Marie som sa att hennes blogg inte är en plats för politiska diskussioner, det är Ilse-Marie som aldrig har kommenterat ett enda av de argument som framförts här. Den logiska slutledningen av dessa fakta är naturligtvis att det är jag som vill få tyst på de som avslöjar ”sanningar” (dvs att de fattiga skulle få det bättre om de fick leva på de rikas bekostnad).
Detta är tydligen vänsterns nya argumentationsteknik: vägra bemöta argument och hävda att din motståndare vägrar bemöta argument.
Så, kära Ilse-Marie: jag hatar inte din blogg, men jag föraktar dig och din typ av människor som lever i ständig förnekelse och argumenterar med skygglappar så stora att de måste blockera ut precis allting som inte passar in i den socialistiska mallen av konstruerad verklighet. Jag anser att såna som du är ett stort hot mot samhället då ni uteslutande bygger er naiva pseudoargumentation på okunskap, fördomar och antilogik och vägrar ta till er rationalitet, fakta och empiri. Du är välkommen att debattera med mig när som helst, på vilket sätt som helst, om vad som helst. Jag tvivlar på att du vågar, men glöm då inte att det är du som står för tystnaden och bristen på argument, inte jag.
Who is John Galt? 
Haha. Jag anar ett personligt vendetta! Och har inte den där redan nämnda irritationen fått lite väl mycket fotfäste?
Nej, Ilse-Marie är inte en ärlig bloggare, och såvitt jag vet har hon aldrig framfört några solida argument eller systematiska resonemang kring hennes åsikter. Det är bara ”så här är det” och ”håller du inte med blir du kanske blockerad”.
Inte så fruktsamt, men är det mer fruktsamt att engagera sig i folk som håller på så?
Och ett PS: äntligen en diskussion där inte JAG är den ”värsta” liberalen! Redan prefixet ”ny-” antyder att hon bara är ute efter ryggdunkar, där gruppen samlas för att slå på en gemensam slagpåse: liberaler. Sådant folk brukar leverera en hel del personangrepp mot mig till och från. Personangrepp ignorerar jag dock, till skillnad ifrån argument och resonemang 😉
Jag är ambivalent. Dels känner jag att den här typen av människor är meningslösa och aldrig kommer varken bidra med något eller påverka mitt liv, å andra sidan irriterar jag mig på själva konceptet dumhet. Fruktsamt är det absolut inte, åtminstone inte för min egen del, men man kan ju alltid säga att jag offrar mig för den goda saken =)
Henrik, jag anar en vendetta som ”Francisco” gör sitt bästa med, för han den mot sig själv, eller är det en glasvägg han argumenterar mot? Vissa lägger man inte ner mycket energi på att diskutera med helt enkelt. Men känner du att du vill debattera, så är du välkommen att göra det med mig,, om du tror att du har en chans – givetvis.
Ilse-Marie har väl bortom allt rimligt tvivel bevisats vara en glasvägg, så jo.
Fransisco: Vi säger så!
Majs: Va? Debattera vad? Brukar inte diskutera med människor som avslutar en inbjudan med ”om du tror att du har en chans”. Har ingen lust att utkämpa ett retoriskt fältslag. Särskilt inte om jag inte ens vet vad tusan man vill debattera med mig om.
Läser också Röda Hjärtat lite då och då. Mest för att jag förundras över de sätt som det argumenteras på. Men Ilse-Maries inlägg på Relativt Majs blogg förklarar egentligen det mesta. Dvs
”Tack för dina snälla kommentarer på min blogg”
Argumentationen handlar alltså inte egentiligen om något sakinehåll, logik eller fakta. Utan om något är ”snällt” eller inte. Det är argumentation med Hjärta och inte med Hjärnan. Bloggnamnet hon valt är iaf passande. Nån kanske borde starta upp den Blåa Hjärnan 😉
Visst är det en ”tyck som jag och du får en kram”-blogg. Och sådana finns det ju gott om, förstås, men jag brukar mest ignorera sådant trams om det nu inte levereras mer saklighet. Ilse-Marie är en illvillig bloggare, och jag dömer av majsens kommentar att även h*n inte är ute efter något mer seriöst än polemisk ordfajt. Det talar väl för sig självt. Att behöva påpeka det är lite underligt 😉 Förstår man inte det av att man läser bloggen, då lär man ju inte ändra uppfattning bara för att man läser saklig argumenterad kritik. (Inte för att just det här inlägget var så sakligt och argumentativt, men ändå.)
Ragnar > Vad sägs om ”En hjärna blå”? Eller kanske, ”en hjärna i det blå”?
Men om det är något ni borde inse är det ju att hjärna inte är samma sak som smarta åsikter, men jag medger att det hjälper, som tur är har vi fler hjärnor inom det röda. Men det kanske förklarar mycket? Ni kan väl inte anse att de i alliansen hör till de smartaste. Kanske de mest oerfarna däremot?
Alliansen är socialdemokrater, det är inte vi. Koppla aldrig ihop objektivism med den politik som förs av nuvarande regering, det är en direkt förolämpning.
Ehm. Underlig ”kritik”. Nej, en hjärna är ingen garant för smarta åsikter. Bevisligen. Men den kritiken kan i långt större utstreckning tillämpas på hjärtat, som bara är en muskel för att pumpa runt blod. Skall jag då dra en parallell till att röd politik vill låta blodet flyta? Var den här retoriken bär oss märker väl även du.
Alliansen hör inte till de smartaste. Jag förmodar att Mensa är de enda som för ett ordentligt arkiv över vilka som är det?
Jag tror inte man skall dra riktigt så stora växlar på Ilse-Maries och hennes gelikars oförmåga att föra ett enda vettigt resonemang. Det är precis så det går till när vänsterfolk resonerar och bildar sig sina uppfattningar, när dom känner att dom har funnit sanningen iom att dom håller med och bekräftar varandra.
Logik, fakta, empiri, historik … kort sagt verkligheten är störande moment i dena varmgosiga känsla av att tillhöra ‘den goda sidan’ som är det primära skälet både det egna engagemanget och för förnekandet och den innerligt kända antipatin mot allt och alla som utmanar det egna önsketänkandets förställningar.
Ofta när jag har läst hennes poster kommer jag att tänka på den sortens tankekedjor och resonemang som så träffande beskrsivs i ‘Melodikrysset’ vilka fordras för att man skall kunna landa i ‘rätt svar’ ..
Jag tycker att detta har sitt underhållningsvärde. Precis som alla de som så snabbt är framma och ‘stöttar’ med ryggdunkar och lovord, speciellt om substanslösheten påpekas av någon av alla dem som ingår i konspirationen för att hindra hennes och deras fagra utopi i rosenrött …
(Men visst är det beklämmande också om man betänker detta är vuxna människor vars förståelse av sin omgivning, samhället och världen inte har nått mycket längre än 70-talets barnprogram)
Jag läser Röda Hjärtat mest för att försöka förstå hur vänstermänniskor resonerar. Kan inte skriva ”tänker” för det gör de inte, utan snarare känner, därav argumentation med hjärtat. Det har dock gett föga förståelse för jag kan inte sätta mig in hur man bygger åsikter på att förneka logik, fakta etc etc.
Men alltså, det är verkligen att göra det enkelt för sig, att säga att ”vänstern” ogillar logik och fakta etc. Nu verkar ju det vara fallet med bloggen ifråga, men den representerar inte hela ”vänstern”. (Och för oss är väl allt vänster, som inte är ordentligt jävla liberalt? ^^) Vad jag menar, är att det är för enkelt att skylla det hela på okunnighet om man talar om vänstern som en allmän grupp. Är Tännsjö okunnig? Är Chomsky okunnig? Nej, självklart inte. Man att det inte beror på okunnighet lämnar ju dörren på glänt för en ännu mindre trevlig slutsats. Att folk är genomruttna och totalitära :p
Henrik S
Du har förstås en poäng, det är inte ‘hela vänstern’ som diskussionen gäller. Däremot tror jag att sammanhangen om hur resonemangne går bland vänstersympatisörer illustreras väl av sagda blogg.
De som har maktambitioner, eller ambitioner på ledande ställningar är förstås både smartare och förhoppningsvis lite kunnigare också.
Med det inte sagt att Tännsjö eller Chomsky nödvändigtvis begriper hur människors val i olika stituationer fungerar, dvs att de alla agerar på en ‘marknad’ även om den har modifierats på konstgjord väg.
Och ja, jag tror att de finns en del som medvetet far med osanningar, och underblåser dylik ignorans och nonsenssammanhang i syfte att vinna (egna) politiska fördelar.
Men mestadels är det nog ändå hårt och enträget blundande för allt man som stör det rosenröda drömmeriet …
Jag har själv fallit för liberalismen, dock inte nyliberalismen. Jag anser mig luta väldigt långt åt det liberala hörnet, i form av vänster, för jag tror på frihet, och jag tror att alla ska ha den, och jag använder hjärnan för att räkna ut att sverige tjänar på det. De tjänar inte på era sjuka åsikter, jag har aldrig stött på någon som är mer liberal än ni.
Återigen: din ”frihet” innebär din frihet på bekostnad av andras. Jag kan hävda min egen rätt att göra precis vad jag vill utan att någonsin behöva ta hänsyn till nån, att konsumera vad jag vill när som helst utan att behöva betala, och kalla det frihet för MIG, men det innebär alla andras totala ofrihet under mig. En diktator är fri, men inte hans folk. Allas LIKA frihet innebär ofriheten att inskränka andras frihet, exempelvis ofriheten att konsumera andras produktion utan att ersätta dem för den.
”Jag har själv fallit för liberalismen, dock inte nyliberalismen.”
– Det är det du kallar för ”nyliberalismen” som är liberalismen. Det är bara ett prefix som läggs till av liberalismens motståndare, för att håna den.
”Jag anser mig luta väldigt långt åt det liberala hörnet, i form av vänster…”
– Man kan inte både äta kakan och ha den kvar. Antingen är man liberal eller också är man vänster. Nog för att kategorierna ”vänster” och ”höger” är väldigt godtyckliga, och nog för att liberalismen är vänster i ursprunglig betydelse, men per i princip alla definitioner som används idag är liberalism inte vänster. Att vara ”liberal vänster” är en självmotsägelse, precis som ”frihetlig socialist” eller ”liberal kommunist”. Jag brukar säga att liberalismens fiender är liberalerna själva, som är så villiga att kompromissa med individuell frihet. Ännu ett exempel här, m. a. o.
”De tjänar inte på era sjuka åsikter, jag har aldrig stött på någon som är mer liberal än ni.”
– Att kalla åsikter för sjuka är ju att göra det lätt för sig. Om man stämplar en åsikt med rubriken ”sjukdom” behöver man ju inte argumentera mot den. Å andra sidan behöver inte jag, eller någon annan, argumentera mot den rubriken. Kan tyckas lite onödigt att argumentera mot sjukdomsförklaringar. Men att du aldrig stött på någon som är mer liberala än oss här på bloggen – det måste man ta som en komplimang! Kan bara önska att fler blev liberala.
Apropå det där med inneboende självmotsägelser kan förstås tilläggas en av de allra vanligaste: ”socialliberalism”. Som försöker förena två polariteter: socialism och liberalism. Utan att lyckas, förstås.
Precis, antingen är man för frihet eller så är man det inte. Det finns inga halvmesyrer.
Nåja, visst finns det grader. Men en enda liberal åsikt gör ju inte att hela ens filosofi är liberal, och begreppet ”liberalism” innebär ju faktiskt att samtliga idéer som omfattas av det är liberala.
Så har ”Ett hjärta rött” sällat sig till de socialistbloggar som bara släpper igenom medhållskommentarer. Varför är jag inte förvånad? 😀
Att moderera kommentarer för att gallra bort de som inte håller sig till reglerna har jag inget att invända mot. Men att enbart släppa genom de som innehåller medhåll är bara fegt och synnerligen karaktäristiskt för skygglappsvänstern.
Ja, men det är väl ett bevis som gott som något för att man saknar egna argument när man inte ens vågar försöka bemöta andras…