h1

Sluta handla då!

december 6, 2007

Vareviga dag får man nya bevis för hur långt människors tankeförmåga sträcker sig. Senast genom en artikel i SvD i vilken mannen på gatan får utrymme att beklaga sig över konsumtionen. Vi är giriga, tänker bara på oss själva, köper saker vi varken behöver eller vill ha, och måste inse att vi blir både lyckligare och godare om vi slutar handla och fokuserar på ”något annat” här i livet.

Det mest övergripande som är svårt att förstå är denna besatthet av andras livsval. Hur kommer det sig att människor i vårt löjliga samhälle har en sådan enorm lust att förklara för andra hur dessa ska bete sig för att bli lyckliga? Tror på de fullt allvar att det finns en Formel ™ för lycka, och att just de har kommit på den formeln?

Jag blir lycklig av konsumtion, och varför? För att jag när jag konsumerar fylls av känslan att jag har uppnått ett mål, jag har förtjänat tillgång till något som jag vill ha, som gör mitt liv lite bättre. Enligt dessa självutnämnda psykologer ska jag snarare skämmas och ägna min tid och mitt liv åt något annat som kommer göra mig och hela världen lyckligare. Vad vet de om det? Lever de som de lär? Knappast.

Rent tekniskt är det inte svårt för människor att sluta konsumera, men de kanske också borde tänka på att deras arbeten och inkomster är en funktion av att andra människor efterfrågar deras produktion och vill konsumera den. Utan denna efterfrågan behövs ingen tillgång och inget arbete, och är det så folk vill ha det? Lägre lön? Givetvis inte, men så långt tänker de inte. De är bara besatta av sina dåliga samveten, som kommer av att de inte begriper vad förtjänst innebär. De tror i sin enfald att deras rikedom gör någon annan fattig, att deras konsumtion utarmar rikedomen, när det i själva verket är precis tvärtom.

Så, alla kortseende människor som beklagar er över konsumtionen. Sluta handla, sluta arbeta, och gå ut i skogen och sök den sanna lyckan. Jag garanterar att ni kommer bli besvikna. När ni sedan kommer tillbaka till en värld där bara det mest nödvändiga (om ens det) existerar – efter att finansminister Ohly har satt en gräns för hur mycket som får produceras – kommer ni gå ned på era bara knän och be om att få återvända till lyxsamhället som marknaden skapade åt er. Ni kommer inte längre tycka det är häftigt att förepråka materiellt armod när det inte finns rent vatten, uppvärmda hus, tvätt- och diskmaskiner, elljus och mediciner. Och försök inte tro att du kan få det ena utan det andra: konsumtion är konsumtion, produktion är produktion. Utan det ena, inget av det andra, utan arbete ingen rikedom och utan rikedom inget arbete. Det enda som blir kvar efter genomförandet av era dagisidéer är brist och fattigdom, inget annat. Ta det till er och fundera en extra gång över om det är så bra att eftersträva något abstrakt som NI anser är lycka för alla människor, och som innebär att förneka det som är mänskligt: konsumtion av producerat värde för den egna överlevnaden.

Advertisements

5 kommentarer

  1. Den optimala självförnekelsen illustreras av ”Viveca”:

    ””Att drabbas av ”vill ha” inför något och sedan klara av att motstå ger mig en behaglig maktkänsla, att jag besegrar köpdjävulen, butiken och all dess marknadsföring. När jag lyckas med det brukar jag belöna mig med att sätta in en slant till Unesco eller liknande”, skriver hon”

    Alltså: du blir lyckligast av att skänka bort resultatet av ditt eget arbete till någon annan. När du känner att du vill ha något och vill betala med din förtjänst så ska du akta dig: då är du drabbad av ondska.

    Herregud.


  2. Har aldrig förstått hur konsumtion som sådan skulle kunna vara något dåligt. Utan konsumtion skulle vi inte ha vare sig hem med fjärrvärme och rinnande vatten, eller mat på bordet. Och konsumtion underordnas förstås produktion; utan det ena, inte det andra. Man kan inte konsumera något som man först inte har producerat. Är det måhända produktionen som skall anses vara boven? Till vilket brott?

    Visst kan man väl kritisera valet att konsumera saker man inte vill ha och inte behöver, men det är ju var och ens sak att bestämma för egen del. Vill man slänga bort pengar på skitsaker så får man. Överlag brukar dock ”skitsaker” försvinna ifrån marknaden ganska snabbt, om det inte stödjs av någon fin kategori som ”mode”, ”konst”, etc.


  3. Nej, det är väl ingen annan som förlorar på att jag köper nåt jag inte behöver? Antagligen bottnar resonemanget i det där att min vinst är någon annans förlust, och att jag om jag köper något gör det otillgängligt för någon annan.


  4. Resonemanget bottnar i hur hemskt det är att samhället nått ett sådant välstånd, att man kan spendera några hundralappar utan att tänka så mycket på saken. Att man kan köpa något utan att det svider. Hemskt!


  5. Jag vill se dessa människor kräva lägre lön, det ger dem ju mindre utrymme att konsumera = bättre = godare.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: