h1

Den desperata vänstern

december 10, 2007

Det måste vara otroligt jobbigt att vara socialist i våra dagar. Sovjetunionen misslyckades och föll ihop, och de få kvarvarande projekten (Nordkorea, Kuba, Zimbabwe) är mer eller mindre stenålderssamhällen. Globalisering och ekonomisk liberalisering har hjälpt miljontals människor ur fattigdom och misär. Ändå finns det fortfarande kvar en klick människor i våra upplysta västländer som vägrar att lära sig något och ta till sig fakta. En av dessa har jag redan skrivit om, men hon fortsätter i samma skygglappstradition som alltid. Nu senast handlar det om en förvirrad ”debattartikel” i SvD. Den handlar om varför Johan Norberg har fel, fast egentligen om varför Johan Norberg har rätt. Det är den typ av vänsterlogik som vi dagligen matas med och som alltid är lika förbannat och provocerande korkad.

Artikelförfattaren Christer Sanne (docent, i vad då kan man undra?) använder statistik på ett mycket intressant sätt. Han menar att om 2 människor av 10 är fattiga så är det lika illa som om 2 av 100 är det, eftersom 2 alltid är samma antal. Andelen är oväsentlig. Vänstergalningarna hakar givetvis på och gnäller över hur missvisande statistiken är och får det till och med till att Norberg ljuger! Naturligtvis utan att berätta vad lögnen består av. Man blir matt.

Ingen av dessa stackars människor – varken Sanne eller de bittra och obildade socialistbloggarna – har givetvis några lösningar på det som kallas ”problem”. Deras (felaktiga) tes är att ”nyliberalism” inte skapar någon rikedom, men socialismen då? Kan de presentera någon som helst statistik som visar att förstatliganden, minskad handel, produktion ”efter behov” och självförsörjning leder till ökad rikedom? Nej, självklart inte, för någon sådan finns inte. Det spelar ingen roll hur man använder statistik, den kan aldrig någonsin visa på ett sådant samband om man inte hittar på egna siffror. Socialismen är ett ideologiskt missfoster som enbart har lyckats skapa fattigdom och misär, men somliga människor vägrar att lära av verkligheten. De tror i all sin naiva dumhet att det går att omfördela alla pengar i världen ”jämlikt” och sen leva utan att producera i välstånd och lycka för all evighet. Det är så provocerande att man önskar skicka dem till valfritt socialistiskt experiment och ge dem en blogg där de kan skriva om sina erfarenheter. Här sitter de i sina eluppvärmda hus framför datorskärmarna och gnäller över kapitalismen, och ger blanka fan i alla de människor som skulle döda för att få ha det lika bra som dem. Den som tror att dessa bortskämda verklighetsförnekare verkligen bryr sig om de fattiga borde tänka efter minst ett par gånger.

Så, Zaramis, Ilse-Marie och alla andra socialister. Vad är er lösning på världens fattigdomsproblem? Vi kan ta det i ett par steg för tydlighetens skull:

1. Plocka fram statistik som visar att ju mer ekonomiskt liberalt ett land blir desto fattigare blir det (tips på källor: http://www.doingbusiness.org/EconomyRankings http://www.heritage.org/research/features/index/countries.cfm)
2. Plocka fram statistik som visar att ju mindre integrerat ett land är i världsekonomin och ju mer de satsar på socialistisk planhushållning desto rikare blir de.
3. Förklara detta fenomen rent teoretiskt.

Utmaningen förklaras härmed invigd.

Advertisements

9 kommentarer

  1. Jag vet naturligtvis att du känner till sambanden, men jag har sammanställt några diagram gällande frihet och välstånd. Om inte annat så kanske jag besparar dina läsare en del arbete:

    Ekonomisk frihet kontra BNP per capita

    Frihet kontra Human Development Index


  2. Jag tycker det är helt fantastiskt, och (det skall jag erkänna) lite fascinerande också, alltså samma lite förbjudna kittling som man kunde tänkas uppleva på en verklig ‘freakshow’

    Men i sanning borde vi säga det förståndigt korrekta, det medkännande, nämligen att:

    ‘det är tragiskt att människor kan gå vilse så till den milda grad … att dom aldrig hittar tillbaks till verkligheten … utan får ägna resten av tillvaron att intala sig själva och varandra … att de minsanna funnit den verkliga verkligheten … och att alla som säger annat … eg bara ljuger, är onda och vill dem illa’

    Ilse-Marie formulerar detta förträffligt själv:

    ”Mina blogginlägg retar ju till att börja med upp deras känslor – sedan fortsätter det. Men vi måste nog fortsätta att berätta våra “sanningar”, även om man kan välja att ignorera personliga påhopp. Det är inte lätt (klarar det inte alltid själv) men sådana slår oftast tillbaka på den som skriver det”


  3. Haha, just att hon kallar det ”sanningar” inom citationstecken är ju fantastiskt! Jag förstår heller inte hur man kan anklaga någon för att ha fel och/eller ljuga och sen inte förklara vad som är rätt och sant.


  4. Tack M förresten, för den fina sammanställningen.


  5. ”Sanningar” var ordet.

    Håller docke med Ilse-Marie om personangrepp. Det är ett tveäggat spjut, som är vassare i den änden man själv håller det.


  6. Jag angriper gärna en debattörs karaktär, den är ju en del av helheten. Dock är det såklart viktigast att kritisera felaktiga argument, men i vänsters fall finns det sällan några argument att bemöta…


  7. Ja, jo, det vet jag ju att du gör.


  8. It’s nothing personal, only business 😉


  9. […] lösningen på världens problem som jag efterlyste: förstatliga allt, sluta shoppa och spara energi, då kommer det inte längre finnas några fattiga […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: