h1

Religionen är opium för folket

december 25, 2007

Den gode Marx hade onekligen en del poänger. I sin julpredikan berättade påven Benedictus XVI för oss att vi ska ge upp våra egenintressen och överlämna oss åt Gud. Han ska styra oss med sin godhet bort från det mörker som är dagens värld, en värld där egoistiska människor förstör allting omkring sig.

När man hör sådana vansinnigheter är det inte så svårt att förstå varför det har gått så illa för de folk som har byggt sina samhällen på religionens fundament.

En människa som ger upp sin rätt att tänka själv och hänger sig åt fantasier och sagor kommer givetvis inte klara av att hålla svält, fattigdom och sjukdomar borta. Vårt enda medel för att analysera och använda den objektiva verklighetens förutsättningar till vår egen fördel är vårt intellekt. Ondskan i denna värld utgörs av de som i religionens eller systemets namn vill avsäga oss rätten att använda detta intellekt: socialister, kommunister, fascister, katoliker och andra mystiker. De vill istället att vi ska styras av något abstrakt som människan inte kan definiera. Ibland kallas det Gud, ibland Samhället, men alltid är det olika namn på samma sak, nämligen ett irrationellt mänskligt påfund som strider mot människans själva natur och väsen.

När du finner dig själv i ett tillstånd av fattigdom och brist på mat, vatten och värme finns det vissa saker du kan göra som hjälper, och vissa som inte gör det.

Du kan välja att inte tänka och istället hoppas på att Gud ska hjälpa dig, det är religion.

Du kan välja att inte tänka och istället hoppas på att Samhället ska hjälpa dig, det är socialism.

Oavsett vilket av dessa du väljer så kommer du inte klara dig undan döden om inte någon annan väljer ett tredje alternativ, nämligen det att använda sitt eget intellekt i syfte att skapa förutsättningar för den egna överlevnaden. Den personen kanske stoppar frön i marken och gödslar och vattnar jorden, han kanske gräver en brunn, syr kläder eller bygger ett hus. Vad han än gör och vad han än skapar som skydd för livet och överlevnaden är det resultatet av att han har valt att tänka själv, att använda sitt eget intellekt och agerat i sitt rationella egenintresse givet objektiva förutsättningar som bestäms av naturen. Han skapar sin egen överlevnad med sitt grundläggande val att tänka.

Du som har valt något av de två första alternativen är alltid beroende av att den andra personen väljer det tredje, men han är aldrig beroende av dig. Han och du utgör samhällets två klasser: den närande och den tärande. Den närande är de människor som tänker och agerar enligt det rationella egenintresset, de tärande är de som ber en högre makt (Gud eller Samhället) om hjälp för sin egen överlevnad och vägrar att tänka själva. De närande kommer alltid klara sig utan de tärande, de tärande kommer aldrig klara sig utan de närande.

Trots detta faktum är de båda första alternativen byggda kring de tärandes rätt och de närandes orätt. De närande anses vara onda och egoistiska, de som kan skapa sin egen överlevnad med eget tänkande är skyldiga de tärande resultatet av sitt arbete. Den religiöse och socialisten som står och väntar på att överlevanden ska upprätthållas av Gud eller Samhället har rätten att parasitera på den som använder sitt eget intellekt. Rätten är dock bräcklig, den bygger på att någon väljer det tredje alternativet. Så länge det finns människor som väljer livet kommer även de som väljer döden att överleva, för de håller de närande gisslan med lagar (socialism) och sagor (religion).

Deras ondska ligger i definitionen av godhet: det att behöva överleva genom någon annans arbete, och ondska: det att överleva genom eget arbete. Det är en fascinerande motsägelse, att vara beroende av ”ondska” för att göda det ”goda”, och det gör det enkelt att förstå varför religiösa och socialistiska samhällen alltid slutar i misär. Det går helt enkelt inte att bygga rikedom och lycka på dödens principer, och kalla det som ger liv för ondska och det som ger död för godhet.

I skenet av detta lyder min egen predikan som följer: när någon – må han vara katolik eller socialist – ber dig att ge upp ditt egenintresse för ett godare syfte och din rationalitet för en högre makt, ignorera honom. När någon – må han vara katolik eller socialist – ber dig att lämna ifrån dig frukten av ditt eget arbete åt de som valt att inte arbeta, vägra. När någon – må han vara katolik eller socialist – berättar för dig att du är ond för att du överlever på egen hand utan att parasitera på andra, säg då åt honom att ”nej, det är jag som är det goda i världen, det är jag som håller hela mänskligheten vid liv. Det är mitt intellekt som är ljuset och din Gud som är mörkret, det är min rationalitet som är liv och din irrationalitet som är död”.

Vägra vara ondskans offerlamm, vägra acceptera deras premisser och deras önskan att använda dig för sina egna syften. Vägra vara ett djur, och välj att vara en människa. Däri ligger din grundläggande valfrihet som ingen kan ta ifrån dig.

God jul.

Annonser

6 kommentarer

  1. Det var ta mig fan det bästa jag hört sen jag konf… jag menar på mycket länge. Det skulle förresten vara kul att se dig såga Karl Bertil Jonssons julsaga! God jul!


  2. Haha, tack =) ska se vad jag kan göra…


  3. Skön fabel grabben. En vacker liberal verklighetsundanflykt.

    De närande, torde ju vara den majoritet av arbetare som krävs för att stora föratag ska kunna göra profit. Det är de som är hela maskineriet. Du antyder på att de som gör de stora pengarna är de närande. Jag skulle vilja säga tvärtom.

    Per din definition borde de borde således vara sjuka och gamla, ej arbetsföra och invandrare som diskrimineras på arbetsmarknaden. De som i din mening är för lata för att överleva.

    En människas liv är mer värt än alla pengar i världen. Det är den enda och den viktigaste principen som jag orienterar mig efter.

    Jesus, var pacifist och trodde på alla människors lika värde. Så hans ideologi var tamejfan mycket klokare än din ”de-som-är-rika-är-det-för-att-de-förtjänar-det-och-är-närande-mycket-mer-värda-än-de-lata-arbetslösa”.

    Men har du inte övervägt tanken, att om man livnär sig på att låta andra människor underkasta sig, och arbeta under vidriga förhållanden.
    – kan man då, för man går naturligtvis på egenintresset, räknas som den närande parten?

    Uppstår inte ett rovdjurssamhälle om det alltid blir de starka som vöerlever och tar ledningen? Blir de tärande, svaga individer som därför får det sämre och dör ut. Tänk på de som inte kan överleva, de som timrar sitt hus arbetar 12 timmar om dagen och svälter.’

    Självklart är de också tärande, eller hur?


  4. Och ännu värre: tänk på de stackars människor som måste läsa och besvara en 14-årig SSU:ares kommentarer! Skall man kritisera ett resonemang bör man åtminstone göra det sakligt. Inte genom att dels förvränga det, och dels hitta på saker som ens meningsmotståndare inte har sagt.

    (Ja, det är ju inte så vettigt av mig att kritisera något genom att peka på personens ålder, men finns inga argument att fästa sig vid, så får man väl fästa sig vid något annat.)


  5. Jag riktar kritik mot ett resonemang som är romantiserande, som förenklar de verkliga problemen så grovt att det nästan blir skrämmande.


  6. Om du vill kunna kritisera mig Johan, så rekommenderar jag att du läser några inlägg på min blogg för att bilda dig en uppgift om mina åsikter. Bläddre gärna lite bakåt då jag var som mest aktiv som skribent.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: