Ännu mer hyckleri

Som den här bloggen tidigare har påpekat är vänsterns kanske mest framträdande och gemensamma drag det fantastiska hyckleriet: stapla klyschor om solidaritet, rättvisa och altruism på varandra, och använd dem som låtsasargument för att du själv ska få mer pengar utan att behöva arbeta mer. I den här grenen är kulturvänstern nog den mest uppenbara. I ett fullkomligt sanslöst inlägg i DN (var annars?) skriver ett gäng flummare stora ord om hur viktig kulturen är i ett samhälle som blir mer och mer besatt av konsumtion och ekonomisk lönsamhet. De säger sig värna mer om kvalitet än om volym, mer om det immateriella än det i kronor och ören mätbara. De är kort och gott människor som har förstått vad om är viktigt, och det är inte pengar och prylar utan kultur! Konst! Teater! Så vad är poängen med deras inlägg, förutom att de vill berätta för världen hur förträffliga de själva är?

Jo då, att få mer pengar från staten!

Det visar sig nämligen att den ”kvalitet” dessa självutnämnda frälsare producerar inte klarar av att bära sina egna kostnader (den är inte lönsam). Och vem uppfattar det som ett problem? Utövarna så klart, de som inte bryr sig om pengar och konsumtion utan värnar den viktiga kulturen som ett inslag i demokratin.

De säger alltså: ”det är vi som står för det demokratiska i samhället, och även om ingen vill betala för det så har vi rätt till kravfria pengar från staten. Och inte nog med det, vi kommer medan vi kräver att få dessa pengar påpeka att vi inte bryr oss om pengar eftersom sådant är ytligt och ovärdigt.”

Är det inte fantastiskt? Är det inte så självmotsägande att man undrar om de själva ens fattar vad de säger? Om de på allvar menar att konsumtion är meningslöst och att konsten aldrig måste vara lönsam så är det väl bara att smälla upp sina pretentiösa pjäser utan att kräva betalt för det? Staten kommer garanterat inte lägga sig i, det finns inga lönsamhetskrav på några privata företag över huvud taget från regeringens sida.

Om ett företag går med förlust så är det företagets eventuella problem, så varför blanda in detta som ett argument i debatten om statliga bidrag? Jo, för att säga att det är fel av människor (alltså konsumenter) att kräva att de ska få något tillbaka för pengarna de väljer att spendera. Kulturvänstern ska få pengar utan motkrav, utan någon önskan om en speciell motprestation. Det är vad den menar när den agiterar mot begreppet ”lönsamet”, inte att de själva gärna går med förlust bara de får föra ut den livsviktiga kulturen.

”Vi vill ha betalt utan att den som betalar ska ha rätt att ställa några krav på oss och vår verksamhet. Det är sann demokrati och ett steg mot ett bättre samhälle med mindre konsumtionshets och upphöjandet av högre värden än pengar”.

Löjeväckande är bara förnamnet.