h1

Det är moralen, dumbom!

september 30, 2008

Med anledning av DN-kulturs senaste nonsensartikel tål det att påpekas igen: marknaden är inte perfekt. Den bringar inte automatiskt lycka till alla människor. Den ger inte kollektivet det kollektivet vill ha bara det knäpper med fingrarna. Den lovar inga arbetsfria inkomster, ingen ansvarsfri makt. Den kan leda till konkurser och kriser. Varför? För att den bygger på vad fria individer gör, och ibland gör fria individer misstag. Visserligen har inte finanskrisen speciellt mycket med fria marknader att göra, som jag redan har påpekat, men det är ändå en viktig poäng att göra. Även om krisen hade uppstått på en helt och hållet oreglerad marknad utan statlig inblandning så är det inget argument mot liberalismen. Dess primära fördel är nämligen inte att den ”fungerar” på ett visst sätt eller ger vissa kollektiva grupper vissa fördelar, utan att den är ett moraliskt ideal. Den bygger på principen att ingen människa ska kunna få ta del av det värde en annan har skapat genom att använda sig av våld eller bedrägeri. Istället måste man förtjäna sina inkomster genom att erbjuda skaparen av konsumtionsvärde något som denne vill ha. Frivilligt utbyte alltså, snarare än den exploatering som socialismen bjuder på. Därför blir också socialisten Stefan Jonssons slutkläm så patetisk. Han skriver:

”…samtidigt som det ekonomiska etablissemanget inklusive nyliberalerna proklamerar att det ekonomiska livet ytterst bygger på tro framlägger två av vänsterns starkaste namn en teori om att grunden till allt vi gör, i arbete, samhälle och ekonomi, i själva verket handlar om kärlek.”

Men vad är det för kärleksfullt i att tilltvinga sig de pengar andra människor har skapat med sitt eget arbete? Hur agerar man utifrån osjälviskhet när man sitter på sitt kulturarsle och kräver rätten att få leva på skattebetalarnas bekostnad? Hur, Stefan Jonsson, menar du att dina argument om omfattande omfördelning av pengar medelst våld bygger på en kärlekens princip? Vem är det du älskar förutom dig själv? Vad är det du älskar förutom kontrollen över andra människor? Att kräva att staten stjäl pengar från andra och ger till en själv handlar inte om solidaritet och inte om att ”handla gemensamt”, utan om att vilja vara en parasit som konsumerar utan att producera. Sådan är socialismens princip, och den som förespråkar ett sådant system vill bara ha just det: arbetsfria inkomster och ansvarsfri makt. På vilket sätt är det ett moraliskt ideal, vad har det med kärlek att göra? Kan någon socialist någonsin försöka förklara det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: