h1

Ankarloo: praktik del 1

januari 4, 2009

För vilken sund och normalbegåvad människa som helst borde det vara fullkomligt uppenbart att friare marknader, globalisering och handel har varit framgångsrika vapen i kampen mot fattigdom. Vem som helst som inte är blind eller korkad borde kunna se att länder som Kina och Indien – som har avreglerat, släppt in internationella företag och kapital och minskat statens roll i ekonomin – har blivit rikare, och att de delar av världen som har isolerat sig och satsat på statlig planhushållning, oberoende av kapitalistiska väst, har misslyckats. Trots det finns det en liten kärna av socialister som fortfarande inte vill förstå sambanden. En av dessa socialister är tydligen en fil dr i ekonomisk historia (dvs ingen riktig nationalekonom) vid namn Daniel Ankarloo. Han har skrivit en bok om sk nyliberala marknadsmyter, alltså historier om hur bra marknaden fungerar, som han tror sig motbevisa. Jag har inte läst boken men jag har läst om den, och jag tror faktiskt att det räcker.

Ankarloo har skrivit en artikel som sammanfattar hans åsikter, så jag börjar med att bemöta innehållet i den. Låt oss börja med det praktiska perspektivet, hur hans uppgifter stämmer överens med verkligheten.

* Ankarloo börjar med att blanda ihop begreppen riktigt ordentligt. Han raljerar över att den ”fria marknaden” och högerpolitiker som trott på avregleringar nu vill använda staten som ett medel för att socialisiera förluster och privatisera vinster. Det finns ingen ärlig och konsekvent liberal som tycker att det är en bra idé. Liberalism handlar inte om att privata företag ska få uppnå och behålla vinster oavsett vad de ägnar sig åt för verksamheter och aktiviteter, tvärtom. Ett sant liberalt samhälle med en sant fri marknad låter olönsamma företag gå omkull just pga att de är olönsamma. Det är det socialistiska samhället och den socialistiska staten som vill skattesubventionera även den som inte är lönsam, med bidrag. Det finns inget som heter en ”kapitalistisk stat” som den Ankarloo pratar om, begreppet är en självmotsägelse. En stat som lägger sig i företags vinster och förluster och omfördelar pengar via skatter är alltid en socialistisk stat, eftersom den liberala staten endast har i uppdrag att skydda individen från tvång. Mer eller mindre socialistisk visst, men själva funktionen att omfördela pengar med tvång är aldrig någonsin liberal.

Dessutom har vi och andra upprepade gånger visat att den ekonomiska kris som världen nu upplever inte har uppstått på någon fri marknad. Det är alltså inte så att den socialistiska politiken med en stark stat nu går in och räddar den fria marknaden som har misslyckats. Däremot skapade staten i mångt och mycket krisen genom regleringarna av långivningen samt räntenivåerna via Riksbanken. Hade krisen uppstått på en fullständigt avreglerad marknad där staten bara ägnar sig åt att garantera individens frihet, ja då hade det inte varit något som helst problem om banker eller andra företag hade gått i konkurs. Den fria marknaden är nämligen ingen garanti för att företag kommer klara sig i all evighet och göra stora vinster. Om inkompetenta människor driver dåliga företag så kommer dessa alltid gå med förlust, oavsett vilket ekonomiskt ramverk som existerar.

Liberalismen och kapitalismen garanterar bara friheten att prova, inte rättigheten att lyckas.

Om företag misslyckas är det därför inget bevis på den fria marknadens oduglighet, utan på att den fria marknaden fungerar. När människor inte vill köpa det som företag skapar tjänar företaget inga pengar och går därmed omkull. Det är helt i sin ordning och en av de riktigt bra aspekterna av en fri ekonomi: det är de bästa som vinner, medan de sämsta förlorar. De som skapar värde för andra och genom sitt produktiva arbete upprätthåller livet blir belönade; de som inte gör det blir det inte.

* Ankarloo fortsätter med att hävda ekonomernas oduglighet eftersom de inte kunde förutspå krisen. Vilka menar han? Det finns massvis med ekonomer som länge har varnat för att lånebubblan skulle spricka, att FEDs lågräntepolitik var vägen mot undergång, att statens tvångsutlåning till icke kreditvärdiga skulle skapa inflation och i förlängningen en kris. Vad sa Ankarloo själv för två år sedan? Var han ute och varnade folk? Naturligtvis inte. Så går det när människor som inte kan något om ekonomi ändå uttalar sig om ekonomi och ekonomer. Lite som lögnaren Bo Rothstein.

* Ankarloo hävdar vidare att nyliberala debattörer skyller finanskrisen på regleringar, men förklarar ökningar i välstånd med avregleringar. Ja, det är helt riktigt och helt konsekvent. Finansmarknaden är reglerad, staten har genom FED satt räntan långt långt långt under marknadsnivå, och den har tvingat banker att låna ut pengar till icke kreditvärdiga. Detta är inga fantasier utan full verklighet. Huruvida de globala finansmarknaderna idag är mer eller mindre reglerade än för 20 år sedan är irrelevant, det intressanta är att det är just regleringar och tvång som skapade kreditbubblan, inte den ”fria marknaden”.

Här verkar det dock som om socialisterna använder sig av ett av sina favoritgrepp: att hävda att en förändring i liberal riktning alltid slutar i ett nyliberalt, helt oreglerat stadium. I så fall skulle Nordkorea vara nyliberalt om det sålde ut ett enda privat företag, ett antagande som givetvis är helt orimligt.

Återigen: det intressanta är huruvida bubblan och krisen har orsakats av regleringar eller ej (och det har den bevisligen), inte om finansmarknaderna generellt sett är mer eller mindre reglerade idag än på 70-talet.

* Nästa trollerinummer är att påstå att liberalismen inte har någon ideologisk relevans, det viktiga är vad kapitalsiter gör. Alltså: om en kapitalist (dvs en företagsägare) tar ett maskingevär och slaktar tusentals människor, då är det ett bevis för vad den fria marknaden duger till. Att han gör det är inget motbevis mot att marknaden är fri, utan raka motsatsen. Även detta påstående är så absurt att man baxnar. En kapitalist kan kräva statliga pengar, ingen lag eller regel i världen kan hindra honom från det, men i ett liberalt samhälle med en liberal stat har han ingen rätt att få pengar från staten. Om staten ger honom pengar är staten inte liberal utan socialistisk (på en glidande skala). Då är marknaden inte fri, punkt slut. Att kalla marknaden ofri för att han kräver pengar är galenskap, att erkänna att den inte är fri om han får pengar är en självklarhet. En fil dr borde kanske kunna skilja på dessa två företeelser.

* Ankarloo kallar vidare politiken på 1920-talet nyliberal, dvs en politik som gick ut på att staten inte skulle stötta industrier i krisen. Först och främst, 30-talskrisen startade precis som dagens kris i kraftig kreditexpansion genom den statliga riksbanken. Den förvärrades av diverse regleringar kring riksbankens rätt att låna ut pengar till behövande banker. Statens finanspolitiska åtgärder var ingalunda obetydliga, eller har Ankarloo inte hört talas om ”The New Deal”?

* ”Det var ingen specifik statlig reglering som orsakade den nuvarande finanskrisen, det är sant – men det finns inget som tyder på att någon specifik statlig reglering hade kunnat förhindra den heller” skriver Ankarloo. Man undrar om han skämtar, eller tror han på största allvar att utlåningen av pengar hade varit lika omfattande om staten inte hade tvingat banker att låna ut till icke kreditvärdiga, eller satt räntan till 1%? Den regleringen som hade kunnat innebära att krisen undvikits är regleringen av statens funktion på kreditmarknaden. Den ska inte finnas, annat än för att skydda individen från tvång.

* Ankarloo beklagar sig vidare över att den fria marknadens misslyckanden går ut över människor som får lämna sina hem. Men vänta nu, på en fri marknad bestämmer väl folk själva om de ska låna eller ej? Har man som låntagare ingen skuld alls över att man lånar mer än man har råd med? Är det den ”fria marknaden” som tvingar människor att låna pengar? Nej, det är staten som tvingar bankerna att låna ut även till de som inte har råd, och hade situationen uppstått på en fri marknad (vilket i princip hade varit omöjligt) hade väl de som lånat över sina tillgångar fått skylla sig själva? Problemen uppstår ju just pga att bankerna inte kan täcka sina förluster, vilket i sin tur beror på att folk inte kan betala sina lån. Tycker Ankarloo inte att man som låntagare ska behöva ta konsekvenserna av att man lånar mer än man har råd med? Vem ska i så fall göra det?

* Sen börjar Ankarloo komma in på sina ”bevis” mot de nyliberala myterna. Han hävdar tex att socialdemkratiska välfärdssamhällen har större överskott i de offentliga finanserna, men vad har det med liberalism att göra? En budget i balans är en stats förbannade skyldighet, och helst ska de ha en så liten balansomslutning som möjligt.

Det relevanta är huruvida ekonomin är liberal eller ej, och att då ta Sverige som exempel på ett vänsterland är grovt felaktigt. Enligt Världsbankens rankning är Sverige det 17e mest liberala landet i världen, när det kommer till att göra affärer. Både Finland, Danmark och Norge som Ankarloo klassar som socialdemokratiska ligger före Sverige, medan tex Italien som anses vara väldigt liberalt ligger långt efter (på 67e plats). USAs och Japans budgetunderskott beror i det första fallet på dyra krig, och i det andra på världens kanske största satsning på Keynesiansk finanspolitik i världshistorien. En politik som för övrigt misslyckades kapitalt och har gjort Japan till en stagnerad ekonomi.

I Herigates rankning kommer Sverige på plats 27 av 157 rankade länder, en placering som framför allt hämmas av storleken på staten. När det kommer till företagande, handel, kapitalmarknader och andra viktiga aspekter av ekonomisk frihet får Sverige höga betyg och mycket beröm.

Utan någon motivering hävdar sedan Ankarloo att Storbrittanien är ett nyliberalt föredömme. Varför det? GB kommer visserligen på 6e respektive 10e plats i de båda tabellerna, men varför skulle det vara mer nyliberalt än något annat? Sett till skattetryck som % av BNP (vilket Ankarloo tidigare använder som mått på ”socialdemokrati”) hamnar GB på plats 12 av 24 inom OECD. Snacka om att blanda ihop begreppen.

Avslutningsvis svamlar han om att socialismen måste komma tillbaka, men vad den innebär eller varför den skulle ge någon speciell önskvärd effekt nämns naturligtvis inte. Ankarloo framstår som ännu en missnöjd socialist som vet vad han hatar men inte vad han älskar, och inte är intellektuellt ärlig i sin argumentation. Han kallar allt som inte passar hans åsikter ”nyliberalt” utan att förklara kopplingen till varken teori eller praktik, och förespråkar… ingenting. Socialism. Jaha?

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: