h1

Ankarloo: teori och moral

januari 4, 2009

Daniel Ankarloo är uppenbarligen motståndare till den fria marknaden och kapitalismen. Han påstår bland annat att globaliseringen (vad nu det är för nåt) skapar ökade skillnader mellan länder, och det är väl egentligen inte så konstigt. Oavsett hur man räknar och vad man kommer fram till så är globalisering som fenomen ingen garanti för att alla länder kommer producera lika mycket rikedom. Det är inte globaliseringens mål, och heller inte dess funktion. De rika blir rikare och springer ifrån de fattiga hävdas det. Ja, det är sannolikt, men varför? Det är otroligt enkelt: rika länder är liberala, fattiga länder är det inte. Att ett land producerar 100 enheter år ett och 200 enheter år två, medan ett annat land producerar 10 enheter år ett och 15 enheter år två är inget problem. Varför skulle det? De två ländernas produktionsnivåer är i stort oberoende av varandra: land ett skapar inte mer resurser som en konsekvens av något som rör land två. Specifikt beror inte produktionen i land ett på en motsvarande minskning av produktionen i land två, vilket den socialistiska nollsummespelsteorin skulle påstå.

Rikedom måste skapas. Att den skapas betyder inte att någon annan blir fattigare, eller att den personen inte kan producera rikedom själv. Tvärtom. Låt mig gå igenom den fria marknadens princip på ett förenklat men icke desto mindre relevant sätt.

Tänk dig ett samhälle, eller rättare sagt en godtycklig plats på jorden, där fyra personer sammanstrålar. Person A är bra på att odla mark, person B är bra på att sy kläder, person C är bra på att bygga hus och den fjärde personen (som vi kan kalla Ilse-Marie) är den uslaste av usla människor: en modern socialist.

Personerna som sammanstrålar på denna plats har ingen rikedom. De har inga värden att konsumera, och därför kommer de om de inte strider till verket snart att dö. Av svält, törst, köld, värme eller något liknande. För att de ska överleva måste de konsumera värden (tex mat), och dessa värden måste skapas. Mat finns i begränsad mängd tillgängligt naturligt, men även denna mat måste plockas, grävas upp osv.

Varför vill man ingå i ett samhälle? För att man inte enkelt kan skapa alla värden man behöver konsumera på egen hand. Se dig omkring i det rum du sitter i nu och fråga dig själv hur mycket av det du har runt dig som du skulle kunna bygga helt på egen hand. Inte så mycket va?

Som individ har man nytta av andra människor, inte för att de är människor, utan för att de i egenskap av människor kan skapa värden som behöver konsumeras. En bonde kan odla mat, därför har jag nytta av honom (dvs frukterna av hans arbete). En socialist, som Ilse-Marie, har jag ingen som helst nytta av. Hennes gnällande och klagande och krav på andra människor att de ska ge henne pengar ger mig ingenting. Om jag hamnade i ett samhälle ensam med Ilse-Marie har jag ett val: skapa allt själv eller dö. Ilse-Marie är ingen tillgång, bara ett hinder, en belastning. Jag ska visa varför.

Att vara duktig på något betyder att man kan producera det snabbt och effektivt. Låt oss säga att personerna har följande produktionskapacitet under en given tidsenhet:

Person A: mat: 4 enheter; kläder: 2 enheter; hus; 2 enheter

Person B: mat: 2 enheter; kläder: 4 enheter; hus; 2 enheter

Person C: mat: 2 enheter; kläder: 2 enheter; hus; 4 enheter

Ilse-Marie: mat: 0 enheter; kläder: 0 enheter; hus; 0 enheter

Om alla ska producera för sig själva utnyttjas inte den maximala effektiviteten och den totala mängden rikedom sjunker: person A får tex lägga mer tid på att producera färre kläder än om han uteslutande ägnade sig åt att producera mat. Det bästa sättet att uppnå ekonomisk effektivitet och högproduktion är att alla sysslar med det de är bäst på. Då producerar samhället 4 enheter mat, 4 enheter kläder och 4 enheter hus under en given tidsperiod. Den som producerar mat kan byta till sig överskottet (det han själv inte konsumerar) mot kläder och hus, och vice versa över samhället.

Så vem av personerna i detta samhälle har jag mest nytta av? Givetvis den som kan producera mest, eftersom jag kan byta till mig större värden av den personen. Betänk tex två personer som båda syr kläder. Den ene är duktig och syr utan problem en kostym på en timme, av hög kvalitet. Den andre är mindre duktig och syr en sämre kostym på två timmar. Vem vill jag helst byta frukterna av mitt eget arbete med? Vem vill jag ge mest ”betalt”? Självklart den förre. Om jag är bonden vill jag kanske ge honom 3 enheter mat i utbyte mot en kostym, men bara 1 enhet till den mindre duktiga. Helt enkelt för att den förstes arbete är värt mer för mig.

Var kommer socialisten in i bilden?

Socialisten tycker inledningsvis att alla har rätt till kläder, mat och husrum. Vad ger det tyckandet upphov till för fördelning av rikedomen? 0 till alla. Tyckandet är irrelevant, totalt värdelöst. Värdena kan inte fördelas förrän de har skapats, och socialisten skapar ingenting. Bara fantasier och meningslöst dravel. Rätt till konsumtion av värden, varför det? Varför har jag som medlem i samhället rätt till någonting, om jag inte själv producerar något? Vad är rätten värd om inget produceras? Om jag är socialisten som inte producerar någonting och alla andra tre producerar respektive 4 enheter mat, 4 enheter kläder och 4 enheter hus, varför har jag då rätt till något av det? Varför ska jag få lika mycket av den totala produktionen som de som har producerats?

Ändå går socialismen ut på just det: rätt till konsumtion utan produktion. Oavsett vad man gör ska man få tillgång till det andra producerar. Om socialisten Ilse-Marie kräver mig som bonde på 1 enhet mat har hon samma rätt till den som skräddaren som erbjuder mig en kostym i utbyte. Varför det? Enligt vilken moralisk kod? Socialisten är inte produktiv och vill heller inte vara det. Istället förespråkar hon kortare arbetstid, mindre ansvar och mer makt. Dvs: om hon först producerar 2 enheter mat och byter mot 2 enheter kläder har hon om hon producerar 1 enhet mat fortfarande rätt att byta den mot 2 enheter kläder. Är det god moral? Hur drabbar det klädproducenten? Jo, han får hälften så hög ”lön” för sitt arbete. Är det solidariskt? Är det moraliskt?

Betänk sedan ett likadant samhälle där individerna bestämmer sig för att utveckla sina kunskaper, skapa nya metoder och produktionssätt och därmed öka avkastningen. Personerna uppfinner en symaskin, en plog och en lyftkran och kan efter det producera 8 enheter mat, 8 enheter kläder och 8 enheter hus. De har dubblat sin produktion och blivit dubbelt så mycket rikare än det första samhället. Är det orättvist? Är det fel? Varför? De har inte skapat mer på någon annans bekostnad. BNP är inte ett mått på hur mycket rikedom ett land har utan på hur mycket det producerar, hur mycket det skapar. Socialisten tycker att det är fel att de människor som satsar på mer produktion också får konsumera mer och bestämmer att alla ska få konsumera lika mycket. Även socialisten som inte producerar någonting. Är det rättvist? Varför?

Socialisten är den uslaste av människor, den som förespråkar minskad produktion för egen del men samtidigt mer konsumtion på de producerandes bekostnad. Nollsummespelet inom ekonomi återfinns bara i omfördelningen: när Ilse-Marie stjäl överskottet av en annans produktion istället för att själv producera något och idka byteshandel. Sådant är marknadsmotståndet: marknaden bygger på produktion och byteshandel, socialismen på att alla ska få konsumera oavsett vad de producerar. Ilse-Marie ska ha rätt till 1 enhet mat om 4 enheter mat produceras, och 2 enheter mat om 8 enheter mat produceras. Hon bidrar inte med något eget till andra människor och vill heller inte göra det. Istället tar hon stolthet i att vara en parasit som vägrar producera välstånd och hjälpa andra, och så kallar hon sig god och solidarisk.

Varför?

Har jag som producerar 1 enhet värde rätt att konsumera 2 enheter värde bara för att en annan person producerar 3 enheter värde? Sådan är den socialistiska teorin. Det är gapet mellan produktionsnivåer som är intressant. Om jag producerar 1 enhet har jag rätt att konsumera 1 enhet om den andre också producerar 1 enhet (för då är konsumtionen jämlik). Om den personen producerar 3 enheter pga utbildning, utveckling eller vad som helst, och jag fortfarande producerar 1, ja då har jag plötsligt rätt att konsumera 2 enheter.

Varför?

Marknadsmotståndarna står på en ostadig moralisk grund och bör fördömmas som de usla människor de är. Ilse-Marie, som lysande exempel, står för allt detta: hennes rätt att konsumera i enlighet med snittproduktionen, inte i enlighet med sin egen produktion. Alla konsumtion som övergår hennes egen produktion sker oundvikligen på andras bekostnad, och det kallar hon ”solidaritet”. Mot vem? För vems skull? I vems intresse? Det är ett hån att kalla sig godhjärtad och solidarisk när ens argumentation bara går ut på att roffa åt sig själv och strunta i andra, att vägra producera mer för att kunna konsumera själv och därmed också hjälpa andra till högre nivåer av välstånd.

Socialisten skulle kalla det ”trygghet” – rätten att konsumera mer än man producerar – men den tryggheten kommer alltid av någon annans produktion. Om jag vet att jag kan slöa och ändå få allt jag behöver så är jag trygg, men är det rättvist? Vad bygger det på? Jo, att någon annan tvingas finansiera min konsumtion, med sitt eget arbete.

Varför?

Annonser

9 kommentarer

  1. Socialisternas grundidé går ut på att vi ska hellre vara i lika dåligt tillstånd än olika bra tillstånd. Det finns naturligtvis bara en sak det kan konvergera emot, nämligen noll. Det som jag tycker är ondskefullt med den ideologin är inte i första hand att de vill roffa åt sig andras arbete utan att om man verkligen skulle seriöst börja följa deras ideologi skulle mänskligheten gå under.

    Ett av verktygen som används för att föra denna ideologi framåt är genom att man fördunklar begrepp. Jag försökte en gång i kommentarerna på Ilse-Maries blog förklara skillnaden mellan rättvis fördelning och jämlik fördelning, men det var som att tala med en vägg (jag gick så långt som att ta upp ett dagisexempel steg för steg på min egen blog). Man kan säga att det inte gick så bra – de ville eller kunde inte förstå.

    Jag tror personligen – för jag har svårt att tro så pass illa om andra människor – att de inte tänkt igenom den ideologi de förespråkar och dess oundvikliga konsekvenser.


  2. Precis, många socialister verkar på allvar tycka att rikedomsökningen i u-länder hade varit bättre ogjord eftersom redan rika länder under samma period blivit ännu mer rika. Galenskap.

    Sen som sagt, om Göra Greider, Åsa Linderborg, Anderas Malm, och för den delen också Ilse-Marie, fick bestämma skulle det gå fullständigt åt helvete med allting. De länder som har satsat på planekonomi har ju inte misslyckats pga att de gjort något fel, utan pga att planekonomi inte fungerar. Total avsaknad av incitament och frihet kan bara leda till fattigdom eftersom ingen rikedom skapas under sådana förhållanden. Det borde vara självklart.

    Vad gäller viljan att förstå är jag lite kluven. Det är så klart uppenbart att de inte begriper hur resurser skapas, var de kommer ifrån och hur de fördelas på en fri marknad, men jag är inte så säker på att de är helt oskyldiga ändå. Ilse-Marie vet nog att hon vill stjäla andras pengar med hjälp av våld, men hon tycker ändå att det är rättvist. Att hon inte vill tänka längre beror så klart på att hon då skulle tvingas att konfronteras med sina egna självmotsägelser och fascistiska tendenser.


  3. Jo, det är ganska så intressant hur socialister (och socialliberaler för den delen) menar hur deras politik handlar om att bry sig om sina medmänniskor samtidigt som de inte är direkt redo att med våld eller hot om våld tvinga andra att gå med på deras politiska modell. Att använda statens våldsmonopol för att tvinga igenom ”omfördelingar” är att erkänna att man inte kan ge övertygande rationella argument för sin dem. Om de verkligen kunde motivera sin politik på ett övertygande sätt för andra, varför då ta till med tvångsmedel uppbackade med hot om våld? Jag är inte riktigt säker på att de själva inser att det handlar om att utnyttja statens våldsmonopol till att kränka individuella rättigheter.

    Vår kära justitieminister, Beatrice Ask sa exempelvis att en lag kan fungera som ”en signal om hur man ser på ett beteende”.

    En liberal anser att lagar och statens våldsmonopol är till för att skydda individens rättigheter, och inte för att tvinga på individer en viss ideologi men det finns tydligen andra åsikter..


  4. Naturligtvis har ni rät i en hel del om vad ni skriver.
    Men det finns ändå väldigt mycket öppna ändar i ert resonemang.

    1. Om en person producerar X av A, näst X av Y osv – och en person inte producerar något av något därför att denne vid landstigninen på ön råkade bryta båda benen när han skulle hjälpa en av de andra upp på en klippa (tex)

    Hur ”rätt” är det att låta honom dö av hunger och törst ?

    De flesta människor skulle nog dela med sig (frivilligt förvisso) till denne person ?

    Ett annat exempel:
    Säg att personerna i ditt exempel sammanstrålar på en plats men inte kommer dit ”från ruta 0” – dvs dom har med sig saker.
    Person 1 har med sig delar till ett helt hus, 2 50 enheter mat och 3 har 40 Enheter kläder – person fyra har ingenting – men är i detta exempel inte en ”usel socialist” utan en person som mer än gärna jobbar så mycket han/hon orkar för sitt uppehälle.

    Jag skall inte slutföra exemplet -men om man tar dessa förutsättningar så kan man ju visa att person 4 inte på ngt sätt torde vara ”utlämnad” utan rätt lätt torde kunna byta till sig fördelar genom att tex hjälpa till med uppbyggnaden av huset (fler hus), odling av mat osv.
    Denne person är ju dock vad socialisterna brukar kalla ”arbetare” – och ofta tar som exempel på beroendeställningen mellan arbetare och arbetsgivare…Jag skulle nog vilja mena att beroendet går åt båda hållen.

    Den nyliberala ”given” är väldigt logiskt – om än inte heltäckande.
    Nattväktarstaten tror jag dock inte är det optimala dock. Det finns väldigt mycket som är mer effektivt att samarbeta om (tom ”tvingat”) och alltför många människor är inte moraliska, och agerar inte rationellt, till men för väldigt många andra människor – därav regleringar

    Jag tror inte ett duggp å socialismens ”återtåg” – tyvärr skränar dom mycket på den kanten, och många halvlägninger (eller utelämnande av en del saker kanske) kan nog övertyga en del klenhjärtade om ideologins förträfflighet

    Jag tror snarare att människan väljer ideologi (eller iaf ideologist inspirerad politik) i ”tidens skede”. Just nu passar en social-liberal eller en social-konservativ inriktning en stor majoritet av jordens demokratiska länder (varav USA just bytt från konservativ till en mer liberal politik – även om dom också rört sig lite vänsterut) – och om ”vi” demokratiskt har beslutat om detta – är inte det något av iaf en svängning mot ”det optimala” ?
    Är alla världens väljare så ”dumma” att man inte fattar vad som är bäst ? Eller är demokratin bara en kompromiss så att vi alla egentligen vill vara anitnen råkommunister eller nattväktare ? (det sistnämda tror jag inte ett dyft på förstås :))

    Det riktigt spännande är vad som komemr de närmaste 10-20 åren – men än mer globalisering (sorry V:are – men informationstekonologi osv så är globaliseringen här för att stanna – vi kan inte bara glömma alla andra !! Fokusera på att lyfta de som har de sämst istället för att vara vänster-konservativa och vägra inse fakta !) – mer teknologi och grönare transporter så kommer hela jordens befolkning komma varandra närmare (för att inte tala om befolkningsexplosionen) – men fortfarande ha olika behov. Jag har väldigt väldigt svårt att se ett hårt styrt jordklot, även om tekonologi och övervakningssystem gör det möjligt. Jag hoppas och tror inte att mina barn skall uppleva ett ”1984” – utan en globalisering med mer inflytande för den enskilde, mer humanintet, och ett lyft för hela jordens befolkning. Därmed inte sagt att det inte kommer finnas fattiga, även om jag inte tror på fattig vs rik teorin.

    /K


  5. Klas, precis som du nämner vill människor hjälpa varandra. Det behövs inget tvång. Om det var så att människor inte ville hjälpa varandra, så är det rätt att tvinga på dem värderingar som de inte har?

    En vidare praktisk poäng är att genom tvångsfördela resurser saboterar man den mekanism som ser till att resurser hamnar där de kan användas bäst. Denna mekanism är det som utrotar fattigdom och skapar välstånd.


  6. Klas, nattväktarstaten är ju till för att skydda människor mot irrationellt beteende. Trodde vi inte på den och på lagar vore vi anarkister. Sen tror jag att väldigt få förstår hur mycket bättre de skulle ha det utan tvånget. De pratar mycket om ”trygghet”, att man ska betala skatt för att man själv får något tillbaka, men varför skulle man inte lika bra kunna betala en frivillig försäkring? Ibland låter det som om fria individer inte skulle vara kapabla att skydda sig själva, varken genom sparande eller andra frivilliga lösningar. Jag tycker det är en konstig människosyn, väldigt cynisk, men vänstern är ju heller inte känd för sin sprudlande optimism.


  7. Socialistisk politik är mer förslagen än så (men det går förstås inte att utesluta ett stort mått av aningslöshet dessutom):

    Ett väldigt vanligt argument från dem som lever (eller vill fortsätta att leva) på bidrag är att ju minsann har betalat skatt. Någon gång. Eller deras föräldrar eller så. Och tom att de ju fortfarande måste betala skatt på sin a-kassa. Eller moms på vad de handlar för sina utbetalningar.

    Och de är helt allvarliga!

    ‘I och med att jag har betalat skatt har jag rätt att få detta tillbaks’ tycks deras resonemang vara. Eller tom ‘jag betalar minsann också skatt’!

    Och den politiska vänsterna ser inga som helst problem med att underblåsa den typen av misssupffattningar och cyniskt göra allt fler beroende av bidrag.

    Men visst är det så att om man tar deras ‘resonemang’ på allvar och bara följer det varthän det leder kommer man obönhörligen till just en enda och alltid samm punkt: Man vill komma över andras pengar för egen egna syftens skull. Och till det behövs det tvång.

    Det är alls inte så att alla (s)-väljare är arbetsskygga eller inte reko människor som helt allvarligt vill ställa upp även för dem som är sämre lottade. Men argumentationen landar alltid i att inte bara de själva, utan ffa även ‘dom andra’ också måste tvingas(!) att delta i omfördelningen som de finner så behjärtansvärd.


  8. Ja, men undrar ju hur många socialister som skulle betala skatt om de visste att de inte själva fick tillbaka en krona. De följer faktiskt en marknadsprincip i sitt tänkande (om jag ska ge vill jag ha nåt tillbaka), bara det att de kräver tillbaka MER än de själva ger. Däri ligger det stora och vidriga hyckleriet. Dock bevisar det också att ett socialistiskt samhälle har mer konsumtion än produktion, vilket i sig är ohållbart och kommer leda till varje sådant samhälles självdöd.


  9. En leksak kan uppstå inom den planekonomi i miniatyr som ett industriföretag är, säljas inom en marknadsekonomi och sen genast hoppa in i en gåvoekonomi när en förälder ger den till ett barn, som i sin tur kanske gör den till objekt i en bytesekonomi.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: