h1

En klassiker

januari 23, 2009

I brist på inspiration sökte jag på ”nyliberalism” på knuff.se och fick bland de första träffarna upp en sosseblogg. Roger Jönsson bekräftar sannerligen alla fördomar man kan ha om socialister. Han skriver:

Finanskrisen och den nu följande lågkonjunkturen visar med all tydlighet att den politik som George Bush och den svenska regeringen för, där tron på marknaden är i centrum och att marknaden löser allt till det bästa, har varit fel och totalhavererat. Allt vad de stod för, sa och ville genomföra visar sig inte hålla när verkligheten gjorde sig påmind. Den nyliberalism som dem har hämtat inspiration ifrån visar sig inte fungera, skapar inte välstånd, jämnar inte ut välståndet, skapar inte rättvisa, som ökar klyftorna och utanförskapet, som skapar främlingsfientlighet och i förlängningen protektionism. Det är en ideologi som har inget bättre att erbjuda mänskligheten anser jag.”

Sällan har väl någon lyckats få in så många fel i ett enda stycke!

Problemet här är inte först och främst de fullkomligt vansinniga faktafelaktigheterna – rena fantasier helt utan verklighetsförankring faktiskt – utan själva ansatsen. Jönsson svamlar om att marknaden inte ”fungerar”, men vad innebär ”fungera” i hans värld? Ledtråden finns i hans önskedrömmar om vad ett samhällssystem ska erbjuda:

Istället är det tron på staten, på politiken, på människornas väl och ve som nu får möjlighet att än en gång visa att det är den väg som skapar flest fördelar för alla, som ger hopp och möjligheter, som hjälper till att skapa de rätta förutsättningarna för rättvisa, solidaritet, jämlikhet och framtidstro.”

Det vill säga: socialismen är det bästa sättet att gynna ”alla” människor. Varje individ ska få maximal utdelning med hjälp av politik. Och vad är politik? Jo, tvång. Observera förresten att Jönsson tror att det är politiken som skapar välstånd! Det klarar tydligen inte marknaden av. Vad han menar är antagligen att välstånd skapas först i det ögonblick en godtycklig människa får en summa pengar i sin hand, sen om det är en lön eller ett bidrag spelar mindre roll. Det viktigaste är att människor får något, och helst ska alla ungefär lika mycket. Politiken är bättre på att dela ut pengar utan motkrav och i jämlik mängd, än marknaden.

Detta är alltid det socialistiska perspektivet: maximal avkastning med minimal insats. Individen ska inte behöva ta något ansvar, hon ska tilldelas pengar av staten. Det klarar inte marknaden av, och därför har den inget att erbjuda mänskligheten. Det viktigaste är inte vad som skapas utan hur det fördelas: när ett system ”fungerar” har det gett lika mycket till alla, oavsett vad de gör, i solidaritetens och rättvisans namn.

I verkligheten existerar så klart inte resurser oberoende av mänsklig aktivitet, de måste hela tiden skapas med arbetsinsatser. Detta gillar inte socialisterna, så de fokuserar inte på skapandeprocessen utan räknar med att ”nån annan” tar hand om det. De rika har ju pengar, så om man omfördelar lite från dem blir alla rikare och samhället har ”fungerat” lite bättre.

Varför är detta ett förkastligt perspektiv?

Helt enkelt för att det kräver slaveri. Det sätter upp mänsklig överlevnad som ett eftersträvansvärt mål, men bryr sig inte om vad denna överlevnad kräver i realiteten. Rätten att överleva utan att skapa några resurser kräver förslavandet av andra som också vill och behöver överleva och som faktiskt arbetar för att göra det. Ingen människa kan överleva utan arbete, gör man det inte genom sitt eget så gör man det genom någon annans. Och varifrån kommer rätten att konsumera någon annans välstånd utan att producera ett eget, varför är det något mänskligt gott?

Vad Jönsson säger är i princip att om en människa arbetar och tre slöar så ”fungerar” inte ett system där den som arbetar överlever och de övriga tre går under. Det ”fungerar” först när alla fyra överlever. Tanken med socialismen är att de tre slöande ska få frukten av den fjärdes arbete, så att de också överlever. Men vad är den tanken värd om den fjärde plötsligt inte arbetar längre? ”Fungerar” då systemet med omfördelning av välstånd? Nej, för det finns inte längre något sådant.

Omfördelning skapar inget välstånd, det är alltid mänskligt arbete som är grunden för mänsklig överlevnad.

Hur kan man påstå att aktiviteten att arbeta och skapa överlevad är en skuld gentemot de som inte gör det? Hur kan man påstå att det system som inte exploaterar den som väljer att arbeta för att gynna den som inte gör det är ett system som inte ”fungerar”?

Glöm aldrig detta: en parasit behöver alltid en värd, men en värd behöver aldrig en parasit. Det socialistiska systemet – för att det ska ”fungera” – kräver att någon arbetar och exploateras, dvs att det värde han skapar med sin arbetsinsats omfördelas med hjälp av tvång och hot om våld, utan att personen i fråga får något i utbyte.

Stämmer det? Ja, för om han delar med sig själv helt frivilligt eller får en motinsats för frukten av sitt arbete har han verkat på en fri marknad. Det enda socialismen innebär är tvånget att dela med sig oavlönat och mot ens egen vilja. Ingenting annat. Motståndaren till marknaden och friheten är motståndare till självbestämmande och förespråkare av tvång, enbart. Han förespråkar inte allas rätt att överleva genom konsumtion av värden utan den arbetandes tvångsmässiga skyldighet att föda den som inte arbetar. Systemet ”fungerar” med hjälp av våld, och tack vare att någon väljer att skapa rikedom och välstånd med sin egen kropp och sitt eget intellekt som verktyg.

Är det mänskligt?

Är det gott?

Enligt vilken norm då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: