h1

Människans natur

januari 25, 2009

Nina Perssons musikprojekt A Camp är på gång med ny skiva och intervjuas i DN bland annat om det politiska engagemanget. Det cyniska budskapet är att det ligger ”i människans natur” att ”vilja suga ut, och profitera på andra”. ”Människans drifter” antas vara ”att äga, plundra, döda, våldta och föröka sig”. När man betraktar världen av idag skulle man lätt kunna hålla med, men ligger det verkligen i människans natur att vilja leva på andras bekostnad genom utsugning? Nej, det ligger i människans natur att använda sitt intellekt för att tolka verklighetens objektiva förutsättningar och använda dem till sin egen fördel. Det är vad människan måste göra för att överleva som människa, att enskilda individer kan exploatera och överleva genom plundring och utsugning beror på att någon annan han agerat i enlighet med sin natur. En utsugare kan måste ha någonting att plundra, en annan människa att exploatera. Denna människa är den som agerar mänskligt, utsugaren gör det inte.

En parasit behöver alltid en värd, men en värd behöver aldrig en parasit. Värden behöver bara rätten att leva som människa, i enlighet med den mänskliga naturen, dvs rätten att tänka och agera rationellt givet objektiva förutsättningar. Vilket politiskt system som garanterar den rätten behöver vi väl inte diskutera vidare.

Advertisements

7 kommentarer

  1. Rekommenderar dig boken Gryning over Kalahari.

    Det finns mycket som talar for att manniskans natur inkluderar en stravan efter jamlikhet, fred och omsorg. Krig tex, ar enligt arkeologin ett nytt fenomen i manniskan historie och i de fa naturfolk som fortfarande lever ursprungligt, sasom San-folken i Botswana, finns inte ens orden krig och hovding i spraket – de ar hamtade fran kolonisatorernas sprak.


  2. Rekommenderar dig aven boken:

    Beyond War
    The Human Potential for Peace
    Douglas P. Fry


  3. @August: Krig är absolut inte något nytt.
    Det finns däremot forskning som visar att konflikter blir mycket mindre allvarliga bla bland naturfolk i mindre byar. Forskningen visar också vad detta troligen beror på: Det visar sig att en människa bara kan ha ungefär 100-150 vänner och bekanta. Får man fler så börjar man ”fasa ut” andra.

    I byar som är små, typiskt kring denna storlek, så känner alla – alla. Och avsteg från den sociala hierarkin blir snabbt kända, och de äldre/hövdingar eller vad man nu har (ofta personer som har allmän respekt och djup kunskap) kan ”skipa rättvisa”. Så förutom ngt enskilt slagsmål så förekommer inte konflikter i större omfattning.

    Bland stammar och naturfolk som inte lever isolerade utan har andra stammar nära inpå så har jag dock svårt att tro att krig skulle vara ngt främmande.

    Och sedan är ju frågan vad du lägger in i ”nytt fenomen” – 1000 före kristus ? 2000 år eller vad ? 🙂

    Men som sagt – är man tillräckligt få så är det bara logiskt att konflikterna minskar både i antal och intensitet…
    /K


  4. Visst ar det som du sager. Men de naturfolk som fortfaranmde lever ursprungligt (finns kvar relativt fa) ar extremt jamlika. Allt delas, ingen far vara battre an nagon annan (jagare delar varandras pilar och dodar man ett djur med en annans pil far denne aran – alltfor att en battre jagare inte ska utmarka sig mer an nagon annan) – alla har sin sjalvklara plats i gruppen etc. Men det ar klart att detta till stor del beror pa att ´´alla kanner alla´´.

    Det finns, om jag minns det ratt (har inte boken framfor mig just nu) inte en lamning som ar aldre an 20 000 som visar pa en manniskas vald mot en annan manniska. Det mesta tyder pa att manniskor borjade doda varandra nar de blev bosatta i storre utstrackning. Kanske later marxistiskt men det var antagligen egendomen som skapade de forsta krigen.

    Hursomhelst – mycket tyder pa att manniskan fran fodseln har en inprogrammerad moral som sager att vi ska dela saker med varandra, inte doda etc. Sen galler ju inte det i det totalitart organiserade samhalle (lagger dock ingen vardering i detta) vi idag lever i, men en gang gallde det.


  5. De flesta människor vill väl inte kriga och skada andra ?

    Men stamkrig har förekommit så långt som man kan spåra stammar som legat nära varandra såvitt jag vet.

    Finns det bara de människor dsom du har i din ”familj” i närheten så lär det väl vara sällsynt med värre konflikter än ngt enstaka slagsmål ? Det tycker jag bara verklar logiskt och självklart.

    Lika logiskt är det ju att man delar med sig av saker till sin familj. Men frågan är om man i en familj tvingar alla andra att dela allting bara för att ”det skall vara så ” ? Om man nu vill försöka extrapolera diskussionen till en ideologiskt debatt.

    /K


  6. Huruvida primitiva stammar har en känsla för ”jämlikhet” eller ej är väl ändå ganska irrelevant, jag tror det är ganska få människor som vill leva på det sättet idag. Tyvärr finns det många parasiter som anser sig ha rätten att leva på andra, men det betyder inte att det ligger i människans natur. Människan har en fri vilja och kan välja sin moral, men det kräver att hon tar ansvar och tänker själv istället för att påverkas av andras godtyckliga nycker.


  7. Det finns många ‘parasiter’ som hyser något ideal för den primitiva stamkulturen, där alla är beroende av alla för överlevnad. Också ‘den ädle vilden’ ingår i deras vision om hur en annan värld ser ut bara den skulle finnas …



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: