h1

Våra politiker…

januari 25, 2009

Det är intressant att titta runt på s-bloggar.se, om inte annat så för att bli förskräckt över hur Sveriges mesta regeringspartis företrädare resonerar (tja, på sätt och vis). Somliga är hyfsat nyktra socialliberala pragmatiker, men många verkar också tro på en global social som lösning på världens ”problem”. I inlägget ”Socialdemokratin antikapitalistisk” skriver Peter Hultqvist att ”marknadstänkandet” präglas av ”mer till de som redan är rika”, med andra ord: rik är något man är helt utan anledning, och medan marknaden skänker mer pengar till den rike skänker staten istället mer till den fattige som behöver pengarna bättre.

Jag tror aldrig jag har hört någon vänsteranhängare på allvar hävda att ekonomi är ett nollsummespel och att mängden pengar i världen är statisk och konstant. Ändå kan man fortfarande, år 2009, läsa såna här pseudoresonemang från ledande politiker i ett i-land. Är det inte fantastiskt? Hur tänker de? Bryr de sig över huvud taget om att resonera, fundera, utmana sina uppfattningar?

Hultqvist fortsätter:

”Gemensamma lösningar är mer rättvisa än att var en ska klara sig själv och vara sin egen lyckas smed.”

Detta är efter nollsummespelsteorin den mest sprida vanföreställningen om kapitalism, nämligen att den går ut på självförsörjning och isolationism medan socialismen bygger på samarbete. Det är en lögn. Socialism bygger på tvång, individens skyldighet att arbeta för andras intressen än sina egna i sammanhang hon själv inte valt. Slaveri helt enkelt. Det är ingen ”gemensam” lösning hur gärna man än vill tro det.

Och hur definieras ”rättvisa”? Som att alla får ungefär lika mycket av den gemensamma kakan?

Kapitalism handlar om rätten till självbestämmande, inte att alla ”ska” klara sig ”själva”. Ingen har i ett liberalt samhälle rätten att leva av andras arbete, men att ge någon den rätten innebär inte att man har infört en ”gemensam lösning”. Det innebär bara att man lagstiftar om någras rätt till exploatering av andra, närmare bestämt den tärande klassens rätt att leva på den närandes bekostnad. I ett liberalt samhälle har människor som Peter Hultqvist all rätt i världen att skänka sina egna pengar till vem de vill, och arbeta för någon annans intressen.

Varför erkänner socialister aldrig detta? Förstår de inte, eller är de så onda att de anser det vara en rättighet att förslava andra människor för sin egen vinnings skull?

Teorier om det?

Advertisements

2 kommentarer

  1. Visst finns det dem som tror på ett nollsummespel. Om du vill se något riktigt vidrigt se: Tankar om pengar

    Detta skriver bla artikelförfattaren i kommentarerna:

    ”Det finns många alternativ till att privata intressen får skapa pengar från ingenting. Enligt Social credit systemet ska pengar ses som en samhällig tillgång ungefär som böcker på ett bibliotek. Pengar ska lånas ut och cirkulera och människor ska få en del av den allmänna välfärden, så att de klarar sig, utan att behöva arbeta för den.”


  2. Fantastiskt, det måste jag kolla närmare på när jag har tid. Tack för tipset!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: