h1

Det ackumulerade kapitalet

februari 3, 2009

En kort postning appropå en debatt jag för hos Reza Javid: socialism handlar inte om att överföra kapitalet till folkets kontroll från överklassen, utan om att som Robert Nozick uttryckte det ”forbid capitalist acts between consenting adults”. Det vill säga, socialismen är inte ett enskilt skeende genom vilket någons ägande övergår till någon annans, utan en konstant process som med våld ”rättar till” de frivilliga val människor hela tiden gör i sin vardag.

Säg att alla privata företag imorgon skulle avnoteras från börserna, och ägandet överläts från aktieägarna till arbetarna. Skulle ett sådant samhälle per automatik fortsätta att vara socialistiskt? Nej givetvis inte, för förr eller senare skulle någon (eller några) få för sig att med sina egna pengar starta ett nytt företag, anställa människor och i utbyte mot sin investering och sitt tagna ansvar kräva en del av den (eventuella) framtida vinsten. Några skulle avböja, andra skulle acceptera och företaget skulle sätta igång, utvecklas och (eventuellt) ge avkastning. En del av denna avkastning skulle då hamna hos arbetarna, andra hos grundarna. Trots att allt detta har skett i frivillighet skulle det ogiltigförklaras av det socialistiska systemet. Det tar nämligen inte hänsyn till vad enskilda människor vill och bestämmer åt sig själva, utan bygger på en färdig och irrationell mall för hur individen ska bete sig. Det bygger på tvångsmakt.

Om jag med pengar jag tjänat i statens tjänst på ett arbetarstyrt bolag köper ”produktionsmedel” från någon som tillverkar dem, planerar, strukturerar och startar en verksamhet, anställer frivilliga och kommer överens om lönevillkor, ja då får jag inte behålla någon avkastning. Det strider mot de socialistiska grundlagarna, trots att ingen har tvingats arbeta hos mig. Trots att jag använt mina privata pengar. Trots att jag har köpt allt som företaget använder sig av själv.

Varför är det rättvist?

Kapitalism och liberalism handlar om frivillighet, om att varje individ är fri att bestämma över sitt eget liv och sin egendom. I exemplet ovan har jag rätt att bestämma över det företag jag startat, och alla andra människor är fria att bestämma om de ska jobba hos mig eller ej, om de ska köpa mina varor eller ej: helt enkelt om de ska belöna mig för min insats och mitt risktagande med sina egna pengar eller inte. Socialismen tillåter ingen av oss att agera i frivillighet, den tvingar mig att ge ifrån mig all makt och all rätt till eventuell framtida avkastning till de som arbetar hos mig, och varför? Med vilka argument?

Vem har jag tvingat? Vem har jag utnyttjat? Vem har jag stulit från?

Ingen.

Vem har tvingats när bestämmanderätten över mitt företag överlåts till arbetarna? Vem har utnyttjats? Vem har blivit bestulen?

Jag.

Liberalism och kapitalism: frivillighet och frihet

Socialism: den enes frihet på den andras bekostnad.

Eller med ett ord: slaveri.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: