h1

Vad är egentligen socialism?

mars 1, 2009

Jag tänkte följa upp en liten diskussion som just nu äger rum på bloggen ”Röda Malmö”. En av läsarna frågade hur Sverige skulle bli bättre med socialism, och skribenten levererade standardsvaret: eftersom produktionsmedlen står under folkets kontroll kommer produktionen av rikedom användas till att gynna folket snarare än aktieägarna, fritt tolkat. Han skriver bland annars ordagrant:

”Utan dem [kapitalisterna] kan till exempel det jättelika spekulationskapitalet användas för produktiva investeringar till gagn för folkmajoriteten och samhällets utveckling.”

samt:

”Naturligtvis kommer majoriteten, när den en dag får möjlighet, att avskaffa möjligheten för en liten minoritet att skaffa sig fantasilöner, jättelika bonusar, orimliga pensioner och aktieutdelningar.”

Det låter ju fint. Ponera att jag är anställd på Ericsson. Idag går en del av det värde jag producerar till ägarna som dessutom bestämmer över mig. I socialismen går allt värde till mig själv och det är också jag som bestämmer över företaget.

Men stämmer det verkligen? Vem är det egentligen som ska få rösta om vad som ska hända på tex Volvo när det inte längre ägs av kapitalister? Får jag som icke anställd ändå gå och lägga min röst på att en viss del av avkastningen därifrån ska tillfalla mig? Det vore väl inte helt rättvist eftersom jag inte bidrar till skapandet av värde inom Volvo (då skulle jag fungera ungefär som en kapitalist med skillnaden att jag inte ens skjuter till något kapital vid behov), och vad skulle de som faktiskt jobbar där tycka om det?

Ändå rimmar det bäst med påståendet att investeringar ska göras för att gynna ”folkmajoriteten”. Om Volvo har ett par tusen anställda som själva ska få bestämma över produktionen så finns det ju ingenting som säger att de kommer fatta beslut som gynnar folkflertalet. Risken är att de istället bestämmer att de ska gynna sig själva, på bekostnad av folket. Vinsterna som genereras lär knappast användas till att tex sänka priserna på bilar så att folk som vill köpa en bil gynnas, för varför skulle de anställda på Volvo plötsligt acceptera lägre löner? Hela poängen med att förespråka socialism bygger ju på att man som anställd ska få högre lön i och med att man får vara med och dela på överskottet som kapitalisterna idag snor åt sig.

De lär heller inte bestämma att avkastningen på deras arbete och investeringar ska gå till ett annat företag som behöver pengar. Varför skulle de anställda på Volvo, som har knåpat ihop bilar och tjänat ihop en summa pengar, låta den summan pengar tillfalla ett företag som inte har lyckats tjäna ihop den? Säg att Ericsson exempelvis har bedrivit en riktigt usel verksamhet och gör stora förluster. De behöver pengar till nya investeringar men saknar helt sådana medel tack vare att förlusterna har gröpt ur kassan. I rimlighetens namn borde de anställda på Volvo – som ju har gjort vinster och har likvida medel att röra sig med – ställa upp med pengar för att de anställda på Ericsson ska få behålla sina jobb. Det vore klart mest solidariskt och samhällsnyttigt, men skulle de verkligen fatta det beslutet om de själva fick välja? Varför skulle deras framgångsrika arbete med Volvo gå till att subventionera Ericssons misslyckanden?

Och säg att det vore som så att bara Volvoanställda bestämmer över Volvo och bara Ericssonanställda bestämmer över Ericsson. I så fall är det ju inte sant att vi bestämmer gemensamt över ”samhället”, bara över våra egna arbetsplatser, men då är ju också ”samhället” i händerna på ett fåtal. ”Samhället” utövar ingen makt över varken Ericsson eller Volvo och har inget inflytande över deras verksamheter. Hur styrs då produktionen, om inte folket får bestämma vad det behöver och sedan får det levererat? Det låter djupt odemokratiskt och orättvist.

Och vad händer om vi föreställer oss att det faktiskt är hela samhället som får bestämma över varje företag? Det är ju en modell som bäst passar med påståndet att folkmajoriteten ska avskaffa rätten för ett litet fåtal att skaffa sig fantasilöner och bonusar. Ja i så fall är de anställda ännu mer förslavade än idag eftersom de alltid kommer utgöra en extremt liten minoritet i alla omröstningar (en minoritet som inte ska ha rätt att ge sig själva fantasilöner med företagets egna pengar, märk väl). Varför skulle 9 miljoner människor i Sverige (jag återkommer till avgränsandet av begreppet ”samhälle”) bestämma att all avkastning inom Volvo skulle tillfalla de anställda på Volvo? Det vore ju inte att gynna folkmajoriteten direkt, då har den ingen som helst nytta av den socialistiska samhällsmodellen som kan hindra minoriteter från att gynna sig själva. Om alla Volvos pengar stannar inom Volvo så försvinner hela den omfördelande och solidariska idén med den demokratiska ekonomin.

Antagligen skulle folket vara djupt oense om vem som ska gynnas av vinsterna från företagen. Varför skulle anställda på företag som gör vinster rösta för att de vinsterna skulle gå till att finansiera företag som gör förluster? Varför skulle anställda inom de företag som gör förluster rösta för att de förlusterna skulle betalas av dem själva? De kan ju gynnas – om de är i majoritet – av andra företags vinster.

Poängen här är att när man som i det socialistiska systemet blir rik genom att rösta – när man bestämmer via en röstsedel att man ska tilldelas mer pengar – försvinner alla incitament att göra ett bra arbete och att tjäna pengar på att driva en effektiv verksamhet. Varför skulle Volvos arbetare anstränga sig för att skapa stora vinster inom företaget om de vinsterna ändå hamnar där folkmajoriteten vill att de ska hamna, efter ”behov”? Ponera att alla andra företag i samhället gör förluster, då finns det antagligen en överväldigande majoritet i samhället som vill omfördela Volvos vinster till sig själva, för att täcka förlusterna. Vad tjänar Volvos arbetare då på socialismen? Ingenting, tvärtom är risken stor att de kommer förlora oerhört mycket på den. De blir helt makt- och viljelösa slavar under majoriteten, och eftersom man tjänar pengar på att rösta till sig pengar och inte på att göra ett bra jobb kommer till slut ingen vilja göra ett bra jobb. Gör man det blir man ju sannolikt bara ”belönad” genom att de som gör förluster röstar till sig ens vinster, så varför göra vinst? När alla företag slutligen gör förluster finns det inga pengar att rösta till sig, och samhället stagnerar och förfaller.

Om vi istället föreställer oss att bara de anställda får bestämma över en verksamhet så har vi ju faktiskt kvar marknadsekonomin, bara det att företagens ägarstrukturer ser lite annorlunda ut. Men vad händer om exempelvis ett gäng människor vill ta sina löner från arbete och skapa ett nytt företag, och dessa människor bestämmer, i samråd med potentiella anställda, att de som startade företaget får en ränta i form av avkastning på kapitalet och som tack för att de tog den första investeringen och skapade arbetsmöjligheten åt de anställda? Vem har rätt att bestämma åt de anställda att de inte får komma överens om en sådan kapitalistisk modell? Samhället? I så fall är tillbaka i ovanstående resonemang igen, där folkmajoriteten får rätten att rösta till sig vad de vill på minoritetens bekostnad. Och varför skulle i så fall någon ta på sig ansvaret att skapa en ny arbetsplats medelst sina egna pengar, om den investeringen ändå aldrig kan ge någon avkastning eller ens pengarna tillbaka? Vem ska starta nya företag i en sådan värld? Kanske ska de företag som gör vinster tvingas att finansiera sådana nya initiativ, men med ett sådant hot, varför ska man då göra vinster? Man kan då lika bra göra förluster och rösta för att någon annan ska betala för dem.

Och var avgränsar man förresten ”samhället”? Ska Sverige betraktas som en isolerad och självförsörjande enhet? Rimligen, eftersom hela världen annars måste rösta i alla frågor. Vi svenskar har ju inget reellt inflytande över företag i andra länder om de också genomgår lokala röstningsprocesser. Vad händer tex om Volvos underleverantörer i Indien bestämmer sig för att höja sina priser? Då har den svenska demokratin inte mycket att sätta emot, och blir i praktiken verkningslös. Och gissa vad som händer med Sveriges ekonomi om vi plötsligt ska producera allting vi behöver själva.

Sammanfattningsvis är socialismen uppenbarligen en rejält korkad idé redan på teoristadiet. Flosklerna om folkligt inflytande rimmar illa med idén att enskilda anställda ska få högre avkastning eftersom vinsterna tillfaller dem och inte kapitalisterna: om hela samhället verkligen ska få bestämma gemensamt över ekonomin kan de anställda inom ett företag aldrig få vara ensamma om att bestämma över just det företaget. Får de det har vi marknadsekonomi all over again, och då får också anställda bestämma sig för att starta företag enligt gammal kapitalistisk modell med avkastning till ägare och grundare. Så länge de anställda går med på det har ett demokratiskt beslut fattats och ingen har rätten att ifrågasätta eller ogiltigförklara det.

Om hela folket istället får bestämma över varje företag saknas alla incitament att göra vinster eftersom de vinsterna ändå bara kommer gå till att subventionera förlustgivande verksamheter. När ”behovet” styr är det de sämsta som finansieras av de bästa, inte genom frivillighet utan genom det tvång och den stöld som ”demokratin” innebär. Ett vinstgivande Volvo kommer tvingas att dela med sig av sina vinster till ett förlustgivande Ericsson, och de anställda på Volvo har därmed jobbat förgäves och blivit lika utsugna som de anser sig vara idag, bara av andra än kapitalisterna.

Oavsett vilket alternativ för ”demokratisk styrning” av ekonomin socialisterna väljer sitter de fast i ganska knepiga problem. Att tro att individer blir friare och rikare i ett sådant samhälle, oavsett hur det utformas, är att ljuga för sig själv. Givetvis innebär majoritetens rätt att bestämma över minoriteten att minoriteten blir gravt förslavad och tappar alla incitament att skapa värden. Röstsedelns makt leder bara till misär eftersom elände och fattigdom inte botas medelst arbete utan genom att man röstar till sig någon annans pengar. Vad det innebär för hela samhällets ekonomi och folkflertalet torde vara uppenbart.

5 kommentarer

  1. Du kan ifrågasätta socialismen men du kan lika gärna ifrågasätta Gud, oavsett vilken religion.

    Vad det handlar om är något helt annat.

    Jag ser inte den politiska skalan som en höger-vänsterskala. För mig är den ena ytterligheten liberalism, med individen i centrum. Den andra ytterligheten är totalitarismen, man kanske kan kalla det för kollektivism.

    Det gemensamma för kollektivismen är, oavsett om det rör kommunism eller dess lindrigare variant socialism, nazism, fascism, kristendom, islamism etc. att det finns en elit som anser sig ha skådat ljuset och som därför anser sig ha rätt att bestämma över hur andra människor skall leva sina liv. Denna elit anser sig också ha rätt att låta sig bli försörjd av den övriga befolkningen.

    De totalitära rörelserna dyker upp då och då. Under 1900-talet handlade det främst om fascism och nazism som båda slogs ned av de liberala samhällskrafterna. Vi kan även inkludera kristendomen, vars makt har vittrat bort under en 200-årsperiod.

    De totalitära kollektivistiska rörelserna har en styrka i att kunna skapa kamporganisationer ur den hängivna eliten som de individualistiska liberala rörelserna inte har förmåga till under normala förhållanden. Dessa kamporganisationer kan sedan dominera genom att sätta skräck i befolkningen, i de flesta fall med våld.

    Våldet kan vara fysiskt eller utövas mer subtilt. Statsmakternas och skatteverkets hantering av entreprenörer och företagare under den senare halvan av 1900-talet tillhör de mer subtila sätten.

    Det är först när en totalitär rörelse blir ett påtagligt hot som de liberala krafterna kan etablera ett effektivt motstånd.
    .


  2. Helt rätt, har egentligen inget att tillägga.


  3. Du glömde en sak Fransisco – Vinnarna av ett sådant system !

    De filosofer, teoretiker och politiker som sitter som maktelit Dom kan propagera för sin fina teorier och få makt och betalt för det. Skulle de inte funka mkan man ju alltid skylla på ”de kapitalistiska hoten” eller på att en del av folket ännu inte fattat ”allas bästa”.

    Lägg därtill en stor byråkrati, som rimligtvis krävs om man skall styra alla bolag på samhällsnivå – och man har en redig soppa som de som är smarta och inne systemet lätt kan utnyttja för personliga fördelar…hmm kan alla nu säga ”korruption” i kör 😉

    Riktigt så illa kanske det inte behöver bli – men jag har också otroligt svårt att se denna extrema modell i praktiken !
    /K


  4. […] mars 4, 2009 Jag förväntade mig inte ett ärligt och genomarbetat svar på mitt inlägg “vad är egentligen socialism?”, men jag hoppades nog på lite mer än jag fick från måltavlan. På hans blogg ställde jag bland […]


  5. Klas, det är helt sant och en intressant synpunkt. Vad det bevisar är att även socialismen – lika alla andra utopier – handlar om att ”tjäna” något själv. Sen är det alltid enkelt att skylla ifrån sig om det inte funkar, och det viktiga att förmedla är att människor själva måste jämföra teorier med verkligheten och ställa frågan: är detta sant?



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: