h1

Solidaritet/hyckleri

mars 9, 2009

Borde inte socialisterna och facken vara överlyckliga just nu? Deras medlemmar får sänkta löner och därmed sämre köpkraft vilket gör att de inte kan slita lika mycket på miljön, samtidigt som de solidariskt får bidra till att Sverige genom individuella uppoffringar reser sig ur krisen. Ändå gnälls det, är det inte fantastiskt?

Nej, i själva verket är det fullkomligt logiskt. Att vara med i facket handlar så klart inte om att gynna någon annan och solidariskt ta på sig ansvar och kostnader, utan om att gynna sig själv utan att behöva ta några risker. Ju mer man engagerar sig desto större egenintresse, ju mer rabbiat motstånd mot alla former av kompromisser desto mindre altruism. Så enkelt är det, och även om det är uppenbart i dessa tider vore det också klädsamt om vänstern ärligt och öppet kunde stå för det och sluta hyckla. Sluta för fan att prata om att vi ska ta gemensamt ansvar och vara solidariska och rättvisa och säg som det är: det är de rika som ska betala för att ni ska få er ”trygghet”, era liv och er ekonomi är deras ansvar.

Det är i sig absolut inget fel i att vilja gynna sig själv, tvärtom är det varje individs moraliska rättighet, men det är när man gynnar sig själv på andras bekostnad som man gör fel. När man dessutom förklär sin strävan efter mer pengar med altruistiska argument så börjar det bli riktigt läskigt. Socialism ska ju handla om att lyfta bort allt ansvar från individen och lägga det på ”samhället”, och samhället är alla människor som lever i det, oavsett vad de gör. Att i en djup ekonomisk kris – med den argumentationen – kräva fortsatta lönehöjningar och trygga anställningar är givetvis inget annat än djupt omoralisk, enligt det socialistiska sättet att se på saken.

Men den fina retoriken är bara en fasad, en täckmantel som aldrig kan dölja de verkliga intentionerna. Dessa visar sig tydligt i handling, och de går ut på att lasta över det egna ansvaret på ”någon annan” och kräva oförtjänta fördelar för sig själv, inte att frivilligt ta på sig ansvar för någon annans vinning. När ett fackförbund går med på att dela bördan av krisen genom att acceptera sänkta löner (eller egentligen förkortad arbetstid) blir det utskällt och baktalat av hycklarna som aldrig kan tänka sig att kompromissa. De skulle aldrig ställa upp på något liknande, att i en krympande ekonomi gå med på att få en mindre del av kakan. Det finns ju pengar att ta från, och att omfördela lite från de rika drabbar ingen.

Man kan inte låta bli att undra hur diskussionen hade gått i en socialistisk ekonomi med arbetarstyrda företag. Vilka vinster hade man då plockat från för att kompensera för sjunkande löner som en följd av minskade intäkter? Vilka reserver hade då funnits att ta till när marginalerna krymper? Vem hade fått ta ansvar?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: