h1

Hej Torbjörn!

april 9, 2009

Torbjörn Tännsjö – filosofen som tycker att människan måste kolonialisera månen, eller om det var Mars, för framtida generationers skull – klagar i DN över att ”ingen” nyliberal står upp för kapitalismen. Syftet är tvådelat, dels så klart att misskreditera det kapitalistiska systemet som den socialist han är, och dels att misskreditera liberaler för att de inte vill ha en demokratisk och effektiv ekonomi.

Argumentationen (om man nu kan kalla den så) missar målet av två skäl. Dels är det inte kapitalismen som system som har skapat finanskrisen, det är blandekonomin och politikerna. Detta har redan visats av flertalet debattörer, och vänsterns enda svar är gapande och svärande, som i fallet Pålsson Syll med flera.

Dels är det ingen riktig liberal som förespråkar kapitalism för att kapitalism är den bästa av världar för alla människor (lägg märke till att detta är Tännsjös poäng: om inte kapitalismen är bäst för alla är den irrelevant och bör förkastas som idé). Tvärtom kräver den ansvarstagande av latmaskar, egen insats av parasiter och ärlighet av lögnare. Den kräver att varje enskild individ lämnas ifred och därmed också tvingas att sköta sitt eget liv istället för att försöka leva på andras bekostnad. Det verkar smärtsamt och jobbigt för många som idag lever på just det sättet, och som vill behålla sina privilegier. I Tännsjös värld måste vi därför värna om sådana människor, om de som utan någon att parasitera på skulle bli tvugna att jobba för sitt levebröd.

Tännsjö är en utilitarist. Det betyder att han tycker att om du som är duktig på att jobba och aldrig har lurat någon i hela ditt liv kan offras för en annan så att det betyder att han överlever, då är det moraliskt gott. Han förespråkar en slavekonomi där de bästa exploateras för de sämstas räkning, och ser det som ett ideal att eftersträva. Att han inte gillar liberalism och kapitalism beror på att det i sådana system inte finns något slaveri, de är själva motsatserna till hans ideal.

Argumentationen passar väl ihop med den typbild vi i tidigare inlägg beskrev. En socialist tänker ”vad är bäst för mig?” och väljer sedan åsikt. Den baseras inte på fakta, inte på empiri och inte på logik, bara på önsketänkande. Att en socialist exempelvis förespråkar en ”demokratisering” av ekonomin syftar bara till att han själv ska få mer makt och mer pengar. Resonemanget bakom är alltid bara en dimridå, något som socialisten måste uppfinna i efterhand för att inte verka egoistisk. Det finns ju en spännande motsättning mellan argumentationen om solidaritet och uppoffring och det faktum att en socialist alltid röstar och tycker med sin egen plånbok, och det vore trist om det avslöjades (sorry, det har redan gjorts).

Resonemanget som formar dimridå i fallet med företagen lyder ungefär att kapitalisten som äger ett företag inte skapar något värde, han är helt och hållet värdelös och överflödig. Men så varför då acceptera att underkasta sig honom? Ingen kapitalist på jorden (inom ett liberalt system) har makt över en annan människa om den människan inte först har godkänt det. Varken Ingvar Kamprad eller Bill Gates har någon rätt att bestämma över oss, så länge vi inte söker anställning på deras företag. Gör vi det är vi medvetna om villkoren – att företaget ägs av dem och några andra – och kan helt enkelt välja att inte söka anställning. Gör vi det är Kamprad och Gates helt maktlösa.

Så varför tillåta att kapitalisten får makt över en, och rätt till en del av de intäkter som arbetaren skapar? Varför inte bara börja arbeta själv, om det nu är individen som skapar allt värde?

Naturligtvis för att arbetaren är beroende av ett företag. Han måste ha tillgång till de fysiska maskinerna, till en affärsidé som ger upphov till arbetstillfällen, till det varumärke som företaget är, till dess marknader och så vidare. Och vad är allt detta?

Jo, värden! Ett företag utgör ett värde för en arbetare, för utan det kan han själv inte skapa något värde och inte tjäna några pengar. Tänk själv: du är svetsare och vill börja tjäna pengar för att klara ditt uppehälle. Vad behöver du? En svets till att börja med. Var får du den ifrån? Inte fan röstar du fram den, den måste skapas, och skapar du den inte själv måste du köpa den från någon annan som har skapat den. Den har ett värde för dig, och för att få tillgång till den måste du ge ifrån dig ett annat värde: pengar eller en annan motinsats. Varför skulle du ha rätt till svetsen? För att du behöver den? För att du med den skapar värden? Nej, för att du förtjänar den, och den förtjänsten existerar bara i ägarens ögon. Det är bara ägaren av en svets som kan avgöra om du är förtjänt av den eller ej, genom att värdera det du erbjuder som motinsats.

Att hävda att du ska få den för att du skapar värden med den är som att hävda att ingen människa har rätt till någonting. Jag kan i så fall gå in i vilken affär som helst och ta vad jag vill ha med argumentet att jag kan skapa värden med de föremål jag tar. Men i så fall kan ju vem som helst ta föremålen ifrån mig med exakt samma argument: de kan skapa värden med dem och har därför rätt till dem.

Det är ett pseudoresonemang utan dess like. Ingen människa har rätt till några värden förutom det egna livet och de värden hon själv skapar för att upprätthålla det. Lika lite som arbetaren har rätt till kapitalistens företag har kapitalisten rätt till arbetarens jobbinsats, även om han skulle kunna använda samma logik: jag kan använda en arbetare för att skapa värden. Är det därmed moraliskt acceptabelt med slaveri? Självklart inte.

Detta är essensen av socialismens hyckleri. Dess anhängare tänker med plånboken och skaffar sig därför åsikter som gynnar dem, för att sedan i efterhand skapa ologiska och ohållbara argument i syfte att rättfärdiga sig. En ärlig debattör gör raka motsatsen och testar först argumentens hållbarhet och stringens. Varken Torbjörn Tännsjö eller Lars Pålsson Syll är några ärliga debattörer. De vet redan vad de tycker och varför, men de kan inte motivera varför eftersom argumenten inte rimmar med åsikterna. De håller inte ihop utan faller samman som korthus så fort de granskas. Den som vill försöka ändra på verkligheten med tvång kommer alltid finna sig själv i samma situation, och måste då skrika lite högre för att överrösta de som falsifierar deras argument. Vi har sett det gång på gång och kommer få se det igen, sanna mina ord.

18 kommentarer

  1. Din definition av utilitarismen är hårresande i sin raljanta, extremt snäva definition och kompletta felaktighet och att du kallar Tännsjö en oärlig debattör som redan vet vad han tycker och varför är ju direkt skrattretande då Tännsjö efterlyser en debatt och inte formulerar några av de påståenden du sätter i hans mun. Du är uppenbarligen inte intresserad av debatt och vet redan vad du tycker, precis vad du själv definierar som en oärlig debattör.

    David Tingsgård, filosofilärare.


  2. Det gäller att läsa mellan raderna, vad Tännsjö tycker är inte direkt någon hemlighet. Läs gärna mer på bloggen så får du se att vi konsekvent motiverar våra åsikter.


    • Att konsekvent motivera sina åsikter är inget plus om man baserar sina åsikter på fullständigt felaktiga antaganden. Att läsa mellan raderna är inget plus om man tillskriver andra åsikter de inte har och absolut inte står för.

      Nej, Tännsjö skulle aldrig påstå att ”du som är duktig på att jobba och aldrig har lurat någon i hela ditt liv kan offras för en annan så att det betyder att han överlever, då är det moraliskt gott”. Helt och hållet fel enligt alla moraliska aspekter av alla former av utilitarism. Påståendet är så uppenbarligt orimligt och okunnigt att du borde skämmas för att skriva det.

      Läs på lite (mycket), gör korrekta definitioner och dra korrekta slutsatser.


  3. Vilken sörja av påhittade definitioner, falska utsagor, påhopp utan grund, osaklighet och ovilja till seriös debatt. Marknadsekonomin som modell har många fördelar men liksom andra modeller har den påtagliga brister och kan förbättras. Anta utmaningen till seriös debatt istället för att publicera onyanserad propaganda. Marknadsekonomin är värd det.

    Mattias Malmberg, ekonomihistoriker


  4. Mattias, det vore intressant att få veta
    – vilka de påhittade definitionerna är?
    – vilka de falska utsagorna är?
    – vilka påhopp som du anser är grundlösa och varför?
    – vad som var osakligt?
    – och vad i inlägget som kan härledas till ”ovilja till seriös debatt”?

    David, vilka är ”de rätta” antagandena gällande utilitarismen, enligt dig?


    • Jag tänkte skriva ungefär samma sak, men det kändes inte motiverat.


  5. Hittade tillbaka till den här tråden nu.

    De rätta antagande gällande utilitarismen är att lyckan (nyttan, the utility) ska maximeras i ett samhälle enligt Jeremy Bentham, utilitarismens grundare. När man definierar lycka ska man ta i hänsyn flera olika aspekter, som lyckans kvalitet och varaktighet. Långvarig lycka är t ex bättre än kortvarig lycka. Även om jag kanske får mindre omedelbar lycka av att spela schack än att smälla i mig massa godis är schack-lyckan bättre än godis-lyckan eftersom godis-lyckan har biverkningar i form av sockerchock och viktökning.

    Enligt en hård tolkning av utilitarismen, en ”motbjudande slutsats” som Derek Parfit formulerade, så kan det vara så att en handling där ett flertal människor blir lyckliga av att tillfoga ett fåtal människor lidande faktiskt blir en god handling. Att väga för och nackdelar och att värdera detta skulle bli ett fundament i ett utilitaristiskt samhälle.

    T ex så blir ett samhälle där 1,000,000 människor har en lycka av ett motsvarande värde 10 (den enda kultur som finns är hissmusik och den enda mat som finns är potatis, människorna lever på existensminimum) alltså totalt 10 miljoner lyckopoäng, bättre än ett samhälle där 10,000 människor har ett lyckovärde på 100 och en miljon lyckopoäng (högstående kultur, hälsa, alla behov tillfredsställda, självförverkligande etc) enligt en hård utilitaristisk tolkning.

    Detta faller dock på sin egen orimlighet. Om jag, med TTs eget exempel, går och funderar på om jag skulle få det bättre med en annan kvinna och därför ideligen funderar på att skilja mig från min fru, skulle jag knappast få ett gott äktenskap. Samhället med många invånare som lever på existensminimum är knappast det samhälle vi vill ha heller även om det ger mer ”poäng”.

    På samma sätt blir inte det utilitaristiska samhället bättre av att vi låter ett fåtal människor lida för att många eller några ska få det bättre. Utilitarismen har utvecklats till ”handlingsutilitarism” där varje handling måste analyseras för sig, inga generaliseringar tillåts kort sagt, och ”regelutilitarism” där det inte blir rätt att döda en person för att två ska få det bättre, helt enkelt för att det är en felaktig moralisk handling, och rent pragmatiskt för att vi inte får en bättre värld av att gå omkring och döda arbetslösa t ex. Vi får alltså inte en värld vi skulle trivas i och därmed minskar lyckan.

    Vi får alltså inte en bättre värld om vi tvångsfördelar egendom, definitivt inte om vi offrar någon för att någon annan ska få det bättre. Ungefär så tror jag att Tännsjö skulle säga.


    • Vad jag har förstått är TT översteideolog på universitetet i Stockholm. Ska man tyda hans artiklar i tidningarna är han inte villig att kompromissa, han vill dra utilitarismen till sin spets. Att i det läget faktiskt säga att dödande inte är en moralisk handling trots att dödande skulle kunna maximera den totala lyckan verkar väldigt motsägelsefullt. Ungefär som att den utilitaristiska grundprincipen bara är en sorts vägledning som man kan bygga lite vad som helst på. Varför skulle mord vara en omoralisk handling om en moralisk handling maximerar lyckan?


  6. Nu skrev jag det där väldigt sent, hoppas att det var läsbart.


  7. ”Vi får alltså inte en bättre värld om vi tvångsfördelar egendom, definitivt inte om vi offrar någon för att någon annan ska få det bättre. Ungefär så tror jag att Tännsjö skulle säga.”

    Hur går detta ihop med att Tännsjö är socialist menar du?


  8. Det går ju inte ihop enligt din förmodat snäva definition av utilitarism, tvång, egendom och socialism. (?) Om man däremot som TT låter begreppen vara mer komplexa kan det fungera. Filosofiska resonemang som TT gör baseras alltid på en definition av begrepp med olika premisser. Definierar man begreppen annorlunda blir det annorlunda slutsatser. Man kan inte använda sina egna definitioner på andras begrepp och nå samma slutsatser.

    Poängen är att Tännsjö inte skulle vilja OFFRA någon eftersom det vore kontraproduktivt, det skulle inte maximera lyckan i samhället. Det är faktiskt inte så svårt att förstå.


    • Med ”komplexa” verkar här snarare avses ”inkonsekventa”. Det är klart man alltid kan omdefiniera begrepp och låta dem betyda något helt annat i olika sammanhang, men vad säger det om själva den utilitaristiska filosofin? Mig säger det att den blir blind om man aldrig kan härleda någonting vaesig bakåt eller framåt. Allt är ju så ”komplext” så det går inte att vara konsekvent. Vad innebär det? Det är alls inte nödvändigtvis kontraproduktivt att döda en människa, det kan leda till jättemycket lycka. Ändå verkar utilitarismen i din version förbjuda mord som en omoralisk handling. Det går som sagt inte riktigt ihop.


  9. ”Komplex” är nog kanske fel ord och det kan mycket väl leda till inkonsekvens. Därför måste man börja ett resonemang med att definiera begreppen. Sen får man titta på om resonemanget kan ledas vidare med begreppen som grund. Hur som.

    Visst kan det finnas fall där mord är rätt enligt utilitarismen, som att döda Hitler t ex. Men att urskiljningslöst döda andra människor och att offra dem för att andra ska få det bättre… nej, bara nej. Du kan naturligtvis identifiera fall där det vore bättre att döda en oskyldig människa för att många andra ska få det bättre, men jag tror att de flesta av oss skulle protestera och invända att världen inte skulle bli bättre för det. Det skulle skapa obehaglig stämning minst sagt. Om det blir mindre lycka är utilitaristerna mot det, simple as.

    Personligen tycker jag att utilitaristernas problem är att man inte kan kvantifiera lycka i numerära termer, eller monetära etc, men det är en annan sak.


    • Det största problemet är i min mening att lycka definieras som någonting bra, men ingen individ har rätten till lycka. Istället kan man när som helst falla offer för ”samhällets bästa” eller vad man vill kalla lyckomaximeringen. Om man erkänner att lycka är någonting eftersträvansvärt så borde man också erkänna varje individs rätt att eftersträva lyckan, annars blir hela grundprincipen ett falsarium.


  10. Hur mäter utilitaristen lycka på varje individ och hur summerar den ihop den?. Även själva tillämpningen kräver direktdemokrati och rättvisa bestäms alltid av kollektivet?.
    Med en så godtycklig premiss som lycka blir det väldigt svårt att bestämma vems tolkning som gäller, det blir även så mycket generaliseringar att det mer liknar en tro.
    Men jag är inte särskilt insatt i alla former av utilitarism så jag har förhoppningsvis missförstått något.


  11. Japp, lycka är ett luddigt begrepp men också rätt allmänt använt. Man kan para ihop lycka med en eller flera eller ingen av t ex hälsa, nytta, självförverkligande, ett meningsfullt arbete, meningsfull fritid, pengar, egendom, levnadsstandard, bnp, alla de primära fysiska behoven tillfredsställda, intelligens, eq, goda relationer, god kultur, ett öppet och fritt samhälle mm mm, lägg till eller dra ifrån något eget.

    Finns ju de som talar om ”life, liberty and the pursuit of happiness” iof.🙂


    • Frågan är ju om man ska ha rätt till lycka på andras bekostnad, tex genom att ta deras pengar för att köpa sig något man anser sig bli lycklig av. Socialismen säger ja, liberalismen nej. I grova drag.


  12. Med andra ord individuellt bestämt och att bestämma kollektivt om lycka är som att bara utesluta andras tolkning av lycka förutom majoritetens för jag ser ingen fördel med att gemensamt bestämma vad det är mer än för att kunna motivera våld. Även aspekten av tid gör utilitarism väldigt svårtolkad, är det endast dagens totala lycka som räknas eller även framtidens?. Utilitarism förefaller sakna fasta principer(eftersom lycka är så godtycklig) vilket gör den svår att leva på i långa loppet vilket jag tycker detta inlägg belyser:
    http://svanberg.wordpress.com/2008/08/23/varfor-moralprinciper-2/



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: