h1

Nollsummespelet

april 11, 2009

I dagens DN (ej online) finns en artikel om att länder marknadsför sig alltmer, i Sveriges fall bland annat genom statliga myndigheten Svenska institutet. Förutom att ondgöra sig över att det är ”fel” kärnvärden som förmedlas i reklamen innehåller artikeln också en kort intervju med teaterregissören Erik Holmström. Han säger:

”Ju mer globaliserad världen blir desto mer måste varje folk tydligen definieras. Det handlar om konkurrens: Sverige ska marknadsföras som ”omtänksamt” för att svenska företag ska sälja bättre och Sverige bli rikare – på någon annans bekostnad. Blir världen bättre då?”

Sen slutar artikeln, utan att ifrågasätta relevansen i ovanstående citat. Vad regissören säger är alltså att ekonomi är ett nollsummespel, ingen kan bli rikare utan att någon annan blir lika mycket fattigare. Detta får stå oemotsagt på (visserligen) kultursidorna i Sveriges största morgontidning. Varför?

Först och främst, hur tänker man om man tror på nollsummespelsteorin? Var kommer all rikedom från initialt? Allt du ser omkring dig som inte är skog eller annan växtlighet måste med den teorins logik ha funnits där när jorden skapades. I så fall är en mobiltelefon eller en dator bara något som man plockar upp ur marken, men då uppstår ett annat problem: varför blir någon annan fattigare om man själv förvärvar den? Mobiltelefonen eller datorn har så klart inget värde förrän de används, och då måste de plockas upp ur marken. Jag är inte rik bara för att Sverige har en massa skog, först måste jag använda den på något sätt så att den skapar ett värde för mig.

Alternativt måste man tro att en dator är lika mycket värd som dator som den är i form av råvarorna som utgör dess fysiska form. Då måste man tro att chipet är lika mycket värt som kiselsand som det är som chip, och så vidare, att rikedom inte är rikedom för att den fyller en funktion för människan utan för att den utgör en viss fysisk massa. En sten är lika värdefull som sten i naturen som den är som del av en vägg i ett hus, exempelvis.

Oavsett vilken av dessa teorier man bekänner sig till måste man förklara varför handel mellan länder leder till att en blir rikare och en blir fattigare. För att det ska stämma måste det vara en sorts envägskommunikation, så att ”handel” innebär att den ena tar något från den andra. Men det stämmer ju inte, i artikeln pratas det om att svenska företag ska sälja mer och bli rikare, och då måste det betyda att man blir fattigare av att köpa något. Så varför köpa? Varför går jag till affären och handlar något om jag anser att det gör mig fattigare?

Man kan också tro att poängen är att om Sverige säljer mer så säljer någon annan automatiskt mindre, men det stämmer inte heller. Att Sverige konkurrerar på ett effektivt sätt betyder inte att någon annan med automatik blir utkonkurrerad och säljer mindre. Och även om det vore så, varför ska just Sverige ta hänsyn till det? Det betyder ju bara att någon annan blir rikare på vår ”bekostnad”, och varför skulle det vara mer rättvist?

I verkligheten driver konkurrens bara fram bättre produktion och effektivitet. Dessutom bygger inte handel på att den som gör något bäst får sälja det och alla andra lever kvar i fattigdom, utan att alla respektive länder gör det de är bäst på. Om Sverige är bäst på att sälja pappersprodukter eller IKEA-möbler så betyder inte det att alla andra länder plötsligt inte kan producera och sälja någonting, ekonomin är mer mångsidig och komplex än så. Om vi genom bättre marknadsföring skulle sälja mer och konkurrera ut någon annan så kan det landet istället satsa på något de i förhållande till oss och andra producerar bättre och mer effektivt. Istället för att producera pappersprodukter för 100:-/h kan de producera kläder eller livsmedel för 150:-/h, exempelvis. Omställningen kan vara smärtsam men i längden innebär det mer rikedom till alla.

Det hela faller direkt på sin egen orimlighet, men regissören verkar inte ha funderat i de banorna. Kanske tänker han sig att alla länder borde vara självproducerande, men var sätter man då gränsen för ett land? Vad är det som säger att det ekonomiskt mest rättvisa och optimala är att just det begränsade utrymmet ”Sverige” producerar för sin egen konsumtion, och att alla andra länder som råkar vara avgränsade som de är gör samma sak? Blir det ännu mer optimalt om Skåne är självproducerande, om Göteborg är det, om Rosengård är det, om kvarteret Spiken gör det, eller kanske varje enskild individ? Om handel som sådan gör att en blir rikare och en blir fattigare måste det mest rättvisa vara att alla producerar för sin egen konsumtion, inte att specifika länder gör det eftersom handel då kan förekomma inom länder. Tänk dig en sådan situation: du kan bara konsumera det du producerar med dina egna händer och får aldrig handla med någon annan. Blir världen bättre då?

Nollsummespelsteorin är så korkad att man undrar om det finns människor som på riktigt tror på den. Hela vänsterns argumentation tyder på det, men de erkänner det sällan öppet. Herr Holmström gör det, och får stå oemotsagd i DN. Man tar sig för pannan, som professor Pålsson Syll skulle ha sagt.

One comment

  1. […] här byggs argumentationen kring antagandet att ekonomi är ett nollsummespel. Precis som i föregående exempel tas det för givet att rikedom existerar i en begränsad och […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: