h1

Kommunismen befriar ingen

april 17, 2009

DN fortsätter att hoppas på den socialistiska revolutionen, och hänvisar den här gången till filosofen Slavoj Žižek. Denne hävdar att även om kommunismen bevisligen misslyckats borde den få chansen igen, eftersom den predikar frihet och förändring.

Žižek har en poäng i att utopier inte nödvändigtvis är av ondo. Det är väldigt farligt att nöja sig och tro att inget behöver förändras bara för att det ”fungerar”, men en utopi måste också vara förankrad i verkligheten. Att vara pragmatiker innebär egentligen bara att man accepterar misslyckanden som ”nödvändiga” och oundvikliga och vänder kappan efter vinden närhelst det behövs. Man saknar helt enkelt ideal och väljer godtyckligt de subjektiva utgångspunkter som passar för stunden. Verkligheten existerar för en pragmatiker, inte som ett objektivt absolut, utan som något man kan forma efter sina önskningar och känslor. Idag gäller en verklighet, imorgon en annan, låt oss vara pragmatiska och anpassa oss efter det.

På så vis är det absolut nödvändigt att bekämpa den samhällsordning som råder och som baseras på felaktiga och subjektiva antaganden om verkligheten. Kommunismen är dock naturligtvis en avart som ännu mer bygger på antilogik, och det är därför den konsekvent misslyckas. Den förutsätter exempelvis produktionsfri konsumtion och ansvarsfri makt; att människor ”gemensamt” kommer kunna bestämma över allt som rör deras vardag och samtidigt vara fria (en omöjlighet för alla vars målsättningar inte råkar sammanfalla till 100% med majoritetsbesluten).

Varje kollektiv kan delas upp i sina minsta beståndsdelar – individer – och när ett kollektiv gemensamt ska besluta om något (såsom kommunismen förespråkar) kommer några av dessa beståndsdelar alltid få acceptera de övrigas beslut. Det är inte frihet för någon annan än den som råkar tillhöra majoriteten. För den som har en avvikande åsikt är majoritetsdemokratin i allra högsta grad ofrihet: rätten att rösta är helt värdelös om man aldrig tillhör den vinnande sidan.

Att tro att man som värdelös skribent på en morgontidning kommer bli ”befriad” genom den socialistiska revolutionen är naivt, på gränsen till korkat. Dan Jönsson drömmer säkerligen om en tillvaro där han sitter hemma och röstar fram beslut efter beslut som gynnar honom själv, utan att han själv behöver lyfta ett finger för att förverkliga dem. Det sköter någon annan; överklassen; de rika. Ledsen Dan, men det kommer inte hända.

Kommunismen är tänkt att fungera på ett visst sätt, att den inte gör det (det vill säga att den har misslyckats gång på gång och inte når sitt önskade slutmål) beror på att premisserna är felaktiga. Analyserna och slutsatserna stämmer inte. Att då prova igen bevisar bara att man inte har begripit problemet och tror att verkligheten kan omformas från gång till gång. Kommunismen kommer aldrig fungera, för att den som ideologi och ideal inte är giltig. Att den historiskt bara har skapat slaveri och fattigdom bero på att den kräver slaveri, och att fattigdom är det enda rimliga resultatet av sådant.

Kör man en bil genom en vägg i hopp om att väggen ska försvinna och misslyckas försöker man inte igen. Istället lär man sig att väggen finns där och att den inte kommer flytta på sig bara för att man vill att den ska göra det. Är man intellektuellt hederlig behöver man inte ens prova: man vet att väggen finns där och att den inte kommer flytta sig automatiskt. Samma sak med kommunismen. Ser man att den skapar misär och elände funderar man över varför istället för att glatt försöka igen och hoppas på ett annat resultat. Därmed inte sagt att man ska vara en ”pragmatiker” och acceptera det nuvarande samhället som det bästa vi kan uppnå. Det gäller bara att göra en adekvat verklighetsanalys baserad på objektiva premisser.

Att marknadsekonomin fungerar bäst är inte ett argument för den, utan en logisk konsekvens av att den är det mest rimliga och mänskliga systemet givet de förutsättningar som finns. Det är också en viktig poäng: propagera aldrig för den fria marknaden med argumentet att den är ”bäst”; propagera för den med argumentet att den är det mest moraliska alternativet. Förklara att socialism är omoral och att socialism därför alltid misslyckas. Orsak och verkan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: