h1

Självbestämmande

april 17, 2009

Kubas nye Castro, Raúl, uppger sig vara beredd att diskutera liberaliseringar med USA, ”men som jämlikar, utan minsta skugga över vår suveränitet och utan minsta kränkning av det kubanska folkets rätt till självbestämmande.”

Naturligtvis är det bättre att den kubanska befolkningen genom röstsedeln får avgöra sin framtid än att Castro eller USA ska göra det åt dem. Däremot kan och bör man dra principen ännu längre: varför ska just en nation få vara suverän och slippa kränkningar av sin rätt till bestämmande? Varför kan inte den principen gälla för exempelvis Havanna, Latinamerika, eller hela världen? Var sätter man gränsen för vilken enhet som ska få vara suverän och i kontroll av sitt eget öde?

På individnivå så klart. Alla kollektiv kan sönderdelas till individer, egna människor som behöver rätten till självbestämmande. Hur kan man då hävda ett kollektivs rätt till samma sak när det inom ett kollektiv kan finnas olika åsikter och målsättningar? Hur kan man hävda Kubas rätt till självbestämmande i en värld av nationer, men inte individens i en större grupp av människor? Med vilken härledning och motivering?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: