h1

Den bortskämda generationen

april 23, 2009

Vänsterpolitikern Gustav Fridolin – själv född på 80-talet – hävdar att det är synd om hans egen generation. I en nyskriven bok klagar han över att 80-talisterna har lidit svårt av nedskärningar i välfärden, som enligt honom exempelvis har resulterat i sämre betyg och högre arbetslöshet. Hans analys inskränker sig till nonsens som detta:

”1992 gick bara 5 procent ut grundskolan utan fullständiga betyg – 1999 hade det stigit till 25 procent. Antalet unga som har svåra problem med ångest har tredubblats sedan 1989. Vi har fått mer än dubbelt så många förtidspensionärer under 30 år.”

Jaha? So what? Varför är detta kopplat till nedskärningar i välfärden? Är det inte så att det kostar mer att förtidspensionera någon än att ha den personen aktiv i arbetslivet?

Det finns främst två problem med Fridolins tes. Dels stämmer inte myten om nedskärningarna, vilket avslöjades i en SvT-dokumentär vid namn ”Välfärdsmysteriet”. Där avslöjas bland annat att skolan har fått 60 % mer resurser i absoluta tal sedan 1970, justerat för inflation.

Dessutom tror Fridolin uppenbarligen att betyg skapas genom mer pengar. Det är alltid intressant när vänsteraktivister har ett så ekonomiskt perspektiv på tillvaron (de som brukar tjata om att pengar inte ska få styra samhället och människorna), men det är inte speciellt trovärdigt. Betygsnivåer handlar minst lika mycket om attityder som om pengar, och är det något sosseriet har tutat i dagens ungdomar så är det att kunskap är något som ska föraktas och bespottas. Aldrig hör man vänsterpolitiker som uttalar sig till försvar för bildning som ett led i att förtjäna ett bra jobb och en hög lön. Tvärtom ska unga tilldelas diplom från plojskolor i tron om att sådana automatiskt leder till bra jobb. Det stämmer inte. Företag betalar för kompetens och inställning, inte siffror på papperslappar. En akademisk utbildning måste fylla en funktion och ha ett innehåll, det räcker inte att finansiera vilken fritidsverksamhet som helst (Södertörn, Malmö Högskola osv).

Det största problemet med 80-talisterna är självklart att de är bortskämda. Som Fridolin själv säger, förmedlat via recensenten (och vänsteraktivisten) Kajsa Ekis Ekman: ”…det är inte möjligheter som saknas – utan rättigheter. Som de mest grundläggande: rätten till bostad och arbete.”

Sådant är perspektivet. Bara för att man lever och andas ska man tilldelas en bostad och ett jobb. Vad man gör för att förtjäna det är oväsentligt: får man det inte är man drabbad av nedskärningar och orättvisor. Lite tillspetsat säger man att ”titta på den där jäveln som får behålla en större del av sin egen lön tack vare en skattesänkning. Det drabbar mig genom att jag inte längre får en lika stor del av hans lön”.

Parasitism i sitt esse, och givetvis har Fridolin inte funderat i de banorna. För honom och många andra i hans generation är det en självklarhet att rikedom bara finns och bör fördelas ”jämlikt”, annars är något fel och orättvist i samhället. Han glömmer bekvämt bort de som faktiskt har skapat den rikedom som finns runt omkring oss, och vad de behövde gå igenom. Istället för att berömma dem och vara tacksam för förutsättningarna de har skapat med sitt slit tycker att han själv ska få ännu fler rättigheter, på deras bekostnad.

Vämjeligt är vad det är.

8 kommentarer

  1. Nej, nu håller jag inte med dig. Problemet med Fridolin är inte att han är 80-talist. Utan att han är vänster. Att han ska ha rätt att roffa åt sig vad andra skapat.

    Och det är sannerligen inte ett 80-talistfenomen. Uppvuxen på 70-talet har jag hört samma gnäll av folk födda även 00-09, 10-19, 20-29, 30-39, 40-49, 50-59, 60-69, 70-79, 90-99, samt nu senast av min yngste son, född 2000 kallt.

    Jag är nyss hemkommen från en polare född 83. Vi brukar sitta och bolla nya företags- och produktidéer med varandra.


    • Förvisso sant! Om jag ska tillägga något är det väl att ju mer rikedom som finns desto större krav, men attityden är densamma och det är samma typ av människor som står för den nu som då.


  2. Sakta i backarna! Det är möjligt att vi 80-talister generellt sett har drömmar och drivkrafter som inte gagnar samhällets ekonomiska utveckling lika mycket som de äldres. Å andra sidan, vi är också de första på 70 år som inte kan räkna med jobb. Som inte kan räkna med att kunna skaffa en bostad i den stad vi vill bo. Osv.

    Högskolan, kanske även övriga skolan (där har jag inte så mkt koll) förstördes av (s)-idéer, absolut. Men sossarnas politik är knappast särskilt ansvarig för att Sverige idag håller på att bli allt mer marginaliserat i en fluktuerande världsekonomi. Där finns det andra starkare krafter som är mer viktiga och som har med liberala idéer att göra. Jag säger inte att det gör Sverige till ett sämre land. Jag säger däremot att det är det som gör 80-talisternas liv mer oförutsägbart, otryggt, svårmanövrerat, än alla nu levande äldre svenskars.

    Det vore väldigt naivt att tro att Sverige hade varit i världstoppen även om en liberal politik förts 1930-2007. Den perioden är att betrakta som en outlier, som aldrig mer kommer inträffa. Ha lite medlidande med oss som drabbats av de äldre generationernas förslappning av samhället istället. Hamnar man i en slapp skola är det liksom inte så mycket at göra åt det.


    • PeriodEN 1930-2007?

      Det är en hel radda perioder det enbart i Sverige. Som innehåller alltifrån 1950-talets ganska sansade skattetryck (och höga tillväxt) till tokexpansionen av offentlig sektor och skattetryck 1963-1973 och därav följande totalstagnation.

      Det är enkelt att över en så lång tid som 1930-2007, som spänner över både krig och fred, frihet och ofrihet, låga skatter och höga skatter; se vilken sorts politik som ger välstånd.


  3. Helt rätt Ola, dessutom verkar folk inte tänka på eftersläpningseffekter. Nutiden är ett perfekt exempel: folk har lånat till sig välstånd i form av dyrare bostäder än de kan betala, mer konsumtion, det har poppat upp nya jobb och ekonomin har gått bra. Men det mesta är bluff och har byggt på pengar som inte finns, vilket gör att verkligheten förr eller senare kommer ikapp. Därför kan man inte kräva av politiker att de ska ta oss tillbaka till den glada eran av billiga lån eftersom den gynnar alla: den politiken är i längden ohållbar oavsett vad man anser om det.

    Samma sak under den värsta socialismen i Sverige på 60-70-talen. Visst, den gav en del människor gratis det ena och det andra, men i längden ledde den till just stagnation och någonting behövde göras. Att då gnälla över nedskärningar och försämringar i välfärden är att göra samma misstag som de som idag kräver en för evigt låg ränta. Det fungerar inte i längden, verkligheten kommer straffa en i slutänden. Det går inte att leva på lån och pengar som inte finns hur länge som helst, och det är ingen politisk ståndpunkt utan krass verklighet.


  4. Bortskämda är bara förnamnet. Söndercurlade är en bättre beskrivning. Dagens unga är så söndercurlade att det är den första generationen där ungdomarna börjat ta med sig mamma på anställningsintervjun. Otroligt men sant. Kommer inte bli roligt när jättebebisgenerationen ska ta över ”driften” av Sverige så småningom.


  5. Jag tycker nog både du och Fridolin missar varför det är synd om 80-talisterna (och troligtvis kommer det bli ännu mer synd om de som är 90-talister). Vi har en sönderreglerad bostadsmarknad, en sönderreglerad arbetsmarknad, vi tvingas att betala för att finansiera löften staten givit åt tidigare generationer i form av bl.a. pensionsnivåer, och våra högskolor tycks mest vara avsedda som förvarningsplats snarare än som förmedlare av kunskap.

    Kort sagt kan man nog säga att det är synd om de flesta, p.g.a. att de sedan de föddes varit statens egendom som den kunde göra vad den ville med.


  6. Jag är så grymt trött på inkonsekventa, oerfarna,arroganta,och fördomsfulla, curling uppfostrade vänstervridna, bekväma 80talist människor.
    Som kommer ifrån den övre medelkassen och har föräldrar som är välavlönade gåslever proletärer.
    Att jag tycker att dom borde tvingas till både värnplikt och samhälles tjänst för att lära sig hur vårat land fungerar.
    Och lära sig att respektera vuxna arbetare och andra människors kunskaps erfarenheter.
    Som vi har fått i den rådande verkligheten i Sverige där vi har fått lära oss att tänka i ansvar ,handling och konsekvens.
    Jag hoppas att jag dör innan dom hinner att få makten i mitt land.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: