h1

Vad vill socialisterna egentligen?

juni 1, 2009

Nina Björk, detta orakel, är en minst sagt svårtolkad människa. Hon hatar liberalism och marknadsekonomi, men uttalar sig i sin senaste artikel mot någon sorts inbillad planekonomi.

”Vi ska gå åt det håll som gynnar den ekonomiska utvecklingen. Vi är också säkra på vad utveckling betyder, nämligen tillväxt. Snurrande hjul och konsumtionsfest” skriver hon sarkastiskt, som om samhällsekonomin under den borgerliga regeringen var strikt planerad från staten. Det finns i praktiken bara en filosofi som tvingar ”oss” att gå i en viss riktning, och det är kollektivismen. Först när man betraktar individen som en del i en större helhet och ett verktyg för ett övergripande mål kan man börja uttala sig som Nina Björk gör. Lustigt nog är just planekonomi och kollektivism delar av hennes idealsamhälle, så vad klagar hon över?

Antagligen att målsättningen med samhället inte är den hon vill att den ska vara, men så fungerar ju alltid kollektivismen. Den bygger inte på samförstånd och konsensus, utan på majoritetsförtryck. Majoriteten av det svenska folket har röstat fram att vi ska tillåta ekonomisk tillväxt (om än inte aktivt eftersträva den medelst politik), och då får Nina Björk rätta sig efter det. Vill hon förändra det får hon på socialistiska villkor försöka övertyga en majoritet av människorna i samhället att vi aktivt ska eftersträva negativ tillväxt, alltså att vår ekonomi kontinuerligt ska krympa.

Det är förresten precis vad den gör just nu, och det resulterar i massarbetslöshet. Samtliga etablerade partier är överens om att ekonomin måste komma igång igen, att fler arbeten måste skapas, så Björk är nog ganska ensam om sin vision.

Nå, detta är nog utmärkande för socialister i allmänhet. De vill bestämma, men inte som en del av en befolkning utan helt själva. En sorts diktatur, inte bara bestämmanderätt över sig själv utan över resten av samhället också. Alla ska rätta sig efter Nina Björks dogmer om kraftigt krympande produktion, mindre arbete, mindre konsumtion och mer gnällande. Den som vill skapa mer rikedom nästa år än detta får inte tillåtelse att göra det. I vilket syfte, kan man fråga sig.

Björk har det också förtvivlat svårt med de ekonomiska begreppen. Hon tror att ekonomisk tillväxt innebär kvantitetsökningar på bekostnad av bättre kvalitet, vilket bevisar hennes totala inkompetens som politisk debattör. Tillväxt innebär att mer värde skapas från en period till en annan, och värde är inte främst beroende av kvantitet. Ett land blir inte rikare för att det förbrukar fler ton stenkol eller fler liter vatten, utan för att det producerar mer av sådant som vanliga människor efterfrågar. Att kvalitet ingår i detta torde vara en självklarhet, men inte i Nina Björks förvirrade begreppsvärld. Där styr den påstått nyliberala regeringen produktionen uppifrån mot större och större kvantiteter och avskaffar kvalitet som mått på rikedom. Individen har ingen chans att välja sin egen takt eller sina egna målsättningar utan är ständigt hänvisad till tvingande dekret uppifrån.

Precis som i den planekonomi Björk de facto förespråkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: