h1

Marknadsmyterna frodas

juli 17, 2009

Stefan Jonsson gör sig i DN:s socialistiska kulturbilaga lustig över att Johan Norbergs bok Till världskapitalismens försvar har spridits över jorden med finansieringshjälp från liberala tankesmedjor. Detta menar han är ett tecken på att de liberala idéerna inte fungerar i praktiken samt att de inte är populära nog att överleva på marknadens egna villkor.

Jonsson gör så klart en rejäl tankevurpa, men antagligen beror den främst på en ovilja att förstå vad liberalism i själva verket innebär. Han talar om ”högerns idéarv” som bestående av mantran i stil med ”den starkares överlevnad” samt ”ersättning och erkännande efter förtjänst”. Men vem är det som bestämmer förtjänsten? Det finns ingen sådan funktion inbyggd i systemet, och det är alls inte säkert att kapitalism i sin friaste form alltid skulle fungera på det sättet. Om utgivningen Norbergs bok betalas av liberala tankesmedjor så beror det på att dessa anser att den förtjänar att ges ut. Om de förlorar pengar på kuppen är det deras problem, och det motsäger på intet sätt marknadens principer. Dessa är enkla: frivillighet, frihet från tvång. Om Nordbergs bok gavs ut med hjälp av statliga pengar skulle Jonsson ha en poäng, men så är det inte. Så länge ingen är tvingad att ge ut, finansiera eller köpa den stämmer allting överens med marknadsekonomi och frihet.

Den starkes överlevnad då? Det är nästan alltid vänstern som använder det slagordet, som för att poängtera att de svaga inte har en chans i ett liberalt samhälle. Men vem bestämmer det? Inte systemet – ett system har ingen fri vilja och kan inte agera, det kan bara människor. Så om ”de svaga” inte klarar sig i ett system som bygger på frihet beror det på att individerna inom systemet väljer att använda sin frihet till andra saker än att hjälpa ”de svara”. Är det fel? Rimligen inte. Om alla individer är jämlika som socialister ofta påstår så har varje individ rätt till samma saker. Alla är lika inför lagen och har samma handlingsfrihet oavsett vilka de är, vad de heter, var de kommer ifrån och så vidare. Dessa rättigheter inkluderar inte exempelvis ”att överleva trots att man inte kan arbeta”, eftersom en annan då tilldelas skyldigheten ”att arbeta för någon annans överlevnad” och en ojämlikhet uppstår.

Människans rättighet är handlingsfrihet, vilket innebär att ingen handling får inskränka en annans rätt till samma sak (om den ska vara konsekvent och jämlik). Att då slippa tvånget att agera för en annans överlevnad är en självklarhet, men något som Jonsson inte vill erkänna människan. I hans värld är bara de svaga viktiga, de starka kan och bör exploateras och bestraffas för sitt kunnande. Överlevnad är en rättighet, men behandlas olika enligt lag: den som kan överleva på egen förtjänst ska utnyttjas som ett verktyg för den som inte kan det. Den som inte kan det ska däremot inte behöva lida för det, utan tillåts leva på den dugliges bekostnad. Tankefelet här är dubbelt: dels anses den starkes överlevnad ske på den svages bekostnad, men dessutom tillåts den svaga leva på just de premisserna, alltså på någon annans bekostnad.

Att Jonsson i det läget förlöjligar ”högerns idéarv” för att få människor är sant liberala är ohederligt på gränsen till löje. En idés legitimitet avgörs inte av hur många som delar den, utan av huruvida den stämmer överens med verkligheten eller ej. Jorden var inte platt för att de ledande astronomerna på medeltiden trodde det, lika lite som marknadens principer är ogiltiga för att 99 % av den svenska befolkningen röstar på partier som i olika utsträckning vill begränsa marknaden.

Högerns ”idéarv” går ut på att varje individ ska tillåtas att agera för sin egen överlevnad utan att göra så på en annans bekostnad. Om det inte är en populär tanke beror det antagligen på att en majoritet av alla människor antar det lättare att leva på andra än att ta eget ansvar, men betyder det att parasitism är rätt? Inte alls: om överlevnad är människans moraliska rättighet och mål är medlet för överlevnad grundläggande, nämligen handlingsfrihet. Det kan aldrig vara rätt att hävda sin egen överlevnad på bekostnad av någon annan oavsett om det gäller dennes överlevnad i sig eller hennes rätt till den handlingsfrihet hon behöver för att trygga den.

Om Jonsson vill hävda en annan princip – exempelvis den att man som svag har rätt att exploatera den som är stark – måste han motivera den, och göra det på ett bättre sätt än genom att hävda att en majoritet av människorna tycker så. Idéer lyder inte under marknadens principer, lika lite som någon form av vetenskap gör det. Ett påstående är antingen sant eller falskt, och att applicera idéer på samhället utifrån det Jonsson vill kalla marknadsprinciper är en självmotsägelse: marknaden betyder frihet, och att då tro att man kan pådyvla människor andras idéer genom tvång för att dessa idéer delas av en majoritet strider mot allt det marknaden innebär.

5 kommentarer

  1. Klart ingen vill diskutera något med dig så länge du inte delar någon rimlig värdering med de resterande 99%. Så länge du vägrar någonstans att möta oss andra så kommer du härja på högerkanten med resten av den enda procenten.


  2. Att ”diskutera” innebär väl ändå inte att man måste vara överens? Som vanligt gnäller liberalismens motståndare bara över att man inte delar deras åsikter, de kan aldrig bemöta ett enda argument i sak. Tröttsamt!


  3. Jag tror Johansson försäger sig här och uttrycker det alla socialister gömmer sig bakom, nämligen kollektivet. Den enskildes rättigheter SKALL ALLTID underställas staten och kollektivet. Lika mycket till var och en och enskilda är oförmögna att ta hand om sig själva. Alla synes dela denna värdering, 99% och därför finns heller inget att diskutera. Det är en förnedrande syn på människan och dennes potential och förmåga.

    Det är en självklarhet att om person A jobbar dubbelt så mycket som B, skall han också belönas för sin flit. Inte bestraffas som i vänsterns värld där mervärdet ogenerat stjäls av kollektivet o staten.


  4. Man kan dock alltid lita på att Norberg, han har redan svarat på sin blogg!


  5. Två saker; för det första; det är säkert mindre än en procent som människorna som skapar arbetsplatser åt andra (apropå 99%), för det andra; de som oroas för de ”svaga” väljer att glömma att de är beroende av att de dugliga, kompetenta, riskvilliga (de starka) har drivkraften att skapa nya företag. De väljer att gömma sig bakom den offentliga sektorn som arbetsgivare, väljer att förtiga att ett land hittills aldrig nått välstånd genom att bara tillhandahålla skattefinansierade arbetstillfällen.
    De förnekar verkligheten och lurar andra in i beroende av andra.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: