h1

Vi får de politiker vi förtjänar

juli 22, 2009

Vänsterpartiet klagar i DN över att ”inkomstskillnaderna” mellan män och kvinnor har ökat sedan 2006, och konstaterar att en orsak till det är att skatter och bidrag har sänkts. Oj, vilken överraskning! Frågan är varför det ens skulle vara ett problem. Om skillnaderna ökar bevisar det dels att den privata närande sektorn är lång mycket mer effektiv än den offentliga tärande, och dels tyder det på att samhället tar ett steg i rätt riktning vad gäller den grundläggande moralen. När den som arbetar och förtjänar sin lön på en fri marknad vinner i förhållande till den som via statens tvångsmakt stjäl någon annans pengar har politiken fungerat. Det är nämligen en av statens få legitima uppgifter, nämligen att försvara individens rätt till sina egna inkomster.

Vänsterpartiet skriver att ”kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv”, men detta är ju så uppenbart en lögn. Egentligen ska det stå ”kvinnor och män ska få lika mycket pengar oavsett vad de sysslar med”. Observera att Vänsterpartiet själva härleder de ökade skillnaderna från nedskärningar inom stöldsektorn samt sänka skatter, och att det alltså inte främst handlar om ”lika lön för lika arbete”. Att ”forma sitt eget liv” innebär alltså att man ska ha ”friheten” att leva på andras arbete och bekostnad om man själv inte arbetar, men skulle ett vänsterpartistiskt samhälle verkligen se ut så? Vem kan på allvar tro at Lars Ohly skulle bevilja de under finanskrisen avskedade inom finanssektorn bidrag som motsvarar 90 % eller så av den lön de hade?

Nej, hans omtanke gäller bara de som inte förmår eller ids arbeta, inga andra. Vänsterpartiets ideologi går ut på att bestraffa de närande och belöna de tärande, att ta från de som ”har” och ge till de som ”inte har”, vilket i princip betyder ta från de som förtjänar och ge till de som inte förtjänar. En antimänsklig politik som bygger på fullständigt tokiga moraliska premisser.

Att försöka lura i det svenska folket att en inkomstskillnad per defintition är något dåligt är säkert effektivt, men det är också i grunden djupt oärligt. Konkurrensutsätt den offentliga sektorn så kommer två saker hända: verksamheter kommer effektiviseras och därmed bättre möta kundernas efterfrågan, och löneniåverna kommer sättas på en marknadsmässig nivå. Det innebär att konsumenterna kommer betala det de anser att sektorns arbete är värt, vilket inte är fallet idag. Idag sätts löner på politisk nivå efter tillgängliga skattemedel, och verksamheter sköts inte med vinst eller effektivitet som mål utan tvärtom. De vet att ju sämre de sköter sig desto mer pengar får de nästa period, och incitamenten blir då omvända: jobba mindre så får vi mer pengar och mer marginaler i framtiden. Politikerna har ju inget annat val, en offentlig service kan inte gå i konkurs, om den förlorar pengar måste mer medel skjutas till, på skattebetalarnas bekostnad, och så är den onda cirkeln igång.

Det är inte konstigt att inkomstskillnaderna ökar mellan de närande och de tärande, och det är heller inte något problem. Tvärtom är det ett bevis för att Sverige för första gången på årtionden som åtminstone tar moraliska steg i rätt riktning. Återstår bara att se om det lönar sig vid nästa val.

Och då har jag inte ens diskuterat det faktum att Vänsterpartiet i sin debattartikel inte en enda gång nämner ordet ”finanskris”…

One comment

  1. Problemet är att vi inte ens får dom politiker vi förtjänar då nomineringen av dom i partierna är en skum process som mest liknar flugornas herre i vuxen tappning. Ohly bevisar denna tes.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: