h1

Att vara arg

augusti 3, 2009

Ilse-Marie är arg. Arg över den borgerliga alliansens ”nedmontering av välfärden och våra sociala trygghetssystem”. Hennes blogg handlar därför uteslutande om hur synd det är om folk som inte längre får lika mycket pengar från staten.

Men vad säger man egentligen när man är arg över en sådan sak?

Man säger ”förbannade regering som låter de arbetande behålla sina egna löner istället för att ge dem till mig”.

Varför?

De ”sociala trygghetssystem” som Ilse-Marie pratar om är egentligen inte på något sätt beroende av en offentlig verksamhet eller en tvingande stat. Vem som helst skulle på en fri marknad kunna lägga en del av sin inkomst på en privat försäkringspremie mot eventuell sjukdom eller arbetslöshet. Om inget företag av någon anledning skulle erbjuda en sådan skulle man själv kunna lägga undan en del av sina pengar som säkerhet inför sämre tider.

Men nu är det ju inte detta som är problemet. Ilse-Marie är arg för att hon misstänker att en fri marknad skulle innebära att hon fick ta en större del av sina egna kostnader själv. Hon tror att hon går plus på välfärdsstaten: kostnaden i och med skatten blir lägre än premien på en fri marknad, och återbetalningen i form av service blir mer omfattande.

Hur går det till i så fall?

Genom statens tvångsmakt, så klart. Genom att staten med våld omfördelar någon annans pengar till Ilse-Marie, något som den fria marknaden syftar till att omöjliggöra. Den fria marknaden går ut på att varje enskild individ bär sina egna kostnader men dessutom slipper bära någon annans (förutsatt att de inte vill bära andras kostnader av egen fri vilja, så klart). Den statliga tvångsmakten går ut på att någon annan ska bära Ilse-Maries kostnader, och därför är hon så arg när den nu (tydligen) nedmonteras.

Exempel: Ilse-Marie blir sjuk. Ilse-Marie tror att hon på en fri marknad skulle tvingas att betala en sjukhusräkning och att den skulle vara saftig. Ilse-Marie tycker därför det vore bättre om någon annan betalade den räkningen, genom tvingande skatt. När ett sådant alternativ bli svagare blir Ilse-Marie arg.

Det finns ett par problem med ovanstående. Dels finns det inga skäl att tro att den kostnad som uppstår vid vården av Ilse-Marie skulle vara högre på en fri marknad. Läkarens och övrig sjukhuspersonals tid och arbete, lokaler, mediciner och material har alltid en kostnad. Ingenting är ”gratis”, skillnaden är vem som betalar. Om vi för argumentets skull låtsas att Ilse-Maries räkning för sjukhusvistelsen på en fri marknad skulle bli 100.000 kronor finns det ingenting som säger att samma vård skulle ha en lägre prislapp för att den utförs av en offentlig inrättning. Snarare tvärtom, utan konkurrens och med någon annans pengar (skattebetalarnas) saknas incitament att bedriva en effektiv verksamhet, och priset per enhet vård är antagligen högre.

Men det struntar Ilse-Marie i, det är ju inte hon som betalar.

Ett annat problem är att ingenting säger att hon själv skulle behöva ta hela kostnaden som en klumpsumma vid varje vårdtillfälle på en fri marknad. Istället kanske hon varje månad i ett antal år har betalat en försäkringspremie till ett vårdföretag, och att den försäkringen täcker klumpkostnaden vid det specifika vårdtillfället. Den täcks då givetvis också delvis med hjälp av andras pengar, men dessa är inbetalade i frivillighet av människor som också vill ha ett skydd och en trygghet om något händer.

Däri ligger också det tredje problemet, nämligen det moraliska. Vad ger Ilse-Marie rätten att kräva offentlig service? Ingenting. Att hon gärna inte betalar för sin egen vård är inget argument för att någon annan ska göra det, lika lite som någon form av parasitering kan motiveras av en önskan eller ett behov av att parasitera. Varför skulle ett samhälle som tvingar någon annan att betala Ilse-Maries sjukhusräkning vara gott eller solidariskt? Det är ju bara Ilse-Marie som tjänar på det, varför inte ta hänsyn till den som måste betala? Vad är den människan värd i Ilse-Maries ögon?

Ilse-Marie kanske försvarar sig med att hon minsann också betalar skatt, men vad är det för ett argument? Om du – Ilse-Marie – tror att du själv täcker dina egna kostnader genom att du betalar skatt så kan du väl göra det på en fri marknad också? Om du tror att den fiktiva kostnaden på 100.000 kronor täcks av dina egna skatteinbetalningar så behövs det väl inget tvång, eller?

Nej. Ilse-Marie är arg för att hon inte får leva på andras bekostnad, för att staten inte tvingar någon annan att betala hennes räkningar. Det är den lägsta formen av människor som beter sig och argumenterar på det sättet. Att likt ett bortskämt barn skrika och gasta över att man inte får allt man pekar på oavset hur det drabbar andra är inte värdigt ett upplyst land som Sverige, men trots det är Ilse-Maries åsikter norm snarare än undantag.

Vad kan det bero på? Att människor generellt räknar med att de ”tjänar” på välfärdsstaten (utan att de förstår problemet med att kostnader alltid existerar), eller att de helt enkelt inte bryr sig om andras rätt till sina egna pengar. Antagligen en kombination, och den borgerlighet som vill motivera sin existens måste dels peka på att det inte finns några gratis luncher, och dels det omoraliska i att kräva förmåner på andras bekostnad.

4 kommentarer

  1. DEL I VINDSFÖRRÅD UTHYRES FÖR 1500:-/MÅNAD
    Vill du ställa in några påsar hos mig? Fattig student har fått hyreshöjning. 60% av studiemedlen går till hyran. Återstående 20 000:- per år dvs. en dryg tusenlapp per månad räcker ej till mat, el, tele, böcker, hygien. Tyvärr behöver jag studiero, tystnad och trivs ej bland folk. Som ”fiktivt inneboende” kan du få del i husets gemensamhetutrymmen såsom tvättstuga, cykelrum trevlig bakgård etc. Ingen kommer fråga. Vi låter dem tro att vi bor ihop. Kanske kan du få fler bidrag än jag = Ja, tack!


  2. ”Vad är den människan värd i Ilse-Maries ögon”
    Hmm – vid det stycket halkade inlägget ut på hal is efter en bra start…

    Är det mer moraliskt att stå och se människor plågas och tom dö, för att dom inte var förutseende nog, eller inte kunde lägga undan pengar till sjukvård, än att ha ett tvång att alla måste ge en liten del av sina inkomster just för att ett människoliv inte kan prissättas !?

    /K


  3. Klas, problemet blir ju att den som tvingas ersätta en annan har en skyldighet som är individuell. Hur kan man högre värdera en människa än genom att ge henne full handlingsfrihet, och hur kan man ge vissa rättigheter utöver en sådan på andras bekostnad? Det är lätt att säga så, ”du värderar inte andra människor när du inte skänker bort dina pengar till dem”, men en ojämlik skyldighet att skänka bort dem sätter den enskilda människans rättigheter ur spel för någon annans vinning.


    • Om vi nu pratar om moralen – så skulle man förvisso kunna teoretiskt säga att alla betalar skatt frivilligt (om vi som ett tankeexperiment skulle begränsa skatter till sjukvård).
      Men att man i samhället anser det så omoraliskt att inte stödja en person som blivit sjuk genom att donera delar av sin egen inkomst, att man i princip blir utfryst och inte längre kan tjäna egna pengar i det samhället.

      Då kan en total moralisk frihet finnas.
      i praktiken är det nog så, vilket verkligheten visar, att ett visst mått av tvång accepteras, det är både ett tvång, men också en ursäkt att tvingas betala skatt för vissa samhällsfunktioner – man kan förstås sänka nivåer osv – och även, för dom som vill, skänka extra pengar. Men ett allmänt skattesystem är trots allt ngt som garanterar en stabilitet och ett samhälles investering i funktioner som rent moraliskt, ingen människa bör stå utan.

      Till och med fiendesoldater i ett krig förtjänar vård om de blir skadade – så självklart bör egna medborgare få nödvändig vård även om dom inte kunnat betala för den själv – men sen kan man alltid diskutera nivåer som sagt, och personen i ditt inlägg har helt klart, på ett negativt sätt, ett sätt att se på saker som att dom bara skall finnas där och inte förtjänas…

      /K

      /K



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: