h1

Vård som vara

augusti 7, 2009

Glädjande nog har det på sistone uppstått en ganska ideologisk debatt angående vinster inom vårdsektorn. Den borgerliga Alliansen ser konkurrens som ett sätt att säkra kvaliteten inom det som kallas välfärd, medan sosseriet med stöd från vänstern motsätter sig alla sådana förslag. Glädjande säger jag med viss försiktighet, då det är långt ifrån säkert att borgarna försvarar sina ståndpunkter på ett konsekvent och ärligt sätt, men debatten är i sig ett steg i rätt riktning.

I dagens DN förklarar Carin Jämtin att kvalitet inom sjukvården är beroende av personaltäthet och att alla pengar som genereras inom verksamheten därför måste gå till att anställa mer personal. Detta stämmer givetvis inte, men det kan andra få diskutera. Det verkligt intressanta är påståendet att ”välfärden” inte är ”en vara som alla andra” som ”fungerar som marknaden i övrigt”.

Vi var inne på detta ämne redan igår, och nu finns det alltså anledning att ta upp det igen. Den centrala poängen är att alla varor och tjänster på en marknad (alltså i ett samhälle) syftar till att främja den mänskliga välfärden. Vårt grundläggande behov är det av mat och dryck, av skydd mot väder och vind samt av allmän säkerhet. När dessa är uppfyllda uppstår andra behov; av bekvämlighet och rent av lyx. Människan strävar alltid framåt och vill utveckla sin välfärd, vilket görs genom konsumtion av varor och tjänster, av upplevelser och av erfarenheter. När man äter gör man det primärt för att slippa svälta ihjäl och sekundärt för att man njuter av smaken. Oavsett vilket syftar ätandet till att främja individens eget välmående, på olika nivåer beroende på den aktuella situationen.

Hur kan man på allvar särskilja just sjukvård från all annan form av välfärd? Varför skulle den vara isolerad från exempelvis konsumtion av livsmedel? Var sätter man en sådan gräns? Snarast är behovet av att äta ännu mer grundläggande än behovet av vård vid förkylning eller nageltrång, så varför inte gå till val på ”gratis” mat åt alla som är hungriga?

Det är trist att ett påstående som Jämtins får stå så oemotsagt i den svenska debatten, men det betyder inte att det är korrekt eller ens relevant. Sjukvård är självklart en vara som vilken som helst: den skapas av människor som med arbetsinsatser och investeringar ser till att möjligheten till konsumtion av vård existerar. För detta vill de ersättas och belönas, precis som för vilken arbetsinsats som helst som leder till konsumtion. Varför skulle det vara rätt att den som konsumerar den vara eller tjänst som erbjuds inom ”välfärden” inte är den som också betalar och avlönar producenten? Varför skulle vårdverksamhet skilja sig från jordbruk eller klädesindustrin?

Vinsternas vara eller icke vara inom vårdverksamheten ska inte avgöras av politiker utan av producenterna och indirekt av konsumenterna. På en fri marknad kan vem som helst starta en vårdinrättning och driva den med eller utan vinstintresse. Om 71 % av svenskarna är motståndare till vinstutdelning inom vården kan de på denna fria marknad välja att starta företag som sätter ”människan i fokus” och medmänskligt och solidariskt bedriver verksamheten utan en tanke på vinst. Det är bara att sätta igång. Dessa 71 % säger oss att det på en fri marknad skulle uppstå en rad olika sådana alternativ, samt att en förkrossande majoritet skulle begagna sig av dem, därmed stödja dem med pengar och därmed garantera deras fortlevnad. Ingen behöver oroa sig för konkurrensen från vinstdrivande företag då bara 29 % skulle besöka dessa.

Eller?

Nja, det är ju alltid lättare att argumentera för att andra människors pengar ska användas på ett visst sätt, än det är att använda sina egna just så. Därför blir det så enkelt att hyckla när det kommer till vårdfrågan: gratis, ja visst, men bara så länge jag tjänar på det.

Vinster är ingen självklarhet på en fri marknad. Dels för att en verksamhet mycket väl kan kosta mer än den inbringar, och dels för att alla som startar och driver företag inte alls är intresserade av att maximera vinsten. De som på en fri marknad bedriver näringsverksamheter är samma människor som svarar på enkäter om vinsterna inom sjukvården. Varför skulle de ändra ståndpunkter och värderingar om staten plötsligt slutade att exploatera de rika och de produktiva? Varför skulle vårdföretag automatiskt eftersträva maximal vinst utan hänsyn till kvalitet om 71 % är motståndare till sådana alternativ, och varför skulle dessa konkurrera ut de medmänskliga företagen som sätter ”människan i fokus”? Det är befängda antaganden att göra, och de bevisar att den ideologiska debatten tyvärr inte bygger på något annat än rena fantasier och löst tyckande.

Carin Jämtin tror att pengar finns i en begränsad och statisk mängd som via staten kan fördelas antingen till kapitalister genom vinster eller till personalen genom löner. Redan där spårar debatten ur, och då är det enkelt att påstå att vården inte är som vilken vara som helst på en fri marknad. Nej, idag är den inte det, men varför? Måste det vara så? Ska det vara så? Självklart inte.

Den fria marknaden är inte ”bäst” för att den skulle generera mer effektiv och kvalitetsinriktad vård (även om det också är ett argument för den), utan för att den är rättvis. Den bygger på avsaknaden av exploatering och respekten för varje enskild individs eftersträvande av personlig välfärd. Det får aldrig ska på någon annans bekostnad, genom att exkludera vården från marknaden och låtsas att den står över all annan konsumtion, produktion och finansiering. Det gör den inte, av ovanstående anledningar, och där måste en ärlig ideologisk debatt börja. Vänstern måste grunda sina påståenden om vården i något mer än subjektivt tyckande, och borgerligheten måste visa att dessa påståenden är falska och oärliga.

5 kommentarer

  1. Sjukvård är inte en vara som säljs på en fri marknad till ett pris som bestäms av denna efter hur stor efterfrågan som finns.Sjukvården betalas med våra skattepengar och ska ges till alla efter behov.Så är det i alla fall här i Sverige eller ska vara men tyvärr fungerar det inte alltid så.Ännu svårare att få sjukvård kommer det att bli för dem som har ont om pengar om den privata företagsamheten får ta över allt mer.USA utgör ett avskräckande exempel.


  2. Nej, USA utgör ett exempel på vad som händer man när man sönderreglerar marknaden och subventionerar statliga alternativ med skattepengar. Men det är bra att du tar upp detta: skattefinansierad sjukvård är till för de som inte har råd, dvs några ska få exploatera andra och få någonting gratis för att de inte har råd. Men varför just vård? Varför inte mat, kläder, husrum, bil, hemmabio, lyxresor? Varför skiljer sig vård som vara från mat som vara?


  3. Jag tror det är för att det i vården är draget till sin spets; viss dyr vård som räddar liv kostar mycket, alla skulle inte ha råd med den(dåligt vald försäkring). Medans det går att överleva på nudlar och vatten ett bra tag. En del brukar ta upp; klarar du att se på när någon dör för att du inte vill hjälpa. Det skall ställas mot: klarar du att med våld ta någons arbetsförtjänst. Vore vi djur slutar vår tankeförmåga där. Ansvaret måste ligga på individuell nivå. En som aldrig är produktiv och alltid lever på andra är en destruktiv kraft. Väldigt få vill inse denna hårda verklighet idag.
    Det enda kort de har att spela är att vädja till de produktivas empati. Felet ligger hos de produktiva som inte lyssnar på sitt förnuft främst, som säger att i längden kommer det att döda människan.


  4. Ja det där att inte vilja hjälpa har ju egentligen ingenting med politik att göra. Folk blir inte mer empatiska och hjälpsamma för att systemet kallas socialism eller socialliberalism, det enda som händer då är att en grupp människor bestämmer för en annan grupp människor att denna SKA hjälpa, och med vilken rätt? Med vilken motivering?


  5. Hej jag bloggar en del på samma tema men har motsatta åsikter, det finns en mytbildning runt hur vinster och effekivitet skapas i vården, argumentationen som regeringen håller på med stämmer tyvärr varken i praktiken eller teorin, något jag försöker åskådligöra i min blogg. I nlägget nedan redogör jag varför jag anser att privat vård=effektivitet är en myt som inte håller.
    Och ja, jag har ekonomi erfarenheter av vård både privat och offentlig liksom utbildning på området.

    http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.11903844



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: