h1

Ett par tips

augusti 9, 2009

Förhoppningsvis är det ganska lätt att urskilja argumenten på den här bloggen, men ibland kan det också vara svårt att själv argumentera för en åsikt. Lätt blir det först när man har ordentlig kontroll över vad man tycker och framför allt varför. När man läser vänsterbloggare som är arga över att bidrag och skatter sänks kan man instinktivt reagera med ilska utan att riktigt veta hur man ska bemöta svamlet och flosklerna.

Min erfarenhet är att det sällan är bra att ta upp socialismens historia. Sådana argument är enkla att avfärda med att socialismen aldrig har existerat, eller egentligen var något annat än socialism, exempelvis. Det är också dumt att diskutera huruvida välfärdsstaten ”fungerar” eller ej, dels för att det beror på vilket mått man använder och dels för att det inte är relevant. Välfärdsstaten ska inte avvecklas för att dess målsättningar eventuellt inte kan uppfyllas, utan för att den är moraliskt ond. Först när man för in diskussionen på ämnet moral har man en chans att få igång en bra polemik.

Hur gör man det då?

Vänsterargumenten utgår nästan alltid från att nedskärningar i välfärden (lägre bidrag, lägre ersättningar från sjukförsäkringar, sämre skydd av LAS, svagare fackföreningar) drabbar någon. En grupp personer får det lite sämre när regeringen genomför ”nyliberala” reformer och sänker skatterna för de rika.

Ett sådant argument baseras primärt på antagandet att konsumtion är någonting bra, att pengar är ett positivt värde. Om pengar och konsumtion värdemässigt var något negativt eller likgiltigt för en människa skulle nedskärningar i välfärden inte spela någon roll, då skulle ju den vars bidrag sänks inte påverkas negativt och inga åtgärder skulle behövas.

Alltså går vänsterargumentationen först och främst ut på att någon har rätt att gynnas genom ökad konsumtion eller mer pengar. När samma person får mindre konsumtion och mindre pengar är han eller hon drabbad av en [cynisk] politik som måste motverkas.

Frågan är då om detta är en generell mänsklig rättighet: att få gynnas av mer pengar och mer konsumtion och slippa drabbas av mindre pengar och mindre konsumtion.

Uppenbarligen inte, eftersom skatterna ska höjas för de rika. Det har ju faktiskt effekten att de förlorar både pengar och konsumtion, och därmed drabbas av politik.

Så vad är skillnaden?

Enligt vänsterargumentationen handlar det om behov. Den rike behöver inte lika mycket pengar som den fattige, och därför har den fattige rätt till mer konsumtion och mer pengar på den rikes bekostnad.

Redan där kan man naturligtvis börja ifrågasätta vad ett behov är. Har man rätt till lika mycket konsumtion och pengar om man bor i Sverige som om man bor i Somalia eller Afghanistan? Ja, kanske vänstern skulle svara, men i praktiken är det just nu omöjligt eftersom det finns mindre pengar att fördela i Somalia och Afghanistan.

Rätten till pengar avgörs alltså inte bara av behov, utan även av hur mycket pengar som finns att fördela: ju mer resurser som finns desto större rätt. Varje individ har då rätten att tilldelas en viss mängd pengar som baseras på vad andra inom samma land har. Med lite god vilja kan man få det till att handla om köpkraft, men det är fortfarande ett otroligt godtyckligt argument: var lägger man gränsen? Varför? Att motivera något sådant är fullkomligt omöjligt, man kan bara hamna i slutsatsen att ”jag tycker så”.

Och i så fall, vad spelar det för roll när jag tycker något annat? Om en person anser att en arbetslös ska få 10.000:-/månad och jag anser att han ska få 8.000:-/månad, vad avgör då vem som får rätt?

Här gör demokratin sitt intåg. Vänsterföreträdaren kommer svara att majoriteten bestämmer. Den grupp som består av flest antal människor har rätt att bestämma åt den grupp som består av ett mindre antal. Det handlar om att sätta kollektivet framför individen snarare än individen framför kollektivet. Med andra ord: din rätt att bestämma över din egen lön får inte gå ut över kollektivets rätt att bestämma över din lön. Det kan ju finnas någon annan som behöver den mer än du.

Detta är ett argument för våld och tvång, vilket är vad som krävs för att avgöra vilken åsikt som är mest ”rätt” när ingenting annat fungerar. Det går inte att vetenskapligt avgöra om den ena ersättningen eller den andra är mest rätt, så den grupp som är störst får rätten att bestämma åt den andra gruppen vilken ersättning som ska gälla.

Häri ligger det största problemet med vänsterargumentationen. Varje kollektiv kan delas in i dess minsta beståndsdelar, nämligen individerna. Att majoriteten får bestämma över minoriteten betyder endast att de individer som tillhör en större grupp har rätten att bestämma över de individer som tillhör en mindre grupp. När vänstern säger att minoriteten inte ska få bestämma över majoriteten eller att individen inte ska få bestämma över kollektivet säger de egentligen att den och den individen ska inte få bestämma över den och den individen. Men majoritetens rätt att bestämma över minoriteten innebär exakt det: den och den individen ska få bestämma över den och den individen.

Majoritetsbestämmande är alltid några individers rätt att bestämma över andra individer, och en sådan åsikt kan aldrig försvaras som sådan. Man måste på något sätt förklara varför just de individer som tillhör en större grupp ska få bestämma över de individer som tillhör en mindre grupp. Vad gör dem unika, vad ger dem en rättighet som andra saknar?

Observera också det bedrägliga i att påstå att motsatsen till majoritetsbestämmande är diktatur eller minoritetens rätt över majoriteten. Så är inte fallet, alternativet är varje enskild individs rätt att slippa få beslut fattade åt sig av någon annan, och det är vad liberalismen handlar om. Så fort man argumenterar för majoritetsstyre med motiveringen att minoriteten inte ska få bestämma över majoriteten är man ute på rejält hal is. För det enda man säger är ju att några individer ska få bestämma över några andra snarare än tvärtom. Oavsett vilket är det några som saknar bestämmanderätt och några andra som har bestämmanderätt. Huruvida det är 10, 50 eller 99 % är egentligen oväsentligt, fortfarande handlar det om någras rätt att bestämma över andra.

Frågan är varför någon individ över huvud taget ska behöva utsättas för att någon annan fattar beslut åt henne. Varför måste tvånget som politisk metod existera? Varför måste somliga individer lyda under andra och bli dikterade av dessa?

Det enda tänkbara svaret är att de fattiga eller de som har behov av omfördelning av pengar via skatter tjänar på detta. Om de rika i samhället tvingas lyda under majoriteten kan deras pengar medelst våld tilldelas de som har ett större behov så att de får ett bättre liv, exempelvis.

Och då är vi tillbaka i samma fråga: varför har somliga individer rätten att gynna sig själva – direkt eller indirekt – på andras bekostnad? Varför får några ta pengar från andra medan dessa saknar den rätten? Detta har ju inte med demokrati att göra: om man bestämmer en sådan rätt gäller den oavsett vad majoriteten eller minoriteten tycker. När rätten att få pengar baserat på behov avgörs av majoriteten är det majoritetens rätt att fatta ett sådant beslut som ska ifrågasättas, inte bara beslutet i sig.

För att motivera en vänsterpolitik som sådan (omfördelning genom skatt) måste man grunda sina åsikter i en fundamental ojämlikhet inför lagen. Den som behöver pengar har rätt att stjäla dem från en annan människa, för att en sådan stöld gynnar henne. Den som däremot redan har pengar och således inte behöver några saknar en sådan rättighet.

Men alla människor har alltid ett behov av pengar. Pengar är resultatet av värdeskapande arbete som leder till möjligheten till konsumtion, vilken i sin tur är grunden för all mänsklig överlevnad. Det finns ingen objektiv gräns för hur mycket eller lite konsumtion någon behöver, och även om det gjorde det skulle det inte ge upphov till en rättighet att få just så mycket genom stöld från någon annan. Alla har ju inledningsvis ett grundläggande behov eftersom människans urtillstånd är fattigdom. När ingen rikedom existerar, vad innebär då rätten att få konsumera så mycket man behöver för att överleva? Arbete föregår konsumtion, och arbete är därför det enda som ger rätten till konsumtion: rätten att konsumera det man producerar ensam eller i frivilligt samarbete med andra.

Återigen ramlar diskussionen då in på olika ersättningsnivåer: jag tycker att de arbetslösa ska få så här mycket, och du tycker att de ska få så här mycket. Vem vinner? Jo, den vars åsikt delas av majoriteten (och så går vi tillbaka till den diskussionen).

Vänstern har ingen argumentatorisk grund att stå på, bara löst tyckande som aldrig kan motiveras utan erkännandet av den fundamentala ojämlikheten inför lagen. Om du behöver något har du rätt att stjäla det från någon annan, men hur mycket du har rätt att stjäla avgörs också av hur mycket som finns tillgängligt. Ja, det hela blir minst sagt subjektivt.

Viktigast att ifrågsätta är alltså sammanfattningsvis varför en individ har rätten att bestämma över en annan individ bara för att han eller hon tillhör en större grupp. Varför måste det vara så? Vad är alternativet, och varför är det alternativet (att varje individ får bestämma över sig själv men ingen annan) inte giltigt?

Det kan också vara effektivt att ifrågasätta varför den upprörda vänstern inte tar de extra pengar de fått behålla tack vare skattesänkningar och donerar dessa till bättre behövande. Om en majoritet på allvar bryr sig så mycket om de svagare att de måste skriva arga blogginlägg om det finns det ingen regering som skulle förbjuda dem att samla överskottet i en fond och dela ut det efter behov. Det är trots allt inte den borgerliga Alliansen som behåller de pengar den skurit bort från välfärden, de stannar istället kvar hos löntagarna som tjänade dem genom frivilligt arbete i första läget. Vad hindrar dessa löntagare från att frivilligt dela med sig? Varför behövs tvånget om det nu är så många som är motståndare till att få mer pengar över själva?

Svaret kan tänkas vara att alla måste hjälpas åt, men varför det? Varför har en individ skyldigheten att dela ut sina egna pengar, intjänade genom arbete, till andra? Varför har en individ rätten att få del av en annans pengar utan att arbeta? För behovet? Vem avgör det och varför? Majoriteten? Jaha, men…(och så vidare)?

Alla diskussioner med vänsterföreträdare kommer sluta med att de säger ”jag tycker faktiskt så” och hänvisar till majoritetens rätt att bestämma i ett ”demokratiskt” samhälle. Ifrågasätt då den rätten med ovanstående argumentation så kommer debatten garanerat ta en helt ny vändning. Fråga sen varför de som vill dela med sig inte bara kan göra det och låta resten slippa: varför har inte varje individ rätten att bestämma över sig själv och sitt eget liv, varför måste hon leva för andras skull? Varför måste hennes arbete syfta till att gynna andra men inte henne själv?

Detta är givetvis ingen heltäckande argumentation som kommer lämna alla socialister svarslösa, men det är en bra början. En bra grund att utgå ifrån när man funderar över varför vänsterns åsikter instinktivt känns fel. Ilskan kommer av känslan av maktlöshet, att man i en vänstervärld är ett verktyg för någon annans vålmående och ständigt tvingas till uppoffringar för andras vinning. Vill man offra sig så kan man väl få göra det, men varför måste man tvingas? Varför är det ens skyldighet att leva för andras skull än sin egen?

Vänsteråsikterna är felaktiga för att de utgår från en fundamental ojämlikhet, nämligen några individers rätt att gynna sig själva med mer pengar och mer konsumtion på andras bekostnad utan arbete. Några individers skyldighet att gynna andra med arbete och mer pengar och mer konsumtion på sin egen bekostnad.

Hur motiverar man det?

17 kommentarer

  1. […] people of today. « Stating the obvious Roliga citat augusti 9, 2009 Apropå vänsterargumentation får man ibland syn på helt vanvettiga citat både på bloggar och i kommentarerna till inlägg. […]


  2. Hur motiverar man om en människa dör, fast han/hon skulle kunnat räddas, bara för att denne inte har medel att betala för sjukvård och ingen individ vill ge dessa medel, och inget tvång finns…

    Jag hänvisar till en tidigare (obesvarad kommentar):
    ”Om vi nu pratar om moralen – så skulle man förvisso kunna teoretiskt säga att alla betalar skatt frivilligt (om vi som ett tankeexperiment skulle begränsa skatter till sjukvård).
    Men att man i samhället anser det så omoraliskt att inte stödja en person som blivit sjuk genom att donera delar av sin egen inkomst, att man i princip blir utfryst och inte längre kan tjäna egna pengar i det samhället.

    Då kan en total moralisk frihet finnas.
    i praktiken är det nog så, vilket verkligheten visar, att ett visst mått av tvång accepteras, det är både ett tvång, men också en ursäkt att tvingas betala skatt för vissa samhällsfunktioner – man kan förstås sänka nivåer osv – och även, för dom som vill, skänka extra pengar. Men ett allmänt skattesystem är trots allt ngt som garanterar en stabilitet och ett samhälles investering i funktioner som rent moraliskt, ingen människa bör stå utan.

    Till och med fiendesoldater i ett krig förtjänar vård om de blir skadade – så självklart bör egna medborgare få nödvändig vård även om dom inte kunnat betala för den själv – men sen kan man alltid diskutera nivåer som sagt, och personen i ditt inlägg har helt klart, på ett negativt sätt, ett sätt att se på saker som att dom bara skall finnas där och inte förtjänas…

    /K”

    /K


    • Saypayaa här under svarar på ett bra sätt: om det är allas vilja att den personen ska dö, är det då fel? Så är ju fallet om ingen hjälper till, då beror det på att ingen VILL hjälpa till. Varför ska någon då ändå tvingas? Vore det så att ingen ville hjälpa till skulle åsikten att någon ändå måste tvingas inte existera, men det gör den. Vad säger det oss? Att risken för att någon skulle dö för att ingen ville hjälpa till antagligen är ganska liten, eller att alla som gnäller å den personens vägnar hycklar och egentligen inte alls vill hjälpa till. Oavsett vilket är det ingen motivering av tvång.

      Det är farligt att säga att ingen ”bör” stå utan vissa samhällsfunktioner. Varför det? Enligt vem? Dig? Om jag har en annan åsikt då, varför har du rätten att tvinga på mig din? Varför kan du inte bara se till att hjälpa den som inte ”bör” stå utan och låta mig vara ifred?

      Förtjänst handlar just om att få något för att den som ger det till dig anser att du ska ha det. Men observera att du inte kan avgör att någon annan är förtjänt av mina pengar, det är min sak att avgöra. Du kan göra vad du vill med dina egna, men ge fan i mina. Sådan är liberalismen, inom ett sådant system får vem som helst stödja vem som helst med sina egna pengar.


  3. Klas, det behövs ingen motivering till varför ”man” lät den personen dö. ”Man” är ett konstigt ord som svenskar gillar att gömma sig bakom. Om du känner att du har ett ansvar för dina medmänniskor i samhället så får du jättegärna hjälpa dem. Det är ingen som hindrar dig från att göra det i ett liberalt samhälle. I ett liberalt samhälle får tycka precis vad du vill. Där ska det inte spela någon roll om du är altruist eller egoist och jag hoppas du förstår att du inte behöver vara varken det ena eller det andra bara för att många andra är det. Det är lite grann det många av inläggen här vill lyfta fram. Att det är ok att vara annorlunda och att det är extremt bra att våga stå för det.

    Vissa handlingar är omoraliska i vissa filosofier och den motsatta handlingen är omoralisk i andra. Det viktiga är att man accepterar varandras filosofier och handlingar eller åtminstone inte försöker förbjuda dem. Det är det liberalism handlar om


    • I en grupp med människor spelar även andra saker än individuella värderingar in. Det brukar bildas ledare osv, men också de ”allmänna” moralen och grupptrycket spelar in. Så om den allmänna uppfattningen är att alla skall hjälpa till så kommer ingen att dö även utan skatter, eftersom alla kommer försöka hjälpa.

      Men detta funkar bara på mindre grupper, vilket har bevisats i studier. Lägger man tex en man som ser svårt sjuk ut på gatan i New York så tar det i genomsnitt 20-30 minuter innan ngn frågar hur det är – gör man detsamma i en by i Skottland med 150 invånare så tar det 1-2 minuter

      Det har visat sig att en människa ungefär klarar att ha 100 personer i sin bekantskapskrets – och mha samma mekanism så ”lär” man sig ignorera sina medmänniskor i större samhällen eftersom man inte kan hälsa och tjöta om vädret med flera tusen personer en vanlig rusningsmorgon !

      Mao i en större grupp så krävs det ofta att det finns ngt slags automatiskt kollektivt ansvar eftersom enskilda individer inte ”har plats” för fler -tex genom obligatoriska skatter…

      /K


  4. Nu går det ju först och främst in att testa skattefrihet gentemot dagens förhållande, och desutom förutsätter du fortfarande att människor har någon sorts rättighet att överleva oavsett vad. Varifrån kommer den rättigheten?


    • Ja och Nej,
      Jag tycker väl att moralen torde påbjuda människor att kämpa för sina medmänniskors liv, och att rätten att överleva är överordnad rätten till ”lyx” s.a.s.

      Med det sagt så tycker jag dock förstås fortfarande att en grundläggande princip måste vara var och ens rätt till att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt eget liv.

      Rätten att överleva är inte självklar – men varför skall det finnas en rätt att låta människor dö trots att man med en relativt liten insats skulle kunna rädda dom ?
      Sen kan man alltid diskutera storleken på insatsen – dvs hur långt kan man kräva att människor skall gå för att rädda livet på andra okända människor. Men att denna insats i princip och av moral (!?) skall vara 0 – dvs att man i alla lägen har rätt att sätta sin egen välfärd framför ett annat människoliv – tycker jag som sagt inte alls är självklar…och just dessa argument, i olika tappning, är sådana som vänstermänniskor kommer att komma upp med !
      Och man kan inte bemöta dom med ”Om det vore 10 människor på en öde ö…” – därför att så ser itne ett modernt samhälle ut – på en glesbefolkad öde ö råder helt andra förutsättningar…

      /K


  5. Därför att rätten att överleva genom någon annans arbete inkräktar på rätten att leva genom sitt eget. Det är lätt att i dagens samhälle säga att folk har pengar nog för att hjälpa alla andra att överleva, men det är en förutsättning som baseras på något icke objektivt. Man kan inte dela ut rättigheter enligt sådana premisser eftersom de blir helt och hållet subjektiva.


    • Ah.
      Men där har vi ju kärnan.
      En majoritet har beslutat om vilka levnadsnivåer som är rimliga för alla att ha.
      Har man mer än dessa så tvingas man skänka bort en liten del av sina egendomar för att hjälpa andra.

      Rent moraliskt är detta rätt i min värld- man skall värdera ett liv högre än rätten att kunna ha allt man vill och lite till och inte göra ett dyft (av oviljam lättja eller omedvetenhet).

      Det som däremot skall debatteras är nivåerna. Samt att grundprincipen skall vara att en individ skall så mkt det går få bestämma över sig själv och sina egendomar.

      Jag menar dock att man måste kompromissa i praktiken ! Särskilt i dagens samhälle

      /K


  6. Men vad spelar det for roll att det är rätt i DIN värld? Om det inte är rätt i MIN värld, vem av oss ska då få tolkningsföreträde? Varför ska din åsikt få styra mitt liv, vilka fakta utgår den bedömningen från?


    • Exakt.
      Men människan är ett socialt djur.
      Och det finns ett visst mått av flockbeteende av olika grad.
      Och om nu en majoritet tycker att alla liv är värda att räddas så kan man antingen införa ett tvång för all att hjälpa till eller så kan det bli som i mitt tidigare inlägg: Man är inte fysiskt tvingad, men man kommer att bli så utfryst från samhället att i praktiken så måste man hjälpa till…

      /K


  7. Ja, och då är utfrysningen det moraliska alternativet. Det kan mycket väl bli som du säger, att den kollektiva moralen räcker för att människor ska hjälpa varandra, och då finns det ju inte något problem eller hur?🙂


    • Men då kommer vi tillbaka till sättet som människor är funtade. I större samhällen, och typiskt i våra stora städer så fungerar inte psykologin så – utan där är de flesta passiva och känner inte någon medhörigghet för en enskild individ, så där har vi istället specialiserade grupper som tar hand om utsatta (läkare, brandmän, poliser osv osv) – för att dessa personer skall kunna syssla med detta så behöver alla lägga en liten ”slant i potten” – därför finns skatter
      /K


  8. Så du tror att utan skatter skulle ingen frivilligt betala för skydd genom privata försäkringar? Är det i så fall ett problem? Då får folk väl skylla sig själva om de drabbas av något?


    • Nej det sa jag inte ngt om!
      Men jag tror inte att utan skatter så skulle folk betala för försäkringar för andra som man inte känner eller ens känner till existerar – tror du det ?

      ”Då får folk väl skylla sig själva om de drabbas av något? ”
      Där kommer vi rakt in på moralen igen: Om folk dör som flugor runtomkring och ett fåtal lever i överflöd – är det moraliskt ?
      Jag skulle iaf inte kunna se barn lida och dö runtomkring medans jag mumsade i mig äppelmuffins och champagne – och om mina få resurser inte skulle räcka till för alla så skulle jag vilja att alla, även dom som inte direkt ser galenskapen, skulle bidra. Och i den moderna världen är det som sagt för mycket folk för att man som den mänskliga hjärnan är konstruerad, skall orka bry sig om alla. Och så skapades skatter !

      Och sedan är förstås frågan hur långt man skall gå – skall alla ha det lika bra oavsett arbetsinsats, eller skall vi bara rädda liv och hålla en låg miniminivå. Skall vi rädda dom som lever nära oss eller även de på andra sidan jorden osv – och det är där den reella och nuvarande politiken rör sig – kring en balanspunkt…

      Och att rädda liv på personer som inte har medel nog att rädda sig själv är i mina ögon inte detsamma som att man skall kunna ligga på sofflocket och ändå få allt man vill ha !
      Dessutom tycker jag at när det gäller barn ås har alla vuxna ett speciellt ansvar – så även om barnets föräldrar är idioter, inte lyfter ett finger och därmed lever på samhällets botten, så skall barnet ändå få chansen att skapa sig ett eget liv !

      Dvs. samhällsfinansierad sjukvård och skolgång för barn är ett absolut minimum. Där har ju tom amerikanerna själva erkänt att dom misslyckats alldeles för många barn från fattiga områden går med i gäng och bildar ett ”alternativt” liv – som sedan både kostar dom livet (iaf ”det normala livet”) och samhället en otrolig summa pengar i form av polis, fängelser, förstörelse, övervakning osv osv

      /K


  9. Nej det tror jag inte, men försäkringar kräver ingen alturism. De är automatiskt omfördelande, och de som inte kan betala… ja, de får nog stöd ändå. Oavsett är det ganska ointressant, för om man argumenterar mot nattväktarstaten med att den inte kommer garantera alla människor gratis överlevnad så måste man först visa varför sådan är en rättighet. Det kan man inte göra genom att tycka att det ska vara så.


    • ”…ja, de får nog stöd ändå”
      Det är ju precis det som forskning visar – att människor i en modern storstad inte hjälper varandra i samma utsträckning som mindre orter.
      Dvs- behöver av en tvingande skatt är mkt större nu än förr, och det bevisas ju lite av att skatteväsendet är mkt mer utvecklat nu än för säg 500 år sen när alla fick ta hand om sig själva (inom byn eller familjen osv) i mkt större utsträckning.

      ”…om man argumenterar mot nattväktarstaten med att den inte kommer garantera alla människor gratis överlevnad så måste man först visa varför sådan är en rättighet. Det kan man inte göra genom att tycka att det ska vara så.”
      I argumentationen återkommer ofta attr man skall göra si eller så av ”moraliska skäl” – vad pratar vi om för moral då ?
      Om inte ett människoliv är det värdefullaste och värt att skydda i en mkt hög utsträckning – vad är det för ”moral” vi skall leva efter?
      Varför är moraln ”sköt dig själv och skit i andra” bättre ?
      Eller moralen ”De som inte kan överleva själva förtjänar att dö”
      Eller ”Råkar man födas av fel föräldrar så förtjänar man att dö”

      Eller är det så att majoriteten bestämmer moralen ???
      Och därmed har ju majorieten i de flesta länder idag bestämt att man skall hjälpa dom som har det sämst, och man skall i större eller mindre utsträckning försöka se till att även barn som föddes i ”fel” familj skall få en chans att skapa sin egen framtid.

      Jag hävdar att liberalism handlar om att minimera politikens inblandning i indvidens vardag, men jag tror inte på att nattväktarstaten skulle fungera i praktiken

      /K



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: