h1

Pragmatism

augusti 27, 2009

Fredrik Reinfeldt bygger enligt DN vidare på sin ”breda s-politik” genom att omfamna offentligt finansierad välfärd och kollektivavtal. Han tar enligt samma tidning strid mot ”nyliberala” krafter inom det egna partiet genom att hävda pragmatism före revolution. Det låter värre än det egentligen än.

Problemet med så kallad ”nyliberal” politik är, som socialister sällan är sena att påpeka, att den inte är speciellt populär. Det betyder inte på något sätt att den är ogiltig, tvärtom. Att så många blir så otroligt upprörda så fort privatiseringar och skattesänkningar ens nämns i den offentliga debatten är ett bra tecken. Det visar nämligen att det inte finns några adekvata motargument. När man bara kan ställa sig upp och skrika något osammanhängande om solidaritet och rättvisa som svar på basala moraliska utläggningar beror det på att man inte kan försvara sig. Tyvärr behöver socialister och folk på vänsterkanten sällan försvara sig i dagens Sverige, och det beror på de premisser som fortfarande antas (obs ”antas”) gälla.

Moderaternas bidrag till den svenska debatten är början på idéskiftet. Även om väldigt lite händer med politiken, och även om Reinfeldt pratar sig varm om kollektivavtal och den svenska modellen, så börjar regeringen så sakteliga vända på några ganska viktiga utgångspunkter. Plötsligt är det inte bidragslinjen som gäller, plötsligt ska inte näringslivet fungera som en slav under den offentliga sektorn, plötsligt är de närande inte längre skurkarna som suger ut de bidragstagande och tärande. Det må framstå som en liten förändring, men den är viktig.

För att ”nyliberal” politik ska ha en chans måste nämligen hela debattklimatet förändras. Människor i allmänhet måste sluta att bara tänka på sitt eget bästa utan minsta hänsyn till andra, och fråga sig själva: ”om jag tjänar på den här politiska åtgärden, förlorar någon annan då på den?”. De måste börja inse att en höjd skatt eller en tvingande regel må gynna dem personligen, men att dessa är omoraliska då de införs och utövas på andras bekostnad genom tvång. Omoralisk = fel = ska motarbetas. När genomsnittsindividen inser det moraliskt korrekta i att gynna sig själv genom eget arbete i frivillighet och det moraliskt förkastliga i att gynna sig själv på andras bekostnad genom politiskt tvång, då kan debatten börja på riktigt.

Det mest patetiska med den svenska politiken är att den marknadsförs som någonting solidariskt, som ett utslag av att människor inte bryr sig om sig själva utan värnar den större helheten och de svaga. Det är lögn och förbannad dikt. De som värnar den svenska modellen gör det först och främst av egenintresse: trygghet, högre lön, längre semester och så vidare. Politiker talar alltid till sina väljare med argumentet att just du, lilla människa, kommer tjäna på vår politik. Vi ska gynna dig genom det här och det andra. Ofta argumenteras det mot skattesänkningar på just det sättet: okej att den personen får lite mer pengar i plånboken, men… människor ska skrämmas till att acceptera högre skatter och fackföreningar för att de påstås gynnas av dem.

Grunden i politiken är alltid att någon ska gynnas. Rösta på vårt parti som gynnar just dig. Men politik ska inte gynna någon, politik kan inte gynna någon utan att någon annan missgynnas. Insikten om att bara arbete skapar resurser är därför borgerlighetens absolut viktigaste bidrag, och tack vare det kan man tills vidare acceptera en del ”pragmatism” och socialliberal argumentation. Det går inte att avskaffa staten imorgon, folket skulle sparka bakut av rädsla för att missgynnas, personligen. Processen att omvända det kollektiva parasitiska medvetandet är långsam och svår, men för första gången på årtionden har steg i rätt riktning faktiskt tagits. Det är större än det kan verka.

16 kommentarer

  1. ”Grunden i politiken är alltid att någon ska gynnas. Rösta på vårt parti som gynnar just dig. Men politik ska inte gynna någon, politik kan inte gynna någon utan att någon annan missgynnas”
    -Vi som kan tänka och har skärpta sinnen förstår ju att det inte är debatten om det klassiska begreppet höger/vänster och det de innebär som är ”problemet”.
    De flesta människor är begränsade till detta dualistiska tänkande varför samhället ser ut som det gör. Förändringen måste ske på det psykologiska stadiet och den måste vara så pragmatisk att den ser bortom det dualistiska. Tyvärr så är människans intelligens begränsad och hon har svårt för att se bortom rätt/fel, gott/ont, höger/vänster et cetera.
    Varför måste någon missgynnas, varför måste någon gynnas? Varför inte vara så pass pragmatiska att vi överträffar våra egna begränsningar?


  2. Jag tror inte den genomsnittlige svensken är för dum eller ointelligent för att förstå att socialism kränker någon annans rättigheter. Det handlar bara om att man alltid röstat på samma parti och fortsätter att göra det utan att egentligen fundera på vad politiken har för betydelse. Det svenska folket har helt enkelt ingen vana av att analysera politik. Man kanske också är rädd för vad man upptäcker när man analyserar.

    Det behövs en ideologisk debatt i Sverige och så fort den kommer igång kommer även folks hjärnor det och då faller socialismen som ett korthus i en orkan


  3. Tack för ytterligare ett ytterst välformulerat bidrag. Apropå upprördheten mot privatisering;

    V/S-Personer med inflytande är rädda för den ändrade maktbalans i samhället som skulle bli följden.
    V/S-Personer utan inflytande, utöver rösträtt, tror jag är rädda för att de vet med sig att de inte skulle klara av att bli företagare (och inte är vana med en privat arbetsgivare). Instinktivt unnar de inte någon annan att lyckas för det skulle, enligt någon odefinierad känsla, göra att de fick de relativt sett sämre! Bättre då, i deras ögon, att det offentliga fortsätter som idag.
    Majoritetens tyranni är stark, men ju fler som ser vikten av den förändring som du tar upp, desto sundare samhällsdebatt. Min stora frågeställning just nu är hur man når ut till fler tänkande personer.


  4. Jag tror kanske inte det handlar om att folk inte VET att de exploaterar andra, så mycket som att de inte bryr sig. Sosseriet har ju länge marknadsfört idén att allt är någon annans ansvar, att man som individ ska kunna luta sig tillbaka och njuta av de frukter samhället ger en, kostnadsfritt. Det är den moralen som förändras, förtjänst måste fungera som ledord snarare än behov. Att det i sin tur kräver att folk börjar tänka efter lite mer är lika självklart som problematiskt. Det är ju mest bekvämt att inte tänka och låta staten ta hand om allting. Då blir politiken det sätt på vilket man kan tilldelas bättre villkor, det egna ansvaret hamnar i skymundan.


  5. Det finns massor med tänkande människor som inte tänker som ni. Hur ska ni övertala dem då?


  6. Folk som är/blir inbördes överens och frivilligt gör saker gemensamt. Tex handel, avtal, anställning, försäkring mm behöver inte övertalas.

    Det är ju hela grejen, Johansson. Socialism bygger på tvång (som centralt element). Tvång är den enda metoden som kvarstår när man inte kan övertala, övertyga ochg frivilligt komma överens. Tvång!

    Det är ju tvånget du argumenterar för hela tiden, dvs att slippa behöva vara överens med andra, även om denna ‘argumentation’ mest handlar om att försöka rättfärdiga tvånget med lite vad som helst, 99%, mänskliga rättigheter, demokrati, solidaritet, egoism osv. MEn utan att ens erkänna att det är vad det handlar om …


  7. Så du är anarkist Jonas?


  8. Jag undrade hur du vill motivera det omfattande tvånget som krävs för att bedriva socialistisk politik (och/eller varför du maniskt har undvikit att beröra den detaljen)

    På din fråga: Nej, men politik som bygger på tvång är dålig, och politik som bygger på mycket tvång är mycket dålig …

    Som alla socialistiska experiment ju har visat. Stora som små …


  9. Saker som jag inte upplever som tvång är inte tvång. Frihet som inte upplevs som frihet är ingen frihet.

    Men om du inte är anarkist så är du för tvång och skatter? Då handlar det bara om hur mycket tvång det ska finnas i ett samhälle, och du argumenterar för det som gynnar dig mest. Då faller du exakt lika långt från trädet som socialisten.


  10. Många fel igen, Johansson

    Du säger i princip att ‘saker jag inte känner till (eller begriper) finns inte’. Dvs du undviker fortfarande att tvånget mot medborgarna är nödvändigt för att genomföra socialistens visioner. Och det är minsann mycket och långtgående tvång/visioner (som alltid fallerar, märk väl, och sägs föanleda ännu värre tvång).

    Ditt ‘lika långt från trädet’ kan du ju inte själv ens tro på. Och vilka som är statens verkliga kärnuppgifter är ju heller inget det smusslas om.

    Men där ingår alltså inte att underhålla somliga mha dokusåpor i TV, eller annan påtvingad konsumtion pga av de styrandes nycker …

    Och du skall veta att folks nycker löper amok i det ögonblicket de menar sig ha rätt att spendera andras tillgångar. Det är bara att öppna ögonen.

    Men först, om du har något moraliskt argument för varför man skall använda så ohygglgit mycket tvång /hot om våld) mot enskilda, varför lägger du inte fram det då?

    Det är ju lite väl pinsamt att hävda att ‘om jag inte kallar det vång, är det inte tvång’. Det är ju rena dagisnivån …

    (men du är ju socialist också, resonemanget kanske inte går längre än så …!?)


  11. Du ger dig visst aldrig. Det har vi märkt vid flera tillfällen. Det är folks plikt att ta hand om dem som inte har det lika bra. Det är vår plikt att ge bistånd och att betala skatt. Skolplikt, skatteplikt och värnplikt. De dumma jävlarna har lyckats avveckla värnplikten, undrar hur länge det kommer dröja innan skolplikten är borta?


    • Varför är det ”vår” plikt?


  12. Det handlar om medmänsklighet. Om någon ligger i diket med brutet ben så är det din plikt att hjälpa. Du vill vara fri att inte göra det. Därför har vi tvång.


    • Det är inget argument. Du tycker att det ”handlar” om ”medmänsklighet”, men varför? Varför har jag en ”plikt” att hjälpa? Motivera detta tydligt en gång för alla, klarar du inte det får du aldrig skriva här igen.


  13. Nej, det är inte folks ‘plikt’ att ta hand om dem som inte har det lika bra (*). Vad är det för trams? Varför skulle det vara någons plikt att elda andra människors tillgångar och kallar det för ‘solidaritet’?

    Och du undviker hela tiden själva kärnfrågan. Istället försöker du ge den nya (men missvisande) namn hela tiden.

    (*) Människor som hamnat i akut nöd, speciellt om den är oförskylld kommer att få hjälp helt utan tvång. Det är med ‘tvånget’ som så många slutar bry sig och tycker att ‘det betalar ju jag för, så slipper jag’


  14. VIlket trams. Det finns ingent tvång att hjälpa någon i diket med ett brutet ben. Men man gör det ändå. Tvånget används till helt andra saker. Och inte är det främst folk med brutna ben. Har du någonsin kommit in på en akutmottagning en helgkväll!? Det är inte till att hjälpa folk i nöd som det myckna tvånget används. Det borde även du vetat om …



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: