h1

Stollighet

oktober 13, 2009

Erik Svensson har via bloggen Biology&Politics givit en förklaring till sin usla debatteknik och totala brist på trovärdiga argument: han vill helt enkelt bara provocera oss ”hysteriska nyliberala extremistbloggare” så att vi länkar till hans inlägg och därmed ger honom fler läsare. Ett par intressanta punkter återstår då att behandla.

1. Vad får Erik Svensson ut av att framstå som en obstinat 14-åring? Vad vinner han på att bemöta sakliga argument med personangrepp? Vad tjänar han på att i debatt efter debatt skrika förolämpningar åt sin motståndare medan denne ägnar sig åt den faktiska sakfrågan? Vilken är poängen med att först ljuga och sedan ducka för sanningen när den presenteras på ett sakligt sätt?

Det är faktiskt ganska svårt att förstå, speciellt med tanke på att denne Erik Svensson är professor! Visserligen kan vem som helst bli professor i vad som helst dessa dagar, men ändå. Hela poängen med hans presentation av sig själv är ju att han integrerar sina naturvetenskapliga kunskaper (?) i politiken, så varför sedan profilera sig som så gränslöst ovetenskaplig, obildad och oförskämd? Det håller inte ihop.

(Och han ger ju faktiskt oss fler läsare genom att länka hit gång på gång…)

2. Dessutom har Erik Svensson fel. Han provocerar inte alls, tvärtom. Att han argumenterar så illa som han gör och i princip bara ägnar sig åt personangrepp och lögner bevisar ju bara två saker. Dels vilken usel debattör han själv är, vilket rimligen sänker hans trovärdighet mer och mer för varje gång han författar ett inlägg, och dels vilken usel ideologi socialismen är, om det inte går att komma på bättre argument än de Erik Svensson presenterar (”nyliberaler är galna, nyliberalismen suger, nyliberalismen är misslyckad” osv).

Det är alldeles utmärkt att Erik Svensson får uppmärksamhet och läsare, för på det sättet kan fler och fler se vilken typ av människor det är som är socialister. Det är inte de sakliga, de bildade, de nyanserade. Nej, det är människor som Erik Svensson: plumpa, pubertala, oförstående och ovetande. Ju mer han skriver om oss ”hysteriska” nyliberaler desto bättre, det är ju inte vidare värst svårt för en normalbegåvad människa att se vem det egentligen är som är hysterisk. Så för all del, fortsätt gå in på hans blogg och bilda er själva en uppfattning om de sämsta av de sämsta, de som hellre förolämpar och skriker än ägnar sig åt saklig argumentation. Det är oerhört nyttigt!

***

Sakfrågan denna gång handlar om Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne. Svenssons tes är att pristagaren ägnar sig åt att motbevisa den onda nyliberalismen, och att Riksbanken genom sitt val nu har lämnat den Washington consensus som väl ingen kan tro på efter finanskrisen. Kort sagt: nyliberalismen har misslyckats och det förstår nu allt fler människor.

Argumentet har förstås som vanligt svåra brister.

Först och främst har Svensson inte förstått vad Elinor Ostroms forskning går ut på. Hennes poäng är att genemsamma resurser inte nödvändigtvis sköts bäst av varken stat eller privata aktörer genom exklusiv äganderätt. Istället visar empiri att människor som gemensamt sköter om en resurs ofta löser problemet med överutnyttjande på ett alldeles utmärkt sätt, genom informella regelverk, normer och bestraffningar. Detta kan härledas från spelteoretiska exempel på upprepade interaktioner, vilket exempelvis är ett sätt att lösa fångarnas dilemma.

Det enda detta bevisar är att människor besitter förmågan att lösa praktiska problem. Noterna att Ostrom varken tar ställning för eller mot ”nyliberalism” eller socialism: hon säger bara att när en samling människor tillsammans förvaltar en resurs lyckas de ofta lösa problem i samband med detta (de facto) ägande. Hon visar att frivilligt samarbete på rationella grunder fungerar, något som snarare skulle kunna användas som argument av liberaler. Det är ju vi liberaler som vill låta människor bestämma själva, och inte tvinga in dem i istitutionaliserade ramverk.

Vidare till finanskrisen. Återigen kommer argumentet upp att krisen är ett resultat av otyglade marknader, och att det nu är dags för staten att ta grepp om ekonomin igen. Detta argument har bemötts och grundligt förkastats av ett stort antal debattörer, exempelvis Johan Norberg i sin bok En perfekt storm.

Vårt bidrag finns här, med en kort debatt och hänvisningar till andra debattörer som har visat på hur statens inblandning i ekonomin i själva verket är det som har givit upphov till krisen.

I ett större perspektiv kan man diskutera huruvida ”nyliberalismen” och fria marknader alls är att skylla, även om det hade varit så att Erik Svensson hade haft rätt. Jag citerar en annan ekonomipristagare, Amartya Sen, via the Economist:

”To be generically against markets would be almost as odd as being generically against conversations between people”

Det vill säga, hur kan man anklaga det som de facto är marknadsekonomin och vara motståndare till densamma? Det är lika dumt att vilja bekämpa det fria utbytet mellan individer som att vilja bekämpa den fria kommunkationen. Här är det förstås Erik Svenssons och andra socialisters allvarliga kunskapsbrister inom ämnet ekonomi som ställer till det. Men det är en annan debatt.

Så vad har Erik Svensson åstadkommit i sin privata kampanj för att uppnå högre läsarsiffror? Jo, han har framstått som totalt obildad, argumentations- och svarslös inom ett stort antal områden:

* Han hävdade att ”nyliberal” politik i Sydamerika har ”misslyckats”, men vägrade ta debatten när han motbevisades.

* Han hävdade att den här bloggen försvarade kuppen i Honduras, när vi i själva verket aldrig har nämnt Honduras i något som helst sammanhang.

* Han uppmanade socialister att ”se verkligheten som den är”, men vägrade sedan motivera vad detta innebär i praktiken (detta är extra intressant: Svensson anklagar nyliberaler för att vara fast i ”pappersteorier” men kallar samtidigt sig själv marxist…).

* Han påstod att nyliberaler likt nazister vill rensa ut de svaga för att det är så det ser ut ”i naturen”, men vägrade sedan bemöta vår förklaring av vad naturrätten ur ett liberalt perspektiv egentligen innebär.

* Och nu låtsas han som att årets ekonomipris är en legitimering av socialism och ett argument mot fria marknader, när Elino Ostroms forskning inte alls bör tolkas på det sättet.

Om han får fler läsare som ett resultat av att vi rättar till dessa feltänk och lögner och visar på Erik Svenssons totala brist på kunnande, saklighet, argument och mänskligt hyfs må väl det vara hänt. Eller rättare sagt: det är bara bra! Ju fler som med egna ögon ser vilken människa denne ”professor” är, och vilka ”argument” (alltså personangrepp och medvetna lögner) han använder sig av, desto bättre.

Med sådana vänner behöver socialismen inga fiender.

One comment

  1. Keep up the good work! Jag far mig alltid ett gott skratt nar jag laser Pastor Svenssons blogg. Ur allmanbildningssyfte utgor han ett utomordentligt anvandbart exempel pa den sovjetiska stalinismen, vilket ar bra eftersom det nu ar 20 ar sedan Berlinmuren foll. Sovjetunionen haller pa att bli en abstrakt not i historien, men med Pastor Svenssons hjalp kan vi fortsatta att peka pa vilka vanvettigheter det stalinistiska systemet representerar.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: