h1

Ännu mer galenskap

oktober 14, 2009

Vänstern blir verkligen bara mer och mer desperat, mer och mer osaklig och lögnaktig i sin argumentation. Det är tråkigt att se. Näste man till rakning är ”samhällsforskaren” Christer Sanne som tror att tillväxt betyder att använda en större mängd resurser. Det stämmer inte, tillväxt innebär att använda samma resurser mer effektivt. Man skapar inte tillväxt genom att förbränna mer olja eller gräva upp mer järnmalm, utan genom att via tekniska framsteg producera större rikedom på kortare tid.

Men Sannes oförstånd stannar inte där: han tror dessutom att det är staten som skapar tillväxt! Resonemanget är hårresande. Sanne menar att man inte kan eller ska avskaffa byteshandeln, utan att människor måste ”skapa en makroekonomi som är ekologiskt ansvarig och en samhällsmiljö som låter människor blomstra och delta i samhället och det sociala livet utan ständigt ökande konsumtion”.

Men tillväxt är inget politiskt beslut, tillväxt uppstår trots statens ingrepp i ekonomin. Att ett samhälle producerar mer och mer rikedom är ett resultat av att människor vill ha det bättre och utveckla smartare lösningar på sina vardagsproblem. Istället för att 1 miljon människor producerar 1 ton mat med 1.000 timmars arbete uppfinner de maskiner som gör att 100 människor kan producera 10 ton mat med 100 timmars arbete, exempelvis. Det är tillväxt. Resterande människor kan då göra något annat med sina liv, snarare än att ägna hela sina vakna tid åt att klara livhanken. Om Sanne inte vill förbjuda det fria utbytet, hur ska han då stoppa tillväxten? Det finns ingenting som hindrar folk från att redan idag säga upp sig från sina jobb och på så sätt sluta bidra till ökad konsumtion. Det är bara att göra det. Men som vanligt: socialism handlar inte om att göra något själv, utan om en förhoppning att alla andra ska göra det så man själv kan njuta frukterna av deras arbete.

11 kommentarer

  1. Tillväxt betyder att BNP ökar procentuellt mot föregående år – inget annat. Det ord som du beskriver är ”utveckling”, den ger ökad effektivitet. Tillväxt och utveckling har kopplingar till varandra men är definitivt inte samma sak. Det vore bra om tillväxt innebar mer för mindre eller samma mängd råvaror, men tyvärr så har hittills alla effektiviseringar som utvecklingen givit ätits upp av en högre förbrukning. Detta finns det gott om tillförlitliga siffror på, vilka bland annat tas upp i ”Prosperity without Growth?”.
    Tillväxten följer en exponentiell kurva, det finns inga effektiviseringar som klarar av att upprätthålla en tillväxt utan att resursförbrukningen ökar.
    Bästa sättet att bromsa tillväxten är att beskatta råvaruuttaget, det leder till väsentligt mer effektiviseringar än när råvarorna är så billiga som de är nu. Problemet är att dagens samhälle inte tar hänsyn till att även framtida generationer vill ha tillgång till råvaror.


    • Det är sant att tillväxt kan kräva mer resursutnyttjande, men det är inget nödvändigt kriterium. Inom nationalekonomin är det allmänt ansett att just effektivisering är det enda som driver långsiktig tillväxt, då spelar det ingen roll om regeringar subventionerar olja, som i Venezuela exempelvis. Man kan inte lura verkligheten hur länge som helst, vilket finanskrisen också är ett bevis för. Man försökte helt enkelt från statlig sida skapa tillväxt genom att trycka pengar, och nu ser vi resultatet.


    • Även om tillväxt i teorin inte behöver kräva mer resurser så är det så det har varit under hela den nuvarande ”tillväxtepoken” och det finns inget som tyder på att någon större förändring är på väg.
      Subventionerad råvaruanvändning ger mindre incitament till effektivisering och leder till byggandet av ineffektiva samhällen. Se bara hur Svensk industri förbrukar ung. dubbelt så mycket energi för samma produktion mot Europeisk tack vare vårt lägre energipris.


  2. Den tillväxt som du talar om – ”Istället för att 1 miljon människor producerar 1 ton mat med 1.000 timmars arbete uppfinner de maskiner som gör att 100 människor kan producera 10 ton mat med 100 timmars arbete…” – existerar bara i en värld med ett överskott på energi (som vid den industriella revolutionens början, när vi just lärt oss att använda t.ex: kol på ett mer effektivt sätt än tidigare). Nu finns inte den världen längre! Olja, kol, gas… det är inte längre en diskussion, som det var på 50-talet, ”om” oljan kommer ta slut; alla vet att den kommer göra det. Dessutom är utvinningen och användandet av den etiskt och ekologiskt ifrågasatt.

    I slutänden handlar det om energi som likvid för allt vi tar oss för: Den enda tillväxt som egentligen existerar sker via solinstrålning och fotosyntes. Ett ekonomiskt system som bygger på att man kan gödsla med ”fri” energi (olja, gas, kol o.s.v.), där 1 energienhet på din tallrik i produktionsledet har kostat mellan 60-100 energienheter är inte hållbart i längden.

    Jag är själv inte vänster. Om jag slipper så är jag helst inte något, då lojalitet mot en tro eller rörelse bara känns begränsande för mig. Illojalitet mot system, filosofier och poler inom den politiska sfären måste bli ett riktmärke för långt fler människor om vi ska ta oss ur denna, både ekonomiska- men framförallt ekologiska, kris – tror jag.

    Den viktigaste frågan är trots allt inte hur vi ska göra för att på ett hållbart sätt behålla den här samhällsmodellen, utan VARFÖR vi i all världen skulle vilja ha den kvar! Vad är det som är så bra med den?
    Visst… fri sjukvård och en del såna grejer är väl ganska bra, men det har man lyckats uppnå även i andra,långt mer ruttna system än vårt – Maos Kina, Cuba, Nazityskland o.s.v. Det är klart att man skulle kunna hålla kvar vid en hel del av allt detta även i ett icke tillväxtbaserat samhälle. Men allt det andra: Att jobba hela dagarna, att aldrig se sina barn, sprit, porr, radioaktivt avfall, hela hav på väg att dö, smutsiga fula förorter, lika smutsiga och stressiga innerstäder, fetma, dumhet – till följd av att vi umgås mer med media än varandra… Det är som om vi ägnar våra liv åt omedelbar begärstillfredställelse; åt små, futtiga betydelselösa belöningar för ansträngningar vi inte gjort.

    Om vi idag fördelade all jordbruksmark rättvist mellan jordens mänskliga innevånare (det skulle bli ungefär 1,5 hektar) så skulle vi alla dras med lätt undernäring. Att tro att en betydande del av denna mark skulle kunnan undantagas för odling av ex. biobränslen för att hålla igång en fordonsdriven ekonomi är, om du ursäktar mig, mer än lovligt naivt.

    Mvh:
    J.


    • Du har delvis rätt, och det är därför den här bloggen framför allt propagerar för ett moraliskt paradigmskifte. Vi vill ge alla människor oinskränkt bestämmanderätt över sina liv, tillväxt har egentligen ingenting med saken att göra. Om folk i regel vill flytta ut i skogen och leva av rötter och bär så får de gärna göra det, så länge det sker i frivillighet. Det finns oerhört många brister i dagens samhälle, men tillväxt är varken problemet eller lösningen. Vad vi vänder oss emot är tron att tillväxt i sig är någonting negativt som måste bekämpas, det stämmer inte. Den är så klart heller inte något odelat positivt, vilket bevisas av att vilket land som helst kan skapa tillväxt genom att stjäla privat egendom och bygga upp en vapenindustri, exempelvis. Poängen är att tillväxt i grund och botten är ett uttryck för människors vilja att förbättra sina liv, och som sådant måste det vara något positivt.


    • Det stämmer. Men å andra sidan är det inte ett brott mot mänskligheten att producera energi.


  3. Naturligtvis är inte tillväxt något ont i sig självt; men å andra sidan kan jag knappt komma att tänka på något som är ont i sig självt – möjligtvis Maoism och Nazism och såna galna ideologier, men på den punkten hoppas jag att vi är helt överens.

    Tillväxt har alltid varit medlet för ett fattigt folk att få det bättre: Har du en potatis som du väljer att plantera istället för att äta upp på fläcken så får du inom ett par månader 10 nya potatisar – eller fler, om du är duktig på att odla den jord i vilken potatisen växer.
    Problemet just nu är ju däremot att treddje världen luras, lockas och tvingas att sälja den potatis de skulle haft som utsäde för att hålla vår tillväxt igång. Sen säger vi åt det fattiga landet att köpa vårt, ofta sämre, utsäde (tillsammans med konstgödning och pesticider som kommer utarma deras jordar) till ett högre pris än de fick för sin ursprungliga potatis. Har de inte råd så erbjuder vi dem ett lån i utbyte mot ännu större tillgång till deras ursprungliga naturresurser.

    Sanningen är den att det aldrig funnits ett land i historien som höjt levnadsstandarden för sin befolknng utan att nationalisera sina resurser. Sverige, Tyskland, Frankrike m.f.l. Ja till och med USA har agerat (och agerar) högst defensivt i fråga om tullar och utvinning av egna resurser.
    Så sent som ända in på början av 60-talet var Sveriges självförsörjning fortfarande uppemot 50% och då var ju egentligen den s.k. välfärdsstaten i allt väsentligt redan färdigutbyggd. Vi kunde ta vårt stora kliv just för att vi inte blev exploaterade av en yttre makt, för att vi inte sålde ut våra resurser på en global marknad.
    Så visst: Låt de fattiga länderna ha tillväxt. Men det innebär också att vi ”lämnar tillbaka” deras resurser till dem och att de inte exploateras på en internationell marknad.

    Tillväxt är ETT redskap av många; det är effektivt och bra, men bör användas i skov och med stor försiktighet.

    Du kör en bil och du har två medpassagerare. Ni närmar er en skarp kurva. Den ene passageraren säger att du ska gasa på genom kurvan medan den andre säger att du ska ta det lugnt, stanna bilen och gå bort och kolla runt kurvan – hanhar nämligen hört att det finns ett stup precis i kurvans slut.
    Jag kan nästan lova å dina vägnar (rätta mig om jag har fel) att du i den situationen skulle gå på hotbilden; att du åtminstone skulle sakta ner betydligt och som allra mest rulla genom kurvan. När ett världsomspännande system befinner sig i samma situation fungerar vi emellertid helt annorlunda.

    Vi är idag mitt i kurvan; vi är miljoner som skriker för full hals att bilen måste stoppas – och vi är inte bara artister; vi är först och främst klimatforskare och andra akademiker, numera till och med en del ekonomer. Skulle det inte vara värt det att åtminstone sakta ner en aning?

    Mvh:
    Johannes Söderqvist


    • Har ekonomier vuxit genom förstatliganden? Nja, det i sig skapar ju inga resurser. Naturresurser måste utnyttjas för att ha ett värde, och sen om det är staten eller privata företag som gör det spelar mest en moralisk roll. Vad gäller tillväxten så är det återigen bara för folk att sluta jobba eller dra ned på sin arbetstid om de vill bidra mindre till ekonomin, men då får de också räkna med fattigare liv. Är de beredda att ta den kostnaden så får de gärna göra det inom de liberala ramarna, men de får inte tvinga på andra samma sorts livsstil. Det finns mycket inom produktionen av rikedom som skulle kunna göras bättre – jag ser exempelvis gärna att oljeberoendet minskar eller helt utplånas – men jag tror dels att marknaden sköter det bäst, och dels att det är mest moraliskt riktigt att inte försöka styra ekonomin, vilket innebär: inte försöka styra individen.


  4. Om du läser Sanne’s böcker ser du att han inte alls vill förbjuda tillväxt i sig. Däremot påpekar han att tillväxten inte är hållbar eftersom dagens ekonomi i för liten grad räknar in miljön som den utnyttjar. Det behöver du inte gå till Sanne för att se. Ta Klas Eklunds gymnasieekonomi t.ex. : Tillväxt = Resurser + arbete + kapital. Resurser är ändliga, arbete begränsas av tid och vår energi, alltså ändliga. Kapital? Tja en ekonomi byggd på kapital tror jag inte är särskilt stabil efter vad som hänt i USA – tvärtom händer just det som vi sett de senaste åren; man öppnar sedelpressarna (det kallas mer sostifierade saker nu för tiden) och skapar mer pengar vilket framtida generationer kommer att betala när vi återfaller i en lång och tung deflation (eller det långsiktiga egentliga värdet på ekonomin utan kortsiktig doping).

    Kort sagt: nej, tillväxt i sig själv är inte fel, däri har du rätt, och effektiviseringar är inte fel. Men om det inte finns substans i tillväxten gagnar den ingen. Om du fiskar ut en sjö tjänar du pengar på det på kort sikt men om du samtidigt utrotar fisken har ingen reell tillväxt skett. Precis samma situation riskerar världsekonomin att hamna i. Neoliberaler (dogmatisk förenkling) brukar säga att när en resurs tar slut byter ekonomin automatiskt till nästa för att det är mer rationellt. Detta är sant. När oljan börjar ta slut kommer det att bli billigare att använda substitut. Ja. Men detta sker sannolikt till ett mycket högre pris än vad ekonomin idag betalar. Resurserna används inte hållbart och ekonomin är inte hållbar.

    Som du kanske såg i artikeln så tror inte Sanne att varken kapitalism eller marknadsekonomi kommer att försvinna. Det han säger är däremot att ekonomin måste ta hänsyn till sina begränsningar.

    Antar att du liksom mig har studerat nationalekonomi? Då minns du liksom mig säkert ett av grundantagandena i de grundläggande ekonomiska modellerna? Antag lediga resurser. Visst är det bra för att förklara hur ekonomin ser ut men det fungerar inte i verkligheten för det är just det som är den traditionella tillväxtens paradox: ju mer ekonomin växer, desto mindre resurser finns kvar.

    Men det är mycket möjligt att vi kan uppnå en återvinningsekonomi byggd på hållbar energi och hållbara resurser där priset för återvinning är lägre än för nyutvinning. En sådan ekonomi är inte i sig en motsättning mot marknadsekonomin eller tillväxten. Däremot gagnar den oss alla på lång sikt.


    • Som sagt, tillväxt är inget politiskt beslut, och människor får bete sig precis hur de vill inom det liberala samhällets ramar. Det enda kriteriet är att de inte tvingar andra människor att bete sig som de själva önskar. Om samhället via individerna vill strypa tillväxten så är det bara att sluta jobba, och om de vill uppnå en mer hållbar tillväxt genom effektivare resursutnyttjande så är det bara att arbeta efter de premisserna. Vad som inte är rimligt är att sitta och skrika om att någon annan ska ta allt ansvar.

      Jag har läst nationalekonomi, och jag håller med dig: det är mycket möjligt att vi kan uppnå en återvinningsekonomi byggd på hållbar energi och hållbara resurser där priset för återvinning är lägre än för nyutvinning. En sådan ekonomi är inte i sig en motsättning mot marknadsekonomin eller tillväxten. Problemet är hur detta ska uppnås. Det är ju lätt att snacka, som bekant, men svårare att göra slag i saken.


    • Om tillväxt nu inte är ett politiskt beslut så undrar jag varför politiker så ofta är noga med att inte ta några beslut som hämmar tillväxten?
      Som arbetstagare har man ingen lagstadgad rätt att jobba mindre än heltid, bara om man har barn under 8 år.
      Jag tror mycket på individens rätt att styra över sitt eget liv men jag anser inte att den rätten får gå ut över ekosystemet eller framtida generationers rätt att leva. De som påpekar att dagens resursanvändning är ohållbar och att vi förbrukar resurser som våra barn och barnbarn behöver, de blir kraftigt motarbetade av kapitalstarka lobbygrupper som bland annat fäktar med argumentet att det är tillväxthämmande att begränsa uttaget.
      Enda sättet att justera priset på råvarorna så att vi uppnår en återvinningsekonomi innan råvarorna i marken är (så gott som) uttömda är att avgiftsbelägga dem. Detta är ett politiskt beslut som är omöjligt att ta idag – på grund av att det hämmar tillväxten. Ändå är det mycket farligt att köra på med ”business as usual” tills bristen på råvaror höjer priserna – risken för hyperinflation och recession är mycket stor.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: