h1

Handel och liberalism

oktober 16, 2009

En debattör som befinner sig i ungefär samma klass som Erik Svensson vad gäller oärlighet och okunskap är socialisten Ilse-Marie. Idag låtsas hon som att det enda liberaler förespråkar är fri, okontrollerad handel, och att liberalismens duglighet därför kan avgöras av huruvida folk i frihandlande länder är lyckliga eller ej. Som exempel nämns Japan och Ryssland: Trots att Japan är mindre globaliserat än Ryssland lever folk där mycket längre (och därför måste vi ha socialism). Den implicita slutsatsen är som vanligt helt vettlös. En titt hos Heritage och Världsbanken (spara gärna dessa länkar till framtida diskussioner med socialister) avslöjar en viss skillnad i ekonomisk liberalism: Ryssland hamnar på plats 146/179 respektive 120/183 medan Japan placerar sig som nummer 19/179 respektive 15/183. Man ska heller inte glömma att Ryssland ruinerades av årtionden av socialism och fortfarande lider av dess sviter, precis som östra Tyskland.

Så nej, det är givetvis inte bara fri handel som avgör framgång och livskvalitet för ett land, det krävs även ett mått av allmän ekonomisk liberalism. Normalt går de två hand i hand, men inte med nödvändighet.

En annan tokig Ilse-Marieslutsats är att det är små ekonomiska klyftor som gör människor lyckliga, inte rikedom. En vanlig socialistisk paroll med andra ord: den som är produktiv tjänar på att bli bestulen och exploaterad eftersom den som inte är produktiv då inte behöver ta till våld för att få vad han eller hon vill ha utan en egen arbetsinsats. Frågan är varför ekonomisk liberalism skulle leda till ekonomiska klyftor och tvärtom, Ilse-Marie visar inte på något sådant samband. En titt på statistiken visar snarare att de mest ojämlika länderna är de socialistiska och isolationistiska nationerna i Afrika, medan globaliserade och relativt liberala nordiska och europeiska länder ligger i ”topp”.

Detta är heller inte märkligt: i hårt kontrollerade kleptokratier blir den rik som har känningar inom staten, som kan tvinga till sig mutor eller på andra omoraliska vis tillskansa sig rikedom på andras bekostnad. I en fri ekonomi kan man bara tjäna genom att tjäna och göra bra saker, och den rikedom som genereras av den produktiva klassens intellektuella arbete sipprar därför ned till de lägre klasserna i form av billigare och bättre produkter samt större möjligheter att själva nå framgång. Det har inget eller mycket lite med direkt omfördelning att göra, eftersom rikedom alltid måste skapas innan den kan fördelas. Socialismens problem är att den fördelar fattigdomen jämlikt, eftersom ingen rikedom produceras. De moraliska parasiterna inom vänstern vill utnyttja liberalismens överlägsna förmåga att skapa resurser för att sedan fördela dem ”efter behov”, men verkligheten sätter stopp.

Man kan inte äta kakan och ha den kvar på samma gång, hur gärna än bittervänstern vill det.

7 kommentarer

  1. Jag vill protestera mot vad du kallar för ”nedsippringseffekt”. Det är ingen nedsippring.

    Vad som händer är följande: den ökade produktiviteten sänker realpriserna, vilket gör samtliga rikare (alla får mer för sina pengar). Störst effekt har detta på den som lever på marginalen, som genom realprissänkningarna får ökad till tillgång till sådant som tidigare var utom räckhåll.

    De ökade vinsterna hos kapitalisterna sänker riskerna med att anställa. Detta får till följd att personer som tidigare inte var anställningsbara plötsligt blir anställningsbara. Störst effekt har detta på den som tidigare befunnit sig på fel sida om anställningströskeln. Att gå från arbetslös till arbetande är ett större kliv mot rikedom än att avancera.

    De rikare kapitalisterna blir mer prisokänsliga, vilket betyder att fler på ett enklare sätt kan sälja varor och tjänster till kapitalisterna; och på så sätt berika sig själva enklare, än om kapitalisterna hade varit fattigare.

    Alltså ungefär den process du beskrev, men ordet ”nedsippring” låter som om det är en futtig process, som om det handlar om några få smulor från de rikas bord. I själva verket handlar det om _dramatiska_ livsförbättringar för alla i samhället, när ett samhällsskikt berikar sig genom fri företagsamhet.

    Multiplikatoreffekter, snarare än ”nedsippring”.


    • Sant, jag kände dock att det var mer provocerande för vänstern att använda begreppet nedsippring. Det är ju lite det det handlar om: när de produktiva får friheten att skapa rikedom gynnar det samhället som helhet, även om det som sipprar ned inte är kontanter. Men visst, du har helt rätt.


  2. Så skön läsning. Tack att du orkar argumentera och på ett så bra sätt klä av dessa förvirrade individer. Du borde ha suttit i Debatt-panelen i tisdags.

    Här är en som skrivit om just detta program: http://danne-nordling.blogspot.com/2009/10/klasskampen-triggas-av-tv.html


  3. Kan någon vettig person förklara för mig när en liten skiten egenföretagare blir kapitalist? Exemplen är många Volvo med primitivt bilbygge i en gammal lada osv, Skf med sin lilla låda till företag, exemplen är otaliga.

    Går det att få ett vettigt svar eller övergår det vänsterns förstånd?


  4. Troligtvis när företagaren börjar anställa folk och påstås då suga ut dem på deras mervärde. De anses då börja leva på andra enligt vänsterretoriken.
    Steget efter det är när de tar dessa pengar och använder det för att få inflytande i andra aktiebolag. De anses ju då få makt över folk med hjälp av sina pengar.
    Numera argumenteras det även för att kapitalisten suger ut själva jorden på dess ändliga resurser i jakten på vinst, där vinst=tillväxt.
    Denna sista tankegången används mycket flitigt av vänster just nu för att den troligtvis är lättare att få gehör för, man åker snålskjuts på miljöalarmismen för att demonisera kapitalisterna, de som tror på tillväxt/vinst.
    De har säkert fler argument, kommer bara inte på några just nu.
    Nu när jag skrivit allt detta undrar jag varför jag gjorde det, allt lär ju ändå stå i erat FAQ redan😀


  5. Nattväktarblogg?

    Det verkar som du tror att det existerar en ”fri marknad” och att det finns länder som ”handlar fritt”. Dvs 100% liberala ekonomier.

    Den sortens ekonomiska system är utopiska.

    Utan någon form av statlig inblandning skulle kapitalismen inte överleva, resultatet hade blivit anarki på nolltid.

    Det är dock en viss skillnad på ”socialistisk” och ”fascistisk” inblandning i de ekonomiska systemen. Men jag tror de flesta länder använder sig av lite av varje.


    • Vi är inte anarkister, vi vill ha en begränsad stat som ägnar sig åt att försvara och upprätthålla negativa rättigheter. Alla stater försöker idag styra ekonomin mer eller mindre, och mönstret är tydligt: de som styr minst lyckas bäst.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: