h1

Lycka är att misslyckas?

oktober 18, 2009

DN har recenserat vad de kallar ”högerns lyckorecept” i form av böcker på temat lycka, skrivna av Johan Norberg och Marie Söderqvist Tralau. Recensenten Kajsa Ekis Ekman, aktiv socialist, ondgör sig över den positiva synen på människan som enligt henne inte ger något utrymme för själens och känslornas komplexitet. Det är till och med så illa att nyliberalerna känner ett ”avgrundsdjupt förakt för svaghet”.

Vilket vänsterns lyckorecept är framgår givetvis inte, men låt mig prova på en kvalificerad gissning: lycka är att få det man vill ha och behöver utan att lyfta ett finger och utan att respektera något så fånigt som andra individers rättigheter. Vi är ju alla en del av ett samhälle, och vi måste hjälpa varandra!

Ekman visar som vanligt upp en vettlös okunskap inom ämnet ekonomi. Hon raljerar över Söderqvist Tralaus analys av folkmordet i Kambodja som ett resultat av en strävan efter jämlikhet, men utan att förklara varför den är felaktig. Visst är det för enkelt att säga att så fort man vill uppnå ett jämlikt samhälle kommer man istället mörda miljontals mäniskor, men sambandet finns ändå där:

”Jämlikhet” i vänsterns värld innebär att alla människor får tillgång till samma materiella rikedom oavsett vad de gör i sina liv. De kan vara deprimerade och sitta hemma och fördjupa sig i Kafka och Proust, de ska ändå ha ”rätt” till allt de behöver för att överleva. Vad Ekman och andra socialister antingen inte begriper eller inte låtsas om är att om alla lever på det sättet skapas ingen rikedom, och ingen rikedom kan då fördelas. Om nyliberalerna sägs förakta svaghet så föraktar socialisterna styrka, men det är ett olyckligt förhållningssätt.

De starka är på intet sätt beroende av de svaga, men de svaga överlever inte utan de starka. Eller snarare, de som inte producerar rikedom överlever inte utan de som gör det. Att då spotta på den lilla produktiva klick som håller resten av samhället under armarna med hjälp av sitt intellektuella arbete och sina ambitioner är att skjuta sig själv i foten. Ekman borde fråga sig vad som händer i ett samhälle där styrka ses som något ondskefullt som man bara kan besitta på andras bekostnad, och där behovet hyllas som det mänskliga och goda. Vad sker med människor i ett samhälle där incitamenten för att arbeta helt försvinner och ersätts med en strävan efter att göra absolut ingenting av mänsklig nytta?

Ja, varför skulle det bli så, frågar sig socialisterna.

Varför skulle det inte bli så replikerar liberalerna. Varför skulle någon vilja anstränga sig mer än absolut nödvändigt om alla ändå fick samma del av den gemensamma kakan? Förhoppningen är så klart att de så föraktade starka och produktiva kommer fortsätta med sitt arbete så att parasiterna kan leva gott av dem, men det är blott en naiv och djupt ondskefull förhoppning. I verkligheten kommer ingen vilja lyfta ett finger eftersom resultatet av varje extra insats ändå tillfaller den som allra minst arbetar för mänsklighetens framsteg. Det leder till fattigdom som leder till högre krav på de produktiva som leder till att de ännu mindre vill arbeta och så vidare. Det är en ond cirkel och ett race mot botten där slutresultatet blir ändlös misär och fattigdom.

Kopplingen till världens socialistiska exempel är tydlig: överallt där det Ekman kallar ”jämlikhet” har eftersträvats genom förbud, kontroll och stenhård statlig styrning har fattigdom blivit resultatet. Det är uppenbart och logiskt och lyder under premissen att man inte kan äta kakan och ha den kvar samtidigt. Behovet av rikedom skapar inte rikedom, och ingen skapar rikedom utan incitament. Ingen är så dum att han eller hon väljer att arbeta för att den som väljer att inte arbeta ska få det bättre, det kommer aldrig ske.

Ekman och andra socialister borde ta sig en titt på de människor de så djupt föraktar, de som strävar efter utveckling och framgång, och se att det är dessa människor som likt Atlas bär hela världen på sina axlar. De måste sedan erbjuda Atlas ett hållbart argument för att han ska fortsätta stå där nedtyngd av en allt mer destruktiv mänsklighet som spottar honom i ansiktet och hänvisar till själens och känslornas komplexitet. Risken är stor att han släpper sitt grepp, och då är döden det enda som återstår.

12 kommentarer

  1. Bra artikel, framfor allt analysen av socialisters skrack infor mansklig, individuell lycka. En kommentar, dock: Det ar sjalvklart sant att enbart rika och/eller framgangsrika manniskor kan skapa jobb at andra (nar fick du senast ett jobb av en fattig person?), men det ar ocksa viktigt att komma ihag att aven de som aldrig skapar jobb at andra utan enbart stravar efter forsorjning av sig sjalv och sin familj, bidrar stort till ett battre och friare samhalle. De satter exempel for sina grannar, sina vanner och sina barn. Genom sin sjalvstandighet bygger de ett overskott, om an inte i pengar sa i tid och emotionell styrka. Detta ger dem mojlighet att bidra till ett battre fungerande samhalle runtomkring dem – att hjalpa manniskor i deras grannskap som har problem, att arbeta som frivillig inom valgorande organisationer, etc.

    Lycka och individuell frihet ar mycket konkreta effekter dar, som det heter har, the rubber hits the road. Effekterna pa var vardag, vara faktiska livsomstandigheter, ar bade tydliga och varaktiga. Minst lika tydliga och varaktiga som de katastrofala effekterna av socialismen.


  2. Du lider av nyliberal aspberger. Det du inte tar förstår är att socialister och vänsterpartister inte tycker att ”tillväxt” och materiell framgång är livets viktigaste mål. Om du inte hade folk som läste Proust eller Kafka så skulle du få ett robotsamhälle där alla automatoner deltog i skapandet av rikedom istället för att undersöka mellanmänskliga, existentiella spörsmålen som ger livet mening och innehåll. Om man tar kulturen, konsten, filosofin och skönheten från världen (vilket man gör om man underminerar de ekonomiska förutsättningarna för kulturen) så finns ingen anledning att skapa tillväxt…


    • Givande svar, verkligen, gillar speciellt personangreppen. Att kalla någon vars åsikt man inte delar dum i huvudet är ett tecken på att man själv är en oerhört högt stående människa.

      Du får syssla med vad du vill i ditt liv – skapa konst, läsa böcker, upplysa dig – men kräv inte att få leva på andras bekostnad medan du gör det. Tro inte att du rättigheten att vara en parasit på de produktiva bara för att du själv inte känner för att skapa materiell rikedom. Dessutom, den moral vi förespråkar värdesätter all form av mänsklig utveckling, och framför allt intellektuell sådan. De största rikedomarna skapas inte genom automatiserat kroppsarbete, utan genom rationellt tänkande. Allt som stimulerar sådana processer är positivt.


  3. Du ÄR ju blåst! Hur kan man inte gå till personangrepp när man har att göra med en nazist?
    Den ekonomistiska idé du framför är ju galenskap och okunskap i en salig röra. Det hade varit skrattretande om det inte vore så människoföraktande!

    Samhället – som du gärna vill begränsa till de som ”skapar rikedom” – är alla människor. Ingen utesluten. Förstår du? Du kan inte ha ett samhälle som uteslutande skapar ekonomiska värden. Du måste ha ett samhälle som skapar andra värden också. Medmänskliga värden. Abstrakta värden. Det är dessa som gör livet värt att leva. Du vill att poeten ska betala hyran, men då kan ju du förse dig själv med insikter om liv, död, kärleken, varat…

    Poängen med en samhällskropp är en mångfald av specialiserade styrkor. Om du vill tjäna pengar till dig själv genom aktiespekulation, så måste du bidra med en del pengar till kultur, vägar, skolor etc. Det finns många sysselsättningar som inte värderas särskilt högt monetärt. Men folk utför dem ändå. Lärare är värda mycket mer, exempelvis, eller hur? Dom utför ett abstrakt men ovärderligt arbete. Så gör också latmasken som sitter och plockar ut bidrag hela livet. Vem kan sätta en prislapp på henne? Galna människor, är dom inte heller värda nåt? Apatiska barn ska inte få parasitera på oss arbetande människor!

    Problemet med såna som dig är att ni värderar folk i pengar. Den person som inte jobbar är värd 0. Steget därifrån till nazismen är inte långt…


    • Det är ingen idé att diskutera med en person som inte har tagit till sig ens åsikter och argument, så om du verkligen är intresserad av en debatt: läs först igenom inläggen under ”våra åsikter” och lägg fram något relevant istället för dina egna fantasifoster. Jag har inget intresse av att utbilda dig i våra allra mest grundläggande värderingar, det får du göra själv.


  4. Signaturen ”Du är dum i huvudet” måste nog vara Saurus som är i farten igen.


  5. Nä du, jag skulle aldrig skriva mer än två rader. Men jag måste ge Galt credd för sista stycket som är en stor, fet, pompös blaffa av strunt. ”Som likt Atlas bär världen på sina axlar” det visar ju bara hur objektivistiskt talibaniserad Galt är.


  6. Tack och lov för ”objektivisttalibaner” som så logiskt och självklart bryter ner objektivismen till vardagsnivå och klär av alla från vänster som är så låsta i sina slagordsargument och begränsade syn på samhället.


  7. Saurus lille vän, man behöver ju inte hålla med om allt som Galt skriver men dock kan en sak historiskt dokumenteras. Ingenstans har kommunismen-socialismen lyckats. Tvärtom bara spridit död och fattigdom kring sig. Upp till bevis om du kan.


  8. Tror någon på allvar att Pol Pot eller Stalin strävade efter jämlikhet? Vad grabbarna ville ha och fick var naturligtvis status genom makt. Att ljuga om att man vill ha jämlikhet kan vara en av många möjliga strategier för att få status. Detta är självklarheter, jag förstår inte varför det ska behöva sägas?


  9. Ingenstans har Saurus talat sig varm för diktatur. Saurus har varmt rekommenderat demokratin som den enskilt viktigaste anledningen till att vi har det så bra här i Sverige. Sen tycker Saurus att privatisering av skolor, sjukvård och banker är av ondo. Saurus tycker att Sverige är en bra modell på hur saker fungerar med en omfattande fördelningspolitik. Hugo kan väl berätta om där man avskaffat demokratin, då det uppenbarligen är majoritetsdikatur.


  10. Saurus om du ursäktar, jag orkar inte ta den debatten igen. När 5 av 9 med majoritet beslutar att 4 skall försörja sig själva och de övriga 5 kallar jag det knappast demokrati. Det är inte heller solidariskt att snylta på andras skapade mervärde och inkomster. Alla kan bidra med något men LO sätter stopp med lägsta lönetak, därför dessa horder av s-pensionärer och invandrare inlåsta i betonggetton. Sverige är ett sjukt land.
    God natt.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: