h1

Socialism är ofrihet

november 9, 2009

Att socialismen föll med muren i Berlin för 20 år sedan är naturligtvis värt att fira, men det är också läge att börja diskutera mekanismerna bakom en av historiens mest korrupta ideologier.

Det är enkelt att avfärda östblockets misslyckande med att det inte var någon riktig socialism, men det är både farligt och felaktigt. Kollektivism kräver ofrihet, och ofrihet kräver ständig övervakning och begränsning. En fullgod socialism måste ständigt upprätthållas med statlig kontroll, den kan omöjligen växa fram i fred och frihet. Detta för att om alla ska med måste alla också fösas med.

Socialister ser gärna socialismen som ett sätt för dem själva att få mer makt och inflytande, men de glömmer att någon också måste ta ansvar och förverkliga alla demokratiska beslut. De ser framför sig ett samhälle där ett smörgåsbord av alternativ läggs framför deras ögon, och så får de gemensamt rösta på det alternativ de tror gynnar dem mest. Men vem är det som ska ta fram dessa alternativ? Vem är det som ska se till att det folket vill ska ske också faktiskt sker? Märk väl att socialister aldrig talar om detta, de nämner aldrig ansvaret, arbetet och insatsen som krävs för att en ambition faktiskt ska bli verklighet. Ibland kan de kort tala om någon demokratiskt vald styrelse som ska genomföra alla planer, till en demokratiskt satt lön givetvis, men varför någon skulle ställa upp i dessa val framgår inte. Varför vara den som får ta ansvaret och utföra arbetet när man lika bra kan fylla i en ruta på en röstsedel och på så sätt få sin vilja igenom, förverkligad av ”någon annan”?

Socialismen vänder upp och ned på alla incitament. Den som arbetar och tar ansvar belastas med skyldigheten att dela med sig, den som inte gör det belönas med rättigheten att ta del av både makt och rikedom. Att kommunistblocket blev utfattigt beror på ideologin bakom, på att ingen vill arbeta för ”samhällets” intresse när man blir belönad just för att inte göra det. Ingen vill lyfta ett finger för någon annans skull och ta ansvar för den som väljer att bara utöva makt. Det är ingen mänsklig svaghet, tvärtom en styrka, ett tecken på att överlevnad för individen faktiskt är något viktigt.

Människan vill inte vara ett offerlamm, en verktyg som vem som helst kan använda sig av för att nå fram till sina egna drömmars mål. Hon vill vara ett mål i sig själv, och det kan hon aldrig vara i en planerad ”demokratisk” ekonomi. Där kommer hon alltid bara vara ett medel för ett större mål, och hon kommer aldrig belönas för vad hon faktiskt uträttar. Den enes ofrihet i ett sådant samhälle betyder också allas ofrihet. Det finns inget sådant som ansvarslös makt eller arbetsfria inkomster. I ett system som bygger på slaveri som yttersta princip kan ingen vara något annat än just en slav. Och en slav har all rätt att vägra föda den som piskar henne för sin egen vinnings skull. Kommunismen bröt samman just därför, för att ingen längre ville göda det system som exploaterade den som hade ambitionen att åstadkomma något gott.

Det är detta som är viktigt att belysa nu när vi firar ofrihetens fall i Berlin. Det är socialismen som idé som ger uppov till samhällen som Östtyskland, dess misslyckande beror inte på någon korrupt ingrediens som inte borde finnas där, utan på att hela ideologin som sådan är korrupt. Den bygger på drömmen om ansvarsfri makt och arbetsfria inkomster, men missar det faktum att för att ett fattat beslut ska bli verklighet måste någon ta ansvar och arbeta. Ingen vill göra det i ett system som belönar behov och bestraffar förtjänst. När socialisterna kräver mer makt och mer pengar betyder det att de samtidigt vill ta mindre ansvar och jobba färre timmar, om ens några alls. Förverkligandet av de folkliga ambitionerna ska genomdrivas av ”någon annan”, det enda socialisterna vill är att bestämma vad som ska hända. Självklart med målet att allt som sker ska gynna dem själva maximalt.

Det är det socialistiska systemet det är fel på, inte människorna inom det. Att den misslyckas gång på gång beror inte på några felsteg, utan att de steg som tas är precis i linje med vad ideologin kräver. Ofrihet är en förutsättning för att systemet ska kunna leverera pengar och makt till den som inget ansvar tar och som inte arbetar, det kräver slaveri, och är en slav är alla slavar, under systemet. Detta må vi aldrig glömma, och aldrig ska vi sluta ställa socialisterna till svars för sina idéer. De får aldrig komma undan med bortförklaringen att kommunistblocket föll på att läran inte följdes till punkt och pricka, istället måste de konfronteras med det logiska i att korrupta premisser leder till korrupta resultat.

Igår, idag, imorgon.

Vidare läsning: Vad är socialism?

8 kommentarer

  1. Bra inlägg!


  2. För den som förstår att socialism bygger på ofrihet och tvång är sovjet den självklara slutprodukten av ideologin. Det är oerhört skrämmande att så många inte förstår detta. Socialismen är en teflonideologi som på något sätt lyckats skaka av sig ansvaret. Men det mest märkliga är att det ens är möjligt. Hur kan folk inte förstå att socialism bygger på tvång?


  3. Tror ni på konkurrens…det är i praktiken vad som pågår hela tiden. Olika ideologier konkurrerar om företräde, där förlorarna sållas bort, regrupperar sig och återkommer. Likt ebb och flod. Vad som kommer nu, svepande över världen, är väl maoist-kapitalism…Få inte för allt i världen diskussionen att handla om ett kalla kriget scenario med två motpoler, socialism vs. kapitalism, där socialism förlorat. Denna analys är pinsamm och värdsfrånvänd.


  4. Nä, socialismen är väl framtiden för alla trots alla bittra tillkortakommanden genom historien. Behöver man säga något mer än detta?


  5. Zenja.. Konkurrens mellan ideologier är knappast någon bra ide. Om inte individens rättigheter (frihet från våld) accepteras leder det bara till förtryck, våld och blodbad.


  6. Här pratas det vitt och brett om att socialismen/kommunismen har förlorat, men då frågar jag vad är det för land som det superkapitalistiska USA ständigt måste gå med håven till för att inte konkursa inom 2 veckor (cirka). Om kapitalismen är ett sådant fantastiskt system skulle väl USA skulle kunna försörja sig självt?


  7. Det är möjligt att delar av USA fortfarande är kapitalistiskt, men de vitala delarna centralbank och finansmarknad är det inte. Dessa planekonomiska inslag gör oerhörd skada på ekonomin och är ett av de största bedrägerierna genom tiderna.
    Se mises.org för att skaffa mer kunskap.


  8. Erik: Ja, det har vi sett många exempel på, socialistiska som nyliberala.
    Vidare tycker jag det är fantastiskt att det aldrig i sånna här diskussioner görs någon skillnad mellan fri vilja och neutral vilja…



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: