Stolligheter om tillväxt
maj 29, 2011Med anledning av DN:s ledare om tillväxt, och framför allt stollevänsterns kommentarer till den, känns det som ett bra tillfälle att etablera några grundläggande fakta:
1. Det är inte politikerna som bestämmer om vi ska ha tillväxt eller inte. Det är inte och har aldrig varit en grupp människor i regeringskansliet som säger att nu ska ekonomin växa med si eller så mycket. Vänsterstollarna kan försöka att på politisk väg stoppa tillväxten, men det kräver helt andra åtgärder än de de förväntar sig (se nedan).
2. Tillväxt betyder inte ”förbrukning av en större mängd naturresurser”, utan helt enkelt att den samlade arbetsinsatsen i samhället under en given period genererar ett större värde än föregående period. Om man beordrar alla människor att gå ut och bränna ned skogarna förbrukar man mer naturresurser, men man skapar ingen tillväxt.
3. Ekonomin fungerar inte på så vis att den som lägger beslag på störst mängd naturresurser skapar ”tillväxt” och blir rikast. Ja, naturresurser existerar i en begränsad mängd, men det hör inte till saken. De fattiga i världen blir inte rikare av att vi i väst slutar skapa tillväxt. Stollevänsterns tes är att om vi gör det kan de istället ta vara på den rikedom vi låter bli, men så fungerar det inte. Vi är inte rika för att vi förbruka naturresurser, utan för att vi skapar värden för oss själva medelst arbete. Det vi inte skapar skapas inte, punkt, det finns inget nollsummespel som säger att vi måste bli fattiga för att en annan ska kunna bli rikare.
4. Det ”nyliberala” samhälle som stollevänstern gnäller om existerar inte. I stort sett alla ekonomier i hela världen är mer eller mindre socialliberala. I det ingår förvisso att de inte förbjuder tillväxten, men heller inte (som konstaterat ovan) att de skapar tillväxt på politisk väg.
Nyliberalism innebär istället frihet från statligt tvång. Vad människor gör med den friheten är sekundärt, vill de inte ha någon tillväxt så lägger de ned sitt arbete, det krävs inga politiska beslut för en sådan utveckling. Att tillväxten trots allt existerar beror på att människor vill ha bättre liv, en högre standard. Det vill vänsterstollarna också, men deras teori om ökat välstånd är att det är något man röstar sig till, därför vill de ha mer ”demokrati”, så att de kan räcka upp handen när någon frågar ”vilka vill ha ett bättre liv”, och så blir det så per automatik.
Alltså: frågan om tillväxtens fortlevnad är en fråga om människans tillvaro. Vill vi ha det bättre så skapar vi tillväxt automatiskt genom att vi fortsätter att arbeta, att utveckla, att göra saker och ting lite bättre och mer effektiva. Vill vi det inte kan vi lägga ned och flytta i skogen, ingen hindrar oss.
Den politik som krävs för att stoppa tillväxten är förbud mot innovationer och utveckling, och således starkt begränsad frihet.
Att prata om hållbar tillväxt framför tillväxt som ett självändamål är en ickefråga, det finns ingen politik som bygger på evig tillväxt oavsett vad den innebär. Tillväxt är människans strävan efter ett bättre liv, varken mer eller mindre.
Who is John Galt? 
Ojdå, har den här bloggen vaknat till liv igen? Tillfälligt eller mer permanent uppvaknande, månne?
Det är självklart riktigt att tillväxt inte är detsamma som att förbruka – mer eller mindre ändliga – naturresurser. Dock är historiskt sett anspråkstagande av naturresurserna, främst fossila bränslen för att skapa energi, mycket starkt korrelerat till tillväxt. Frågan är om dessa resursers betydelse för den totala tillväxtsekvationen ens teoretiskt kan bytas mot något annat? Är det självklart att vi kan ersätta existerande tilväxtfaktorer, säg t.ex en halverad oljeförbrukning, med andra energislag eller med eget arbete? Om vi inte kan det är tillväxten hotad.
Det är alldeles riktigt inte politikerna som bestämmer om vi ska ha tillväxt eller inte; det är företagen, och främst då de multinationella företagen, som sponsrar myndigheterna i utbyte mot deras stöd. Myndigheterna är de multinationella företagens hejdukar, och kan med sin politiska makt ge företagen rätt till fortsatt överexploatering av naturresurser (som fortfarande är det som de facto genererar den största ekonomiska tillväxten, hur mycket det än skulle kunna vara på ett annat sätt).
Att bränna skogar utan vidare är inte ”förbrukning”, det är ren och skär förstörelse. Att däremot skövla skogar och sedan sälja dem i form av pappersmassa etc., är förbrukning, och genererar som sagt en enorm ekonomisk tillväxt. Sambandet mellan förbrukning av naturresurser och ekonomisk tillväxt är glasklar. Varför är det så? Jo, därför att människor behöver sin omgivning för att överleva. Om vi inte har en planet att leva på, spelar det ingen roll om vi ”skapar värden för oss själva” – vi kan inte äta värdepapper och siffror på ett digitaliserat bankkonto. Om vi tror att det är den ekonomiska välfärden som gör oss rika, tar vi fel. Skulle vi börja mäta välfärd i form av faktiska naturresurser och mänskligt välbefinnande, skulle det kanske gå bättre för oss och planeten vi bor på än det gör idag. Att blunda för detta är att begå kollektivt självmord.
Konstigt påstående att det inte är politikerna som bestämmer om vi ska ha tillväxt eller inte. Det mesta av den ekonomisk-politiska debatten går ju ut på att man vill genomföra en politik som ger så hög tillväxt som möjligt. Låg ränta, lagom inflation, sänkta skatter för rätt grupp, etc.
Det är ju bara ett faktum att den tillväxt som vi har nu i världen leder till ökad förbrukning av ändliga resurser som fossila bränslen och den stora frågan är om detta kan fortsätta i längden samt vad som händer med vår ekonomi om tillväxten avstannar.
Tillväxt bygger på kunskap som är ett resultat av utbildning som fås i skolor som byggs och finansieras genom politiska beslut. Att politiska beslut alltså inte skapar tillväxt är rappakalja.
Samma sak gäller för övrigt infrastruktur. Där vägar, järnvägar och kraftverksdammar skapas genom politiska beslut.
Tror du på fullt allvar att alla skulle kunnat haft råd med utbildning om detta inte finansierats med tvång via politiska beslut. Eller att europavägar skulle ha byggts om det hade varit upp till varje boende längs vägen att säga ja eller nej?
Frihet är ingen kurva som kan extrapoleras ut i evigheten där mindre styrning automatisk resulterar i mer frihet. Frihet måste vara något som man ständigt arbetar med. Det finns ingen perfekt modell för att göra detta men ett mindre dåligt sätt att arbeta med frihet är politik och demokratiskt tagna beslut.