h1

Filosofisk förvirring

oktober 1, 2009

Erik Svensson har tydligen medverkat i Filosofiska rummet i Sveriges Radio för att diskutera det så kallade ”ideologiska felslutet”. I ett äldre inlägg skriver han att ett sådant leder i samma riktning som ett naturalistiskt felslut, alltså uppfattningen att så som tillvaron är ordnad bör den också vara ordnad. Svensson drar här en fantastisk parallell till ”nyliberaler och tokhögern” som enligt honom vill organisera samhället så att ”de ‘bäst lämpade’ får otillbörliga fördelar och andra rensas ut”.

Denna syn tillskriver han även nazisterna som med falska hänvisningar till biologi ville rensa ut de naturligt svaga elementen i samhället. Svensson sätter alltså ett implicit likamedtecken mellan nazister och ”nyliberal tokhöger” eftersom vi båda vill rensa ut de svaga i samhället med motiveringen att så fungerar det i naturen.

(Innan vi diskuterar detta kan det vara nyttigt att veta att Svensson pekade ut skribenterna på den här bloggen som försvarare av statskuppen i Honduras trots att vi aldrig ens har tagit upp det ämnet. Vid ett annat tillfälle startade han en diskussion om nyliberalism i Sydamerika, bara för att direkt hävda att han inte var intresserad av att diskutera så fort han blev motbevisad.)

Så har Svensson rätt i något av ovanstående?

Lustigt nog syftar nästan hela hans ”gamla” text till att kritisera det ideologiska felslutet, alltså uppfattningen att som så tillvaron bör vara organiserad måste den också vara organiserad. Som exempel använder han Stalins syn på jordbrukspolitik som något som formar sig efter människans önsketänkande. Endast i förbifarten nämner han det naturalistiska felslutet med hänvisning till Hitler. Slutsatsen blir i huvudsak att socialisterna inte kan räkna med att tillvaron kommer rätta sig efter deras uppfattningar om hur den borde se ut, och inom parentes att även det motsatta är sant.

Så vad har Svensson att säga om allt detta? Jo:

”Marxister och socialister måste, om de menar allvar med att de är materialister alltid utgå från verkligheten som den är, inte bara hur den borde vara.”

Intressant nog är det just detta han anklagar den ”nyliberala tokhögern” för att göra, även om han tillskriver det en annan betydelse. Han menar på största allvar att den ”nyliberala tokhögern” med hjälp av politiken vill rensa ut svaga element i samhället och istället gynna de starka, eftersom ”vi” anser att det är så det fungerar i naturen. Vårt argument för att rensa ut de svaga är tydligen att vi kan studera den processen i naturen.

Det är naturligtvis helt fel, och möjligen ett medvetet missförstånd (det brukar bli så när man saknar relevanta argument): den ”nyliberala tokhögern” vill inte organisera samhället alls, den vill att individen ska vara fri från politiskt tvång och kollektiviserande organisering. Det finns inget ”mål” med den nyliberala tokhögerideologin, den är inte tänkt att fungera på ett visst sätt och leda till ett bestämt slutresultat. Den är helt enkelt inget övergripande system som människor måste rätta sig efter, tvärtom. Det är systemet som måste rätta sig efter verkligheten.

Socialdarwinism har ingenting med saken att göra. När den ”nyliberala tokhögern” hänvisar till naturen är det inte genom att peka på hur lejon äter upp gaseller, utan på något mycket mer fundamentalt. Svenssons kritik av det naturalistiska felslutet verkar alltså innebära att han menar att Hitler drog fel slutsatser av biologin, inte på något inneboende fel i själva meningen med att betrakta verkligheten som den är. Det är ju det han själv rekommenderar socialister att göra: betrakta tillvaron som den är istället för hur den borde vara. Frågan är vad detta innebär om Svensson samtidigt ställer upp på David Humes ifrågasättande av härledningen av ett böra från ett vara: vad menar Svensson med att socialister måste betraka tillvaron som den är om det inte har någon bäring på idéer om hur den borde vara utformad?

Svensson använder ovanstående felslut för att skilja mellan nazism och kommunism, nämligen genom att tillskriva den ena ideologin det ena felslutet och vice versa. Men kopplingen mellan nazism och kommunism är en helt annat: båda bygger på kollektivistiska uppfattningar om hur samhället bör se ut. Båda ser individen som underordnad kollektivet och ett ”högre syfte”, det vill säga: alla individer i ett samhälle måste rätta sig efter systemet och bidra till dess utveckling. Liberalismen säger istället att systemet måste anpassas efter individen och att det enda individen behöver göra är att leva sitt eget liv i fred och frihet.

Detta är givetvis ett etiskt antagande, en moralfilosofi. Den baseras på grundläggande fakta om verkligheten, först och främst i form av ett par filosofiska axiom:

* Existensen existera, alltså det som är, är, oavsett människans subjektiva uppfattningar om det. Detta är ett direkt ställningstagande mot den socialistiska logiken i att det man vill ska vara också är.

* Identitetslagen, A är A. Den säger att det som är också måste vara något och inte samtidigt kan vara något helt annat. Verkligheten innehåller inga motsägelser utan är ordnad efter logiska regler.

* Medvetandet är medvetet. Att vara medveten är att vara medveten om något, utan existens kan inget medvetande existera.

Som en konsekvens av identitetslagen följer även kausalitetslagen: när två objekt interagerar beror effekten på vilka identiteter – egenskaper – dessa objekt har. Det är inte händelserna som är en följd av andra händelser, utan av entiteter.

Alltså: det metafysiskt givna är absolut och objektivt och kan inte påverkas av människan. Det av människan givna är inte absolut och kunde ha varit på något annat sätt. Ett faktum är sig självt och inget annat, det är inte slumpmässigt och det beror inte på någons subjektiva åsikt om det.

Detta verkar Svensson acceptera, men om han därmed också accepterar att värdeteorier kan härledas från fakta framgår inte. Låt oss säga att han inte gör det: då menar han att det faktum att något är på ett visst sätt innebär inte att man dra några värdemässiga slutsatser av det. Man kan inte härleda ett böra från ett vara. Detta säger han ju, men han förklarar inte varför. Vill man vara elak kan man därmed säga att han drar slutsatsen att man inte bör tro på objektiva värdeteorier för att det är sant att David Hume har sagt så, men det kanske är onödigt.

I förlängningen innebär Humes resonemang att man alltid kan härleda ett böra från ett annat böra, och därmed hela tiden på svaret ”man bör göra det därför att…” kan ställa motfrågan ”varför bör man det då?” Till slut kommer frågan bli ”varför bör man överleva”, och svaret på det finns i den objektivistiska värdeteorin, härledd från fakta: vill man härleda ett böra från ett vara måste man börja med varat, och vilket är detta vara? Vilket är detta faktum som inte beror på mänskliga värderingar eller subjektiva uppfattningar om hur saker och ting borde vara? Jo, existensen. Livet. Livet är den yttersta förutsättningen för existensen av en moral, och den kräver därtill ett rationellt medvetande. I syfte att kunna formulera någon som helst teori om någonting måste man först och främst bevara livet, annars blir allting annat helt omöjligt.

Därför är det yttersa varat från vilket man kan härleda ett böra livet, den egna existensen. Därifrån måste all moralisk teoribildning utgå, från det faktum att existensen existerar. Detta är den nyliberala tokhögerns fundamentala utgångspunkt, ingen annan. Svensson försöker tillskriva ideologin helt andra ståndpunkter, antingen på grund av ett missförstånd eller en vilja att missförstå och vantolka. Den objektivistiska moralen kommer inte från konstaterandet att lejon äter gaseller i naturen, utan från helt andra observationer som är filosofiskt axiomatiska. Märkligt nog håller Svensson till synes med om dessa då han uppmanar socialister att se tillvaron som den är snarare än som den borde vara.

Så vad blir hans nästa steg?

6 kommentarer

  1. Erik Svensson har byggt sina bloggposter nästan uteslutande på politiskt hittepå och rena fantasier om verkligheten. Jo, sådant smäller högt hos, och applåderas livligt av samma sektvänster. Men har föga kontakt med verkligheten.

    Men jag tycker att epitetet ‘Djurvetaren’ är opassande och fgfa onödigt. Kalla honom för ‘Erik Svennson’ och låt folk veta att han är en hatbloggande politisk dåre.


  2. Ledsen Jonas, det var så roligt att jag inte kunde låta bli.

    Johansson, som vanligt sa ditt inlägg ingenting om det vi faktiskt har skrivit. Erik Svensson forskar kring naturvetenskap, ja, vad säger det om hans förmåga att korrekt härleda moraliska ställningstaganden? Ingenting, så klart.


  3. Ja, nu är vi tillbaka på Saurus debattnivå. Låt det vara, ingen mening att bemöta lobobotomerade generaldårar. ”Let it be” som Beatles en gång sjöng i sina sista album.


    • Han är härmed blockerad igen.


  4. Man får väl medge att han gör guilt by association till en konstform. Men det är förstås inget beröm, utan motsatsen till beröm.


  5. […] de svaga för att det är så det ser ut ”i naturen”, men vägrade sedan bemöta vår förklaring av vad naturrätten ur ett liberalt perspektiv egentligen […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: