Castro för frihandel

Hur planekonomi ska kunna inbegripa handel har jag aldrig lyckats begripa, men tydligen anser självaste Fidel Castro – länge ledare i en av världens mest socialistiska nationer – att USA:s handelsblockad mot landet är ”den grymmaste av åtgärder”. Det är klart att man kan förespåka fritt utbyte över gränser när man under decennier fick bistånd från dåvarande Sovjetunionen för att kunna hålla sig flytande (bildligt talat), men nu finns inte längre någon sådan bidragsgivare. Kuba måste uppenbarligen handla för att överleva, och det talar – som så mycket annat – för den nationalekonomiska forskningens rön.

Olika länder handlar enligt denna forskning med varandra för att de tjänar på det. De producerar inom de områden de har en komparativ fördel gentemot andra, och byter till sig det de producerar relativt sämre. Detta är den liberala grundprincipen inom all ekonomisk verksamhet: den enes rätt att behålla frukten av sitt arbete och handla med andra – som lever under samma frihet – för att gynna sig själv och maximera sin kaka. Kuba vill maximera sin kaka genom att konsumera även det andra producerar, och vill använda sig av liberala principer om fritt utbyte för att nå dit. Behövs det några tydligare bevis än så?

Halleluja!

Ja, så vill man nästan utbrista. Det visar sig att USA går åt rätt håll på vissa områden, mer specifikt vad gäller religionsutövandet. Ateismen är idag den tredje största trosinriktningen i landet och utgör 15 % av befolkningen, dubbelt så mycket som för 18 år sedan.

Att ett av världens friaste länder ändå är så religiöst är naturligtvis obegripligt. Antagligen har det dock mer med traditioner än förnuft att göra. Européerna som tog sig över Atlanten på 1800-talet var visserligen entreprenörer på jakt efter ett bättre liv, men de var också ofta djupt troende, och det har gått i arv ända till våra dagar. Förhoppningsvis är trenden ändå att religionen går mot sin död, allteftersom världen blir mer modern och upplyst. Att tron har sina starkaste fästen och gör framsteg i underutvecklade delar av världen är både logiskt och ologiskt: de fattiga har inte fått ta del av forskning, vetenskap och västliga moderniteter, men å andra sidan, när man har det så jävligt, hur kan man då ändå tro på en allsmäktig härskare som vill mänskligheten väl?

Den svenska modellen

Och appropå den svenska ekonomin, har ni läst vad Peter Schiff – mannen som redan 2006 förutspådde finanskrisen – har att säga om vårt sätt att hantera marknaden?

”…ni svenskar verkar redan ha förstått att statlig inblandning i ekonomin kan vara mycket skadlig, och anpassar nu ert politiska system runt det.”

Något att bita i för de som tror att USA är nyliberalismens främsta fäste medan vi svenskar ägnar oss åt något som mest kan liknas vid socialism: det är helt enkelt inte sant. Finanskrisen beror mycket riktigt på statens klåfingriga försök att styra både konjunktur och utlåning som ett steg i sociala reformer, något Sverige har varit mycket bättre på att undvika. Här har vi en riksbank som trots en hel del felaktiga analyser först och främst ägnar sig åt inflationsbekämpning, och en regering som gång på gång avstår från att sätta in populistiska åtgärder för att ”rädda” olönsamma företag och industrier. Det är faktiskt lite glädjande, och den enskilt mest bidragande orsaken till att vi som land håller oss flytande. Tack vare vår litenhet är vi extremt exportberoende, och man skapar inte en framgångsrik exportindustri bakom tullmurar och med ständiga statliga interventioner i ekonomin.

Ytterligare bevis för Sveriges framgångsrika marknadsliberalism finns hos Heritage, som rankar världens länder efter ekonomisk frihet. Vad gäller business- och trade freedom samt property rights uppnår vi respektive 95,9, 85,8 och 90,0 poäng av maximalt 100, väl över världsgenomsnittet på samtliga områden. De faktorer som drar ner helhetsbetyget är statens storlek samt skatterna. De senare läggs dock främst på individen och inte på företagen, vilket trots allt har skapat ett gynsamt affärsklimat och öppenhet för investeringar.

USA uppnår visserligen en högre totalpoäng, men överglänser inte Sverige vad gäller business freedom och property rights. Den stora skillnaden ligger inte främst i statens storlek (här ligger faktiskt USA nära världssnittet), utan i friheten på arbetsmarknaden. Denna anses vara för orörlig i Sverige medan USA nära nog får full pott. Skatterna benämns som ”burdensome” med intäkter motsvarande 28,2 % av BNP mot 49,7 % i Sverige. Intressant nog är bolagsskatten 35 % i USA men bara 28 % i Sverige.

Kort sammanfattat är Sverige faktiskt ett av världens mest marknadsliberala länder, men vi har en rigid arbetsmarknad, höga individskatter och en alldeles för stor stat. Detta är givetvis ett pragmatiskt val av socialdemokratiska regeringar som trots den antikapitalistiska retoriken har haft vett nog att inse fördelarna med marknadsekonomi och frihet för de privata företagen.

Konspirationer

Mordet på Benazir Bhutto kan väl knappast ha undgått någon, men somliga tolkar situationen så sinnessjukt fel att man undrar var vettet i samhället har tagit vägen. Trots uttalanden som detta föreslår en av Sveriges mest inflytelserika bloggare att dådet utfördes av… just det, USA.

Jag tänker inte nedlåta mig till att argumentera om något så urbota korkat utan håller till mig till att uttrycka det jag spontant känner inför denna konspirationsteoris upphovsman: idiot!