Posts Tagged ‘Förtryck’

h1

Klasslöshet KRÄVER förtryck

februari 28, 2009

Spekulationerna kring vem som är ansvarig för terrorbränderna i Södertälje går vidare. I SvD finns en artikel om hur Brå ska försöka hindra människor med extrema åsikter att begå brott, och i denna artikel finns formuleringen ”på vänstersidan finns […] individer som är emot alla former av förtryck och vill se ett klasslöst, antikapitalistiskt samhälle”. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är djupt olycklig.

Ett ”klasslöst” samhälle där alla människor har tillgång till lika mycket konsumtion oavsett vad de sysslar men kan aldrig vara fritt från förtryck. Det kommer alltid finnas några som producerar mer än andra, antingen tack vare att de strävar längre, anstränger sig hårdare eller är mer begåvade. Om dessa inte ska få större konsumtionsutrymme än diverse drönare som helst inte jobbar alls utan gärna ägnar sig åt andra olönsamma aktiviteter – som medlemmarna av extremvänstern exempelvis – så måste de bli bestulna på resultatet av sitt arbete och sin produktion.

Tänk så här: du äger ett hem, ett hus eller en lägenhet, och har 1000:- att spendera på renoveringar. Eller för att göra det ännu tydligare, du har 10 kg potatis som du själv har odlat och som du kan byta mot arbetsinsatser som förbättrar ditt boende. En person åtar sig att göra om hela ditt kök precis efter dina önskemål. Han står för material och arbete och du behöver bara ge order. En annan person åtar sig att hänga om en tavla som sitter snett. När dessa två personer har utfört sina respektive arbeten, vem anser du är mest förtjänt av lejonparten av den potatis du kan fördela?

Notera att frågan är retorisk, svaret borde vara uppenbart för vem som helst.

Så här funkar all form av produktion i samhället, några producerar mer värde än andra. Vad det beror på kan variera men det är också i grunden ointressant. Så länge inget tvång (=förtryck) utövas så att människor begränsas i sin handlingsfrihet kan man aldrig skylla på någon annan om man misslyckas eller inte förmår producera samma värde som någon annan. Dessutom, personen som fixar köket i exemplet ovan skapar inte ett stort värde åt heminnehavaren på den andra personens bekostnad. Den andra personen kan skapa ett annat värde, men väljer att bara åta sig att rätta till en tavla som hänger snett. Han har all frihet och rätt i världen att göra något mer produktivt, men han gör det inte.

Den fria marknadsekonomin och kapitalismen bygger i grunden på frihet. Att människor inom detta system sedan oftast väljer att ägna sig åt byteshandel har ingenting med några regler eller system att göra, det är bara rationellt. Om personen som fixar köket är oerhört bra på att fixa kök men rätt dåligt på allt annat så är det rationellt för honom att ändå ägna sig åt att just fixa folks kök. Detta för att han på så sätt med samma arbetsinsats kan skapa maximalt värde. Gjorde han något annat skulle han behöva ägna samma tid åt att skapa mindre värde, och varför skulle han göra det? Varför skulle han jobba 1 h för 1 kg potatisar när han kan jobba 1 h och tjäna 5 kg potatisar, eller 10 kg? Han vinstmaximerar, för att det är rationellt. Skulle han däremot vara olidligt trött på att fixa kök så gör han antagligen något annat, men även då försöker han att bli så duktig som möjligt för att det ger honom större avkastning.

Att man byter namn på systemet till ”socialism” betyder att människor plötsligt kommer bortse från sitt eget välmående och börjar ”vinstminimera” för någon annans vinnings skull. Och även om det vore så att alla individer plötsligt blev helt osjälviska, vad skulle det då spela för roll om alla fick lika mycket rikedom? Ingen skulle ju ändå vilja ha den, alla skulle önska att någon annan fick ta del av den istället. Socialism har alltså ingenting med osjälviskhet att göra, tvärtom. Själva systemet bygger på att somliga ska gynnas och få det bättre genom stöld och tvång, och dessa är inte sällan socialisterna själva. Varför demonstrerar arbetarna på SAAB med röda flaggor och socialistiska slagord? För att gynna sig själva genom att staten finansierar deras löner med skattepengar, eller för att de är solidariska med någon annan?

Återigen en retorisk fråga.

Den fria marknadsekonomin innebär att varje individ i fred och frihet får skapa förutsättningar för att leva så gott som möjligt, utan att det sker på andra människors bekostnad. När man jobbar och skapar ett värde så skapar man det med sin egen kraft, när man stjäl ett värde från någon annan genom att tvinga till sig det utnyttjar man någon annans kraft och skapande och berikar sig på hans bekostnad. Sådant är det ”klasslösa” samhället där den som rättar till en tavla får lika mycket potatis som den som fixar ett helt kök.

Varför?

För att någon förtryckande maktinstans måste omfördela potatisen ”jämlikt” tvärtemot vad uppdragsgivaren önskar. Det är heminnehavaren som får två värden skapade åt sig, och det är därmed också hans rätt att fördela belöningen. Ingen annan har med saken att göra, och just därför behöver det ”klasslösa” samhället alltid någon sorts myndighet som utövar tvång och förtryck. Annars skulle de värden som skapas aldrig någonsin kunna fördelas jämlikt mellan alla människor oavsett hur mycket värde de själva skapar, helt i enlighet med ovanstående köksexempel.

På bloggen på skp.se (Sveriges Kommunistiska Parti) finns detta resonemang illustrerat med all önskvärd tydlighet: där skriver man att ”Det s.k. BNP hade räckt mer än väl för välstånd åt alla medborgare. Anledningen till att det inte räcker är att Borg och han gelikar envisas med att fördela ca. 70 procent till ett litet fåtal, medan vi andra skall leva på resten

Dvs: de värden som finns i samhället finns där oavsett vad människor ägnar sig åt. Om köksfixaren slutar fixa kök finns fortfarande all produktion kvar, och resultatet av den kan fördelas hur som helst. I verkligheten försvinner ju en stor del av produktionen om den som utför det inte belönas för det. Varför skulle köksfixaren fixa kök om han får samma konsumtion och belöning för att rätta till en tavla? Om alla människor slutar på sina jobb och börjar rätta till tavlor, vad innebär det då på sikt för samhällets gemensamma produktion och rikedom?

Ja, det var en retorisk fråga igen.

Det enda system som garanterar frihet från förtryck är ett fritt system som bygger på individens frihet att agera utan att begränsas av andra och utan att själv begränsa dem. Detta är det kapitalistiska systemet som alltid bygger på frivillighet: du är aldrig av någon annan tvingad att göra ett val, du är fri att själv bestämma. Att det inte innebär att man som drönare kan bestämma att man ska få 10 kg potatis utan att arbeta innebär bara att man inte får bestämma över någon annan, nämligen den som har skapat värdet 10 kg potatis. För att jag ska kunna vara fri måste alla andra också vara fria, och för att ingen ska få bestämma över mig kan jag heller inte få bestämma över någon annan. Drönarnas ”frihet” att få samma konsumtion som alla andra oavsett produktivitet måste innebära deras ”frihet” att stjäla värden från de mest produktiva och utnyttja dem för sin egen vinnings skull, på deras bekostnad.

Är det det som kallas solidaritet och rättvisa?

Läs också gärna vår artikel ”vad är en marknad?”

h1

Kort om förtryck

januari 15, 2008

Ur de senaste dagarnas hetsiga diskussioner här i bloggen går att utkristallisera en distinkt åsikt, och eftersom samma tes framförs på debattsidorna i Aftonbladet av ”poeten” Marcus Birro tänkte jag skriva några korta rader om den.

Tesen är att borgare, liberaler, ”kapitalister” och andra som kan räknas till det breda begreppet ”höger” avskyr sjuka och tycker att de ska dö, till och med skjutas. Detta för att de bedriver en hetsjakt på alla som inte är lönsamma, vilket är samma sak som att förtrycka de stackars oförmögna och gynna de rika. Liberalism och kapitalism innebär alltså förtryck av individen eftersom sjukvård, skola, vägar osv inte är ”gratis”, och att vi liberaler pratar om frihet är paradoxalt: individen är ju inte fri om hon måste betala för sin överlevnad.

Den korta repliken lyder som följer: föreställ dig en öken, sand så långt ögat når. I denna öken bor 100 människor tillsammans. Det finns inga skolor, inga sjukhus, inga vägar, knappt ens någon mat. Vem förtrycker vem, och vilket system kan ändra på det?

Svaret är självklart, men inte för den som tänker ungefär lika långt som näsan räcker.