Posts Tagged ‘Ayn Rand’

h1

Ayn Rand och (c)

augusti 31, 2011

Den dogmatiska avgrundsvänsterns upprördhet över att Annie Lööf nu verkar bli ny partiledare för (c) är mycket roande. Professorn i samhällskunskap på Malmö Högskola, Lars Pålsson Syll, skriver exempelvis (i sin vanliga barnsligt aggressiva stil) om Lööfs hyllande av Ayn Rand på SVT Debatt. Rand (och därför också Lööf) står enligt honom för en ”unken, iskall egoism” där mänskliga rättigheter inskränker sig till ”äganderätt och rätten att sköta sig själv”. Ingen ”rätt till välfärd” som Pålsson Syll själv vill ha.

Så vad innebär ett sådant uttalande? Vad betyder det när man säger att människan ska ha ”rätten till välfärd” och inte bara ”rätten till ägande”?

Först och främst kräver rätten till välfärd också rätten till ägande, det är en självklarhet: det man inte får äga kan man inte konsumera, och även välfärd innebär konsumtion, det att konsumera ett värde oavsett om det är en tjänst i form av läkarvård eller kollektivtrafik, eller en vara i form av mediciner.

Vad Pålsson Syll och andra socialister är upprörda över är naturligtvis att någon annans äganderätt till något gör att de själva inte kan äga samma sak. Alltså, om jag äger nog med pengar för att betala för något som Pålsson Syll vill ha så drabbas han av mitt ägande. Han kan inte själv köpa det han vill ha och då är jag en ”iskall egoist” om jag får behålla mina pengar. Pålsson Syll vill därför ha en stat som sätter en pistol mot min tinning och säger att den skjuter om jag inte lämnar ifrån mig mina pengar. Det kallas även ”skatt”. Pålsson Syll får därmed mina pengar och kan köpa det han vill ha, rättvisa har skipats. Eller?

Nej, naturligtvis inte. Det enda som har hänt är att Pålsson Syll, med våld som medel, har gynnat sig själv på min bekostnad. På något vis är detta motsatsen till den kalla egoismen, men hur och varför framgår inte.

Vi kan alltid låtsas om att socialismen egentligen handlar om att människor av egen fri vilja delar med sig och agerar osjälviskt för andras vinning, men så är det inte. Socialismen är ett politiskt medel som går ut på att en stat genom sitt våldsmonopol omfördelar från den ene till den andre. Det gynnar den som får och missgynnar den som blir bestulen. Att det är bra för den som får står helt klart, men är det rättvist? Är det moraliskt gott? Är det motsatsen till egoism?

Egoism i Rands tolkning handlar om att varje enskild människa ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv utan ”inblandning från samhället” som Pålsson Syll kallar det. Denna ”inblandning” är just brukandet av våld. Jag får lägga mig i andras angelägenheter, men jag får inte stjäla deras egendom. Jag får förhandla med dem och på frivilliga grunder samarbeta för att få det jag vill ha av dem, exempelvis genom att ta en anställning på ett företag, men jag får inte tvinga till mig det jag vill ha på andras bekostnad.

Varför det skulle vara egoistiskt att vilja leva av sin egen förtjänst i frivilligt utbyte med andra och motsatsen till det att vilja leva av andra med våld som medel är den stora fråga som socialister står inför. Varför är man en egoist om man vill betala sina räkningar med sitt eget arbete som medel, och en altruist om man vill att någon annan ska tvingas att betala ens räkningar med våld som medel? Varför är Pålsson Syll som har fått sin professorstitel genom att staten har tagit andras pengar och betalat hans utbildning en osjälvisk altruist?

Annonser
h1

Ayn Rand

november 8, 2009

Johan Wennströms trist förutsägbara ledare om Ayn Rand spär på uppfattningen om hennes kritiker: de har inga relevanta argument. Istället för att bemöta filosofin börjar de svamla om Rands personlighet och andra ovidkommande faktorer, som om det var nog. Det är lite som att avfärda kommunismen för att Karl Marx hade ett äckligt skägg. Men kunde önska sig en ärligare kritik, en där folk uppmanas att ta till sig argumenten från källan snarare än avråds från att alls bry sig om dem. Wennström menar att Rands böcker är ”illa skrivna” och jämför med Dan Brown, vilket är ungefär vad socialister brukar säga. Pinsamt var ordet.

h1

Filosofisk förvirring

oktober 1, 2009

Erik Svensson har tydligen medverkat i Filosofiska rummet i Sveriges Radio för att diskutera det så kallade ”ideologiska felslutet”. I ett äldre inlägg skriver han att ett sådant leder i samma riktning som ett naturalistiskt felslut, alltså uppfattningen att så som tillvaron är ordnad bör den också vara ordnad. Svensson drar här en fantastisk parallell till ”nyliberaler och tokhögern” som enligt honom vill organisera samhället så att ”de ‘bäst lämpade’ får otillbörliga fördelar och andra rensas ut”.

Denna syn tillskriver han även nazisterna som med falska hänvisningar till biologi ville rensa ut de naturligt svaga elementen i samhället. Svensson sätter alltså ett implicit likamedtecken mellan nazister och ”nyliberal tokhöger” eftersom vi båda vill rensa ut de svaga i samhället med motiveringen att så fungerar det i naturen.

(Innan vi diskuterar detta kan det vara nyttigt att veta att Svensson pekade ut skribenterna på den här bloggen som försvarare av statskuppen i Honduras trots att vi aldrig ens har tagit upp det ämnet. Vid ett annat tillfälle startade han en diskussion om nyliberalism i Sydamerika, bara för att direkt hävda att han inte var intresserad av att diskutera så fort han blev motbevisad.)

Så har Svensson rätt i något av ovanstående?

Lustigt nog syftar nästan hela hans ”gamla” text till att kritisera det ideologiska felslutet, alltså uppfattningen att som så tillvaron bör vara organiserad måste den också vara organiserad. Som exempel använder han Stalins syn på jordbrukspolitik som något som formar sig efter människans önsketänkande. Endast i förbifarten nämner han det naturalistiska felslutet med hänvisning till Hitler. Slutsatsen blir i huvudsak att socialisterna inte kan räkna med att tillvaron kommer rätta sig efter deras uppfattningar om hur den borde se ut, och inom parentes att även det motsatta är sant.

Så vad har Svensson att säga om allt detta? Jo:

”Marxister och socialister måste, om de menar allvar med att de är materialister alltid utgå från verkligheten som den är, inte bara hur den borde vara.”

Intressant nog är det just detta han anklagar den ”nyliberala tokhögern” för att göra, även om han tillskriver det en annan betydelse. Han menar på största allvar att den ”nyliberala tokhögern” med hjälp av politiken vill rensa ut svaga element i samhället och istället gynna de starka, eftersom ”vi” anser att det är så det fungerar i naturen. Vårt argument för att rensa ut de svaga är tydligen att vi kan studera den processen i naturen.

Det är naturligtvis helt fel, och möjligen ett medvetet missförstånd (det brukar bli så när man saknar relevanta argument): den ”nyliberala tokhögern” vill inte organisera samhället alls, den vill att individen ska vara fri från politiskt tvång och kollektiviserande organisering. Det finns inget ”mål” med den nyliberala tokhögerideologin, den är inte tänkt att fungera på ett visst sätt och leda till ett bestämt slutresultat. Den är helt enkelt inget övergripande system som människor måste rätta sig efter, tvärtom. Det är systemet som måste rätta sig efter verkligheten.

Socialdarwinism har ingenting med saken att göra. När den ”nyliberala tokhögern” hänvisar till naturen är det inte genom att peka på hur lejon äter upp gaseller, utan på något mycket mer fundamentalt. Svenssons kritik av det naturalistiska felslutet verkar alltså innebära att han menar att Hitler drog fel slutsatser av biologin, inte på något inneboende fel i själva meningen med att betrakta verkligheten som den är. Det är ju det han själv rekommenderar socialister att göra: betrakta tillvaron som den är istället för hur den borde vara. Frågan är vad detta innebär om Svensson samtidigt ställer upp på David Humes ifrågasättande av härledningen av ett böra från ett vara: vad menar Svensson med att socialister måste betraka tillvaron som den är om det inte har någon bäring på idéer om hur den borde vara utformad?

Svensson använder ovanstående felslut för att skilja mellan nazism och kommunism, nämligen genom att tillskriva den ena ideologin det ena felslutet och vice versa. Men kopplingen mellan nazism och kommunism är en helt annat: båda bygger på kollektivistiska uppfattningar om hur samhället bör se ut. Båda ser individen som underordnad kollektivet och ett ”högre syfte”, det vill säga: alla individer i ett samhälle måste rätta sig efter systemet och bidra till dess utveckling. Liberalismen säger istället att systemet måste anpassas efter individen och att det enda individen behöver göra är att leva sitt eget liv i fred och frihet.

Detta är givetvis ett etiskt antagande, en moralfilosofi. Den baseras på grundläggande fakta om verkligheten, först och främst i form av ett par filosofiska axiom:

* Existensen existera, alltså det som är, är, oavsett människans subjektiva uppfattningar om det. Detta är ett direkt ställningstagande mot den socialistiska logiken i att det man vill ska vara också är.

* Identitetslagen, A är A. Den säger att det som är också måste vara något och inte samtidigt kan vara något helt annat. Verkligheten innehåller inga motsägelser utan är ordnad efter logiska regler.

* Medvetandet är medvetet. Att vara medveten är att vara medveten om något, utan existens kan inget medvetande existera.

Som en konsekvens av identitetslagen följer även kausalitetslagen: när två objekt interagerar beror effekten på vilka identiteter – egenskaper – dessa objekt har. Det är inte händelserna som är en följd av andra händelser, utan av entiteter.

Alltså: det metafysiskt givna är absolut och objektivt och kan inte påverkas av människan. Det av människan givna är inte absolut och kunde ha varit på något annat sätt. Ett faktum är sig självt och inget annat, det är inte slumpmässigt och det beror inte på någons subjektiva åsikt om det.

Detta verkar Svensson acceptera, men om han därmed också accepterar att värdeteorier kan härledas från fakta framgår inte. Låt oss säga att han inte gör det: då menar han att det faktum att något är på ett visst sätt innebär inte att man dra några värdemässiga slutsatser av det. Man kan inte härleda ett böra från ett vara. Detta säger han ju, men han förklarar inte varför. Vill man vara elak kan man därmed säga att han drar slutsatsen att man inte bör tro på objektiva värdeteorier för att det är sant att David Hume har sagt så, men det kanske är onödigt.

I förlängningen innebär Humes resonemang att man alltid kan härleda ett böra från ett annat böra, och därmed hela tiden på svaret ”man bör göra det därför att…” kan ställa motfrågan ”varför bör man det då?” Till slut kommer frågan bli ”varför bör man överleva”, och svaret på det finns i den objektivistiska värdeteorin, härledd från fakta: vill man härleda ett böra från ett vara måste man börja med varat, och vilket är detta vara? Vilket är detta faktum som inte beror på mänskliga värderingar eller subjektiva uppfattningar om hur saker och ting borde vara? Jo, existensen. Livet. Livet är den yttersta förutsättningen för existensen av en moral, och den kräver därtill ett rationellt medvetande. I syfte att kunna formulera någon som helst teori om någonting måste man först och främst bevara livet, annars blir allting annat helt omöjligt.

Därför är det yttersa varat från vilket man kan härleda ett böra livet, den egna existensen. Därifrån måste all moralisk teoribildning utgå, från det faktum att existensen existerar. Detta är den nyliberala tokhögerns fundamentala utgångspunkt, ingen annan. Svensson försöker tillskriva ideologin helt andra ståndpunkter, antingen på grund av ett missförstånd eller en vilja att missförstå och vantolka. Den objektivistiska moralen kommer inte från konstaterandet att lejon äter gaseller i naturen, utan från helt andra observationer som är filosofiskt axiomatiska. Märkligt nog håller Svensson till synes med om dessa då han uppmanar socialister att se tillvaron som den är snarare än som den borde vara.

Så vad blir hans nästa steg?

h1

Atlas

juni 20, 2009

Den här bloggen hämtar ju mycket inspiration från en bok, Atlas Shrugged. Vi har gjort vårt bästa för att sprida ordet, och nu undrar vi vilken relation ni läsare har till denna bok. Kände ni till den innan ni hittade bloggen, har ni läst den efteråt, kanske som ett resultat av vår propaganda? Vad tycker ni om den, har den revolutionerat era liv eller ser ni den bara som förströelse?

Kommentera och informera oss!

h1

Atlas

februari 28, 2009

Förresten, nu när försäljningen av Ayn Rands ”Atlas Shrugged” ökar tack vare den ekonomiska krisen kan det vara läge att tipsa om att Timbro har rea: 48:-. Köp! Läs!

h1

Och världen skälvde

januari 18, 2009

Varför är hatet mot Ayn Rand så intensivt? De som inte har läst henne men ändå har en åsikt är sällan eller aldrig speciellt sakliga, utan anser utan omsvepelser att hon var en ond fascist som ville utrota alla fattiga. Vad den uppfattningen bygger på framgår inte av deras resonemang, istället handlar vänsterns ”recensioner” av hennes böcker och åsikter oftast om rena oväsentligheter.

Den intellektuelle giganten Göran Greider har i princip en invändning mot idéromanen Och världen skälvde, i vilken den objektivistiska filosofin presenteras: huvudpersonerna är ”oftast” blonda. Piken är uppenbar (Rand var nazist) och det bakomliggande budskapet än mer uppenbart. Greider har läst hela boken, och antingen har han inte begripit den (ganska troligt) eller så kan han inte försvara sig mot dess innehåll (mer troligt). Istället för att argumentera mot filosofin känner han sig tvungen att svartmåla författarinnan och hitta på egna kopplingar till nazismen.

En annan recension finns i ”Tidningen Blaskan” (det är inte helt enkelt att hitta kritiska röster) och bygger på samma tanke: bokens omslag pryds av en ”övermänniska som står som själva sinnesbilden av vita rasen överlägsenhet”. Inte ett ord om själva filosofin förutom att den benämns som ”falsk” (på vilket sätt?). Rand anklagas för att förakta svaghet, men vem som helst som har läst boken vet att sanningen är att Rand föraktade moralisk svaghet. Den människa som slänger bort en stor talang är klandervärd, den klent begåvade som gör sitt bästa efter de förutsättningar hon har är det inte.

Båda dessa recensenter är uppenbart hatiska gentemot Rand, men kan inte presentera någon relevant kritik mot hennes idéer. De har antagligen inte ens varit intresserade av att granska dem, eftersom de redan har en klar bild av vad de vill att de ska gå ut på: den vita rasens överlägsenhet och dess rätt att sparka på alla svaga. Så brukar vänstern fungera, de har en åsikt och anpassar verkligheten efter den, istället för tvärtom vilket är vad varje hederlig debattör borde göra. Ställs man inför ett argument man inte kan bemöta har man en skyldighet att tänka efter och kanske modifiera sin åsikt, men vänstern låtsas hellre som om de argumenten inte finns. De påstår att Rand var nazist (eller åtminstone hyste nazistiska åsikter), inte för att de på allvar tror det utan för att det ger dem en chans att undvika pudelns kärna. Det är lättare att stoppa huvudet i sanden än att behöva konfronteras med konsekvenserna av ens egna ologiska resonemang.

Eller som det uttrycks i Och världen skälvde:

It is not advisable, James, to venture unsolicited opinions. You should spare yourself the embarrassing discovery of their exact value to your listener